StorySlam

På biblioteket ordnas nästa onsdag en berättarkväll:

Pratmakare har vi ju gott om i staden så tillfället borde med all sannolikhet bli välbesökt.

Trevligare dagisgård

En trevligare dagisgård önskar Janica Jansson att barnen i Skogshyddans daghem ska få, läser jag på tidningen Västra Nyland. Hon arbetar som bäst på Skogshyddan och gör på detta sätt sitt slutarbete för att bli närvårdare.

Ett nog så lovvärt företag, är min spontana reaktion då jag ser bilden på hur innergården där ser ut nu. Jansson själv säger i intervjun att gården ser "eländig" ut, men jag tycker nog att hon tar till i underkant med den beskrivningen.

Tanken är att företag och privatpersoner ska delta rent ekonomiskt i projektet genom donationer och uppköp på en loppmarknad som ordnas på Skogshyddan från och med inkommande måndag. Ett tiotal tusnar i dagens pengar är det meningen att man ska få ihop på detta sätt, och det målet får man ju hoppas att hon lyckas med.

Mera sådana här projekt kunde man gärna få se och höra om.

Drottningberget är sålt!

En notis i tidningen "Wiborgs Tidning" får mig att fundera på vad det egentligen är för ett kontrakt som staden satt upp med den gode Hjallis. Måhända är det Hjallis som blir blåst, inte staden:

Drottningberget vid Hangö lärer hafva blifvit försåldt, för att sprängas och transporteras till S:t Petersburg, sedan man först förvandlat det i vackra, släthuggna qvaderstenar, med hvilka Liteinaja bron öfver Nevan kommer att byggas. Hangögraniten skall vara finkornigare, tätare och fastare än den vid Pytterlaks, och anses derföre till brobyggnaden användbarare. Den färdighuggna stenen kommer att allt efter behofvet vid byggandet af jernvägen hemtas till Petersburg, emedan man der saknar upplagsplats för så stora partier, som man skulle nödgas på engång afsända sjöledes. Härigenom blir väl transporten dyrare, men dessa ökade utgifter uppvägas å andra sidan af deremot svarande fördelar.

Undersökning gällande kollektivtrafik

Ny undersökning på stadens hemsidor, nu undersöks det våra kollektivtrafikvanor.

Det är Nylands ELY-central och områdets kommuner som vill utreda kollektivtrafikens servicenivå. Meningen med undersökningen är att få en grund för att kunna definiera de kommande årens mål för kollektivtrafikens service.

Föremål för undersökningen är bland annat kollektivtrafikens förbindelser, turtäthet och trafikeringstider. Förfrågan är riktad till invånarna i kommunerna i Nyland och Tavastland. Resultaten är tänkt att användas i utvecklandet av rutter, tidtabeller och biljettsystem samt planering av markområdens användning.

Redan på fråga nummer tre får jag problem, det närmaste min hemort jag kommer är ett ställe som kallas "Hangå".

Undra på att VR har problem.

Men nog tycks det vara svårt att förstå - kommentarer

Jag förhandsgranskar INTE kommentarerna, varför det förutsätts ett visst bondförnuft hos er som gör kommentarer. Är det så svårt att bete sig som folk?

Jag förutsätter att du som kommenterar gör det för att du vill bidra till en debatt på ett sakligt och konstruktivt sätt, eller alternativt korrigera ett faktafel. Sådana har jag ofta och då VILL jag bli rättad.

Du är själv ansvarig för det du skriver och jag kan komma att radera kommentarer som inte uppfyller bloggens och/eller landets regler och lagar för kommentarer. Vilket jag ogärna gör men ibland är tvungen till.

Ett sakligt och vårdat språk är ett utmärkt sätt att visa respekt för övriga läsare. Kan du inte använda ett sådant, låt bli att kommentera eller använd en ordbok. I din kommentar ber jag dig därför att undvika kraftuttryck och formuleringar som kan verka stötande. Hot mot en persons liv räknas definitivt som stötande och om jag tar det på allvar kommer allt sådant att polisanmälas.

Ut i naturen och kasta skit på varann, håll bloggen ren!

Förberedelser inför sommarsäsongen

Hufvudstadsbladet berättar den 27 mars 1896 på följande sätt om förbättrad service för våra sommargäster, måhända detta lade grunden till den gastronomiska välfärd vi traditionellt njutit av i Hangö?

- Hangö-säsongen. Direktionen för pensionatet hotell Bellevue i Hangö har numera träffat definitift aftal med fru I. Maexmontan, innehafvarinna af Societetshuset hätrstädes, om öfvertagandet för sommarmånaderna af sagda hotell i Hangö. Restaurationen kommer att förestås af hofmästaren Cadier, som allaredan här i Helsingfors dokumenterat sig såsom särdeles framstående i sitt fack. Till detta arrangement är Hangö att lyckönskas. En förut öfverklagad och känd brist blir sålunda afhjälpt och detta på ett sätt, som säkert kommer att öka Hangös renommé i ytterligare ett afseende, nämligen i den för en badort så viktiga matfrågan.

En del af fru Maexmontans vagnar och hästar blir äfven stationerade i Hangö i sommar.

En ny intendent är i år antagen, nämligen kapten Beckman.

Det rustas för öfrigt i full fart á villor och i centrala stadsgårdar för säsongen, som i år öppnas tidigare än vanligt. En del af Helsingfors ridinstituts hästar blir jämväl i sommar förlagda till Hangö. Stallet utvidgas och ridhuset förbättras.

De flesta villorna äro redan uthyrda.

Vårtecken i skyn

Vårtecken, ja. Redan under ett par veckors tid har det rapporterats från tillförlitligt håll att våren är på väg. Med stormsteg, som vi under ett par dagars tid även märkt här i Hangö.

Tussilago i Esbo, Ejdrar i frysen och islossning utanför Hangö i all ära, för mig finns det endast ett tecken som duger; Skränande måsar.

I dag hörde jag dem för första gången för denna vår, så nu är våren här.

Äntligen.

Fiffigt trädkramas i cykelstaden

En aningen ovanligare protest mot trädfällningen på Grandtomten har Bengt Wikström hittat för ett par dagar sedan. Hangöborna har säkert redan sett denna trädkramarcykel, men för de som bor annorstädes lägger jag upp dem i alla fall. Och då det inte finns några träd kvar att krama gör man som den gamla damens lilla pudel, eller i tiderna Kajsa Warg, man tager vad man haver...

Rätt fyndigt, egentligen, av den som kommit på namnet "Hjanko".

Artotek - kultur till låns

I samband med biblioteket öppnar det nu i april ett artotek.

Meningen med denna samling konstverk är att förmedla dylika, konstverk alltså, gjorda av konstnärer i Hangö eller med anknytning till Hangö, via biblioteket. Man får så att säga konst till låns eller så kan man för en rimlig månatlig avgift köpa den.

Konst på avbetalning med andra ord.

I början av artotekets verksamhet är det meningen att erbjuda verk av kring 15 konstnärer som Hangö bildkonstnärer valt bland sig. Den som är intresserad av ta sig en liten förhandstitt på vad våra lokala bildkonstnärer sysslar med kan besöka  Hangö bildkonstnärers konstgalleri.

Nu undrar jag, nyfiken som jag är, vad bibliotekets provision på förmedlandet av dessa verk är. Den vanliga provisionen för gallerierna brukar röra sig mellan 20 och 40% av konstverkets pris.

Vi får hoppas att denna verksamhet inte blir så framgångsrik att vi måste omvandla biblioteket till ett affärsverk.

Sittstrejken på Forcit

Sedan i tisdags har arbetarna på dynamitfabriken nött byxbaken. Man sittstrejkar. På tidningen Västra Nyland berättar man att det är en "vild sittstrejk på Forcit" men att stämningen är ganska lugn. Antagligen leker man hela havet stormar och spelar kort.

Nej, inga spel och lekar där inte, det här är allvar:
– Folk sitter ner och gör ingenting, säger huvudförtroendeman Andreas Sjöholm till Västra Nyland.

Undrar förresten om alla fått en egen stol, eller om man sitter i skift? Skiftessittas... Med kvällstillägg och övertidsförbud? Kanske får man från företagets sida mjuka sittunderlägg för att inte få skavsår? För sådana skulle ju räknas till en olycka som sker på arbetstid med en lång betald sjukledighet som följd.

Vad som är besynnerligt med denna strejk, åtminstone i mina obildade arbetarögon, är att man inte vill berätta orsaken till strejken. Hur ska man då kunna väcka sympati för en dylik strejk bland resten av befolkningen?

Tidigare i år beklagade man sig över att det nu ska stämplas då man kommer och går, det har järmats över att man inte längre blir transporterad till och från arbetsplatsen och nu är det då stämningen det är fel på.

För något antal år sedan räknades det som en smått otrolig lyckträff om man fick arbete på "Dynamiten", men det tycks nu ha svängt till nästan tvärtom. Nu är folk tvungna att arbeta för sin lön, det är slavarbete med tyranniserande arbetsledning och diktatoriska chefsfasoner som gäller.

Inte är det lätt att ha en arbetsplats i det här landet inte.

Sydspetsens miljöhälsonämnd

I kväll inleder då Sydspetsens miljöhälsonämnd sin verksamhet. Eller det har man nog säkert redan gjort tidigare, man har redan lyckats förbjuda än det ena och än det andra, men i kväll håller man sitt första möte under det nya namnet. Där man bland annat ska upphäva ett tidigare gjort verksamhetsförbud gällande "vår" fiskare Tage Gustafsson.

Jag brukar inte vara rädd för myndighetspersoner, det är trots allt meningen att de ska vara till för att skydda oss, men dessa tanter och farbröder skrämmer skiten ur mig.

Med ett drag av en penna kan de förstöra en företagares liv. Och är de riktigt lata och jävliga kan de låta bli att göra samma penndrag, med samma konsekvens.

Och så är inte ens direktören för Hangö, Raseborg och Ingå nya gemensamma miljöhälsoskydd, Katianna Kuula, kompetent.

Snobberi

I går hade jag möjligheten att besöka vår vackra grannstad, Ekenäs. Ni vet, den huvudsakliga tätorten i Raseborg, huvudstaden i miniatyr. Jag tror minsann att den växer inåt, åtminstone kändes gatorna trängre än förut. Och gropigare. Det kändes riktigt skönt då jag återvände till våra breda välskötta gator här i Hangö.

Inte för att nedanstående skulle ha någonting som helst att göra med ovanstående, men jag läste en liten notis i tidningen Hangö, från den 23 mars 1897 som jag använder för att fylla ut ett annars onödigt vitt utrymme.

- Hwad är en snobb? En grosshandlare i Köpenhamn slungade för några dagar sedan tillmälet "snobb" mot en juris studerande, hwaraf denne tog sig anledning att stämma grosshandlaren för ärekränkning.

Man wet ännu icke, hwilket domstolens utslag blir, men under wäntan därpå diskuteras i danska prässen lifligt frågan: "Hwad är en snobb?" Thackerays berömda definition att, "en snobb är en person, som beundrar jämmerliga saker på ett jämmerligt sätt", synas köpenhamnarna ha wuxit ifrån.

Bland de hundratals yttranden i frågan, som kommit "Politiken" tillhanda, ger tidningen priset åt följande:
"En snobb är en person, som känner werklig eller inbillad underlägsenhet i en eller annan riktning (t. ex. i andligt eller socialt afseende) och söker göra sig gällande just i det hänseendet, hwari han känner sin underlägsenhet t. ex. i andligt afseende genom öfwerlägsenhet gent emot andra, i socialt afseende antingen och wanligast genom att tränga sig på sällskap, som stå eller inbillas stå öfwer honom, eller genom att ständigt  racka ned på och hångrina åt sådant sällskap."

Arbetslösheten fortsätter minska

Det där med att vi Hangö har den högsta arbetslösheten som jag refererade till i mitt föregående inlägg ber jag om ursäkt för. Ja det säger man fortfarande i nämnda artikel på YLE, men det får de stå för själv. Intressant nog så går man nu på eftermiddagen ut med en "stor" nyhet: Hangö har inte längre den största arbetslösheten i Nyland!

Dom där nyhetsnissarna på YLE kunde nog egentligen ta och ge sig en aning tid att läsa igenom vad de skriver, de hör trots allt till den del av svenska YLE som lyfter lön för vad de gör.

Nu vet jag naturligtvis att felet i all tysthet kommer att rättas till och sedan fnyser nyhetsfröknarna, nyhetschefen rynkar på pannan och alla säger unisont; "Men nej, det har vi väl aldrig sagt!"

Ja, ja... Jag har för mig att det var en äldre släkting till mig som myntade ett uttryck som numera snurrar i släkten, det gick i stil med "Men när har de vetat något på Bonniers?" - då menade han uppslagsverket, ni vet - jag tror jag ska ta till en modernare version:

Men när sku dom ha fel på rundradion?

Men visst är det fint att arbetslösheten minskar! Trots att det går ut över det redan minskande befolkningsunderlaget. Numera ligger arbetslöshetsprocenten redan under 10%, eller för att vara ackurat 9,8. I antal personer betyder det 440 stycken, sägs det också.

En annan rubrik, men den tror jag jag använde i fjol, vore: 150% flere arbetslösa i Raseborg än i Hangö!

Tekniska chefer och närvårdare

Jag läser på YLE's västnyländska nyhetssidor att hamnens tekniska chef, Björn Peltonen, söker tjänsten som teknisk direktör i Raseborg. Då man ser på titlarna på de andra sökande, vilket naturligtvis inte egentligen betyder någonting, ser det ut som om Peltonen hade rätt goda chanser att få tjänsten. Vilket kanske är synd, för om jag förstått saken rätt har han gjort ett bra arbete i hamnen.

Om det nu skulle gå så illa att han inte får tjänsten kan han ju söka någon av alla de lediga tjänster vi har på stadens tekniska sida här i Hangö, om det bara är så att han söker nya utmaningar som det brukar sägas.

Men kanske även han vill lämna staden, såsom så många andra.

Men visst är det en aning lustigt att de i Raseborg behöver ännu mera chefer? Var det inte där man hade mångdubbel uppsättning av all "bossar" efter kommunsammanslagningen?

