Då jag i går var ut och promenerade i det nästan vårlika vädret hade jag min kamera med mig, för en gångs skull.Det brukar ju gå så att den är hemma då man ser något värt att ta en bild på, medan man däremot inte sert ett dyft värt att föreviga då den är med. Så trodde jag att det var nu med, vinterbilder börjar jag ha i parti och minut, inte bryr jag mig i att ta flere av den sorten den här vintern.
Men se där! Det där kan jag ta en bild på, tänker jag då jag ser smältvatten glittra i solskenet. Sådant kan väl vara vackert, när nu kameran är med och allt.
Men tji fick jag. Den moderna fotografens vedermödor tar aldrig slut. Visst hade jag nu ett nyladdat batteri i kameran, men minneskortet var fullt. Inte är det lätt.
Så den här förmiddagen har jag tillbringat med att radera bilder. Närmare etthundra olika versioner av månen, suddiga bilder i tiotal på någonting jag tror är en ekorre eller kanske en råtta, bilder på folk jag inte känner och bilder helt utan vett och sans som ser ut som om jag varit på en helt annan planet. Och massvis med bilder på ett hav som jag inte kan förstå hur det inte rinner bort då horisonten lutar så förskräckligt. Allt har fått stryka på foten.
Men visst har det funnits trevliga bilder bland allt skräpet. I synnerhet de som är tagna i somras.
Nu vill jag ha sommar.
Inlägg
