Våra lokala medier har med ett föredömligt intresse och en hängiven iver kastat sig över våra lokalpolitiker för att få ur dem kommentarer gällande förslaget till kommunfusioner som publicerades i går. Med framgång, måste man säga.
Det framkommer bland annat i en intervju i VN med stadsstyrelsens ordförande Jouko Kavander att han är rädd för Ingåborna, en nog så bra orsak till att inte ha lust att slås samman med Ingå.
På YLE Västnyland läser jag att samlingspartiets Anja Roos vill slå ihop oss med Lojo i framtiden och ser detta steg som bara ett litet på vägen. Det här är något hon sett fram emot länge.
Jag ryser.
Fullmäktigeordföranden och SFParen Sture Söderholm står någonstans mitt emellan Anja Roos entusiasm och Jouko Kavanders skeptisism, sägs det. Själv säger han att han inte förespråkar fusioner, men att det är dags att vara realist.
Herredumilde vad jag älskar det där lilla ordet "men". Enbart genom att använda ordet "men" blir han en förespråkare av det han säger sig inte förespråka. En politiker ut i fingerspetsarna.
Återigen tillbaka till VN, där vår kommundirektör Jouko Mäkinen konstaterar att Hangö uppfyller alla de kriterier som behövs för att inte vara tvungen att slås samman med någon. Jag funderar en stund på det här, för det var den reflektionen även jag gjorde då jag skummade igenom gårdagens rapport. Men hur är det nu med befolkningsunderlaget, vet Mäkinen något som vi inte vet? Ska vi gratulera till en rejäl tillökning i familjen?
Ja, ja. Det kommmer när det kommer, sa barnmorskan. Inte är det någon ide att tjafsa om det här mera.
Vi kan väl prata om hamnen i stället?
torsdag 9 februari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
