Skärtorsdagen

Skärtorsdagen, som firas i dag, är enligt gammal folktro den dag då häxorna begav sig till Blåkulla för att fira häxsabbat med djävulen. Detta förorsakade allehanda försiktighetsåtgärder i form av gömda kvastar och spisrakor, stängda skorstensspjäll och gevärsskott i luften för att försvåra häxornas förehavanden. En och annan påskeld kunde därtill råka bli för tidigt tänd.

Enligt en annan folktro är detta den dag då Jesus tvättade lärjungarnas fötter och inom modern asatro använder man istället denna asen Tors dag till att förbereda vårblotet, måhända med otvättade fötter.

Vi andra använder dagen till att rusa runt och fylla på våra förråd inför den ovanligt långa helgen, för "i morgon är kanske för sent min vän" som det sägs i den gamla sången.

Var så snälla låt bli det där skjutandet, annars ska ni ha en trevlig kväll. I morgon är det den längsta långfredagen någonsin och då är jag tyst. Åtminstone ska jag försöka, jag lovar.

Benccu har fixat ett snyggt Påskkort åt oss alla! Tack!

Påskens tidtabeller

Öppethållningstiderna i matbutikerna under nu infallande påskhelg är som följer: På torsdag och lördag håller man öppet som normalt, på fredag och söndag är det stängt. På måndag får småbutiker ha öppet.

Alko stänger sina dörrar på torsdag kväll klockan åtta och öppnar dem igen på tisdag. Kan vara värt att bunkra vinet inför helgen redan i dag, trängsel väntas.

Bankerna stänger för sin del redan på torsdag klockan 13, kanske för att dess arbetare ska hinna bunkra sitt vin och sin påskmat, eller så gör de det bara för att de nu är banker och gör som de vill. Öppnar gör man som normalt på tisdag.

De som hunnit till butikerna efter våtvaror och är i behov av Apoteket kan gå dit på torsdag fram till klockan 18, på lördag fram till klockan 15 och på måndag mellan 12 och 14.

Bussar och tåg går det väl så gott som inte alls, det kan löna sig att i god tid kolla upp dessa tidtabeller om man ska ta sig någonstans. Busstidtabeller hittar man HÄR, och tågtidabeller finns det HÄR.

De kringstrykande häxornas tidtabeller går inte att förutspå, de kommer och går som de vill numera.

Musikverkstad

I staden ordnas nu under våren i samarbete med yrkeshögskolan Metropolia avgiftsfri utbildning för unga musiker. Kursen är avsedd för ungdomar i alla åldrar. Tyvärr kom det ett meddelande om det hela rätt sent, så intresserade får skynda på att anmäla sig.

Meningen är att de unga ska få en liten inblick i en yrkesmusikers vardag. På den första av den tre dagar långa kursen får man veta något om en musikers möjliga karriärstig, på den andra är det instrumentundervisning och på den tredje en blandning av de två första.

Om ni känner någon som kan vara intresserad var vänliga och berätta om det här för dem, det kan vara väl använda timmar för en ung musiker. Åtminstone knappast helt bortslösade.

Som sagt är det gratis, men man ska ha ett eget instrument.

Det våras

Gårdagens varma och soliga väder i kombination med den för årstiden ovanligt stränga kölden som rått under senaste tid fick verkligen Hangöborna att röra på sig. Till och med jag vågade mig för första gången på en herrans massa år ut på det frusna vattnet, en grej som jag annars mer än gärna överlåter åt sådana som idkar pilkfiske eller annat som för mig ter sig konstigt.

Bilder på det för våra trakter ovanliga fenomenet med blank is har tagit fram fotografen i många av oss, bilder har kommit från många olika håll och fler ser man dagligen på Facebook - om man hör till de som gått med i det eländet.

Den första bilden är tagen av Petski Lindholm redan för några dagar sedan, den andra är tagen av Benccu Lindholm i går och den sista tog jag själv på min söndagspromenad.

En snabbtitt på vad meteorologiska institutet utlovar för väderlek de närmaste dagarna ger vid handen att vi kan fortsätta njuta av sol på dagarna och köld på nätterna, så den blixthalka vi har på vägar och trottoarer är någonting vi måste se upp med. Gå försiktigt, gott folk!

