måndag 9 augusti 2010

Söndagsreflektioner på en måndag

Själva rubriken i sig säger i mina ögon att "juttuna e sekaisin", på Hangöspråk.

Gårdasgsförmiddagen tillbringade jag, efter en lätt brunch, på Casinos terass. En av stadens bästa och vackraste platser, och, de gånger serveringen fungerar en av mina favoritställen. Medan jag satt och avnjöt den skumpa som, på Casino, räknas till matdryck, funderade jag på hur de förbiströmmande turisterna beter sig.

Inte bra.

Men det faktum att de inte beter sig bra är i och för sig ingen nyhet, det har vi ju enligt ett stadstyrelsebeslut bevis på sedan tidigare. Och, nej. Stör mig inte.

Vad som däremot till min stora förvåning slog mig med förvåning var att människorna gick så fort, närapå samma fart som folk håller i Helsingfors.

Nyfiken är jag inte, mer än någon annan, men jag bestämde mig helt kallt för att följa efter en dylik familj. På cykel, naturligtvis, min konstitution klarar inte av den fart folk numera håller som norm i promenadtaktsklassen.

Till min stora förvåning vandrade familjen hela vägen från Casino, glasskiosken och östra hamnen... ner till det gamla smörmagasinet - utan att stanna någonstans, utan att spendera en cent - och sedan tillbaka. Likaledes, och med samma summa investerad.

Här fungerar mina funderingar inte, som många av er tror, på rent ekonomiska och egoistiska planer, utan tanken är ännu värre: En rentav föraktlig Hangörelaterad lokalpatriotism. Visst fan finns det mera att se på i staden än en 15 minuters promenad?

Med kommentaren; Jaahass, se oli siiinä.