I ett annat inslag bekymrar man sig, fortfarande på YLE, över att företagen i Hangö lider brist på arbetskraft trots att vi har den högsta arbetslöshetsprocenten i Nyland. Man har fått ett uttalande av Pamela Tasanko på Arbets- och näringsbyrån som får åtminståne mig att småle. Hon anser att alla de som blev friställda från hamnen borde skola om sig till närvårdare.

Kanske något för Peltonen att ta fasta på, om allt annat skiter sig?

Vårdagjämning

Ja, i dag är det då den dagen då dagen och natten ska vara lika långa. Fast egentligen stämmer det där inte riktigt, men jag är inte tillräckligt fiffig för att förstå det hela, man behöver nog ha en fysikers utbildning till det. Och så vet jag inte om det var förra natten eller nästa som ska räknas, men det är väl kanske ingen skillnad.

Hur som helst förklarar det där med en blandning av ljust och mörkt säkert varför det är så jämngrått väder i dag.

Och på tal om fysiker, så var det i går dags för den årligen återkommande "Må bra-dagen", men min fysik var i går så bra och vädret ännu bättre så jag struntade i den. Har man sett en måbradag, så har man sett alla.

Min hustru, däremot, var där och mår nu så mycket bättre. Hon visste i går berätta att många tyckt som jag, tillfället var tydligen rätt dåligt besökt, så vi är nu högst antagligen närapå bevisat vara ett välmående folk som bebor den sydligaste spetsen av vårt land.

Det närmar sig val, bör kanske påpekas om någon nu råkat missa ett sådant meddelande, och på YLE har man öppnat någonting som kallas "Valkompassen". I valet och kvalet som jag är mellan det digra utbud av kandidater vi har uppställda, många även från Hangö, tog jag mig igenom frågorna för att se vartåt det lutar.

Jag tror att dessa uppställda kandidater har missförstått frågorna, för de kandidater valkompassen föreslog att jag skulle rösta på tillhör partier jag aldrig tidigare hört talas om. Men, visst kan jag tänka mig att vara nytänkande. Och vår lokala SFP-kandidat hade missförstått frågorna så till den milda grad att hon inte fick ett enda svar inlämnat och lyste således med sin frånvaro.

Däremot, till min stora förvåning, lyste kandidaten Koli här med sin närvaro. Så frånvarande som han varit denna vinter är det rent av nästa bejublansvärt att han visar sig fortfarande kapabel att kravla över någon sorts tröskel.

Ok, ok.... Livet går vidare.

Jag hade tänkt att min sista dag med Hangö Skvaller på ett fint sätt skulle symbolisera någonting, riktigt vad vet jag inte, men någonting. Första dagen jag gjorde trevande steg att skriva här handlade det om stridigheter inom den tekniska sektorn och då tyckte jag att det kanske hade varit passligt att sluta med ett inlägg om hur det hela slutade...

Om någon förstår vad jag menar.

Men, då för mig vilt främmande människor numera i butiken och på gatan frågar mig om jag varit sjuk då inga nya texter dyker upp, är det väl bara att ta skeden i nytvådd hand och fortsätta med det som man en gång påbörjat.

Som man bäddar får man ligga, sägs det, och det är väl så det är.

Så om det finns någon av er kvar där ute, välkomna tillbaka, svamlet fortsätter!

Så kan det gå

Sten Öhman har sagt upp sig.

Ett rykte gick i svang i dag på förmiddagen som visste berätta att vår stads tekniska direktör sagt upp sig från sin tjänst, och nu bekräftar tidningen Västra Nyland att så verkligen är fallet.

På VN pratar Öhman om gammal politisk ost, vilket jag inte riktigt förstår. För han sade ju upp sig, fick inte sparken.

Att ge sparken åt en tjänsteman i det här landet är svårt, men då en så pass högt uppsatt dito säger upp sig är det graverande.

Det hände i Hangö

Min hustru har förbjudit mig att måla mera fan på väggen än där är klottrat från tidigare, inte nämner jag med ett ord varken jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott, härdsmältor eller utrymmesbrist för 130 miljoner japaner.

Inte heller tänker jag berätta om besynnerliga ljusfenomen på himlavalvet eller rött regn i Italien.

I stället tror jag att jag i och med den vackra bilden jag fastnade för då jag bläddrade i gamla tidningar, den till vänster, ska inleda en kampanj där jag återger reklam som den gjordes förr, på den tiden cigarrer var cigarrer och måttlig alkoholkonsumtion utvärtes var bra för kroppen.

Detta så vackert illustrerade offentliga nöje gick av stapeln i början av 1900-talet, närmare bestämt 1908, och jag misstänker att både äldre och yngre läsare av tidningen Hangö fann ett visst nöje i annonsen i fråga.

Lokalt prassel i bläddret

Tidningen Etelä-Uusimaa håller med god fart på att profilera sig som den enda av våra västnyländska medier som vet hur man gör nyheter gällande Hangö.