Mörkt

Så var då årets första mörkläggning överstånden. Nog måste jag säga att det kändes bra underligt då mitt vanliga riktmärke för att hitta hem, den alltid lysande månen i vattentornet, slocknade.

Kyrkan besökte jag, lyssnade till vackra toner skrivna av Bach, Beethoven och Schubert, tolkade av trion Rantala, Myyrä och Saarikoski. I stämningsfull belysning från stearinljus.

Det hela var så vackert och fint att min kameralins blev för tårögd för att ta bilder.

Sedan halkade jag i mörkret ner till Frihetsmonumentet för att få mig en värmande korv, vilket lyckades riktigt bra då man hade ordnat med hjälpbelysning i form av brinnande vedträn och mera stearinljus. Scouternas brasa var nog ingenting man behövde brandmäns övervakning till att klara av att ha under kontroll, men visst brann där något litet i den med. Den var så pass i skymundan i mörkret, mitt på stranden, att jag var tvungen att fråga en av åskådarna var den var.

Och så var det naturligtvis någon som kände sig tvungen att fara ut och halka omkring på bergsknallarna i mörkret, med ambulanspersonalens tillkallande som påföljd. Antagligen borde sådant idiotbeteende förbjudas och hindrande staket med varningslampor borde väl placeras ut.

Men vad hjälper nu egentligen förbud mot vanlig mänsklig dumhet?

Att vi mår gott då det går bra, ja

Sådärja. Söndagens "Må bra"- tillställning, således. Usch vad jobbigt namn på en mässa, för övrigt.

Efter att ha löst biljett drack jag en kopp kaffe och åt en laxsmörgås, brödet var billigt kaffet inte. Som bordssällskap hittade jag en gammal bekant, vilket alltid är trevligt, som satt och pinade i sig någonting soppliknande. Lär ha varit väldigt kryddstarkt.

På det hela taget verkade det på mässan vimla av idel bekanta ansikten, men det är väl så det blir i en småstad, och de flesta såg någorlunda välmående ut. Ett av de mera okända ansikten jag råkade ut för var en av orsakerna till att jag alls var där, musikern från Sierra Leone, som trummade fram musikaliska rytmer från Afrika. Föreställde det visst, tror jag. Han som spelar ser för övrigt bekant ut, på något sätt.

Och så minglade jag mig fram bland besökare och utställare. Beundrade bland annat en dam som fick fötterna tvättade. Inte vet jag riktigt vad de höll på med, men hon såg ut att må bra av det.

Så uppträdde den välbekante Riikka, med sång, behjälpt av musiker på diverse instrument som gjorde att åtminstone mina öron mådde bra. Om jag inte minns fel gömmer det sig en trummis där någonstans bakom på bilden, de är alltid svåra att fånga på bild de där batteristerna. Jag tog mig i samma veva tid att ta en kort svängom med en dam jag var skyldig en dans. Hon såg ut att må bra av det.

Besökarantalet trodde jag först att var stort, för det var tidvis rent av trångt om utrymmet, men vid en närmare titt kom jag fram till att majoriteten bestod av utställare och andra fribiljettspersoner. Synd, för alla tillställningar vi har i staden är väl värda ett besök och en inträdesbiljett. Man mår på riktigt bra av sådant, i synnerhet sådant här som är i välgörande syfte.

Jag undrar ändå om det var någon annan än jag som betalade inträde?

Fotografering pågår

Många har säkert, vet jag, funderat över orsaken till att jag inte destomera refererat den egentliga Må Bra dagen. Den som gick av stapeln i söndags, vilken jag ofta refererat till i olika inlägg. Genom åren dessutom, Zontorna är väl värda att puffas.

Orsaken till att jag inte gjort det är väldigt enkel och simpel, den är en liten, liten  papperslapp, som jag hittade fasttejpad på ytterdörren till stadshuset. Då jag redan var på väg därifrån:

Jag tog en minst en hel drös bilder från tillställningen, min hustru tog en ännu större drös bilder... Men jag vågade inte publicera dem. Inte någon av dem. Och text hade jag inte lust att lägga då jag ser dylikt, utan att veta varför jag måste ha lov av staden för att fotografera på en av Zontaföreningen anordnad tillställning.

Nu, för några minuter sedan, fick jag en förklaring till lappen, som jag alltså hade trott att betyder att jag inte får fotografera utan stadens lov; Jorma Nousiainen (stadsfullmäktigemedlem och ordförande för i lappen nämnda nämnd), med benägen hjälp av en okänd kvinna i bakgrunden, sade att det här enbart betyder att Kulturnämnden har rätt att ta bilder på oss alla som deltar. För att användas om det någon gång kan behövas i marknadsföringen.

Så kan man göra sig svårigheter i onödan. Sista gången jag bryr mig i en lapp jag, nästan, aldrig sett. Stadens informationsflöde visar sin bästa sida än en gång.

Referatet, med bilder, kommer i morgon.

Rizzle på Grönan

Senaste söndag råkade jag ut för någonting verkligen trevligt i överraskningsväg. Det nu så populära bandet Rizzle från Pargas gjorde en gratisspelning på Grönan. Att det var en Må Bra dag på stadshuset som jag borde rusa till var förstås en olägenhet, bra mådde jag på Grönan till tonerna av Irländsk folkmusik - eller Irländsk och Keltisk, som de själv säger på sina hemsidor - men så är det ofta i den här staden. Evenemang går på varandra.

Att få lyssna till en sjumannaorkester på söndag förmiddag är någonting som definitivt inte hör till vanligheterna numera, men som Stenström så bra frågade i sitt korta inledningstal; "Ni har alltid tyckt att musiken börjar för sent, är det här tillräckligt tidigt?"

O ja. Mera sådant.

Norrsken

Att vi har kalla nätter samtidigt som solen exploderar kan ju även medföra roligheter, denna gång i form av spektakulära norrsken. Besynnerligt nog, trots att jag är en nattsuddare, har jag själv totalt missat denna händelse. Som tur är finns det mera observanta människor än jag här i världen.

Följande nattliga slöjor är tagna av Benccu:

 

Fenomenet observerades naturligtvis av en hel del andra människor, bl. a. Johnny Karlsson har en fantastisk bild på Flickr, och på YLE's sidor finns det några till, "också från Hangö", som man säger.

Earth Hour 2013

Earth Hour är någonting jag alltid tagit som en rätt onödig grej, att släcka lamporna en timme - vad ska nu det ha för betydelse? Men nu verkar det som om det hela fått en annan vändning, det ska vara skoj att släcka belysningen. Annat än i sovrummet.

Inkommande lördag, den 23, ska vi alltså leva i mörker mellan klockan 20.30 och 21.30. Men om man tar det hela på ett roligare sätt, tar man sig ned till stranden vid Frihetsmonumentet och tittar på en brasa, äter en varm korv och dricker saft. Freesbegolf kan man öva sig på i mörkret om man så vill, läser jag i programbladet.

Innan dess planerar åtminstone jag att gå i kyrkan. Klockan 18.30 ordnas det med klassisk musik, framförd av Milla Rantala, Marjukka Myyrä och Katariina Saarikoski. Levande musik till levande ljus, det kan bli stämningsfullt.

Vad som gläder mig mest, bland allt utbud, är trots allt brasan som utlovas av Hangö scoutkår. Scouterna har inte visat levnadstecken på länge, så det är fint att de deltar. Undrar om de har kortbyxor och skojiga hattar?

16 mars och våren... Ja våren?

Om man är klädd som i januari kan man med lätthet inbilla sig att vi har vårväder, så pass fint ser det ut då man tittar ut genom fönstret. Solen lyser, öppnar man samma fönster kan man med god tur höra fågelkvitter och måsars skrän.

Men nog är det rent besynnerligt vad det orkar vara kallt. Ner till minus 20 varje natt och under dagtid knappt på plus i solen. Och de närmaste dagarna späder meteorologen på med blåst och snö i sina löften, inte blir det roligt.

Benccu har konstaterat samma fenomen vid sin stuga, då den hackspett som ihärdigt knackar i en tall i närheten för att få sig en håla samtidigt är tvungen stjäla mat av blåmesarna för att få energi till det hela.

En fin bild av herr Wikström igen, han kan nog det där han!

Må Bra dagen

Den numera årligen återkommande tillställningen "Må bra dagen", arrangerad av vår lokala Zontaförening, går detta år av stapeln nu i söndag i stadshuset.

Förutom det 30-talet utställare som förevisar allt möjligt som har med hälsa och välmående att göra ska man få lyssna till afrikansk musik från Sierra Leone och jazzmusik från Hangö.

Och så blir det en modevisning och ett lotteri. Kaffe ska man också få tillgång till, om man likt jag behöver sådant för att bli välmående.

Så, om ni inte mår bra, eller alternativt mår så bra ni vill visa upp er, ta er till Hangö stadshus i söndag någon gång mellan klockan 12 och 15.

Ett litet inträde på fem euro ska man för nöjet betala, en summa som sedan går till välgörande ändamål.

Hangö församling växer

Det är ju numera inte enbart kommunerna som i inbesparingarnas tidevarv ska sammanslås, även församlingarna är utsatta för en likadan process. Men inte ens det är nytt under solen, genom tiderna har församlingarnas gränser dragits än hit, än dit, beroende på hur det världsliga samhället utvecklas.

1909 bestämdes det att den kring Hangö stad liggande landsbygden skulle bilda en del av Hangö församling, under namnet Hangö landsförsamling, det hela förverkligades sedan 1910.

Den 14 mars 1908 kan vi i tidningen Hangö läsa om vem och vilka det var som planerade hur stadens omliggande landsbygd, dvs Täcktom, Hangöby, Sandö och Båklandet, skulle avskiljas från Bromarv och bilda Hangö landsförsamling. Referatet är skrivet av signaturen "Bromarfbo":

Kyrkostämma uti Bromarf.

Bromarf den 12 mars 1908.

I dag voro medlemmar af Bromarf kommun sammankallade till kyrkostämma. Förhandlingarna gällde möjligt förestående afskiljande af Täcktom, Hangöby, Sandö och Båklandet från moderförsamlingen och införlifvande med Hangö landsförsamling samt de därmed förenade ekonomiska förhållandenas ordnande.

Vid denna stämma, som leddes af kontraktsprosten Bergroth från Ingå i enlighet med förordnande från Borgå domkapitel, skreds ej till annan åtgärd, än nedsättandet af en kommitté för ärendets närmare förberedande.

Till ledamöter i densamma valdes:
Från Täcktom herrar Gylphe och Dahlgren, från Hangöby hemmansägaren Strandberg och tegelmästar Öblom, från Bromarf doktor Sandell, magister Bredenberg och förvaltaren Söderlund. Dessutom framhöll socknens kyrkoherde, att kyrkorådet ägde deltaga i kommitténs förhandlingar.

I sammanhang härmed må nämnas att bemälde kyrkoherde, då frågan för ungefär tre och ett halft år tillbaka upptogs till behandling på en kyrkostämma, förordade en sådan delning af socknen, med det förbehåll, att så länge han förestode prästämbetet i församlingen, hans lön skulle, oberoende däraf som hittills oafkortat utfalla.

Lokalpolitik

Gårdagen gick i det frivilliga arbetets tecken för många av våra lokala politiker. Först fick de sitta hela dagen på ett så kallat framtidsseminarium och se på dystra siffror över hur det står till i Hangö, på kvällen var det stadsfullmäktigemöte.

Fullmäktigemötet gick, kanske just därför, undan i en rask takt. Viceordföranden klubbade igenom alla stadsstyrelsens förslag, och ett från revisionsnämnden, i raskare takt än vi tömde bilbåtar i tiden och ingen diskussion uppstod kring någon av frågorna. Tre nya motioner lämnades in, om jag inte misstar mig, eller var det kanske två och en som inlämnats tidigare men glömts bort, och Nousiainen fick ett förtydligat svar på en av sina gamla. Det var väl ungefär allt som pratades på hela mötet.

Det som tog mest tid var gratulerandet av Birgitta Gran i anledning med hennes nyss timade bemärkelsedag. Den lista över vad allt hon gjort, suttit och varit aktiv i verkade aldrig ta slut. Man måste verkligen säga att hon hunnit med en hel del arbete till Hangöbornas fromma.

Så gratulationer och tacksägelser även från Hangö Skvaller!

Att ett åttiotal av våra beslutsfattare och högre tjänstemän deltog i seminariet kan väl anses som en ganska bra siffra, inbjudna var om jag förstod saken rätt kring etthundra. Nu är det väl inte längre många som kan ställa sig helt ovetande till det aktuella läget inom de områden som behandlades.

Sitskonsert men manskören

I går kväll hade jag och ungefär 200 andra lyckliga glädjen att få delta i en sitskonsert med Hangö Manskör på Brankkis. Om jag förstod saken rätt var det den tredje i ordningen man anordnade.

