Invigningen av Hangö kyrka beskrivs i tidningen
Hangö, den 27 november 1892, på följande sätt:
Till öfvervarandet af invigningsakten
af Hangö kyrka hade i dag en till cirka 1,400 personer uppgående
publik infunnit sig, hvilken redan före kl. 9 på morgonen började
samlas utanför kyrkan, afvaktande dörrarnas öppnande. Sedan dessa
omkring kl. ½10 öppnats, var också så godt som hvarenda plats i
templet efter omkring 15 minuter upptagen, undantagandes de
bänkrader, som reserverats för medlemmar af
stadsfullmäktiginstitutionen och öfriga stadens nämder och
myndigheter. Något före kl. 10 anlände äfven dessa och intogo,
under iakttagande af en viss ordning, sina resp. platser.
Vid inträdet uti helgedomen betogs
synbarligen enhvar af den högtidliga andakt templets frid skänker
och den stora folkmassan intog sina platser under djupaste tystnad.
En skarp iakttagare kunde likväl observera den lyckliga
tillfredsställelse och beundran som hos många af kyrkobesökarene
gjorde sig märkbar med anledning af den betydelsefulla
omständigheten att man ändtligen efter mycket bråk och besvär såg
sina innersta förhoppningar förvärkligade.
Det första intryck man får af den
enkla men dock smakfulla inredningen uti kyrkan är onekligen godt,
och blickarna fästas med en viss uppmärksamhet på den i korfonden
stående Kristusbysten. Själfva fonden i koret upptages af det redan
förut af oss beskrifna glasmosaikfönstret, hvilket dock måhända
till följd af ljusstrålarnas olika brytning genom detsamma gör att
den framför stående bystens konturer framträda något dunkla. För
tillfället hade man smakfullt dekorerat såväl koret som
predikstolen och altarläktaren med guirlander och gröna växter.
Altarringen likasom altarbordet äro beklädda med röd plysch,
predikstolen är enkel samt ekfärgad och försedd med
guldinfattningar. Bänkarna äro ekmålade och golfvet af asfalt,
längs gångarna öfverstruket med brun färg. För belysningen uti
kyrkan är försörjdt medels tvänne prydliga metall ljuskronor,
hvardera försedda med 36 ljus, samt ett nödigt antal vägglampor.
Det hela gifver, såsom redan omnämts,
ett enkelt men värdigt intryck, och länder de personer, som på
detsamma uppoffrat tid och arbete, till all möjlig heder, och bland
hvilka vi här särskildt vilja nämna kapten Carl Korsman såsom
den, hvilken tagit den lifligaste och mest värksamma delen uti
realiserandet af idén om åstadkommandet af en egen kyrka för Hangö
stad.