Signaturen -kn- som rapporterar från vår stad slänger ur sig den ena bra artikeln efter den andra, i torsdags var det en tankeväckande artikel som berättade om hur hamnen är tvungen att vänta på lov från staten för att spränga bort grynnor och i dagens tidning läser vi ett fint referat om vad som sades och inte sades på stadsfullmäktiges senaste möte.

Problemet för vi med haltande kunskaper i det andra inhemska är helt klart uppenbart, men med benägen hjälp av översättningstjänster på nätet vill jag här i korthet återge en del av innehållet.

Artikeln i dagens tidning gäller alltså det senaste fullmäktigemötet och diskussionen kring godkännandet av "krisrapporten":

Stig Sundberg (sfp) godkände rapporten, men påminner fullmäktige att iaktaga försiktighet.
Jouko Kavander, (sd) anser att det blir svårt att inte ta nya lån och att budjeten borde rivas upp på nytt.
Anja Roos (saml.) läser ungefär upp rapporten i sin helhet på nytt och tillägger att det är någonting sjukt med sjukvården.
Outi McDonald (kd) tycker att det är bra att allt ser bra ut, men förvånar sig över att vi i Hangö använder minst pengar i landet till undervisning.
Birgitta Gran (vf) är glad över att inbesparingarna inte går ut över människornas dagliga liv.

Centerpartiets åsikt får vi inte heller denna gång höra, för gubbarna lyste som vanligt med sin frånvaro.

Jag tycker om att läsa om vad våra förtroendevalda egentligen tycker och tänker, kanske referat i den här stilen som EU använder vore någonting för HT?

Domesticering - ett himla liv om djuren

Det verkar vara pop, in, och jättehäftigt att ta ställning för hur djur behandlas - medan de är levande - i vårt moderna samhälle. Efter att de inte längre är det, levande alltså, behandlas de enligt storlek och smak.

Bisysslor, bondbloggar och rävaktiga flickor slåss numera om utrymmet i spalter och spiltor, nog vill ju även jag ta del i detta stundom rent animaliska kackel och snällt viftande på svansen återger jag en notis från tidningen Hangö av den 12 mars 1910:

Råd för hönsgården.

Det fordras mycken säd att göda höns vid kall väderlek och betalar sig sällan. Ventilation, som kommer in öfver allt genom springorna, är ingen ventilation alls.

Unghöns äro bättre vintervärpare än äldre, hvilka senare äro bättre än de förra till afvel.

Det är att rekommendera vid all fjäderfäafvel att lägga på handjuren tidigt på våren för att följande år para dem med hondjur; på så vis får man många kläckbara ägg.

Om hönorna har värpt regelbundet och en ny tupp tillföres dem får man ej af denna tupp befruktade ägg från stammen förrän åtskilliga dagar förflutit.

Om ett djur i flocken sjuknar, afskilj det genast, sjukdomen kan vara smittosam. Bättre att förekomma än att bota en sjukdom.

Ingen ras är absolut bättre än en annan; deras skötsel är olika, det är alltihop! Ni kan befordra er stams värpförmåga genom ändamålsenlig fodring af avelsdjur.

De tidiga vårmånaderna äro de på hvilka en hönsskötsels ekonomi hvilar. Unghönorna skola vara i full värpning; och de äldre ha afslutat fällningen. Gif dem just nu den bästa vård: de behöfva det särskildt nu.

Det sämsta sätt i världen är att ta vädret med i räkningen för att hönsskötseln ska lyckas. Man måste ställa så att man är oberoende af väderleken.

Bisyssla - en lönande verksamhet

Det har dykt upp en mängd föredragningslistor på stadens hemsidor och bland dem den som gäller inför stadsstyrelsens inkommande möte. Många intressanta saker ska det igen en gång diskuteras, men då jag hela dagen följt med jordbävning och tsunaminyheter från Japan känner jag inte för att göra mig lustig.

Men något småroligt kan jag väl ändå dra till med, som underrubrik kan jag lägga:

Sten Öhman - trubaduren med många strängar på sin gitarr.

Stadskansliet har uppmanat ämbetsverken och inrättningarna att förnya samtliga tillstånd som gäller bisysslor, bland de berörda är då vår tekniska direktör Sten Öhman. Öhman har som tilläggsutredning meddelat att han utövar planerings- och planläggningsuppdrag via bolaget Maanmittari Oy Öhman, som han äger.

Ingenting varken nytt eller förvånande med detta, men en liten tankelapsus som visar vad den gode direktören tänker på har dykt upp i den förklaring han avgett:

"Uppdragen har bl. a. på grund av långa arbetsdagar och av mig oberoende fakturor har inte kunnat slutföras inom den tid man då uppskattade."

Visst, som alla företagare vet är det roligt att skriva fakturor. Och tydligen bara rullar pengarna in. Och så är det förstås synd att arbetstiden inkräktar på "firabeln", men det är ju något som lär vara normalt i det här landet.

I anledning med Öhmans bisyssla sägs det från stadens sida att: "bisysslan får inte anstränga tjänsteinnehavaren och sålunda försvaga hans förmåga att klara sina tjänsteåligganden."

Så jag uppmanar er alla, bisysslare, tag det försiktig.

I samarbete - Hur?

Hangö kulturforum anordnades för första gången i fjol och forumet var en för våra förhållanden rätt stor succé med kring ett hundratal deltagare. Intresset kring kultur är stort i staden.

I lördag är det dags för årets version av forumet, som i år går under namnet "I samarbete - Hur", och leds av ordföranden för nämnden för kultur- och medborgarverksamhet Sirkkaliisa Cavonius och hålls i stadshusets festsal.

Forumet inleds klockan 13 med ett välkomsttal av stadsdirektören Mäkinen, därefter berättar kulturdirektören Kukkonen om sommarens evenemang. Sedan pratar rektor Marja Turpeinen om medborgarinstitutet varefter arkitekten Sahlstedt funderar över var allt ska göras.

Ungefär.

Då vi kommit så långt har det redan gått en hel timme av programmet, klockan är 14, så det är dags för en kaffepaus.

Efter kaffet vidtar grupparbeten, i vilka det behandlas de ämnen som berördes i respektive inledningsanförande varefter det klockan 15 rapporteras om de olika resultat man kommit till och eventuell diskussion uppstår.

Forumet tar slut klockan 16 och då är vår kulturella framtid bestämd.

Det kan man kalla effektivt!

Javisst, ja, det ska finnas utrymme för kulturellt program också! I något skede hittar man tid att lyssna på Laura Sundström och Ronja Lind som uppträder med varsin(?) cello.

Fabrikstillverkad fisk i framtiden?

Under de senaste dagarna har det diskuterats rätt livligt om en eventuell muddring av farleden till Skuru och hur det skulle påverka fisket ända hit i Hangö. Till och med några entusiastiska miljövänner kontaktade mig för att få mig att skriva om ännu en sak jag inte förstår mig på. Diskussioner om muddring i Raseborg överlåter jag i sin helhet åt sådana som förstår sig på sådant, som miljönämnden i Hangö.

Dagens Västra Nyland tar däremot upp ett för mig mera närstående problem; meterstora rödsvarta fläckar på isen mellan Hangö och Ekenäs, som troligtvis består av tungmetaller och i så fall är farliga för både natur och människor.

Till min stora förvåning tar, enligt VN, fabrikschef Seppo Haimi på Koverhar på sig skulden. Vanligtvis brukar ju företag skylla på alla andra i sådana här fall tills det är utom allt tvivel annorlunda becisat. Och gärna därefter med.

Marko Reinikainen, docent och från den 1 maj ny direktör vid Tvärminne Zoologiska station, säger för VN att metallerna kan ge upphov till en massa kroniska besvär, bland annat i hjärnan och nervsystemet.

Nu vill jag ju inte säga att det förklarar allt, men nästa sommar då jag får en fisk med två huvuden och sju ögon behöver jag varken äta den eller föra den till Zoologen.

Jag för den till köket på Koverhar.

Internationella kvinnodagen, bulla och soppa

Den internationella kvinnodagen firades ursprungligen för att främja kvinnorörelsen och ge kvinnorna rösträtt. Meningen med dagen är numera då kvinnorna hörs bättre än förr att främja jämlikheten i samhället, vilket i och med firandet av en dylik dag gör det hela till en paradox.

Däremot är det meningen att vi i dag, på fastlagstisdagen, ska få inmundiga den traditionella ärtsoppan med fastlagsbullar. Om vi vill och kan. "Historiskt är fastlagstraditionerna i Finland antagligen kopplade till en gammal arbetsfest som firades då kvinnor slutade nysta garn av linne och ull.", läser jag på YLE's nyhetssajt.

Just så, då är det väl så, då. Eftersom det står så på YLE.

Men nog är det så att den har mera med religion än feminism att göra, fastan. Alla bantningsmetoder i ära.

Anonymt - en allvarligt menad kommentar

På senare tider har det diskuterats, ännu en gång, rätt mycket om anonymitetens vara eller icke vara i diskussioner och kommentarer på nätet. Orsaken till denna gångs rundvandring i ämnet är den diskussion som uppstod på svenska YLE's nyhetssidor, i en artikel där det berättades om hur informationschefen i Raseborg reste med kocklandslaget till Wales.

De negativa kommentarerna duggade tätt och hela soppan urartade till en chat-liknande spalt för ett allmänt skällande på politikerna i vår grannkommun. Och det mesta skedde anonymt. Patrik Rosström, redaktionschef på YLE, skötte sig utmärkt och satte stopp för jamset.

