Stadens konstskatter

Redan i några dagar har jag varje morgon bestämt mig för att traska iväg till Stadshusgallerian för att kika på vilka konstskatter det egentligen förevisas på den nya utställningen.

Men mina goda föresatser har alltid kommit på skam, vädret har inte varit sådant att jag trivs utomhus. Inte är det så i dag heller, men då jag ändå var tvungen att gå ut så passade jag på att gå in och värma mig en stund.

De flesta av tavlorna som förevisas är i vanliga fall bortgömda på sådana platser dit ingen vanlig människa har någonting att göra, stadsdirektörens kontor, hamnkontoret och liknande ställen, så det var intressant att få se dem.

Och så lärde jag mig en hel del nytt, inte visste jag att fotografen Anna Korsström även målade, inte heller hade jag en aning om att den berömde rektorn Jeja Roos gjorde så.

27 av de ungefär 300 konstverk staden äger är nu utställda, fram till den 22 februari. Om ni har tid så kan det vara värt några minuter att ta sig en titt.

Kaupungin taideaarteita - Stadens konstskater
Vardagar 12-16, tisdagar till kl. 18
Öppet även på lö 15.2 och sö 16.2 kl. 12-16

Att läsa tidningar

"Att läsa tidningar utvecklar avgörande kompetenser som underlättar inlärningen av annan kunskap. Elever som läser dagstidningar klarar sig därför bättre i skolan. Så lyder, kort sammanfattat, de centrala resultaten av en färsk fortsatt undersökning baserad på PISA-materialet."

Det här läser jag naturligtvis på nätet, men det har väl knappast någon betydelse. Eller har det?

I dagens Hangötidning finns nämligen en insändare som jag inte får huvud eller fötter på hur många gånger jag än läser den, men kanske är den menad för längre komna studeranden. Eller så är mitt nätläsande förödande för min inlärning.

Däremot hittar jag i en Hangö-tidning från den 30 januari 1912 en intressant artikel, gällande en av mina favoritsysselsättningar; Rökning. Jag återger den här i aningen förkortad form, för att inte trötta ut de som inte räknar sig till gruppen experter på medicinsk forskning:

 - En stor cigarrfabrik i Newyork har begagnat sig av radiums terapeutiska egenskaper för att göra reklam för ett nytt läkemedel, radiumhaltiga cigarrer, som lära vara underbart välgörande mot gikt, ischias och reumatism. Fabriksmärket har som övertygande bevis bilden av en krympling som kastar bort kryckorna så fort han rökt en undergörande radiumcigarr.

En läxa jag åtminstone lär mig här är; Du ska inte tro på allt du läser i tidningarna. Inte ens fast det sägs vara vetenskapligt bevisat.

En annan sak är att dagens sanning troligtvis är lögn i morgon, vilket vi sett upprepade gånger genom historien..

Dags för en paus, med cigaretter och kaffe. Kaffe lär dessutom vara ett bra förebyggande medel mot all världens sjukdomar. Det har jag läst i en tidning någonstans, så det är nog sant.

HaTaRy

Ja HaTaRy-rapporten, ja. Den kom upp till samtalsämne i går igen, då nämnden för kultur- och medborgarverksamhet hade sitt möte. Tidgare har den spökat under nämndens möten gällande utvecklingsbolaget Hanseas kommunalisering - så i går igen - och nu fick även vårt museum känna av styrkan i denna grupps kollektiva samhällsansvar.

Bildningsnämnden har ju för en tid sedan fått fundera på hur man ska kunna stänga skolor och daghem och tekniska nämnden ska i framtiden få fundera på hur man gör bolag av småbåtshamnarna och vattenverket.

Det har i medierna pratats ganska mycket om denna grupp, bland gemene man kallad Hangon Tapporyhmä, som är ute efter att se var staden kan göra bättre ifrån sig då det gäller inbesparingar. Men få verkar veta vad det egentligen är frågan om.

Egentligen heter arbetsgruppen Hangon Talous Ryhmä - därav förkortningen - och är tillsatt av Stadsstyrelsen i samband med behandlingen av bokslutet för år 2012, en arbetsgrupp "som har som uppgift att ur politisk synvinkel medverka till åtgärder som skulle förbättra ekonomin på olika nivåer och sektorer". Målet var att åstadkomma en möjligast bred politisk vilja och via olika program åstadkomma åtgärder, vilket kan vara nog så svårt.

