Mässling

Mässlingen hör till de sjukdomar som, tack och lov, numera inte är så allmänt förekommande. Men för några dagar sedan bröt likaväl en epidemi ut i Lojo, vilket tvingar en stor mängd barn till sängliggande.

Den villfarelsen som av någon anledning fortfarande lever kvar bland folk, att mässling bara skulle vara en ofarlig barnsjukdom, är mycket beklaglig. Inte heller är det helt sant att man bara kan få mässlingen en gång.

Jag undrar hur vi har det ordnat i Hangö om en liknande epidemi bryter ut här. Har vårt lokala arvauskeskus kapacitet att klara av en sådan?

Hur som helst och som sagt, ovanligt är det ju trots allt numera med dylika epidemier. Förr i världen, innan all världens vacciner, var det ju vanligare med sådant här. Vilket framgår av nedanstående text, saxad ur tidningen Hangö av den 27 januari 1895:

Mässling har som bekant under denna vinter varit ganska allmänt spridd i staden och det torde ej finnas många familjer där sjukdomen underlåtit att göra en påhälsning bland barnen. Mässlingen skall visserligen numera vara i aftagande, men i dess ställe börja en mängd följdsjukdomar göra sig gällande, såsom lunginflammation, halsröta och skarlakansfeber, och ha i dessa redan särskilda dödsfall inträffat. Det är således af största vikt att föräldrar och målsmän omsorgsfullt se till det barn, som lidit af mässling, icke kort efter tillfrisknandet lämnas tillfälle att ådraga sig förkylningar eller på annat sätt utsättas för möjligheten af ett recidiv.

Och för att understryka allvaret i situationen publicerar man i spalten invid ett meddelande från pastorsexpeditionen, en lista på avlidna personer under tiden 20 till 26 januari:

Döde: Barnen Mauritz Viktor Nikander, 2 år; Martha Ester Hägglund, 10 mån.; Sigrid Olga Alexandra Fagerström, 2 år; Lempi Maria Kyyhkyläinen, 1 år; Frans Sigfrid Törnroos, 9 dagar; Anton Alvar Lindholm, 1 år och Fanny Cecilia Fältberg, 1 år.

Tråkigt med trista nyheter, trist med tråkiga nyheter

Jag sitter här och småsurar över dessa nya tiders brist på lokalnyheter på söndagarna. Och måndagarna. Den stora nyheten på nätversionen av VN är att polisen haffade en lindrigt nykter bilist på Sandövägen och att en annan dito körde av vägen i Karis.

På tidningen Etelä-Uusimaa, dagens nummer som kom i går, läser jag att det under fjolåret haffats 41 personer för rattonykterhet i Hangö, fem fler än året innan, varav 15 var räknades som grova fall. Här vet vi ju att sommarmånaderna är den egentliga brottslingen, då vi har allsköns evenemang i staden, måhända borde sommarmånaderna förbjudas.

I Raseborg hade man under samma tid 101 stycken fall av rattonykterhet, varav 54 klassades som grova. I Raseborg kan man kanske skylla den större mängden på att man har fler fyllon än vi, då man tagit åt sig så mycket landsbygd. Måhända landsbygden borde förbjudas?

På tal om Raseborg, för att aningen pigga upp både mig och er, så hörde jag i går i Evitskog en ganska rolig vits:

Det var Ekenäsbon och Karisbon som bestämde sig för att cykla Pojoviken runt. Till sitt förfogande hade de en tandemcykel, på vilken då Karisbon placerade sig på det främre sadeln och Ekenäsbon på den bakre. Allt gick smidigt och väl tills den första aningen brantare uppförsbacken kom. Det var ett sjudjäkla svettigt arbete för att ta sig uppför den, men det lyckades så småningom, och på krönet vände sig Karisbon om och yttrade: - Jaa, no va de tur att du had mej me nu, no. It had de blivi ti någå annars. Varpå Ekenäsbon replikerade: - Å du me, om int ja hadd bromsa hela vägin så hadd vi no rulla ner tibaks.

Samarbete, gott folk. Det är det som behövs i dessa tider

.

Långsam postutdelning

I dessa fantastiska tider. då de mindre goda nyheterna duggar tätt som gräshopporna i det forna Egyptens land, är det knappast någon som blir desto mera förvånad över det statsägda företaget Itellas senaste upptåg. 1 200 arbetslösa till är ju som en flugskit i dagens arbetslösa samhälle.

