Undra sjutton på att man raglade omkring med vindande och rinnande ögon i går.
Det där med rinnande ögon är ett herrans besvär och en förbaskad olägenhet, värre verkar det bara bli med åren. Tanter, farbröder och unga barn ser på mig på stan och funderar över varför jag gråter. Barn funderar ju inte bara för sig själv, de funderar som bekant högt. "Mamma, varför gråter den där gubben?". "Tyst unge, kanske han hör bättre än han ser ut".
Tja, det är inte lätt att bli gammal.
Men så där på tal om gammalt hittade jag en bild på ett hus som jag inte känner igen. Någon av er som är ännu äldre än jag som gör det?