TV-Nytt rapporetrade i sin nyhetssändning för någon minut sedan, att Hangös nya stadsdirektör blir pol. kand. Jouko Mäkinen.
Mäkinen valdes i kväll i en sluten omröstning där han fick 21 röster, mot 14 för motkandidaten Jukka Pekka Halme.
57-årige Mäkinen från Pikis är född i Jyväskylä, har studerat i Åbo och de senaste åren varit kommunaldirektör i Pikis. Han är nu biträdande stadsdirektör i S:t Karins. På meritlistan har han från tidigare också posten som kommundirektör i Västanfjärd.
Gratulerar och Lycka Till!
onsdag 25 februari 2009
Skottdramat i Syndalen var misstag
Hangöpolisen har nu fått bekräftat att det var en olyckshändelse då två män skottskadades allvarligt under en jakt i Syndalen för en dryg vecka sedan.
De båda männen hade varsitt dubbelpipigt hagelgevär, och från det ena har avlossats två skott, från det andra ett. Skotten avlossades av misstag och träffade båda männens överkropp och den ena mannens hand.
Olyckan skedde inte under den jakt som männen deltog i, utan då de hanterade vapnen efteråt.
- Allt gick mycket fort, men exakt vad som hände då skotten gick av har männen ännu inte kunnat berätta, de är svårt skadade och båda ska ännu opereras, berättar överkonstapel Ville Seppälä från polisen i Hangö.
Brottsrubriceringen blir troligtvis vållande av skada eller vådaskott, det vill säga skott som avlossats oavsiktligt. Männen är födda på 1980-talet. (Svenska YLE)
De båda männen hade varsitt dubbelpipigt hagelgevär, och från det ena har avlossats två skott, från det andra ett. Skotten avlossades av misstag och träffade båda männens överkropp och den ena mannens hand.
Olyckan skedde inte under den jakt som männen deltog i, utan då de hanterade vapnen efteråt.
- Allt gick mycket fort, men exakt vad som hände då skotten gick av har männen ännu inte kunnat berätta, de är svårt skadade och båda ska ännu opereras, berättar överkonstapel Ville Seppälä från polisen i Hangö.
Brottsrubriceringen blir troligtvis vållande av skada eller vådaskott, det vill säga skott som avlossats oavsiktligt. Männen är födda på 1980-talet. (Svenska YLE)
Farväl till en trotjänarinna
I Tidningen Hangö, den 25 februari 1892, kan vi läsa ett vackert tacktal till följande trotjänarinna som gått ur tiden:
Till den sista hwilan. I dag begrafwas en mycket ringa samhällsmedlem, tjänarinnan Ewa Holmberg, hwilken, oaktadt sin anspråkslösa ställning här i lifwet, gjort sig känd och aktad i wida kretsar, och som i det hem, där hon wärkat, lämar ett tomrum, som ej kan fyllas.
Ewa Holmberg föddes i Karis 1828. Tidigt wärnlös, omhändertogs hon af aflägsna släktingar, till dess hon wid 8 års ålder kom i tjänst. I wår själfwiska och njutningslystna tid är det ej wanligt, att tjänarene stanna i ett och samma hus, utan äro de likasom på en ständig wandring för att få det bättre. - Så icke Ewa Holmberg. Hon tillhörde den gamla stammen bland tjänareklassen. I 29 år tjänade hon ett och samma husbondefolk och tillwann sig därunder alla familjemedlemmars odelade kärlek och tacksamhet, genom sitt lefwande intresse och uppoffrande nit för husets bästa samt den beundranswärda kärlek och själfförsakelse, hwarmed hon delade just och ledt inom familjen. Hennes mångfaldiga kunskaper i alla hushållsgöromål, hennes ordentlighet, sparsamhet, pålitlighet samt sällsynta arbetsduglighet hade gjort henne till husmoderns oersättliga biträde, hennes kärlek och ömhet till barnens wårdarinna. Hon skötte dem som små, wakade wid deras sjukbäddar, wakade weckor, månader, utan att förtröttna. Förut okunnig i sömnad, lärde hon sig skrädderi för att kunna förfärdiga deras kläder. Och mången natt, när hela huset sof, satt den outröttliga tjänarinnan ännu wid lampan, arbetande på gåfwor åt "sina barn". Hennes glädje war att gifwa, och hennes lycka den kärlek, warmed de återgäldade henne.
Med åren blef arbetet mindre, men hennes trogna omwårdnad och omsorg förblefwo oförändrade till det sista.
Nu har efter arbetsweckans mödor den ewiga sabbatshwilan grytt för den ringa tjänarinnan, som är worden stor genom troheten i det lilla.
g(17321518)a(1586866))
Till den sista hwilan. I dag begrafwas en mycket ringa samhällsmedlem, tjänarinnan Ewa Holmberg, hwilken, oaktadt sin anspråkslösa ställning här i lifwet, gjort sig känd och aktad i wida kretsar, och som i det hem, där hon wärkat, lämar ett tomrum, som ej kan fyllas.
Ewa Holmberg föddes i Karis 1828. Tidigt wärnlös, omhändertogs hon af aflägsna släktingar, till dess hon wid 8 års ålder kom i tjänst. I wår själfwiska och njutningslystna tid är det ej wanligt, att tjänarene stanna i ett och samma hus, utan äro de likasom på en ständig wandring för att få det bättre. - Så icke Ewa Holmberg. Hon tillhörde den gamla stammen bland tjänareklassen. I 29 år tjänade hon ett och samma husbondefolk och tillwann sig därunder alla familjemedlemmars odelade kärlek och tacksamhet, genom sitt lefwande intresse och uppoffrande nit för husets bästa samt den beundranswärda kärlek och själfförsakelse, hwarmed hon delade just och ledt inom familjen. Hennes mångfaldiga kunskaper i alla hushållsgöromål, hennes ordentlighet, sparsamhet, pålitlighet samt sällsynta arbetsduglighet hade gjort henne till husmoderns oersättliga biträde, hennes kärlek och ömhet till barnens wårdarinna. Hon skötte dem som små, wakade wid deras sjukbäddar, wakade weckor, månader, utan att förtröttna. Förut okunnig i sömnad, lärde hon sig skrädderi för att kunna förfärdiga deras kläder. Och mången natt, när hela huset sof, satt den outröttliga tjänarinnan ännu wid lampan, arbetande på gåfwor åt "sina barn". Hennes glädje war att gifwa, och hennes lycka den kärlek, warmed de återgäldade henne.
Med åren blef arbetet mindre, men hennes trogna omwårdnad och omsorg förblefwo oförändrade till det sista.
Nu har efter arbetsweckans mödor den ewiga sabbatshwilan grytt för den ringa tjänarinnan, som är worden stor genom troheten i det lilla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