Men gjorde han rätt? Definitivt, enligt min mening. Visst är det bra med diskussion, men då den urartar till att mera koncentrera sig på någonting som överhuvudtaget inte har med artikeln i sig att göra är det dags att förflytta diskussionen till ett för ändamålet inriktat forum.

Som en av de grundläggande rättigheterna tryggas enligt 12 § i grundlagen yttrandefriheten som omfattar rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Däremot är övervakning av yttrandefriheten i efterhand, en granskning som baserar sig på straff- och skadeståndslagstiftningen, tillåten. Och inte enbart tillåten, den krävs.

Problemet är det att folk i gemen har lättare att säga vad de egentligen tycker, utan risk för att behöva skämmas i efterhand, då de kommenterar anonymt. Och det leder lätt till personliga påhopp som kanske inte alltid är varken trevliga eller korrekta. Känslorna spelar in.

Här på Hangö Skvaller får ni fritt kommentera anonymt och många av er använder sig av denna rättighet. Inte heller ser jag mig så ofta tvungen att radera någon av kommentarerna på grund av att de skulle kunna räknas vara direkt lagbrytande. Ni sköter er!

Och så tycker jag att vi ska fortsätta. Men visst skulle det vara roligt om ni skrev under någon form av signatur i era kommentarer.

Quinquagesima

Fastlagssöndag.

Den dag som inleder de tre bästa dagarna på hela kyrkoåret. Kött, fläsk och bullar, allt vad kroppen förmår är det meningen att sopa in. Innan den 40 dagar långa fastan inleds.

Orsaken till att de kristna håller denna fasta, hur många som nu verkligen gör det, är minnet av "Jesu frestelse", någonting som har att göra med hur Jesus  förde en andlig kamp ute i öknen. Tanken är att man ska leva på vatten och bröd i 40 dagar och 40 nätter, söndagar förundantagna.

Då kan man äta Janssons frestelse, eller till och med skink-sådan.

Nu ser jag framför mig hur horder av svältande kristna, redan efter några dagar då värsta dåsigheten efter dessa tre inledande dagars utsvävelser, vallfärdar till våra lokala hamburgerbarer och bränner ned dessa i helig ilska och med ett av hunger förmörkat sinne.

Krogar och matbutiker får slå fast sina dörrar, förutom de etablissemang som betjänar de religiösa minoriteterna eller på något annat sätt är kosher, och regeringen blir krisinkallad då nationens hela ekonomiska struktur är i fara.

På EU-nivå sammankallas det blixtrande möten, röda halvmånen kommer till de krisdrabbade västerländernas hjälp för att se till att vätskebalansen hos den fort krympande befolkningen hålls stabil och i Hangö diskuterar fullmäktige om hur den krympande befolkningsmassan påverkar utbudet av hälsotjänster.

Till slut kommer all världens regeringar överens om att enda sättet att klara denna globala kris är att fortsätta som förut; tre dagar frosseri, och sedan går livet vidare.

Lucifer efterlyses

Sedan jag senaste vecka hittade en liten notis om den svenska pressens dag, som firades i dag för hundra år sedan, har jag slösat otaliga timmar på att hitta ett exemplar av publikationen "Lucifer" som utgavs till denna festlighets ära. Men nix, inte hittar jag något sådant. Små ihopsamlade notiser här och där i tidningarna är allt jag får. Däremot finns det otaliga hänvisningar till försäljningen av densamma samt de bidrag tidningarna fick i samband med festerna.

Denna ljusbringare såldes i rätt stora mängder, så med stor sannolikhet borde det finnas något exemplar kvar i någon gömma. Det är ju trots allt bara 100 år sedan den utgavs. I tidningen Hangö-Bladet hittade jag logon här ovanför och i tidningen Hangö följande lilla dikt, skriven av signaturen Ung-Hans som inledningsdikt för publikationen:

"Mot havet går en pansarbåt,
herr Lucifer är med,
det är han som siktar in dess stråt
i storm och disig led,
käckt riktar han sin kastare,
och styr mot jättar ned.

Kanonerna i däckets torn
herr Lucifer för an,
bak hvarje rörligt pansarhorn
står där en nigger grann,
på spej i stormastkorgarna
på svaj i märseborgarna
en bläckig hövitsman."

Om någon har ett exemplar av "Lucifer", så ta gärna en kopia och låna mig, eller rent av donera, den till mig.

Finansministeriets utvärderingsrapport

Som det för de allra flesta säkert är bekant tillsatte Finansministeriet i höstas en utvärderingsgrupp för att utreda Hangö stads ekonomiska situation. Stadsstyrelsen har redan tidigare bekantat sig med resultatet, i vissa medier döpt till krisrapporten, och nu den 9 inkommande vecka är det fullmäktiges tur att ta del av denna.

