Is i whiskyn?

Hur det gick till före ismaskiners och frysboxars tid kan vi få en liten inblick i från följande, hämtat ur tidningen Hangö den 26 januari 1893:

Isupptagningen å Busträsket har för några dagar sedan bygynt. Emedan man torde ha för afsikt att såwäl i hemmen som å restaurationer anwända den härifrån upptagna isen, kunna wi icke underlåta att fästa resp. konsumenters uppmärksamhet på att densamma förefaller wara absolut oduglig och till och med hälsoskadlig. För wår del anse wi det wara i högste grad obetänksamt att anwända denna is, hwilken uti upplöst tillstånd kan innehålla bakterier af alla möjliga slag, och wilja därför afråda en hwar från att begagna densamma; detta så mycket mer som man fruktar för en uppträdande koleraepedemi under instundande sommar. För öfrigt kan allmänheten, under dessa dagar då isupptagningen som bäst pågår, genom att göra en promenad ner till Busträsket, själf öfwertyga sig om att de här upplagda isstyckena förete ett alt annat än angenämt utseende och kringsprida wid upptagandet en wämjelig lukt.

I sammanhang härmed måste wi beklaga att man wid isupptagningen å träsket icke aktadt nödigt iakttaga wanlig höflighet utan skoningslöst fördärfwat den af Hangö skridskoklubb med dryga kostnader inrättade banan å Busträsket. Enligt hwad wi hört uppgifwas torde genom en missuppfattning wederbörligt tillstånd till banans anläggande icke utwärkats, men humaniteten hade dock fordrat att drätselkammaren, innan den tillät istäkt å detta ställe af träsket, om beslutet underrättat bestyrelsen för skridskoklubben, hwilken då blifwit satt i tillfälle att erbjuda skälig platshyra för att skydda sin bana. Om man också måste medgifwa att drätselkammarens tillwägagående från juridisk synpunkt kan förswaras, så kwarstår dock alltid den anmärkningen att man wid detta, liksom wid många andra tillfällen i det dagliga lifwet, genom en liten portion tillmötesgående kunnat undwika att åsamka sin nästa obehagligheter och dryga utgifter.