Att sedan ännu färre, för en ren svältlön arbetande, postutdelare ska dela ut sin dagliga ranson av kravbrev på ett lika stort område som förut är det väl ingen som tänkt på.

En artikel i tidningen Hangö från den 25 januari 1912 kan gott beskriva vad vi måhända i framtiden har att se fram emot, dryga 100 moderniserade år senare:

 Den 13 december sistlidet år avsändes från en firma i Lybeck ett till en firma här adresserat brev å vilken destinationsorten "Hangö" skrivits på finska "Hanko". Dett brev kom på villovägar. Det avstämplades i Hankau i Kina den 31 december. Där synes man emellertid haft bättre reda på sig, ty brevet retournerades därifrån och nådde adressaten här i går den 24 januari.
 I detta sammanhang kan nämnas om ett annat brev, avsänt från Terijoki 1908 i augusri, vilket framkom till adressaten här i november i fjol. Att nyheterna icke voro vidare färska förstås av sig själv.

Dags att söka sommarjobb

Utomhus har vi minusgrader och snö. I vanlig ordning betyder det att våra studerande ungdomar ska lägga skolarbetet åt sidan för en stund och söka sig ett arbete över sommaren.

Hangö stad anställer även i sommar ungdomar till olika uppgifter inom stadens olika enheter. Det går att söka jobb till centralköket, parkarbete, städning, fastighetsskötsel, byggnads- och reparationstjänster, muséet, idrottsanläggningarna, övervakning vid Märsans hopptorn, lekledare i simskolorna och till biblioteket.

Så alternativ finns, om det finns intresse. Och man har tur.

Mera uppgifter samt ansökningsblanketter går det att få på Hangö stads förnyade och tillkrånglade hemsidor på adressen HÄR.

Lycka till.

SSAB köpte Rautaruukki

Den stora nyheten för tillfället är väl helt klart den att SSAB och Rautaruukki fusioneras. Fusioneras är ett väl fint ord i det här sammanhanget, enligt min mening, då det nya bolaget i framtiden heter SSAB och dess huvudkontor ligger i Sverige.

Hur det i framtiden går för Ruukki Metals i Lappvik är det svårt att uttala sig om, men då det redan nu pratas om en "inbesparing" på 900 arbetsplatser och en "översikt av överlappningar" kan man gott förstå att de anställda känner en viss oro. Rörproduktion är inte en bit som stått SSAB så väldigt nära, så man kan gott tänka sig att de gör sig av med den biten i framtiden.

Men nu ska vi inte genast måla fan på väggen. För tillfället har arbetsläget på fabriken varit gott, man har till och med pratat om nyanställningar. Och så har man ju ett nytt kontrakt med stuveriföretaget Port Act i därvarande hamn, vilket väl inte heller gör läget sämre för Lappvikfabriken, så kanske det finns en liten chans att de beslutande ser någonting positivt i Lappvik och behåller enheten.

Men det som nog stör mig mest, då jag inte är anställd på företaget i fråga, är att ännu ett av vårt lands företag går i utländska händer. Är det här måhända ett sätt att stärka den inhemska industrin, vilket det pratats så mycket om? Staten äger, eller ägde ska jag väl skriva, trots allt 40 procent av Rautaruukki.

HSF renoveras

Dagens Västra Nyland, tidningen, innehåller en riktigt intressant artikel gällande den nu pågående
renoveringen av Hangö Segelförenings anrika klubbhus i Östra hamnen. Visserligen verkar det som om man tappat bort ett stycke text vid övergången till den sista spalten, men det som återstår är väl värt att traggla sig igenom.

Det är nämligen inte bara en ytlig upputsning av huset man gör, även inomhus ska det fixas och det där fula skjulet man hade bredvid byggnaden försvinner. Därtill ska det komma planteringar m. m. Hela projektet går på närmare 200 000 euro, vilket verkligen inte är småpengar precis.

Och nej, innan något troll reagerar, det är inte Hangö stad som betalar. Det här heller.

Bertel Liljeqvist

"Skiggen", som åtminstone min farmor i tiderna kallade restaurangen, invigdes den 15 januari 1938. Huset ritades av den kände arkitekten, formgivaren och seglaren Bertel Liljeqvist. Nedre delen består av vita kalkstenstegel och övre delen är uppförd i trä.

I lokaltidningen skrev en reporter, då han år 1937 såg ritningarna till huset, begeistrat följande: "Icke allenast byggnaden såsom helhet, utan också de enskilda detaljerna ha utformats med den kunnige och idérike arkitektens vana hand. Det råder därför inget som helst tvivel om, att paviljongen i sitt färdiga skick ej blott skall motsvara, utan helt visst överträffa de förväntningar man uppställer, då man nu tar del av ritningarna."

Nu, 77 år senare, är det bara att instämma.

Slutsemestrat

Sådärja.

Då var det färdigvilat för den här gången. Och som det hör till firade jag slutet på min semester enligt riktig finländsk tradition, huvve fullt. Då jag vaknade i morse, på soffan, hade jag en till vårt hushåll icke tillhörande hund med mig - jo, det var trångt - men den var ganska trevlig av sig. Pussglad och så. Pissnödig likaså, tyvärr.

Att fira en kräftskiva , på en söndagkväll mitt i smällkalla januari, kan vara svårt om man inte är van. Tyvärr fick jag inga bilder tagna, jag var så häpen över hela situationen att jag totalt kom av mig. Men kanske det är lika bra.

Så, nu då det är färdigsvirat övergår vi till halvallvarligare saker.

På morgondagens stadsfullmäktigelista finns det egentligen ingenting desto viktigare att reagera på, men en sak som storligen förvånar mig är kristdemokraten Outi McDonalds motion gällande övervakningskameror.

Får hon faktiskt, så där helt på riktigt, ta restaurang Park som orsak till att hon behöver övervakningskameror på Brunnsgatan? Förhoppningsvis använder sig även andra människor av den gatan än mina kunder, om inte kunde den nog helt enkelt stängas för trafik. Jag skulle nästan tro att hon inte får göra sådär, det är ju mer än snudd på att vara skitprat. Åtminstone kan hon inte göra så utan att jag känner mig tvungen att reagera. Men som det sägs; all reklam är bra reklam. För oss på Park, inte för henne. Och så är det förstås aningen smickrande att vi räknas som viktigare än grannarna, tennispaviljongen och Casino.

I övrigt allt väl i Finland, vi sammanslår oss snart med varandra på ett allomfattande demokratiskt vis. Aningen likt det välbeprovade system de hade i gamla Sovjet.

Synd bara att vi inte alla kan höra till den Trojka som har beslutanderätt.

En God Jul tillönskas Er alla!

 Ett stort tack till Benccu för bilden! Ännu en gång har han räddat mig från den värsta skammen!

Namnförslag

På det senaste infobladet från staden, vilket jag skam till sägandes endast bläddrat igenom, råkade min blick nyss fastna på en liten grej på sista sidan.; En namntävling.

Näridrottsområdet, det nybyggda vid Centralskolan, behöver få ett namn. Ungdoms- och idrottschefen efterlyser namnförslag på området i fråga. De, förslagen, ska lämnas in senast den 15 mars så ni har god tid på er att fundera ut någonting fiffigt.

För att de som inte vet ska få ett litet hum om vad det är för ett ställe citerar jag: Området är för alla och man kan gå dit fritt utan tidsreservering. På området kan man t.ex. spela fotboll, boboll, korgboll, åka rullbräde samt spela innebandy eller ishockey. På området finns också 9 olika utemotionsapparater.

Namnförslagen ska skickas till tommy.gröndahl@hanko.fi - det är den där chefen, det - och bland alla som deltagit lottas det ut ett Hangö-pris.

Havspromenader

"I Hangö kan man fira julen med havspromenader och besök i fiskeboden samt vandra i havet av ljus på begravningsplatsen. En jul vid havet är annorlunda."

Det här läser jag i, och citerar förundrat ur, söndagens HBL. Inte vet jag vilken fiskebod här avses, om det inte är den världsberömda "Knorrkoppen", inte heller vet jag någon orsak till att fira hela julen på gravgården. Men däremot får jag väl hålla med om att det vore annorlunda.

Och, i sanningens namn, nog är det väl så att som infödd blir man alltid aningen blind för det som finns runtom en själv. En utomstående förstår kanske på ett annat sätt uppskatta det vackra i ett ljushav på gravgården än jag.

