Smått och godt

Muntrationer, eller historier, i blötan; hämtade från No 17 av tidningen Hangö som utkom tisdagen den 7 februari 1899.


- Så högt stod den.
Frun: Mina, gå och se efter huru högt termometern står.
Mina (då hon kommer tillbaka): Den står på tredje hyllan, tätt wid wäggen.

- Äkta kvinnligt.
Mannen: Fru Müller ä andå bra älskvärd... hon tyckte att din enkla wardagsklädning war utmärkt treflig.
Frun: Det sade den gemena människan bara för att du skulle köpa mig en ny.

- Olika yrken.
Kalle: Min pappa ä polis - Hwad gör din?
Janne: Hwa mamma säger att han ska göra.

- Synwilla.
Den besökande: Är inte frun hemma? Jag såg henne ju i fönstret när jag kom in på gården.
Den bildade tjänarinnan: Det war säkert en synwilla - allra högst kan fruntimret ha sett hennes skugga.

- Troligt nog.
Se på den enkla gamla mannen där borta - hans namn swäfwar på tusendes läppar.
Wärkligen? Hwad heter han?
Pettersson.

- Fin de siécle giftermålsannons.
En ung rik godsegare söker en bildad flicka med godt rykte och god hälsa såsom ledsagerska för lifwet.
Anbud adresserade till X. beaktas endast ifall de åtföljas af 1:o) Porträtt, 2:o) Röntgen-fotografi och 3:o) Fotografi af magens inre.

- I wäntan.
Läraren: Isak Aronsohn, hwarför har du i dag midt i weckan dina bästa kläder?
Isak Aronsohn: För att pappa sade att det skulle bli eldswåda hemma i eftermiddag.

- Han öfwerdref en smula.
Förste affärsmannen: Den där Andersson är en nedrig karl - han säger åt hwem som helst att jag är en bankruttör, en förfalskare, som skulle förtjäna tukthus, och en skurk i allmänhet af wärsta sort... Till slut börjar wäl folk tro honom!
Andre affärsmannen: Åh, det är inte så farligt! Folk wet nog att Andersson gärna öfwerdriwer en smula.

- Herrar emellan.
I går hade jag nöjet göra er swärmors bekantskap. Det är en owanligt wänlig gammal dam.
Då måste ni ha träffat henne hos en fotograf, medan hon lät taga sitt porträtt.

- Alltid hjälpsam.
Patienten: Åh, herre Gud, doktor! - Jag blir bra först när jag är död!
Doktorn: Kurage, kurage! - jag skall nog göra alt hwad på mig ankommer!

- Fatal situation.
Han (deltagande): Du har ju förkylt dig alldeles förskräckligt.
Hon: Jo, jag är så hesatt jag inte ens skulle kunna skrika om du försökte tysta mig.