Fattighuset

Såhär efter ett veckoslut med onödiga utsvävningar kan det uppstå en känsla av att man överdrivit det hela. Riktigt så illa att man hamnar på fattiggården är det ännu inte, men inte är det långt ifrån. Någon fattiggård har vi ju inte i detta land haft på många herrans år, sysslan sköts numera på ett annat sätt, men här kommer en rätt intressant beskrivning på den gård vi i tiderna hade i Hangö. Saxat och lånat ur tidningen Hangö från den 23.04.1908. Ursprungstexten är rätt lång och behandlar främst kostnader och liknande, så jag kapar ner den till enbart den beskrivande delen:

- Det var redan 1898 som frågan om en fattigvårdsanstalt för staden stod på dagordningen. Att kommunen först i dessa dagar ser sig i besittning av en alla berättigade fordringar motsvarande anstalt för dess fattigaste medlemmar [o.s.v.]

Anstalten har förlagts till en vacker plats c:a 10 minuters väg utanför staden vid vägen till Bromarv. Här ett stycke från vägen till hälften dold av skogen reser sig det nya hemmet för stadens fattiga.

Huvudbyggnaden eller fattighemmet ett envåningshus av trä upptar i längd 40 och i bredd vid båda flyglarna 10 meter. Mittelpartiet av byggnaden är något bredare. I vardera flygeln befinner sig en stor sal, som å ömse sidor genom brädväggar till 3/4 del av rummets höjd är avdelad i sovrum för internerna. Sålunda har i östra flygeln som är avsedd för kvinnliga interner inretts 10 avdelningar med rum för två interner i varje. Den östra flygeln har på ena sidan 5 likadana små sovrum, medan den andra delen av flygeln är avdelad i tvänne större rum, avsedda till sjukrum och arbetssal. I händelse av behov kunna även dessa rum apteras för internernas räkning, varigenom man då de fem sovrum medräknas, som iordningställts vid sidan av bön- och matsalen i mellersta partiet av byggnaden, kan bereda rum för 50 interner på en gång.

Den ovannämda bön- och matsalen, som upptar främre hälften av mittelpartiet, är 10 meter lång och 5 meter bred. I östra delen av densamma har arrangerats en mindre estrad med ett litet altare. Den bortre delen av byggnadens mellersta del upptages av anstaltens stora och ljusa kök, lokal om rum och kök för föreståndarinnan samt kanslirum, skafferier, garderober m. m.

I en mindre byggnad, som uppförts längre in i skogen c:a 70 meter bakom den först omnämnda ha avdelningar för sinnessjuka interner anordnats. Byggnaden upptar bl. a. tvänne särskilda salar för kvinnliga och manliga interner, som utan fara kunna sammanföras samt 4 celler för oroliga interner. Dessutom finnes i byggnaden bostadslägenhet om rum och kök för förestånderskan.

Anstalten gör med sina ljusa, luftiga rum med deras enkla, men trefliga inredning ett synnerligen angenämt intryck på besökaren. I en icke alltför avlägsen framtid komma dessutom planteringar att anordnas kring byggnaden och yttermera förhöja känslan av trevnad och ro för internerna.