Så, jag får väl önska er alla välkomna till Hangö över julen!

Ännu i stormens fotspår

Det här med omkullblåsta träd väckte ett gensvar jag inte egentligen väntat mig, men ett som vid närmare eftertanke är nog så förståeligt. Runt om i staden finns nämligen många träd som gårdsägarna skulle ha lust att göra sig av med, de räknar dem helt enkelt till faromoment för sina hus.

En person jag talade med i går hade haft en ofantlig tur, en stor gran hade trillat mitt emellan garaget och bostadshuset. Där kunde det gått verkligt illa, inget hus klarar oskatt av en gammal gran. En annan person skickade följande, nog så beskrivande, brev:

"Jag förstår mycket bra att stadens lönnar och andra träd börjar falla lite här och där för de är väl själva utsatta för samma byråkrati som vi andra. Är rågranne med en obebyggd tomt som ägs av Andelsbanken. På tomten finns tre stycken träd som bör fällas. Åskan har slagit ner i ett så det har en spricka, ett annat är angripet av tickor så det håller troligtvis på att ruttna innifrån. Det sistnämnda hotar ett uthus. En skogstekniker har varit på plats och konstaterat att träden bör fällas. Oaktat detta skall ägaren springa runt och erhålla rågrannarnas medgivande för att kunna lösa ut ett lov som kostar 190E, på träd som inte är värda 19E. Det är bara att att konstatera som förriga gobben, he e dåliga tider o brist på allt men tokot folk e he ingen brist på".

Enligt markanvändnings- och byggnadslagen kräver trädfällning på detaljplanerade områden i allmänhet miljöåtgärdstillstånd. På ett område som har ett i kraft varande byggförbud krävs tillstånd för åtgärder som förändrar miljön. Tillstånd behövs inte om åtgärden betraktas som ringa, men om det är ringa eller inte är det stadsgeodeten som bestämmer.

Enligt de här lagarna tycker jag staden gott kunde ta bort den för huset farliga björk vi har i porten till restaurang Park, där finns det varken detaljplan eller byggförbud. Dessutom har den redan en gång varit märkt att fällas, men själva fällningen har glömts bort.

Luciadagen

Luciadagen 2013 kommer vi väl mest att minnas som dagen då vi städade upp efter stormen Seija. Runt om i vårt strömlösa land rensas det undan kullvälta träd och nedblåsta tak.

Här i Hangö klarade vi oss ändå, så vitt jag vet, relativt bra den här gången. Hemma hos oss tror jag inte vi ens var strömlösa, fastän jag hört att många varit det. Det enda påtagliga bevis, förutom några små trädskador och ovanligt osopade gator, jag egentligen har hittat är den nya innovativa form vår fina julgran vid torget tagit.

Måhända är det ett avsett som ett sätt att få oss att minska på den överkonsumtion vi ägnar oss åt varje jul.
Eller ska den kanske symbolisera budgetnedskärningarna?

Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland vill varna

Något sådant här som detta brev har jag då aldrig varit med om tidigare, men om det nu ska bli en sån sjudjäkla storm så är det väl bäst att dela med sig, då:

Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland vill varna och påminna folk hur man ska göra under en storm 

Sydvästra Finland 

Enligt prognos kan den kommande stormen ursaka en viss mängd störningar i vårt samhälle. Utfallna träden och takplåtar kan ursaka farliga situationer för människor och skador för egendom. Det är svårt att säga hur länge möjliga strömavbrott dröjer. Bäst får man information genom att aktivt följa med elbolagens meddelanden, skadeservicen och nätsidor.

Regionförvaltningsverket påminner att man skall ringa till nödcentralens nummer 112 bara i sådana nödfall man behöver brådskande hjälp. I sådana nödfall får man inte stänga telefonen innan nödcentralen har svarat i telefon fastän väntetiden kunde kännas lång. De till nödcentralen ringade onödiga telefonsamtalen eller andra icke brådskande samtalen orsakar fördröjningar i nödcentralens service.

För långvariga strömavbrott borde man i hushållen ha beredskap och reservförråd för att klara sig några dagar utan ström. Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland har gett mer exakta instruktioner för hemberedskap och -förråd.

http://www.spek.fi/Pa-Svenska/Beredskap/Hemforrad

Tvärminne då förr

I tidningen Hangö ingår den 12 december 1908 ett småtrevligt brev som kan, om inte intressera och förnöja, åtminstone fördriva tiden en stund i dessa tider:

Tvärminne.

"Tvärminne påstås vara vida känt för sina flundror. Detta häntyder på, som skulle flunderfiske tidigare utövats mera allmänt och troligen också med bättre resultat än nu. - För övrigt är orten känd för de flesta sjöfarande, som med sina jakter och galeaser segla på kustfart och här mången gång funnit en skyddad tillflyktsort undan storm och oväder i de tvänne goda hamnar, som här erbjudes. Långt mera känt och uppmärksammat blev emellertid Tvärminne genom den år 1902 av prof. I. A. Palmén inrättade zoologiska stationen. Årligen har denna inrättning varit besökt av gäster från olika delar av landet, dessutom har zoologiska stationen gästats av utländska vetenskapsmän. Stället där nämnda inrättning är uppförd bär alltså ännu med skäl sitt av ålder burna namn 'Krogen'.

Under de två senaste åren har här även uppväxt en storartad fabriksindustri för tillverkning av kalk-sandstens-tegel, vartill den ymniga sandtillgången erbjuder präktigt råmaterial. Huruvida denna industri skall lyckas beror på åstadkommandet av god vara. Ännu äro åsikterna härutinnan delade, men torde detta snart kunna avgöras och som är att hoppas till fabrikationens fördel. Såframt hållbar och god vara kan levereras, så blir detta helt säkert ett byggnadsmaterial, som torde hava framtiden för sig. På Tvärminne har redan tvänne enahanda fabriker uppförts. Den första blev dock tvungen att upphöra med sin rörelse redan under höstsommaren till följd av penningenöd. Den andra, något större anlagda fabriken, har helt nyligen blivit igångsatt. Att dessa fabriksföretag äro orten till nytta genom den arbetsförtjänst som erbjudes, inses lätt, men å andra sidan är fara för handen att fabrikslivet skall hava en demoraliserande inverkan, föranledd av fabrikssamhällenas i vår tid osunda atmosfär. Som en prisvärd anordning måste dock betraktas den av fabriksförvaltningarna praktiserade metoden, att i främsta rummet antaga ortsbor i tjänst vid sina fabriker. Anledning förefinnes därför ej att, åtminstone i första hand, frukta en finsk invasion, varigenom orten skulle förlora den rent svanska karaktär som är kännetecknande för Tvärminne och för hela Ekenäs skärgård. Återstår att se, huruvida de årligen återkommande sommargästerna skola låta avskräcka sig för fabrikernas närhet. Kanske skall dock den rena, stärkande havsluften samt den mäktigt storslagna utskärsnaturen fortsättningsvis som hittills locka sommarfåglarna hit ut. Tills vidare torde det störande och obehagliga av fabriksrörelsen bestå uteslutande i ångvisslans hesa skri.

Fisket har här, i motsats till vad som berättas från Åland och Österbotten, slagit illa ut. Sälen, fiskarens svåraste fiende, förstör fångstbragderna gång på gång. Under sådant förhållande har det varit väl att annat arbete för fiskaren stått till buds. Av allt att dömma synes fisket i dessa trakter numera bli en ganska osäker utkomst.

Jordbruket står här bland yrken i lägsta planet, detta förorsakat delvis av jordens dåliga beskaffenhet, delvis även därav, att de flesta bönder äro lotsar och därför äga varken lust eller tid att egna sig åt jordbruksgöromål, synnerligast som deras löner i kronans tjänst lämnar dem ett lättare fånget levebröd, om ock med större ansvar.

En ungdomsförening har å orten existerat i 2 års tid. Dess främsta strävan är anskaffandet av ett eget hus. Den sammankommer tills vidare å folkskolan, därifrån den dock redan en gång blivit utvisad av lärarinnan. Anslutningen har varit nära nog allmän av såväl gammal som ung, hoppas det så måtte förbliva allt framgent."

Gårddagskvällens stadsfullmäktigemöte

Stadsfullmäktigemötet i går kväll innehåll inga större överraskningar.

Ordföranden Söderholm flyttade, helt förståeligt det första ärendet - det var det gällande nästa års budget och ekonomiplan - till sista punkt på dagordningen.

Försäljningen av magasin 2-3 i Östra hamnen föranledde en del diskussion, men redan i de tal Wikberg, Niemi, Koli, Ruuska, Grahn, Sahlstedt, Lesch-Saarinen och Järvinen höll förstod man att stadsstyrelsens försäljningsförslag här inte kommer att gå igenom. Priset var helt enkelt för lågt. Aningen roligt var det då vår stadsdirektör påminde ledamoterna om att det kan vara bra att tro mera på de siffror han har till förfogande än de som visas på tidningen Västra Nyland. Men han höll med, så där halvdant, att de som sade att objektet inte kanske riktigt varit på rätt sätt till allmän försäljning nog kanske hade lite rätt. Vad nu det betyder.

Öhman föreslog Remiss, Kavnder höll med och började jämföra priser på Origo-försäljningen i tiderna... o.s.v.

Ärendet gick till omröstning, utgången var redan på förhand klar; ingen hade talat för försäljning. Alla ledamoter röstade för en remiss, förutom Wikberg och Öhman som plötsligt ville sälja.

De övriga punkterna på listan väckte ingen diskussion, till och med godkännandet av budgeten gick snabbt och behändigt.

Premieringar

Det börjar vara dags att lämna in förslag på idrottsmänniskor man anser att gjort sig förtjänta av att få ett extra pris för det de gjort under året som gått.

Idrottsbyrån vill ha de inlämnade förslagen senast den 15 januari, då innan dagen tar slut klockan 16, och de förslag de får ska vara försedda med en motivering.

Om ni har något förslag på lut ska ni således ta er in på stadens hemsidor för att kontrollera att den ni föreslår uppfyller de krav som ställs, naturligtvis hittar ni där även adressen till idrottsbyrån och övriga kontaktuppgifter som kan behövas.

Nu står där ingenting om att det hela går att göra elektroniskt, men jag misstänker nog att vår ungdoms- och idrottschef Gröndahl tar emot sådana med. Alla kan ju helt enkelt inte ha möjlighet att hinna till idrottsbyrån under tjänstetid. Och kanske han inte heller vill ha en flera hundra meter lång kö utanför sitt kontor.

Det där med ett hedersomnämnande tror jag att jag ska lämna in ett förslag på.

Sibelius

Så i dag firas då Sibeliusdagen.

Den världsberömde tonsättaren Jean Sibelius hade ju år 2015 fyllt aktningsvärda 150 år, om han kämpat vidare, vilket det då var tänkt att högtidlighålla på ett fint sätt här i staden. För han var ju nästan Hangöbo, han med, så som alla andra kändisar från landet vi bor i. Sibelius vistades i Hangö i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet och bodde en tid i Tvärminne. Visserligen tror jag att det på den tiden hörde till Ekenäs landsförsamling, men det spelar ju ingen roll. Snart är ju i alla fall hela Ekenäsnejden en del av Hangö, så det kan kvitta lika.

Tyvärr gick inte våra ansökningar gällande bidrag igenom, eller alternativt kan man säga att de föll igenom, hos undervisnings- och kulturministeriet. Så det blir väl inga fester då heller, men i dag kan vi i alla fall glädja oss åt att det här och där hissats en flagga. Och så kan vi förstås besöka Sibeliusparken på Esplanaden, om vi har lust.

Ett av de mera kända verk som kom till här på udden är "Var det en dröm", här framförd av Kirsten Flagstad:

Kulturpristagare 2013

Årets kulturpris är då äntligen utdelat. Priset gick denna gång till  Agneta "Nettan" Möller-Salmela.

Trots att det ursprungligen fanns 36 kandidater till priset, inte 20 som man berättar på YLE, var det i grund och botten ett rätt enkelt val det var frågan om. Beslutet var enhälligt i kulturnämnden utan desto mera diskussion.

Som övriga intressanta kandidater kan visserligen nämnas Bo Grahn med motiveringen att han tycker om musik, Marko Niemi för att han alltid är så positiv och Tarja Kvarnström för att hon bloggar så bra. Och, javisstja, en konstnär Marko Markkinen för att han är konstnär och Anniina Kovanen för att hon spelar teater. Ingendera av de här senare har jag hört talas om tidigare, men jag hinner väl med åren.

Vinnaren fick sitt pris för att hon arbetar med barnkultur på ett sätt som har krupit över nyhetsribban utöver vårt lands gränser. Allerstundomhögaktningsvärt, är ett ord jag vill använda i en sådan här beskrivning, men det får väl var ogjort denna gång. Kanske borde jag säga att det är flere dylika personer vi behöver, inte bara här utan överallt i landet, men det är väl uppenbart för de flesta så jag låter bli det med.

Men mina uppriktiga gratulationer till ett välförtjänt pris måste jag få ge!

Självständighetsdag

Finlands självständighetsförklaring antogs av Finlands lantdag den 6 december 1917, därför firar vi i dag självständighetsdagen. Om någon av er ungdomar undrar vad det är frågan om, när allt är stängt på en vanlig fredag.

Någonstans i Finland firades det självständighet för våra inplockade flyktingar i går, hörde jag på radion, vilket kan tyckas vara ett intressant steg i integrationspolitiken. Men, som den ansvariga flickan de intervjuade sade, det räcker ju bra till med att de firar vartannat år.

Ja, ja. Tiderna förändras.

Nå, inte var det så allvarligt 1917 heller, om man nu bortser från våra småblodiga brödraslagsmål, det var till och med Sovjeterna som erkände oss suveräna som först av alla land i världen. Som säkert alla vet. Problemen kom senare, med samma personer, vilket garanterat alla vet.

Men som alla problem här i världen går de att reda upp, det är därför vi i dag högaktar våra forna lottor och soldater. Utan dem hade det gått på skit, som man säger här i Hangö.

All heder åt våra förfäder.

Men datumet passar även bra, så här i Hangösammanhang, den 6 december 1941 hissades nämligen för första gången  på länge den officiella Finländska flaggan över vår stad.

Vackert så!

SA-Kuva

På bilden här ovan ser vi generallöjtnant Väinö Valve hälsa trupperna, på självständighetsdagen 1941. Ruinerna där bakom är vårt vackra stadshus, som inte tyckte så bra om att bli beskjutet och bombat. Med på festligheterna var även vår dåvarande stadsdirektör Elis Vennström, visserligen för tillfället utan kontor, samt representanter för alla grupper som hade varit verksamma på hangöfronten.

Vad som kan vara intressant för er som är intresserade av krigshistoria är att Valve var en såkallad "jägare", en av de som fått sin grundutbildning i Tyskland. Den av de alla som var längst i liv, dog först 1995. Försvarsminister var han också, just vid den tiden bilden är tagen, och en av grundarna till Krigsveteranernas Brödraförbund - Numera kallat Krigsinvalidena.

Hangon Rantakiinteistöt Oy i konkurs

Bolaget som skulle bygga oss ett "vackert" inkomstbringande hotell på Fabriksudden har ansökt om konkurs. Det har var på inget sätt oväntat, senast då moderbolaget Quattro gick omkull kunde även den mest optimistiske ana vartåt det barkade.

Det här betyder väl att de områden bolaget skulle bebygga, Fabriksudden och Drottningberg, återgår i stadens ägo? Om inte konkursboet lyckas fiffla bort det hela på något sätt. Staden får kanske köpa tillbaka området för x antal miljoner?

Och den 1½ miljon staden skulle få som bötesbelopp om bygget inte blir av får vi nog säkert leta efter på baksidan av månen, vilket jag hoppas man inte gör för det kostar nog mer än det smakar. Som vanligt, tyvärr.

Men, vi ska nu inte måla fan på väggen. Kanske vår driftige stadsdirektör trollar fram, om inte en kanin, så kanske en ny Joker ur hatten?

Det är då man läser sådana här nyheter som man tycker det är synd att det finns så många visionärer. För nog var Drottningberg vackrare förr.

Årets företagare 2013

Till årets företagare har föreningen Hangö företagare valt företagarparet Jan och Joanna Westerling. Som själv varande deltidsföretagare tycker jag att det är företagsamt av företagarna att välja en företagare till årets företagare, framförallt då ett företag som fungerar året om.

Det företag dessa två driver är, som säkert bekant för alla och envar, restaurang Origo i Östra hamnen. En av de mera positiva aspekter på deras koncept i mitt tycke, bortsett då naturligtvis från öppethållningen, är att de satsar rätt långt på lokala råvaror och så kallad slow food. Jag minns t. ex. så bra en gång då jag väntade närmare en timme på mina Gorgonzola-sniglar.