Den rapport det talas om, den var visst färdigställd i september 2013, är inte lätt att få se överhuvudtaget, inte heller har jag hittat den på svenska någonstans. Man får ju verkligen hoppas att den utkommer på svenska, då det tydlien är meningen att de olika nämnderna ska ta ställning till förslagen.

I arbetsgruppen som funderat ut de fiffiga inbesparingsförslag man gör i rapporten satt stadsstyrelsens ordförande Jouko Kavander, stadsstyrelsens viceordf. Sten Öhman samt stadsstyrelsemedlemmarna Birgitta Gran, Anja Roos och Eero Koli.

Innovativitet så det förslår, vilket man även efterlyser i sin rapport.

Hur som helst tar jag inte den här rapporten så allvarligt, den är dåligt gjord och kan närmast liknas vid en samling hoprafsade lösa tankar. Och framför allt; Det är INTE frågan om några fattade beslut, allt är så att säga på lösa boliner.

Vi har fortfarande ett någorlunda bra fungerande demokratiskt system som fattar våra beslut,  inte en liten hemlig syjunta med några hysh-hysh melemmar som gör besluten för oss.

Åtminstone officiellt.

Kalle Fager - Dagbok

Jag är knappast ensam om att ha trott att den vitt berömde personligheten Kalle Fager aldrig skrev någonting på riktigt i sin lilla bok, då han stod i någon korsning och såg finurlig ut.


Men oj, vad fel man kan ha. Han skrev dagbok. En dagbok som nu är utgiven i bokform på egenförlaget Vulkan, av Kalle Fagers dotter, till allas vår stora glädje.

Jag citerar från siten Vulkan: "Som dotter har jag ofta tänkt på Kalle men eftersom jag var fyra år gammal när mina föräldrar skilde sig, så har jag aldrig vetat vad som hände sen i hans liv. Jag upplever en enorm glädje över att ha hittat hans dagbok!"

Den beställde jag bums, då jag fick tipset om den. Jag misstänker det kan finnas både den ena och den andra (o)roligheten i den!

Beställ den här:
En har skrivit dagbok många 1000 meter, av Karl-Olof Fager

Mässling

Mässlingen hör till de sjukdomar som, tack och lov, numera inte är så allmänt förekommande. Men för några dagar sedan bröt likaväl en epidemi ut i Lojo, vilket tvingar en stor mängd barn till sängliggande.

Den villfarelsen som av någon anledning fortfarande lever kvar bland folk, att mässling bara skulle vara en ofarlig barnsjukdom, är mycket beklaglig. Inte heller är det helt sant att man bara kan få mässlingen en gång.

Jag undrar hur vi har det ordnat i Hangö om en liknande epidemi bryter ut här. Har vårt lokala arvauskeskus kapacitet att klara av en sådan?

Hur som helst och som sagt, ovanligt är det ju trots allt numera med dylika epidemier. Förr i världen, innan all världens vacciner, var det ju vanligare med sådant här. Vilket framgår av nedanstående text, saxad ur tidningen Hangö av den 27 januari 1895:

Mässling har som bekant under denna vinter varit ganska allmänt spridd i staden och det torde ej finnas många familjer där sjukdomen underlåtit att göra en påhälsning bland barnen. Mässlingen skall visserligen numera vara i aftagande, men i dess ställe börja en mängd följdsjukdomar göra sig gällande, såsom lunginflammation, halsröta och skarlakansfeber, och ha i dessa redan särskilda dödsfall inträffat. Det är således af största vikt att föräldrar och målsmän omsorgsfullt se till det barn, som lidit af mässling, icke kort efter tillfrisknandet lämnas tillfälle att ådraga sig förkylningar eller på annat sätt utsättas för möjligheten af ett recidiv.

Och för att understryka allvaret i situationen publicerar man i spalten invid ett meddelande från pastorsexpeditionen, en lista på avlidna personer under tiden 20 till 26 januari:

Döde: Barnen Mauritz Viktor Nikander, 2 år; Martha Ester Hägglund, 10 mån.; Sigrid Olga Alexandra Fagerström, 2 år; Lempi Maria Kyyhkyläinen, 1 år; Frans Sigfrid Törnroos, 9 dagar; Anton Alvar Lindholm, 1 år och Fanny Cecilia Fältberg, 1 år.

