Matprat

I går hade jag glädjen att med SSHH besöka det gamla Krigsarkivet, numera en del av Riksarkivet, i Helsingfors. Eftersom det var en heldagsresa behöver man helt naturligt äta någonting, så även vi. Då jag satt och studerade den, för all del billiga, mönja jag hade på min tallrik gick tankarna osökt till skolmaten.

En undersökning bland Hangöelever, gjord av Institutet för hälsa och välfärd (THL), visar - en aning tillspetsat - att ungdomarna av idag hellre tar droger och alkohol än äter av skolmaten. Om maten smakar som den gjorde på min tid så kan jag förstå de svaren, men kan det verkligen vara så illa?

Jag har pratat med några lärare i centralskolan och de svar jag får är rent förskräckande. Barn gråter och ber om att få låta bli maten, lärarna verkar vilja göra likadant. I synnerhet är det någonting som kallas "Fransk fisk" som utgör källa till mardrömmar om nätterna.

Den senaste undersökningen, innan den här, jag sett gällande elevernas inställning till skolmaten är från 2005. Då var det endast 6 % av eleverna som ansåg sig kunna äta av maten, bot och bättring lovades. Så sent som för ett halvår sedan lovades eleverna "Inhemsk mat på skolornas fat", men kanske Fransk fisk räknas som inhemsk i dagens EU-värld.

Eller så har man i inbesparingssyfte rationaliserat bort ordet "in" från inhemsk.