Gymnastiklokal för Badhuset

I tidningen Hangö den 28.12.1893 kan vi läsa om hur det redan då diskuterades stadens andel i "simhallsfrågan"

Frågan angående gymnastiklokal för badhusets behof.

För några månader tillbaka inlämnades som bekant till stadsfullmäktige härstädes af Hangö Badanstalts Aktiebolags direktion en skrifvelse, däruti föreslogs, att stafen för badhusets räkning måtte låta uppföra en nödig ansedd, tidsenlig gymnastiklokal. Då ärendet inom fullmäktige föredrogs, gjorde sig olika åsikter gällande och man beslöt öfverlämna frågan i och för vidare utredning till en 5-manna-komité, samt gick dessutom i författning om inkallande af förstärkta fullmäktige för frågans slutliga afgörande.

Då ärendet antagligen inom kort kommer att återupptagas till behandling, kan det kanske icke vara ur vägen att här nedan i största korthet egna den nu på dagordningen bragta byggnadsfrågan någon uppmärksamhet.

Då man i början af år 1878 beslöt sig för att här anlägga en badanstalt, är det antagligt att man beträffande företagets rentabilitet hade på detsamma stält större förhoppningar, än hvad det värkliga resultatet sedermera haft att uppvisa. Visserligen måste det medgifvas att badinrättningen i viss grad bidragit till stadens förkofran och utveckling, men det kan å andra sidan icke häller förnekas, att kommunen på denna inrättning nedlagt en för våra förhållanden ansenlig penningesumma. Ehuru vi ej lyckats erhålla uppgift på fullt exakta siffror, känna vi dock med säkerhet till, att under de 11 år, d. v. s. från år 1878, då arbetet med badhusets uppförande påbegyntes, intill år 1889, då anstalten öfvergick till de nuvarande innehafvarena, kommunen på detsamma uppoffrat minst 100,000 mk, utan att på detta kapital någonsin ha erhållit ens den ringaste ränta. Häraf framgår således att badinrättningen i detta hänseende varit för staden ett improduktivt företag, men å andra sidan måste, såsom redan nämdes, medges, att inrättningen i särskilda afseenden indirekt medvärkat till det allmänna bästa, ehuru det dock altid torde bli svårt att afgöra i huru hög grad detta senare omnämda sakförhållande värkat på välståndets höjande. Så mycket har man dock klart för sig att det stora flertalet skattskyldige af kommunens medlemmar icke i någon nämvärd grad haft en sin anpart i badhusets anläggning och underhåll motsvarande fördel af inrättningens tillvaro. De som skördat och fortfarande skördar den största nyttan af badgästerna äro villaegarena i badhusparken samt stadens köpmän och möjligen ett fåtal gårdsegare.

Därför måste man, då det nu åter är fråga om att från kommunens sida komma fram med 20 à 25,000 mk:s anslag för redan nämda badinrättnings behof, taga största möjliga hänsyn till den vinst eller förlust som den kommunala samfundskroppen i sin helhet kan hafva af att bifalla eller afstyrka den gjorda anhållan.

Oss synes det, som om den summa hvarom det nu är fråga, åtminstone för långa tider framåt blefve ett dödt kapital för staden och anse dessutom de vilkor badhusdirektionen erbjuder kommunen - i den händelse gymnastikbyggnaden genom stadens försorg komme till stånd - vara altför obetydliga jämförda med den risk att förlora på saken som staden ikläder sig ifall den aksepterar det framlagda förslaget. Det vore kanske därför försiktigare att söka intressera villaegarena i badhusparken att gemensamt med badhusbolaget och staden söka realisera byggnadsföretaget, ty härigenom blefve en eventuell förlust lättare att bära å ömse sidor. Under nuvarande omständigheter då stadens finansiella ställning är synnerligen svag, anse vi det i hög grad än under motsatta förhållanden vara hvar och ens skyldighet att så godt sig göra låter söka hindra nedsättandet af större belopp allmänna medel uti improduktiva företag, och detta så mycket mer, som kommunen med det allra första äfven blir tvungen att uppföra ny hus för såväl folkskolorna som Hangö samskola.