Tråkigt med trista nyheter, trist med tråkiga nyheter

Jag sitter här och småsurar över dessa nya tiders brist på lokalnyheter på söndagarna. Och måndagarna. Den stora nyheten på nätversionen av VN är att polisen haffade en lindrigt nykter bilist på Sandövägen och att en annan dito körde av vägen i Karis.

På tidningen Etelä-Uusimaa, dagens nummer som kom i går, läser jag att det under fjolåret haffats 41 personer för rattonykterhet i Hangö, fem fler än året innan, varav 15 var räknades som grova fall. Här vet vi ju att sommarmånaderna är den egentliga brottslingen, då vi har allsköns evenemang i staden, måhända borde sommarmånaderna förbjudas.

I Raseborg hade man under samma tid 101 stycken fall av rattonykterhet, varav 54 klassades som grova. I Raseborg kan man kanske skylla den större mängden på att man har fler fyllon än vi, då man tagit åt sig så mycket landsbygd. Måhända landsbygden borde förbjudas?

På tal om Raseborg, för att aningen pigga upp både mig och er, så hörde jag i går i Evitskog en ganska rolig vits:

Det var Ekenäsbon och Karisbon som bestämde sig för att cykla Pojoviken runt. Till sitt förfogande hade de en tandemcykel, på vilken då Karisbon placerade sig på det främre sadeln och Ekenäsbon på den bakre. Allt gick smidigt och väl tills den första aningen brantare uppförsbacken kom. Det var ett sjudjäkla svettigt arbete för att ta sig uppför den, men det lyckades så småningom, och på krönet vände sig Karisbon om och yttrade: - Jaa, no va de tur att du had mej me nu, no. It had de blivi ti någå annars. Varpå Ekenäsbon replikerade: - Å du me, om int ja hadd bromsa hela vägin så hadd vi no rulla ner tibaks.

Samarbete, gott folk. Det är det som behövs i dessa tider

.

Långsam postutdelning

I dessa fantastiska tider. då de mindre goda nyheterna duggar tätt som gräshopporna i det forna Egyptens land, är det knappast någon som blir desto mera förvånad över det statsägda företaget Itellas senaste upptåg. 1 200 arbetslösa till är ju som en flugskit i dagens arbetslösa samhälle.

Att sedan ännu färre, för en ren svältlön arbetande, postutdelare ska dela ut sin dagliga ranson av kravbrev på ett lika stort område som förut är det väl ingen som tänkt på.

En artikel i tidningen Hangö från den 25 januari 1912 kan gott beskriva vad vi måhända i framtiden har att se fram emot, dryga 100 moderniserade år senare:

 Den 13 december sistlidet år avsändes från en firma i Lybeck ett till en firma här adresserat brev å vilken destinationsorten "Hangö" skrivits på finska "Hanko". Dett brev kom på villovägar. Det avstämplades i Hankau i Kina den 31 december. Där synes man emellertid haft bättre reda på sig, ty brevet retournerades därifrån och nådde adressaten här i går den 24 januari.
 I detta sammanhang kan nämnas om ett annat brev, avsänt från Terijoki 1908 i augusri, vilket framkom till adressaten här i november i fjol. Att nyheterna icke voro vidare färska förstås av sig själv.

Dags att söka sommarjobb

Utomhus har vi minusgrader och snö. I vanlig ordning betyder det att våra studerande ungdomar ska lägga skolarbetet åt sidan för en stund och söka sig ett arbete över sommaren.

Hangö stad anställer även i sommar ungdomar till olika uppgifter inom stadens olika enheter. Det går att söka jobb till centralköket, parkarbete, städning, fastighetsskötsel, byggnads- och reparationstjänster, muséet, idrottsanläggningarna, övervakning vid Märsans hopptorn, lekledare i simskolorna och till biblioteket.

Så alternativ finns, om det finns intresse. Och man har tur.

Mera uppgifter samt ansökningsblanketter går det att få på Hangö stads förnyade och tillkrånglade hemsidor på adressen HÄR.

Lycka till.

SSAB köpte Rautaruukki

Den stora nyheten för tillfället är väl helt klart den att SSAB och Rautaruukki fusioneras. Fusioneras är ett väl fint ord i det här sammanhanget, enligt min mening, då det nya bolaget i framtiden heter SSAB och dess huvudkontor ligger i Sverige.

Hur det i framtiden går för Ruukki Metals i Lappvik är det svårt att uttala sig om, men då det redan nu pratas om en "inbesparing" på 900 arbetsplatser och en "översikt av överlappningar" kan man gott förstå att de anställda känner en viss oro. Rörproduktion är inte en bit som stått SSAB så väldigt nära, så man kan gott tänka sig att de gör sig av med den biten i framtiden.

Men nu ska vi inte genast måla fan på väggen. För tillfället har arbetsläget på fabriken varit gott, man har till och med pratat om nyanställningar. Och så har man ju ett nytt kontrakt med stuveriföretaget Port Act i därvarande hamn, vilket väl inte heller gör läget sämre för Lappvikfabriken, så kanske det finns en liten chans att de beslutande ser någonting positivt i Lappvik och behåller enheten.

Men det som nog stör mig mest, då jag inte är anställd på företaget i fråga, är att ännu ett av vårt lands företag går i utländska händer. Är det här måhända ett sätt att stärka den inhemska industrin, vilket det pratats så mycket om? Staten äger, eller ägde ska jag väl skriva, trots allt 40 procent av Rautaruukki.

HSF renoveras

Dagens Västra Nyland, tidningen, innehåller en riktigt intressant artikel gällande den nu pågående
renoveringen av Hangö Segelförenings anrika klubbhus i Östra hamnen. Visserligen verkar det som om man tappat bort ett stycke text vid övergången till den sista spalten, men det som återstår är väl värt att traggla sig igenom.

Det är nämligen inte bara en ytlig upputsning av huset man gör, även inomhus ska det fixas och det där fula skjulet man hade bredvid byggnaden försvinner. Därtill ska det komma planteringar m. m. Hela projektet går på närmare 200 000 euro, vilket verkligen inte är småpengar precis.

Och nej, innan något troll reagerar, det är inte Hangö stad som betalar. Det här heller.

Bertel Liljeqvist

"Skiggen", som åtminstone min farmor i tiderna kallade restaurangen, invigdes den 15 januari 1938. Huset ritades av den kände arkitekten, formgivaren och seglaren Bertel Liljeqvist. Nedre delen består av vita kalkstenstegel och övre delen är uppförd i trä.

I lokaltidningen skrev en reporter, då han år 1937 såg ritningarna till huset, begeistrat följande: "Icke allenast byggnaden såsom helhet, utan också de enskilda detaljerna ha utformats med den kunnige och idérike arkitektens vana hand. Det råder därför inget som helst tvivel om, att paviljongen i sitt färdiga skick ej blott skall motsvara, utan helt visst överträffa de förväntningar man uppställer, då man nu tar del av ritningarna."

Nu, 77 år senare, är det bara att instämma.

Slutsemestrat

Sådärja.

Då var det färdigvilat för den här gången. Och som det hör till firade jag slutet på min semester enligt riktig finländsk tradition, huvve fullt. Då jag vaknade i morse, på soffan, hade jag en till vårt hushåll icke tillhörande hund med mig - jo, det var trångt - men den var ganska trevlig av sig. Pussglad och så. Pissnödig likaså, tyvärr.

Att fira en kräftskiva , på en söndagkväll mitt i smällkalla januari, kan vara svårt om man inte är van. Tyvärr fick jag inga bilder tagna, jag var så häpen över hela situationen att jag totalt kom av mig. Men kanske det är lika bra.

Så, nu då det är färdigsvirat övergår vi till halvallvarligare saker.

På morgondagens stadsfullmäktigelista finns det egentligen ingenting desto viktigare att reagera på, men en sak som storligen förvånar mig är kristdemokraten Outi McDonalds motion gällande övervakningskameror.

Får hon faktiskt, så där helt på riktigt, ta restaurang Park som orsak till att hon behöver övervakningskameror på Brunnsgatan? Förhoppningsvis använder sig även andra människor av den gatan än mina kunder, om inte kunde den nog helt enkelt stängas för trafik. Jag skulle nästan tro att hon inte får göra sådär, det är ju mer än snudd på att vara skitprat. Åtminstone kan hon inte göra så utan att jag känner mig tvungen att reagera. Men som det sägs; all reklam är bra reklam. För oss på Park, inte för henne. Och så är det förstås aningen smickrande att vi räknas som viktigare än grannarna, tennispaviljongen och Casino.

I övrigt allt väl i Finland, vi sammanslår oss snart med varandra på ett allomfattande demokratiskt vis. Aningen likt det välbeprovade system de hade i gamla Sovjet.

Synd bara att vi inte alla kan höra till den Trojka som har beslutanderätt.