Buller och bång

Den där besynnerliga ovanan vi har att fira in det nya året med skrik, tjim och tjo, raketer och annat oljud är egentligen ingenting vi borde göra. Sedvanan, för det är ju precis det som det blivit, att hålla på med sådant här otyg mitt i natten hör egentligen inte alls hemma här i vår mörka nord. Men hur länge har vi egentligen hållit på med denna, som egentligen inte är annat än ännu bara en orsak att få supa till litet, sed? Av en slump snubblade jag över följande belysande artikel i tidningen Hangö, från den 2 januari 1905:

- Wid det nya årets ingång uppwäcktes en stor mängd stadsbor af att signalraketter uppkastades från i hamnen liggande ångfartyg, hwarjämte ringklockorna och ånghwisslorna fingo ohejdadt ljuda under cirka 1/4 timmes tid. Att mången sömndrucken stadsbo rusade upp från sin bädd i den tro att elden war lös, får tagas för gifwet, alldenstund owäsendet som helt öfwerraskande för oss, hwilka ej äro wana wid att med buller och bång taga emot ett nytt år. I utländska hamnstäder torde det dock höra till saken att samtliga i hamnarna liggande fartyg ringa och hwissla så godt de det förmå då klockan slår 12 på nyårsnatten.