Jonej. Itvadehan, devajag.

Tidningen Hangö kan den 19 februari 1893 berätta om en hjältebragd, med konstifika komplikationer i efterhand.

Belöning för räddning af människolif.
I anledning af att danske generalkonsuln i Åbo hr. E. M. Malm hos danska regeringen anmält om att tullwaktmästaren Magnus Winsten (icke Wiksten, som Å. U. uppgifwer) senaste nowember månad inwid Hangö molo med fara för eget lif räddade danske undersåten, mejeriägaren I. Petersen från Kimito, samt förordat Winsten till erhållandet af lämplig utmärkelse, har H. M. Konungen af Danmark behagat tilldela Winsten silfwermedalj af största storleken för räddning af människolif med rättighet att bära densamma wid Dannebrogens band. Winsten har redan tidigare af H. M. Kejsaren erhållit silfwermedalj för räddande af människolif.

*****

Men kanske det inte ändå var riktigt på det sättet? Den 2 mars har vi en insändare som under rubriken "Från allmänheten" lyder:

Om danske undersåten Petersens räddninge, hwarom senast i tisdagens blad finnes omordat tager jag mig friheten ännu en gång taga till tals och det i sanningens intresse. Afwundsjuka är ej motiwet, ty gerna unnas Winsten den utmärkelse han erhållit om och i detta fall förtjänt. Förhållandet wid räddningen är sådan den aw wittnen bestyrkts och det af fullt opartiske. Men då saken det oaktadt ej ännu är klar, wågar jag föreslå en ny undersökning då säkert sanningen kommer i dagen, och då det obestridt skall framgå att Winsten, iklädd som han war en lång paletå, hindrades i sina rörelser liksom äfwen att kasta sig i wattnet, då jag däremot iklädd endast benkläder och en tunn blus war obehindrad att kasta mig i wattnet och hållande mig fast med ena handen utföra räddningen med den andra. Sanning framför alt, äfwen i detta fall.

D. B. Forström

*****

Allt väl så långt, kan man ju tycka. Bara att gratulera för ett välförrättat värv, och så. Men; Icke sa Nicke, den mänskliga naturen innehåller en svart skugga av avundsjuka. Som vi kan se i en notis från samma tidning av den 14:e mars samma år.

*****

Mycket bråk för en medalj. Som man torde erinra sig tilldelade danske regeringen genom sin härwarande konsul åt tullwaktmästaren Winstén en medalj, för det han räddat danske undersåten, mejeristen Petersén, från att drunkna. Äfwen e. o. posteljon Forsström will komma åt sig en dylik klenod. Han påstår nämligen att det är han som räddat ofwannämnde Petersén. Genom laga kraft wille F. bewisa sitt påstående. Han hade till rådsturättens sammanträde i går låtit instämma fyra wittnen, hwilka dock ej kunde taga på sin ed att det warit F. som först hoppat i sjön, men att han nog warit behjälplig wid P:s räddande. F. ålades att lösa protokollen och betala åt war och en af de inkallade wittnena 2 mk.