måndag 28 februari 2011

För litet av uppmärksamhetskakan

Jag belv tillsänd, av en läsare som önskar vara anonym, en länk till ett litet videoreportage upplagt på YouTube. Om jag förstår saken ens någorlunda rätt är det en del av något projekt från Hangö Gymnasium som dåvarande eleverna Jessica, Mattias, Mikael och Jonas har gjort 2007.

Det var inte svårt, så mycket fakta går det att läsa ur inledningstexten, men alla som vet mera är välkomna att berätta!

Språksvårigheter

Ja, ja. Jag vet. Inte nu igen!

Innan ni alla blir störtförbannade ska jag hinna säga att det här är en måndagsreflektion och inte bör tas på något annat sätt än just en sådan.

Jag lyssnade på radio, jag brukar göra så på morgonen för att det är ett bra sätt att få adrenalinet att snurra i blodomloppet. Medan man är i någorlunda hyfsat skick lär det vara bra för en man, senare blir det risk för hjärtsnörp och blodstörtning.

Och nej, jag tycker inte om det sätt rikssvenskan ska smyga in i vår så vackert klingande finlandssvenska. Och nej, jag tycker inte om det sätt besynnerligt felanvända ord ska användas i stället för kraftuttryck. Och nej, jag går inte med på förklaringen att språk och -bruk "ändras med tiden". Och ja, jag älskar dialekter. Men...

Grymt häftiga boots, alltså, typ. Vad var det nu ja sku säga, menar jag. Eller dehäran... öööh.

Nu förstår jag naturligtvis att klassen på utbildningen i svenska språket har blivit sämre. Effektiverats, kan någon tycka, då det verkar som om man helt kallt ger fan i att lära våra redaktörer svenska.

Nu sänds det "språkvårdsprogram", inköpta från Sveariket, som ska lära oss att inte använda Göteborgska, vi ska prata som Stockholmare. Man ska vara "folklig".

Herregud, vi finlandssvenskar är definitivt dömda till undergång.