Jag har otåligt väntat på att få se vad de kommit fram till för resultat, de goda herrarna med sinne för ekonomisk översikt, för om man ska tro de entusiastiska kommentarer stadsstyrelsens ordförande Kavander fällt måste den vara något alldeles fantastiskt.

Och nu, äntligen, går rapporten att läsa HÄR i sin helhet på Hangö stads hemsidor.

Vad som vid en första genomläsning förvånar mig är att det i rapporten, som sträcker sig fram till år 2016, räknas med försäljningar av fastigheter som en inkomstökande åtgärd. Visserligen är det säkert så, men inte är väl det en årligen återkommande inkomst?

Då får nog staden lov att uttöka den lista på fastigheter som den redan bestämt sig för att sälja.

Ingen Hanko Sea & Beach i år

Det blir inget evenemang med namnet Hanko Sea & Beach under årets regattaveckoslut. Det berättatde en av projektets dragare Ari Heinilä på företagarnas morgonkaffe i dag. Orsaken är att en av huvudsponsorerna, Nordea, inte ställer upp i år.

Evenemanget, som i fjol somras hölls för första gången, var tänkt att bli en årligen återkommande familjefest, men nu blir det alltså en paus på minst ett år. Mottagandet i fjol var, enligt Heinilä, övervägande positivt. Byråchefen Lilli Rantala från turistbyrån håller med och framhåller att man från deras sida gjort sitt bästa för att marknadsföra evenemanget.

På Hanko Sea & Beach's hemsidor finns en vacker videosnutt från fjolårets evenemang. Man ser att det är professionella människor som gjort den:



Så nu ser det ut som om vi, åtminstone nästa sommar, återgår till det redan invanda systemet av avstängda områden, betonggrisar och kravallstängsel.

Synd.

Grand tomten - Det blir värre innan det blir bättre

Inte för att jag direkt räknar mig till trädkramarnas skara, men nog får jag alltid en smått vemodig känsla då jag ser träd falla. Eller i det här fallet fällda.

Nu är det ju inte frågan om några flera hundra år gamla träd som fått ge vika för det kommande bostadshuset, men några tiotal år har de ju nog vuxit till sig.

Bilderna blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig att de skulle bli, kanske för att jag var så väldigt tårögd. Inte på grund av sorg för trädens skull, utan på grund av min stora ovana med det bländande solskenet.

Men man vänjer sig väl, både vid solskenet och den förändrade stadsbilden, så som vi människor så fort brukar göra. Om yterligare tio år minns någon knappast hur skönt det var att sitta på en av bänkarna, äta en glass medan man blickar ut över det glittrande havet.

Ved finns det i alla fall gott om. Undrar om den tillhör Hjallis eller staden.

Fimbulvinter

Medan jag sitter och dricker öl och drömmer om sol och sommar finns det andra här i världen som gör sig nyttiga. Jag får nästan ett dåligt samvete, men...

Benccu Wikström har igen tagit ett stort antal fina bilder, som han ännu en gång har varit vänlig nog att dela med sig  av.

"Första bilden är för fyra dagar sedan när det bildats isvallar i höjd med Russarö, där fastnade tre båtar som isbrytaren Urho tog loss. Man får ha överseende med bilden för fartygen är vid Russarö och jag vid vågbrytaren i hamnen." Ingenting att ha överseende med här inte, förbaskat fin bild!

"Sedan tilltog den sydliga vinden så att i går på morgonen var det hela sju båtar som satt fast vid Hanko1, det har isbrytaren Voima rett upp men den har haft fartyg lite här och var i finska viken mellan Hangö och Ingå att få loss. Andra bilden är en skärmdump tagen från Marinetraffic och visar vad Voima haft för sig detta dygn, det har nog varit köras hela tiden." Det här har det ju rapporterats tätt om på radio och TV, det sägs vara den värsta isvintern i mannaminne.

"Men inte hade man det lätt förr heller, då fick man använda sågar, spakar och t.o.m dynamit för att få ut fartygen, gamla Murtaja syns i bakgrunden." Ännu en fin bild ur Benccus digra arkiv.

Som avslutning en fin bild på Transfennicas Trica i Västra hamnen, tagen i går. De lär köra med smått fantastiska 15-16 knop genom isvallarna.


Tack! Nästa bärs e de nog jag som får bjuda på.

Säsongstart

I går var det sol och varmt, många av oss blev lurade att tro det var vår. Så vad gör en man i min syssloslösa situation då solen skiner, det är vindstilla och den falska vårvärmen känns nästan sommaraktig?

Jo, han styr raka spåret till första bästa terass för att få sig en öl. Årets första terassöl!

Säsongen är inledd, temperaturmätaren på Roxx visade smått otroliga +16 grader och lär ha visat ännu mera tidigare och dagen innan...

Nu nyser jag, men det måste nog bero på någonting annat, kanske en plötsligt påkomen allergisk reaktion.