Att jägarens lott inte alltid är så lätt, bevisas av följande lilla notis plockad ur tidningen Hangö från den 25 januari 1912. Två "jaktlystna infödingar" skulle sig till att förtjäna en extra slant på skinnet av en Lutra Lutra, med följande utgång:
Också en utterjakt. För några dagar sedan fingo två jaktlystna infödingar i Bromarf tag på ett utterspår. Det blev liv i männen. Spåren följdes ända tills de ledde in i ett stenröse. Nu återstod ju endast att taga ut uttern. Den sköna pälsen hägrade redan som gott byte, men uttern fann sig bäst där den var. Den kröp inte ut varken för lock eller pock. Bröderna gåvo sig hem efter lämpliga don. De dröjde dock för länge borta ty under deras bortavaro kommo två andra jägare på samma spår. De voro bättre försedda. Den ena skramlade häftigt med en medhavd koskälla så att uttern i förskräckelse sprang ut och blev då ett lätt byte för den andra vaktande jägaren.
Sedan bytet bärjats och jägarena avlägsnat sig kommo de två första till och började på nytt arbetet med att driva ut uttern. Även de hade försett sig med koskälla och skramlade, så långt krafterna räckte men utan resultat. Det var dock för märkvärdigt! De fortsatte sitt skramlande och hålla väl på därmed än i dag om inte någon vänlig människa sagt dem att uttrar sällan krypa fram ur tomma stenrösen, om man ock skramlade hela livet.
Inlägg
