När olyckan är framme

Tidningen Hangö berättar den 2 mars 1896 om ett oväder med olyckilg utgång.

En wåldsam nordlig storm rasade härstädes i fredags mellan klockan ½ 2 och 3 på dagen. Redan tidigare på förmiddagen war winden ganska frisk, men omkring kl. ½ 2 middagstiden urartade den till en så wåldsam storm, som man endast sällan är i tillfälle att wara med om. Portar och plank gnisslade och skakades häftigt under stormens tryck, och på hafwet slets wattnet upp så
att det här och där liknade små rökpelare.

Tywärr kräfde stormen äfwen ett människolif. Några ögonblick före det owädret utbröt begaf sig nämligen fiskaren och båtbyggaren F. Eklund med sin segelbåt ensam ut från östra hamnen, i akt och mening att segla till båklandet. där han war bosatt. Han hade dock ej hunnit längre än ett stycke förbi de yttre kobbarna, då wakten ombord å Murtaja obserwerade att båten i en handwändning förswann.

Kapten Rein utsände ögonblickligen en af Murtajas båtar till bistånd, men då denna hann fram till olycksplatsen, syntes icke widare något spår af den förolyckade båten eller dess förare. Det enda man obserwerade flytande på wattnet war ett par åror och en wäska, hwilket bärgades.

Den omkomne hade någon stund före afresan blifwit i anseende till det nyckfulla wädret warnad såwäl af sin fader, lotsen Eklund, som af andra båklandsboar, hwilka samtidigt befunno sig i staden, och jämwäl lofwat inwänta lugnare wäder, för att sedermera i sällskap med de öfriga företaga öfwerfärden. Trots alt detta begaf han sig dock ut, utan att någon af de öfriga wisste något af det.

Antagligt är att båten, som war så godt som ny, i en hast fyldes med watten och sålunda sjönk, ty enligt hwad man tykt sig märka, hade den ej kantrat, utan sjunkit på rät köl.

Fiskaren Eklund war ungefär 35 år gammal och ogift. Den omkomne war därjämte wanför, i det han nämligen icke kunde röra sig ute utan krycka.

Uti skärgården här närmast omkring torde stormen ha rasat med icke mindre woldsinthet än här. Så t. ex. omtalas från Pettu att stormen där lösryckt kwistar från träden och fört dem långt ut på isen. Widare hade ett rietak warit på god wäg att få göra kwistarne sällskap, men mellankommen hjälp hindrade dock owädret att förwerkliga sin goda afsikt härutinnan.

Det egendomligaste war dock att, ehuru winden kom från NW., wisade termometern 4 grader.

Telegrafledningen härifrån råkade delwis i olag och telefonledningen war till följd af stormen ännu i dag på morgonen obrukbar mellan Hangö, Ekenäs och Helsingfors.