lördag 19 januari 2013

Vintersjöfart

Vintern 1897 artade sig till att bli en isrik sådan, folk menade att den skulle bli lika hemsk som den som varit fyra år tidigare. Då hade det gått åt närapå lika mycket dynamit som stenkol, om man nu ska överdriva aningen, till att hålla rännorna öppna.

Tidningen Hangö kan den 19 januari 1897 gen en lätt inblick i en vinterresa. Lotsångaren Walvoja hade frusit fast utanför Åbo, och hjälp var tillkallad från Hangö. Bilderna är hämtade från andra håll.


Lotsverkets ångare Walvoja
 Senaste onsdag erhöll som bekant Murtaja order att afgå till Åbo för att utassistera ”Walvoja”, som blifvit infrusen.
 Emedan det på onsdag afton blåste en veritabel snöstorm från sydost, beslöt kapten Rein att begagna sig af inre vägen till Åbo.
 Kl. 7 på torsdag morgon afgick därföre Murtaja, men måste vid Tulluden invänta dager. Såsom lots medföljde lotsuppsyningsman Blomqvist.
 Kl. 8 fortsattes resan, luften var tjock, men med välkänd skicklighet lotsade Blomqvist fram Murtaja emellan västra Hangöfjärds otaliga klippor och grund, oaktadt Murtaja låg 18 fot akter. Vid Köpmansskär måste dock Murtaja stanna, medan Blomqvist utgick på isen och undersökte ifall farprickarna därstädes stodo på sitt rätta ställe. Sedan detta med lodet konstaterats fortsatte resan.
Kapten Rein.
 Västra Hangöfjärden var isbelagd, så när som på några engelska mil närmast Tulludden, med från 4 till 7 tums sammandrifven is.
 I Jungfrusund togs lots till Gullkrona, hvilken väg måste begagnas, då i Pargas-port icke finnes tillräckligt vatten för Murtaja. Detta ökade vägens längd med 8 engelska mil. Isen på Gullkrona var cirka 3 à 4 tum tjock.
 Ny lots togs återigen vid Gullkrona till Pargas ports lotsplats, där återigen lots ombyttes.
 Från Gullkrona till Erstan var så godt som öppet vatten.
 Murtaja anlände just i skymningen till Sandholms paret, där endast omkring 20 fot vatten finnes.
 Prickarna stodo ännu där på sina platser och med alldeles sakta fart strök Murtaja lyckligt över detta grunda ställe.
 Snötjockan hade nu åter börjat, men lyckades man dock leta sig fram till närheten av Koludd, där Walvojas ränna påträffades och sedermera följdes. Kl. 7 på aftonen var äfven Murtaja lyckligen vid Walvojas sida, där den låg vid Beckholmen.
 Det beslöts nu att smida medan järnet var varmt och sedan Walvoja fått sina omkring 30 passagerare ombord, fortsatte resan till Lohm.
Isbrytaren Murtaja
 Ett klart månsken och reflexen från snötäcket på isen gjorde att man utan möda letade sig fram. Isen från Hafverö till Åbo var från 5 till 10 tum tjock; dock gick Murtaja lungt och säkert fram med ungefär 4 knops fart. Från Koludd till Vandruk var isen från 3 till 5 tum och från Vandruk till Lohm omkring två tum tjock, närmast Lohm öppet vatten. Mellan Vandruk och Lohm märktes något svart på isen och då man kom närmare hördes rop att Murtaja skulle stanna. En Korpobo, som varit in till Åbo marknad, skulle skynda sig öfver från Nagu till Korpo landet innan Murtaja hunnit bryta isen, men kom därunder in på så svag is med öppna fläckar rundt omkring, att han inte kunde leta sig tillbaka igen. Sedan mannen tagits ombord, fortsattes resan och fram kommo båda båtarne välbehållna till Lohm kl. 1 på natten. Bud skickades till lotsarne för att efterhöra, huru det stod till med isförhållandena mellan Lohm och Utö.
 Kl. 6,30 fredag morgon genombröts ett cirka en engelsk mil bredt isband mellan Lohm och Fagerholm, hvarefter Walvoja lämnades i öppet vatten och Murtaja återvände inre vägen till Hangö.
 Kl. 8 tjocknade det åter till och blef så tjockt att knappast de närmaste landen kunde urskiljas; Murtaja gick dock tryggt i sin gamla ränna med full maskin.
Lotsuppsyningsman Blomqvist
 I Jungfrusund hade man redan hunnit förfärdiga en bro öfver rännan, bestående af några utsågade stycken från isen och däröfver kastade bräder. Denna bro blef naturligtvis åter förstörd.
 Då Murtaja närmade sig det öppna vattnet vid Tulludden, klarnade det upp just så mycket att Blomqvist hittade fram, hvarefter det återigen blef alldeles tjockt vid Murtajas ankomst till Högholmen kl. 3 på e. m., där man genast begynte intaga stenkol.
 En lycka var att man på Murtaja valde den inre vägen till Åbo, emedan man troligen i motsatt fall, om Utö-vägen tagits, icke skulle hafva inkommit till Åbo förrän på lördagen, för tjocka.
 I lördags öppnade Murtaja rännan genom packisbandet vid Gustafsvärn, där åtskilliga ansatser måste göras.
 Efter det Botnia och Astraea blifvit utassisterade på lördag afton, lade sig Murtaja vid molon för att rengöra sina pannor, så att den sedan kan upptaga kampen mot isen på fullt allvar, då alla tecken nu tyda på, att vi få en svår isvinter.

Inga kommentarer: