Mera om brandsprutan

Senaste torsdag hade jag ett litet inlägg gällande allmänna brandkårens nya brandspruta år 1909. Bengt Wikström reagerade på följande sätt, med bilder och text:

Läste om inlägget från 1909, jag råkar t. o. m ha en bild på sprutan. Den finns ännu kvar i loftbyggnaden på Västergård, bortglömd av både stad och museum. Där står den i dåliga förhållanden och förfaller sakta, men en dag då allt är förstört står nog folk och gapar hur har man inte tagit bättre vara på detta.

Men det finns en annan rarietet som tur nog varken staden eller museet har något att skaffa med. På 1990 talet då Täcktom F.B.K. upphörde var Gunnar Berg och tog hand om en likadan brandspruta, renoverade den och skänkte den till Hangö brandverk, den är numera i nyskick. Nu skall utrymmet där den står tagas i bruk för annat ändamål men jag skall försöka ordna den till Brankis om de bara har utrymme.

Någon förståsigpåare har i kommentaren förundrat sig över den jämna strålen. Jo, det är nämligen så att dylika pumpar är utrustade med kolvpumpar, detta fick till stånd att vattnet kom pulserande ur strålröret. Men man var uppfinningsrik, man försåg pumparna med en så kallad luftklocka (den kopparfärgade kupolen på bilden) som jämnade ut knyckningarna och vattnet strömmade jämt. Det var luftklockans funktion man provade.