En lektion i grekiska historien. Läraren börjar sitt föredrag öfwer striden wid Thermopylae på följande sätt:
Innan det kom till drabbning, sände perserkonungen ett bud till lakedemonierna med följande uppmaning - tag hit snurran, ja, ja.... just du Pettersson; jag tål inte se det där narrwärket längre - med uppmaning att utlämna.... paraplyn, min käre Andersson, ställer man beskedligt i hörnet, där den inte hwarje ögonblick faller omkull.... utlämna sina wapen.... Fischer, böj hufwudet till sidan, så att jag kan se hwad din kamrat bakom dig har för dumheter för sig!.... Altså swarade grekerna: "kom och hämta dem!" Och då man nu antydde för grekerna att fiendernas antal war så stort, att deras pilar skulle förmörka solen, swarade Leonidas föraktligt - jag försäkrar dig Bergqwist, att jag för ut dig, om du inte slutar att flina så där - Leonidas swarade: "Så mycket bättre, wi skola då fäkta i skuggan". Fyra dagar senare följde anfallet. Slutligen wisade en förrädisk grek wid namn - Andersson, nu skrifwer du wäl någonting igen, som inte hör till saken - Ephialtes perserna en annan wäg öfwer berget, och plötsligt hördes bland spartanerna det hemska ropet - hwem är det därborta som kastar papperstussar?
* * * * * *
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar