Till den sista hwilan. I dag begrafwas en mycket ringa samhällsmedlem, tjänarinnan Ewa Holmberg, hwilken, oaktadt sin anspråkslösa ställning här i lifwet, gjort sig känd och aktad i wida kretsar, och som i det hem, där hon wärkat, lämar ett tomrum, som ej kan fyllas.
Ewa Holmberg föddes i Karis 1828. Tidigt wärnlös, omhändertogs hon af aflägsna släktingar, till dess hon wid 8 års ålder kom i tjänst. I wår själfwiska och njutningslystna tid är det ej wanligt, att tjänarene stanna i ett och samma hus, utan äro de likasom på en ständig wandring för att få det bättre. - Så icke Ewa Holmberg. Hon tillhörde den gamla stammen bland tjänareklassen. I 29 år tjänade hon ett och samma husbondefolk och tillwann sig därunder alla familjemedlemmars odelade kärlek och tacksamhet, genom sitt lefwande intresse och uppoffrande nit för husets bästa samt den beundranswärda kärlek och själfförsakelse, hwarmed hon delade just och ledt inom familjen. Hennes mångfaldiga kunskaper i alla hushållsgöromål, hennes ordentlighet, sparsamhet, pålitlighet samt sällsynta arbetsduglighet hade gjort henne till husmoderns oersättliga biträde, hennes kärlek och ömhet till barnens wårdarinna. Hon skötte dem som små, wakade wid deras sjukbäddar, wakade weckor, månader, utan att förtröttna. Förut okunnig i sömnad, lärde hon sig skrädderi för att kunna förfärdiga deras kläder. Och mången natt, när hela huset sof, satt den outröttliga tjänarinnan ännu wid lampan, arbetande på gåfwor åt "sina barn". Hennes glädje war att gifwa, och hennes lycka den kärlek, warmed de återgäldade henne.
Med åren blef arbetet mindre, men hennes trogna omwårdnad och omsorg förblefwo oförändrade till det sista.
Nu har efter arbetsweckans mödor den ewiga sabbatshwilan grytt för den ringa tjänarinnan, som är worden stor genom troheten i det lilla.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar