Hangö stad har flera lediga tomter lediga att sökas från tekniska verket från och med måndagen den 23.3. fram till den 25 maj.
I stamstaden finns fem lediga tomter, av dem finns fyra i Furuvik. Där finns också en anbudstomt.
I Tvärminne finns sju tomter och i Lappvik åtta.
Reserveringsavgifterna för småhustomterna höjs rejält - från 80 euro till 400 euro. Den låga avgiften har lett till att tomtreserveirngar ofta annulleras och det i sin tur inverkar på byggandet.
Stadsstyrelsen har nu beslutat att tre fjärdedelar av den höjda avgiften på 400 euro returneras när ett arrendeavtal gjorts upp. Om den som reserverat tomten ändå avstår från den, så behåller Hangö stad hela avgiften som avtalsvite och skadeersättning.
En förlängning av reserveringen kostar ytterligare ett 100 euro.
För anbudstomter uppbegärs reserveringsavgiften på 400 euro och en extra avgift på 1.000 euro - även i det här fallet returneras reserveringspengarna i samband med arrendet och den extra avgiften på 1.000 euro återbetalas i sin helhet.
onsdag 18 mars 2009
Mode - Damhattar
En av mina favoritkåsörer "från tiden" har i tidningen Hangö, torsdagen den 18 mars 1909, följande samhällsupplysande inlägg:
Damhattar.
Det var något ovanligt på färde i går inom vår damsocietet. - Trots det hiskeliga yrvädret, som tornade upp snön i drifvor, där galoscherna hälst blefvo efter, trots den fruktansvärda sydosten, som vållade att kjolarna --- nå ja - och trots att det var onsdag, den värsta arbetsdagen, såg man damer i rörelse från arla morgon till sent på aftonen - nervösa och icke så litet retliga. Hvadan denna plötsliga rörlighet inom damvärlden i det förskräckliga kaofyrförstörande ruskvädret?
När jag tidigt på morgonen, jag tror minsann klockan kunde vara vidpass 9, trefvade mig fram genom drifvorna på väg till byrån såg jag redan då en hel hop unga damer i rörelse och alla styrde de kosan till Grand. Herrar brukar man ibland på morgnarna få se klifva samma väg, dock icke fullt så tidigt, men damerna? Har det varit något bättre "polterabend" och nu dagen efter lilla halfvan öl? - - men nej, det kan inte vara möjligt.
Besluten att undersöka saken i minsta detalj, i synnerhet som damernas antal med hvarje minut växer ansenligt, stegar också jag åt Grand till. Här är redan förut damer som mannagryn. Orolig, spänd förväntan i alla dess näpna anletsdrag, öfver hvilka Morfeus ännu mildt håller sin hand. Man går nervöst af och an, man hostar så smått, och man nickar afmätt, litet för afmätt, åt bekanta och kanske äfven någon gång åt obekanta - det är inte så noga, så här tidigt. Plötsligt går en häftig rörelse genom damernas stora hop - jag har hört ett par dubbeldörrar slås upp i änden af en korridor och ditåt gär strömmen - oemotståndligt, hejdlös. Jag rycks med och föres fram, prässad mjukt och lätt mot - nå ja --- mot diverse.
Vid ingången till ett rum - N:o 3, hinner jag läsa på dörren - trycks jag in mot en vägg och 1 st. vedlåda, urstånd att röra mig. Dock kan jag härifrån kasta blicken in i rummet. Där är fullt med damer och alla ha de något i hand eller på hufvudet och gå de i tur framför en stor spegel. Snart komma några ut med väldiga papperspåsar i händerna och på påsarna står med hög stil A. Levison, Åbo - Ahaa! Nu har saken tagit en annan vändning - det mystiska har försvunnit och nu visar den blott en sida - den rent kvinnliga, eller kanske den rent kvinnligt koketta. Snart minskas damernas antal och jag smyger mig obemärkt in i helgedomen.
På långa bord stå uppradade märkvärdiga, mycket färgstarka föremål. De många damerna placera de underliga föremålen på respektive hufvuden och så gå de fram till spegeln där de stå länge, vridande och vändande och skarpt mönstrande sig. Några försöka alla föremål, som finnas på de långa borden - de se mycket nervösa ut. Andra försöka endast några få tills de stanna för ett och så placeras det i en papperspåse och så se de mycket nöjda ut och så gå de.
De äro lustiga de här föremålen - några äro som kastruller, utan handtag - men höga och breda. Några äro som stora nåldynor, de ha alla hål i, hvari damerna sticka sina koafyrer, när de stå framför den stora spegeln. Några äro som flygmaskiner med stora vingar och hängande bjärta band - antagligen släplinor. Men alla föremålen äro så innerligen granna och vackra att se på, att jag står en stund mållös tills jag slutligen dristar mig af en dam, som tydligen är egarinna till härligheten: "Hva är' de'?"
Med ett klingande skratt och häpen min säger hon:
- "Men min bäste unge man, det är hattar, modernaste pariser vårhattar"
- "?" - ahaa! - "Och de här unga damerna, som köpt af dessa - af dessa -- j-a, af dessa hattar, ska' de gå med dem" ---
- "Ja, de ska gå med dem här i Hangö, så snart vädret tillåter, så snart det blir vår" - sade fröken Levison, för se, det var henne själf jag talade med.
Och jag gick bort, och jag vart mäkta bedröfvad, och jag tänkte, må vädret aldrig tillåta, må det yra, må det yra så att det aldrig blir vår mer!
Charles
Damhattar.
Det var något ovanligt på färde i går inom vår damsocietet. - Trots det hiskeliga yrvädret, som tornade upp snön i drifvor, där galoscherna hälst blefvo efter, trots den fruktansvärda sydosten, som vållade att kjolarna --- nå ja - och trots att det var onsdag, den värsta arbetsdagen, såg man damer i rörelse från arla morgon till sent på aftonen - nervösa och icke så litet retliga. Hvadan denna plötsliga rörlighet inom damvärlden i det förskräckliga kaofyrförstörande ruskvädret?
När jag tidigt på morgonen, jag tror minsann klockan kunde vara vidpass 9, trefvade mig fram genom drifvorna på väg till byrån såg jag redan då en hel hop unga damer i rörelse och alla styrde de kosan till Grand. Herrar brukar man ibland på morgnarna få se klifva samma väg, dock icke fullt så tidigt, men damerna? Har det varit något bättre "polterabend" och nu dagen efter lilla halfvan öl? - - men nej, det kan inte vara möjligt.
Besluten att undersöka saken i minsta detalj, i synnerhet som damernas antal med hvarje minut växer ansenligt, stegar också jag åt Grand till. Här är redan förut damer som mannagryn. Orolig, spänd förväntan i alla dess näpna anletsdrag, öfver hvilka Morfeus ännu mildt håller sin hand. Man går nervöst af och an, man hostar så smått, och man nickar afmätt, litet för afmätt, åt bekanta och kanske äfven någon gång åt obekanta - det är inte så noga, så här tidigt. Plötsligt går en häftig rörelse genom damernas stora hop - jag har hört ett par dubbeldörrar slås upp i änden af en korridor och ditåt gär strömmen - oemotståndligt, hejdlös. Jag rycks med och föres fram, prässad mjukt och lätt mot - nå ja --- mot diverse.
Vid ingången till ett rum - N:o 3, hinner jag läsa på dörren - trycks jag in mot en vägg och 1 st. vedlåda, urstånd att röra mig. Dock kan jag härifrån kasta blicken in i rummet. Där är fullt med damer och alla ha de något i hand eller på hufvudet och gå de i tur framför en stor spegel. Snart komma några ut med väldiga papperspåsar i händerna och på påsarna står med hög stil A. Levison, Åbo - Ahaa! Nu har saken tagit en annan vändning - det mystiska har försvunnit och nu visar den blott en sida - den rent kvinnliga, eller kanske den rent kvinnligt koketta. Snart minskas damernas antal och jag smyger mig obemärkt in i helgedomen.
På långa bord stå uppradade märkvärdiga, mycket färgstarka föremål. De många damerna placera de underliga föremålen på respektive hufvuden och så gå de fram till spegeln där de stå länge, vridande och vändande och skarpt mönstrande sig. Några försöka alla föremål, som finnas på de långa borden - de se mycket nervösa ut. Andra försöka endast några få tills de stanna för ett och så placeras det i en papperspåse och så se de mycket nöjda ut och så gå de.
De äro lustiga de här föremålen - några äro som kastruller, utan handtag - men höga och breda. Några äro som stora nåldynor, de ha alla hål i, hvari damerna sticka sina koafyrer, när de stå framför den stora spegeln. Några äro som flygmaskiner med stora vingar och hängande bjärta band - antagligen släplinor. Men alla föremålen äro så innerligen granna och vackra att se på, att jag står en stund mållös tills jag slutligen dristar mig af en dam, som tydligen är egarinna till härligheten: "Hva är' de'?"
Med ett klingande skratt och häpen min säger hon:
- "Men min bäste unge man, det är hattar, modernaste pariser vårhattar"
- "?" - ahaa! - "Och de här unga damerna, som köpt af dessa - af dessa -- j-a, af dessa hattar, ska' de gå med dem" ---
- "Ja, de ska gå med dem här i Hangö, så snart vädret tillåter, så snart det blir vår" - sade fröken Levison, för se, det var henne själf jag talade med.
Och jag gick bort, och jag vart mäkta bedröfvad, och jag tänkte, må vädret aldrig tillåta, må det yra, må det yra så att det aldrig blir vår mer!
Charles
Inget bygglov ännu för "nya Regatta"
Det under bildande varande bolaget Hangon Kiinteistökehitys Oy för BAB Havsgatan 1 fick NEJ.
Hangö miljönämnd förväntades igår bevilja undantagstillstånd och bygglov för den nya bostadsvåningshuset som planeras vid hotell Regatta. Men icke sa Nicke, det gick ju inte, utan ärendet skickades istället på remiss till stadsstyrelsen och bygglovet bordlades.
Miljönämndens ordförande Yrjö Sahlstedt motiverar beslutet med att bygget på många punkter avviker helt från områdets detaljplan. Bland annat saknas helt de affärslokaliteter som detaljplanen förutsätter. Enligt planen får högst 70 procent av våningsytan användas för bostäder och nu är nästan 100 procent ritat som bostäder.
Det var det löjligaste!
Stadsstyrelsen hann inte mera än tacka nej till en asylmottagning i Hangö, med motiveringen att skolgången blir för dyr, så får man på YLE läsa följande nyhet:
Undervisningen för invandrarbarn i Västnyland får mera pengar från och med hösten. Det ger bättre möjligheter att upprätthålla skolgången.
Staten har ända till nu givit bidrag till kommunerna för att ordna en förberedande undervisning i ett halvt år, men den här tiden förlängs från och med hösten till ett år.
Statsstödet för den förberedande undervisningen för invandrarbarn förbättras från hösten. Från att tidigare ha gällt för ett halvt år kommer staten från och med hösten att ge kommunerna bidrag för att ordna förberedande undervisning i ett helt års tid.
Egentligen borde man väl inte bli förvånad - men jag blir det i alla fall. Varifrån kommer dessa pengar nu så plötsligt, då flyktingcentralen plötsligt ska förläggas i Raseborg?!? Och varför hade Hangö stad inte denna information i går kväll, då stadsstyrelsen sammanträdde?
Undervisningen för invandrarbarn i Västnyland får mera pengar från och med hösten. Det ger bättre möjligheter att upprätthålla skolgången.
Staten har ända till nu givit bidrag till kommunerna för att ordna en förberedande undervisning i ett halvt år, men den här tiden förlängs från och med hösten till ett år.
Statsstödet för den förberedande undervisningen för invandrarbarn förbättras från hösten. Från att tidigare ha gällt för ett halvt år kommer staten från och med hösten att ge kommunerna bidrag för att ordna förberedande undervisning i ett helt års tid.
Egentligen borde man väl inte bli förvånad - men jag blir det i alla fall. Varifrån kommer dessa pengar nu så plötsligt, då flyktingcentralen plötsligt ska förläggas i Raseborg?!? Och varför hade Hangö stad inte denna information i går kväll, då stadsstyrelsen sammanträdde?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)