Vårtecken, ja. Redan under ett par veckors tid har det rapporterats från tillförlitligt håll att våren är på väg. Med stormsteg, som vi under ett par dagars tid även märkt här i Hangö.
Tussilago i Esbo, Ejdrar i frysen och islossning utanför Hangö i all ära, för mig finns det endast ett tecken som duger; Skränande måsar.
I dag hörde jag dem för första gången för denna vår, så nu är våren här.
Äntligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Vah!!, har du inte hört kråkorna som kommit i hundratal. Det är vår det. Synd att man inte får använda bössan inom stadsgränsen (den gamla alltså) i Täcktom skjuter dom mer än i Syndalen.
Jaa, vår ja, val ja, vem ska man rösta på? Tänk om man kunde rösta 'åtminstone inte den!'
Fiffiga saker som HenrikS kom med,på detta sätt kan man ju använda utslutningsmetoden,få se vad som blir kvar?
Varför i h:vete sku man skjuta kråkorna för???
Kråkor skall man skjuta av samma orsak som man håller efter mårdhundar och minkar: de är marodörer som tar livet av allt de kommer åt. Å andra sidan är kråkor endemiska här, vilket varken mårdhund eller mink är. Vår kråka kanske är mer flytt- än stannfågel så HenrikS har nog också rätt.
Gå dit sen.
Men egentligen var det ju frågan o måsarnas skrän. Hur frånstötande detta skränande än kan förefalla så hör de ju faktiskt till sommarens början. När ungarna sedan är flygga så lugnar sig hela bandet - tackålov.
Å islossning i Hangö...Hoppas man kan se havet när jag kommer på besök i början av Maj.
Skicka en kommentar