Reflektioner på en Midsommardag

Jaha, gott folk. Midsommaren firades för många i traditionella tecken. Och nu menar jag inte den besynnerliga traditionen med att dricka sig asberusad och råka i fyllegräl, utan den mera sansade delen med midsommarbrasa och dans.

Årets patetiska version av midsommarbrasa blev nog en besvikelse för många. På en kvart hade den lilla elden brunnit ut, de som var sent ute såg inte ens rester av glöden. Ganska konstigt, egentligen, då det finns träskräp hur mycket som helst i staden, att man inte kunde ha bjudit till med att göra en ordentlig brasa.

Dansdelen försiggick i år på Casino. För det facila priset av åtta euro fick man ta sig en svängom till tonerna av "...kuin Ilvekset". Ett dansband som enligt den anspråkslösa reklamen räknas till ett av favoriterna i landet. Inte för att jag vet så mycket om dansbandsmusik, i synnerhet finsk sådan, men inte hade jag hört talas om dem tidigare.

Det hade nog inte så många andra heller, tillfället var så dåligt besökt så Casino stängde redan klockan halv ett.

Ska det anrika Casino även i år vara den krog i staden som stänger först varje kväll, inte sist som det var förr?