Skämt åsido, sa kocken, det är bara att gratulera! Som Jan säger i sin intervju på dagens VN; Att bli Årets företagare är en av de finaste utmärkelser du kan få som företagare.

Och det har han så rätt i.

Inför självständighetsdagen

Stadens program på självständighetsdagen var i år ovanligt svårhittat, men det kanske berodde på för litet koffeinintag.

Hur som helst, så inleds festligheterna på traditionellt sätt med kransnedläggning vid hjältegravarna klockan 10.15. Därefter hastar det till kyrkan för en gudstjänst klockan 12. Sedan springer alla nedför backen till stadshuset för att få i sig en kopp stimulerande kaffe i stadshuset klockan 13.

Klockan 14 inleds självständighetsfesten i stadshusets festsal med balett och välkomstsord av Sten Öhman. Öhman står för pratet, någon annan dansar. Tyvärr, det vore skoj att se det hela tvärtom. Sedan är det musik, klassisk sådan, och så är det dags för årets festtalare att ta vid.

Som festlig talare fungerar i år Tomy Karlsson.

Så kommer det mera klassisk musik, varefter årets kulturpris delas ut. Därefter hälsar försvarsmakten och så utdelas det förtjänsttecken.

Som avslutning sjungs Vårt Land varefter begravningsstämningen slussas ut och publiken fritt kan ta sig fram till något ställe där det festas. Här kan det vara på sin plats att påminna er om att dryckesbutikerna håller stängt, festligheterna till ära.

Ungefär som vanligt, med andra ord.

Tår- och vindögt

Det har varit aningen blåsigt, i synnerhet i går och senaste natt. 25 meter per sekund bongade jag som mest i byarna, då enligt Meteorologiska institutets siffror från Tulludden, men jag såg en kommentar på Facebook där någon pratade om hela 27.

Undra sjutton på att man raglade omkring med vindande och rinnande ögon i går.

Det där med rinnande ögon är ett herrans besvär och en förbaskad olägenhet, värre verkar det bara bli med åren. Tanter, farbröder och unga barn ser på mig på stan och funderar över varför jag gråter. Barn funderar ju inte bara för sig själv, de funderar som bekant högt. "Mamma, varför gråter den där gubben?". "Tyst unge, kanske han hör bättre än han ser ut".

Tja, det är inte lätt att bli gammal.

Men så där på tal om gammalt hittade jag en bild på ett hus som jag inte känner igen. Någon av er som är ännu äldre än jag som gör det?

Då och nu

Ingen har väl ännu glömt hur det såg ut i fjol den här tiden på året, då hade många redan hunnit bli både trött och förbannad på den rikliga mängd vit nedebörd vi välsignades med.

Den övre bilden är tagen i dag, den 30 november, och den undre tagen i fjol på samma datum. Nog har vi det egentligen bättre såhär, vad snöfantasterna än säger.

En svart fredag

REA i stan (privat bildsamling)

En svart fredag, eller Black Friday som den egentligen heter, är i USA den fredag som infaller dagen efter
Thanksgiving. Det vill säga i dag. Det är USA:s största shopping- och readag och är traditionellt även dagen då julhandeln inleds.

Se på sjutton, tänker jag för mig själv, för en gångs skull är vi tidigare ute med julhandeln än västerlänningarna, vi inledde ju redan senaste veckoslut. Vi här i öst brukar ju, som bekant, veta när var och hur det ska firas. Och nu varar julen in till påska, minst.

Suck.

Och vad har det här med lilla Hangö att göra, frågar ni väl er, men förklaringen i sig är rätt enkel: Ingenting, men ändå allting.

Även här inleder vi nämligen denna helg julkommersen, sådär på riktigt (se bilden). Förhoppningsvis inte så mycket svart sådan utan en ljus, trevlig  och glad liknande.

De av er som funderar över vad ni ska ta er till med all överlopps tid, eller har för många pengar i er pengapung, ska dra er till Brankkis under veckoslutet. Där har hantverkare av alla de slag sin årliga julmarknad, med fin-fina prylar till salu och en småtrevlig stämning.

Fr. o. m. kl. 12.00, på Brankis. I morgon.