Det var ett hiskeligt sjungas, både vackert och småskaboröst ihopblandat, precis så som det ska vara. Mycket trevligt var det. Och då man löst en inträdesbiljett fick man sig en bit sill på köpet, eller två, med potatis och annat smått och gott. Inte så illa. Och en bit lax dessutom, med kaffe och munk till efterrätt.

Nu hade jag till på köpet den ofantliga turen att bli placerad mitt i salen, så jag fick ut den största möjliga njutningen av de olika stämmor som hördes runt om i salen, såsom kvällens tema antyder sjöngs det ju mest sittande, vilket gav en extra krydda åt det hela. Och mina bordsgrannar var även de mycket trevliga och behärskade sina stämmor då de inte skulle höras.

En snapsvisa på finska hörde jag också, jag tror det var första gången någonsin jag hörde en sådan på det språket.

På det hela taget hade jag en av de trevligaste kvällarna på länge, förhoppningsvis får jag möjlighet att delta i fler dylika. Som passagerare, så att säga.

För sång är nog en av de saker jag överlåter åt andra att idka. Till allas gemensamma glädje.

Men textmässigt kan jag återge en av mina favoriter från i går, om jag nu minns den rätt, melodin får man ta den som man vill, eller som Petter Jönsson, för den har jag svårt att återge här. Texten är i alla fall påhittad av Bosse Österberg:

En politiker som var så, vänster, så vänster,

var så inbilsker å malliger å hemsker.

Partikamraterna tappa slutligen orken

när han drack brännvin

och sen blev höger i korken.

Valpfabrik

Dagens Västra Nyland innehåller en helsidesgrej om valpfabriker, skriven i Hangö, som jag först tror är reklam för någon lokal kennel. Men då jag läser faktarutan ser jag att det verkar vara ett stort problem, det här med valpfabriker, men jag måste faktiskt säga att jag inte riktigt förstår poängen i artikeln. Bortsett från det självklara faktum att valpar inte mår bra i en dylik fabrik.

Har vi valpfabriker i Hangö? Var, hur och varför? Och om så är, varför blir de inte stoppade? Jag menar, mink- och rävflickorna klarar inte av att se djur i bur, borde här inte finnas en möjlighet till en human protest i ett gott djurvänligt syfte? Och vad betyder det att valpar är olagliga? Ska man skaffa licens åt hunden för att den ska få bli gravid? Och vad gör man om den blir det utan licens, hamnar jag eller hunden in och sitta eller åker vi rent av båda in? Djuren förpassas i bur, så att säga. Eller var det en dålig liknelse i sammanhanget?

Oroväckande tankegångar det här leder in mig på. Hur ska myndigheterna nu klara av detta, enligt veterinär Tarja Lagström, högaktuella problem?

Och så undrar jag naturligtvis vad de som driver dessa valpfabriker gör med överskottet i produktionen. Kebab?

Säga vad man vill, men då föredrar jag nog gammal hederlig häst.

Polisstationen

Det är väl redan allom bekant att vi får behålla vår polisstation, åtminstone för tillfället. Och det är ju bra, för det är en väldans lång väg till Ekenäs om man bara behöver ett intyg eller liknande.

Vad jag däremot inte tycker är så bra är det nya systemet med tidsbeställning. Att jag, som även annars har telefonskräck i samband med myndigheter, ska bli tvungen att slösa på min dyrbara - jo, rent ekonomiskt dyrbara - telefontid för att få beställa tid till att gå in på polisstationen känns helt enkelt fel. Alternativt kan jag förstås försöka boka tid via nätet, men den listan med alternativ man har där förstår jag mig inte på. Hur är det om jag vill sköta flere ärenden på samma gång, ska jag då beställa olika tider? Och inte heller går det att fråga någon, utom förstås då via telefon, och då är jag tillbaka vid utgångspunkten.

Nå, riktigt så här allvarligt kanske det nu inte är, ännu och för alla, nog tror jag att man fortfarande kan gå in på stationen och få hjälp om man verkligen behöver. Åtminstone då den är öppen. Polisen lär trots allt fortfarande vara i samhällets tjänst.

Det är helt enkelt frågan om en förbättring av servicen som man här sysslar med. Och effektivering av tjänsterna.

Tid kan man per telefon beställa på vardagar mellan klockan 9 och 15, sedan kan man med gott samvete, om man så har, traska dit på en onsdag någon gång mellan 9 och 12 eller 13 och 15.

Kan vara bra att veta, om man behöver förnya sitt pass för att dra åt helsicke från detta byråkratiska himlarike för tjänstemän.

Nog stör det mig så införbannat att vårt samhälle mer och mer går till att fungera via telefon och internet, det tas för givet att alla människor har tillgång till sådant.

Eero Caselius i biblioteket

De av er som har tillgång till dagens Hangötidning kanske råkade läsa artikeln som ingick under rubriken kultur, den om Eero Caselius utställning i biblioteket.

Det gjorde jag.

Och adderat med det jag läste häromveckan gällande kvinnornas deltagande i våra krig, då han illustrerat Kaija Heikkinens bok "Ensam eller tillsammans?", som jag hade i bakhuvudet så lät det hela intressant. Recensenten i dagens tidning, Kristoffer Nöjd, skrev så lyriskt om både de utställda bilderna och de texter som är skrivna av Marko Niemi som ingår i utställningen, att jag helt enkelt var tvungen att dra på mig bootsen och ta mig en titt på det hela.

Bilderna förstod jag inget av, texterna ännu mindre, men smaken är ju som bekant olika.

Jag fick trots allt en dos frisk luft och kom ut från min självpåtagna isolering en sväng. Så alla inblandade, såväl recensent, författare som bildkonstnär, ska ha ett stort tack.

Busträsket

 Jag har ju någon gång under den senaste tiden så där i förbigående behandlat Busträsket och dess utlopp i havet. I dag snubblade jag i misstag över en liten notis gällande de första omändringarna av träsket till det som numera är Parkdammen. Texten är hämtad ur tidningen Hangö från den 6 mars 1902, bilden är tagen häromdagen, så den är ungefär ganska exakt från 111 år senare.

  - Busträsket. Som bekant beslöto fullmäktige den 10 sistlidne januari att en del af Busträsket skulle ombildas till en damm om cirka 4,200 m2 storlek, hvilken damm skulle begränsas af en cirka 300 meter lång stenmur. Arbetet med ifrågavarande stenmurs uppförande vidtog omedelbart, och blir slutfördt i morgon, Inalles hafva här sysselsatts omkring 40 man per dag, hvilken arbetsstyrka nu blir ledig. För att bereda åtminstone åt någon del af dessa arbetare fortsatt arbete, torde man i dagarna påbörja fördjupandet af det afloppsdike, som från träsket leder ut till hafsstranden.

 En annan intressant grej som framkommer nog så ofta då man läser gamla tidningar, är att det var kommunen som var ansvarig - åtminstone moraliskt sett - för att se till att folk hade arbete. Det blev ett himla liv om det någon gång gick så illa att en större mängd av invånarna gick och slog dank. Alla sociala problem, såsom för stor alkoholförbrukning och cigarettrökning, skylldes då på arbetslöshet. Numera skyller man på att dessa varor är för billiga och lättåtkomliga.

 Kanske borde vår social- och hälsovårdsminister lyssna på vad de gamla skrifterna har att förtälja? Måhända kan hon tillsammans med inrikesministern ordna en studieafton.

Vägunderhållskostnader

På YLE-västnylands sidor har man tagit fram statistik på vad kommunerna i området satsar på vägunderhållet. Rent ekonomiskt, så att säga. Det är rätt intressanta siffror, för den som tycker om att leka med sådana, väl värt att sitta och klicka på olika delar av kartan en stund.

Men vad jag tycker är roligare är att se på själva innehållet i den textmässiga delen av artikeln. Jag höjer på hatten för Öhmans uttalande om att vi har en bra tradition att sköta underhållet här i staden, och småflinar aningen över att han jämför kostnaderna med skolböcker och åldringsvård genom att säga att man inte ska jämföra dem.

Men han säger ju att det är dumt att göra så, vilket kan ses som en förmildrande omständighet.

Artikeln fick mig att rota fram YLE's gamla valkompass, ni vet den där där kandidaterna inför det senaste valet skulle svara på en stor drös mer eller mindre obesvarbara frågor. Jag tänkte nämligen att jag skulle se vad Öhman och vi andra då lovade. Men det ser ut som om han inte lovade någonting alls, jag hittade inte hans svar över huvudtaget, måhända deltog han inte.

Till min stora förvåning såg jag däremot att jag till 80% hållit med om påståendet att "Min kommun borde investera mer i vägunderhåll". Det har jag nog inte något minne av att jag sagt, jag undrar vad jag menat, och med dagens siffror i näven så tror jag förre tekniske chefen gjorde rätt som lät bli att svara.

Valkompassen hoppas jag för övrigt att YLE inte tar bort ännu på flere år, det kan vara roligt att se hur vi alla med tidens förändringar förändrat våra åsikter.

Host, host och rostiga rör

Sådär. Då kan jag sälla mig till den grupp av Finländare som trodde sommaren var här bara för att solen visade sig några dagar. Men har man ett dommt hyvvo så får kråppen lida.

Det ser ut som om mysteriet med den rödfärgade sanden fått sin lösning. Efter diverse dividerande hit och dit har de kloka slagit ihop sina huvuden med ett gnistrande resultat; Den rostfärgade sanden är rost! Nej, skämt åsido, nog ser det ut som om det vore rostig sand, sådant som vi i Finland allmänt har i marken.

Bencco bifogar en karta från någon gång på 1790-talet där man ser ett streck från ett träsk, markerande det utlopp som träsket fordom hade, varifrån det garanterat kommit sådan sand.

På en annan karta jag har ser man att det i tiderna fanns ett liknande avtappningsdike från Busträsket, så där är ytterligare en källa till järnhaltig sand.

1910 skriver signaturen "Charles" i sin spalt "Småprat", vilken han hade i tidningen Hangö-Bladet, angående ett överfullt busträsk - vattnet steg ända upp till idrottsplanen - att "... förut i tiden hölls planen torr tack vare det stora utfallsdiket från träsket till Kolaviken, men numera är diket igenfylldt och vattnet samlas naturligtvis...". Vart vattnet numera tar vägen har jag ingen aning om, med all den nederbörd vi nuförtiden får i det soliga Hangö.

Bencco skickar också en bild på en liknande bäck som finns på östra sidan av ryska gravgården, senare under järnvägsbyggartider har den blivit omgjord till avloppsrör med hjälp av granit. Där ser man tydligt myrmalm på botten av diket.

Men på tal om gammalt ursprung och signaturen Charles inlägg i Hangöbladet - Ska vi som nästa projekt ta och reda ut varifrån det småfåniga namnet "Kolaviken" härstammar? Åtminstone har man inte ätit kola där, inte åtminstone i sådana mängder att det ger namn åt en plats.

Att prata väder

Det vore alldeles umärkt att prata väder i dag, då vi i går och under natten verkligen fått njuta av sådant. Ja, njuta, då jag inte haft behov av att stick näsan utanför dörren.

Väder, tomt, pratades det senaste vecka på det så kallade informations- och diskussionstillfället gällande Parkbergens detaljplan i stadshuset, många av er som inte varit där har frågat vad som hände.

Det hände egentligen ingenting, trots vad som i de etablerade medierna sagts.

Stadsgeodeten Luukkonen läste innantill upp det material vi alla kan läsa på nätet och arkitekt Holopainen läste upp vad de har på nätet. Sedan skröt i tur och ordning Öhman, Sahlstedt och Peltonen med hur bra det ser ut. Sedan frågades det om höjd på sådana byggnader som aldrig kommer att komma (max 12,5 m., prata om luftslott), om en brygga vi aldrig får se och hur vi i fortsättningen ska kunna komma till bergen och traska.

Så frågades det om parkeringsplatserna, men då tog tiden slut för paret Luukkonen-Holopainen.

Gårdagens fråga

Det är så stressigt, så stressigt. Dagarna räcker inte till, då man ingenting får gjort och bara gör ingenting.

Gårdagens post innehöll ett brev med rubriken "Dagens fråga", vilket naturligtvis gör att dagens fråga nu blir gårdagens fråga fastän den ställs som dagens fråga.

Brevskrivaren glömde nämna om det ska användas namn eller signatur, så jag för fram frågan anonymt. För att vara på den säkra sidan.

Personen undrar således vad det är som färgar en del av Bellevuestranden rostbrun vid denna tid på året. Fenomenet lär upprepas år efter år, bild bifogad.

Jag har ingen aning, kanske någon av er vet?