Inte helt oväntat har det anförts ett rättelseyrkande gällande stadsstyrelsens tidigare beslut att hyra ut Plagen till Anders Augustsson på 3 år +.
Anbudsgivarna Maija Ainamo m.fl. och Marko Kähönen har krävt att ärendet behandlas på nytt med motiveringen att beslutsfattandet kring utarrenderingen enligt deras åsikt har skett inkorrekt.
Staden å sin sida förnekar kategoriskt att man inte gjort något fel, konstigt vore det ju annars. För våra invalda är ju helt klart felfria.
Då jag nu följt med i stadens handlingar under några år, så kan jag inte komma på ett enda fall där ett rättelsyrkande eller besvär skulle leda till någonting annat än ett kallt: Bör förkastas.
Vad är det då, annat än slöseri med tid och resurser, för idé med alla dessa besvär och rättelseyrkanden?
Förenklat är ett rättelseyrkande enligt kommunallagen ett obligatoriskt inledande skede vid kommunalbesvär. Nästa skede är då att dra saken vidare till förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen begär sedan ett utlåtande från staden, som svarar på samma sätt som den gjort första gången, sedan kan förvaltningsdomstolen upphäva beslutet och återförvisa ärendet till den kommunala myndigheten för ny behandling. Vilket de sällan gör, men de få gånger det händer. så börjar samma rumba om på nytt.
Visst är det ett fint och billigt system vi har?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar