Mera om brandsprutan

Senaste torsdag hade jag ett litet inlägg gällande allmänna brandkårens nya brandspruta år 1909. Bengt Wikström reagerade på följande sätt, med bilder och text:

Läste om inlägget från 1909, jag råkar t. o. m ha en bild på sprutan. Den finns ännu kvar i loftbyggnaden på Västergård, bortglömd av både stad och museum. Där står den i dåliga förhållanden och förfaller sakta, men en dag då allt är förstört står nog folk och gapar hur har man inte tagit bättre vara på detta.

Men det finns en annan rarietet som tur nog varken staden eller museet har något att skaffa med. På 1990 talet då Täcktom F.B.K. upphörde var Gunnar Berg och tog hand om en likadan brandspruta, renoverade den och skänkte den till Hangö brandverk, den är numera i nyskick. Nu skall utrymmet där den står tagas i bruk för annat ändamål men jag skall försöka ordna den till Brankis om de bara har utrymme.

Någon förståsigpåare har i kommentaren förundrat sig över den jämna strålen. Jo, det är nämligen så att dylika pumpar är utrustade med kolvpumpar, detta fick till stånd att vattnet kom pulserande ur strålröret. Men man var uppfinningsrik, man försåg pumparna med en så kallad luftklocka (den kopparfärgade kupolen på bilden) som jämnade ut knyckningarna och vattnet strömmade jämt. Det var luftklockans funktion man provade.

Tilläggslån för Hangö Hyreshus Ab

Det kan väl knappast ha undgått någon att det inte går så bra, åtminstone ekonomiskt sett, för Hangö Hyreshus Ab. Enligt en i början på september gjord utredning hade bolaget ca 363 000 € förfallna låneamorteringar och räntor. Tillgångarna på bolagets bankkonto , då inräknat överskridningsrätt, var ca 87 000 € och de behövdes då utredningen gjordes till "andra betalningar som förfaller före utgången av september". M. a. o. står nu saldot på noll, för att inte säga ordentligt på minus.

Och detta trots att bolaget upprepade gånger blivit befriad från låneräntor.

Skulderna till staden uppgår redan nu till nästan 2 miljoner euro och nu är det tänkt att man ska låna en halv miljon till. Hur det är tänkt att den halva miljonen ska reda upp situationen förstår jag inte.

Dessutom är bolagets fastigheter i dåligt skick och anses behöva grundliga reparationer, vilket mig veterligen aldrig har varit billigt.

Enligt en annan utredning skulle hyrorna inte täcka kostnaderna även om alla lokaler var uthyrda och nu, då 29 (9 %) av lokalerna står utan hyresgäster, ser läget allt annat än ljust ut.

Vad som stör mig mest i denna situation, är att styrelsen för det vanskötta bolaget, gång efter annan beviljats ansvarsfrihet. Då staden står som ägare för bolaget borde väl staden ha sett till att styrelsemedlemmarna och i synnerhet revisorerna behärskar sin uppgift?

I somras tackade två SFP-representanter, Barbro Wikberg och Kaj S. Lindh nej till återval i bostadsbolagets styrelse. Deras motivering var att ägaren – staden – varit ointresserad av de 325 bostädernas öde. Klart och tydligt har de rätt, men...

Jag undrar i mitt stilla sinne om de inte gjorde som råttorna på det sjunkande skeppet.