måndag 11 maj 2009

Kamrat Törmä

I lokaltidningen kan vi den 11 maj 1918 läsa följande lärorika berättelse, signerad av "Joel":

När "toveri" Törmä flydde undan tyskarna.

Det var om morgonen den minnesvärda 3 april. Detonationerna och röken från hamnen samt aeroplanen, som kretsade över staden hade satt liv i allt och alla. Nyfikna stego hastigt upp ur bäddarna och tittade undrande ut genom fönster och dörrar i lätta kostymer.

Snart klädde sig många i största hast för att skynda ut, ty "tyskarna komma" och vem ville ej vara med om detta länge efterlängtade ögonblicket att få hälsa tyskarna välkomna i hamnen. Bland dem, som skyndade ut, var även jag och kommen ett stycke på väg såg jag en ryttare som red för brinnande livet ut ur staden och ryttaren var - kamrat Törmä.

Denna ryttarsyn glömde jag snart för andra upplevelser och hade den helt och hållet fallit i glömska, om jag icke händelsevis torsdag kväll kommit att infinna mig vid tågets ankomst och där såg Törmä återvända till staden såsom järnvägspassagerare (under konvoj). Bland de närvarande uppstod då frågan, var Törmä lämnat sin häst, eftersom han nu återvände utan och av herrar M. och J., som hämtade Törmä hit, erhöllo vi besked. Törmä hithämtades från Tenala, där han nu senast uppehållit sig och under hitresan hade herr M. frågat T. om ett och annat och bl.a. angående hästen fått följande upplysning:

"Snälla herr M.! Jag red allt vad hästen (ett sto) orkade springa och kom lyckligt i närheten av Sandö gård, då jag helt oförmodat såg en lös häst (hingst) komma springande från skogen och bums fick jag fortsätta min flykt till fots".

Törmäs häst (en av Rilax gårds) hade sedan efter befrielsen från den röde ryttaren tagit sig hem till Rilax igen i sällskap med sin befriare.

Så snöpligt slutade kamrat Törmäs ritt.

Joel.

*****

När det gäller den röda tiden i Hangö, d.v.s. den tid då kommunisterna innehade makten, finns det kilometervis med material att skriva. Om Törmä kan sägas, att han var en av agitatorerna, en som stod fast vid sin åsikt till slutet.

Många av dessa dömdes till "tukthus", fängelse, och satt av några år i Dragsvik. Det tokiga var, att i samma veva anlände hit den fruktansvärda "spanska sjukan", vilket gjorde att många dog i fångenskap. Trots påståenden om annat, var det relativt få som blev arkebuserade.



Inga kommentarer: