Barnhemmet i Hangöby

Tidningen Hangö, 13.1.1910.

Barnhemmet i Hangöby

Där ute i Hangöby uppe på backen ligger Vestergård, den röda gård, som vi så många gånger passerat på promenaderna upp till utsiktstornet, eller ned till den vida Vestanfjärdens glittrande vågor.

Förr i tiden stod en väderkvarn på berget ofvanför gården. Den svängde för vinden sina grå vingar och malde de steniga tegarnas skörd dag för dag, år för år. Nu är den borta. En ny tids friska fläktar sopade bort den gamla kvarnen från bergsklacken, och en ny tid har tagit gården i besittning, och den ny tiden malar nu en annan skörd inom stugans furuväggar.

11 lefnadsglada plantor rasa och jubla nu i stugan och på gårdsplanen. De veta ej att de äro samhällets olycksbarn, och skola kanske aldrig veta det. De ha kanske ej någon förnimmelse af att kärleksfulla händer tagit vård om dem, och leda deras steg in på rätt spår, och lära dem att lifvet ändå har värde - trots allt. De voro tolf från början, då barnhemmet den 1 februari togo emot dem, men en af dem har lungsoten gripit med sin iskalla hand och fört till ett sanatorium.

Det äldsta af barnen är 13 år, det yngsta 4. Vistelsen i hemmet är beroende på anlag och fallenhet, men afsikten är att fixera uppehållsgränsen inom anstalten till konfirmationsåldern, som beräknats till 16 år. Då får internen gå ut i världen att på egen hand söka sig väg blans lifvets blindskär.

Barnhemmet har underhållits dels med af staden ur rusdrycksmedlen anslagna årliga bidrag varierande mellan 1.000 och 700 mk dels, och till största delen, af privat offervillighet. I synnerhet har en för den behjärtansvärda saken varmt intresserad dam bidragit med afsevärda penningemedel utom att hon, som är barnhemmets stiftarinna med sällspord energi drifvit saken framåt, för hvilket samhället bör vara henne tacksam.

Det är dock tydligt att anstalten icke kan arbeta utan att få den hjälp af den stora allmänheten den så väl behöfver. Med tanke därpå har ett antal damer i lördag arrangerat en soarè å Societetshuset. Tillställningens program, som läses i annonsafdelningen är synnerligen intressant och skall jämte det goda ändamålet helt säkert icke förfela att göra sin värkan på publiken. Under aftonens lopp sköta unga damer om paketförsäljningen i för tillfället uppförda kiosker. En vädjan till allmänheten att infinna sig är onödig - det är helt enkelt hvar och ens uppenbara plikt att bevista soarén - icke sant!

Charles