Lions i blandat väder

Lions årligen återkommande "loppis" brukar av tradition vara ett av de försommarens evenemang jag tycker om att besöka. Till minst sagt humana priser får man hemsläpat ännu mera dammsamlande grejer att fylla de redan överfyllda hyllorna med, främst då böcker. Men det bästa av allt är ju att de slantar man lämnar efter sig går till ett bra ändamål.

Ibland, eller egentligen nästan varje år, råkar man stöta på fynd av en oväntat hög kvalitet. Så även i går, då jag av en ren händelse såg en inbunden version av Goethes "Faust", som jag tidigare enbart hade i mjuka pärmar. Först då jag undersökte boken hemma upptäckte jag att var en version från 1878, översatt av Viktor Rydberg med bilder av Wilhelm von Kaulbach.

Inte en helt dåligt placerad euro, inte, i synnerhet som Faust är en glädje att läsa. Gång efter gång.

Men en sak har jag undrat över i många år; Hur sjutton är det möjligt att alla de bästa varorna, i synnerhet då bland möblerna, är reserverade redan innan loppmarknaden öppnar?

Jag menar, vad är det ens för vits att släpa dit grejerna om de inte ens är till salu?

Sommarsäsongens inledande

Javisst, trots ihållande kyla, regn och blåst, är nu sommarsäsongen offentligt öppnad. Åtminstone av företagarna på Berggatan, som hade sitt (v)årliga tillfälle i går. På programmet fanns det dans av och eller med South Coast Dancers, en trubadurThomas och diverse annat dittan och dattan som lopptorg och liknande. Den nya butiken i hörnet, Nautical Corner, hade sin öppningsdag med vad jag förstår en riktigt bra omsättning.

Det där med att inleda sommarsäsongen, ja. Krogpersonalen firar sin säsongöppning i kväll, de hitintills stängda krogarna i nästa vecka - förutom de som inte klarar tidtabellen - och vårt anrika Casino inleder sin sommar den 18 juni. Och då ska alla, jag förutsätter åtminstone i jämlikhetens namn att det är så, vara klädda i smoking eller mörk kostym. Enligt en annons i den senaste Hangötidningens sommarbilaga.

Åsnebryggemässigt kan jag här tillägga att damerna som dansade på Berggatan gjorde likaledes på Park kvällen innan. Linedancing, kallades det (tror jag), och det såg så roligt ut att det till och med knyckte i min stortå. En aning.

Avslutningsvis, den här gången, vill jag nämna att de mera sansade personerna i min omgivning inleder sin sommarsäsong då de kan lägga av sig vinterklädseln.

Vilket, enligt utlovade uppgifter från Meteorologiska Institutet, lär ska ske vilken dag som helst inom de närmaste veckorna.

Åtminstone tillfälligt.

Segslitet och högtflygande

Jag har av och till längs med dagen funderat på flygfält. Närmare bestämt då utvidgningen av det vi har från tidigare, som av någon för mig fullständigt obegriplig anledning verkar vara hopplöst svårt att begrava som ett dödfött företag.

Av någon anledning har det låtit som om vår stadsstyrelseordförande Jouko Kavander har hakat upp sig likt en gammal skiva i en dålig refräng, då han ivrar för denna sak. Det trots att alla preliminära undersökningar visar att det varken finns underlag eller intresse för projektet, vilket han sånär medger i en intervju för YLE i dag.

Så varför vill han då ha ett större, kommersiellt flygfält? Jo, för att få mera liv i staden under vintermånaderna. Nog är vi väl de flesta av oss och vill det, om vi då med "liv" avser en större omsättning i våra affärers kassor och inte mera oljud i skyn.

Det förvånar mig att ingen reagerat på den idé som framkastades i vintras gällande en kommersialliserad trafik på hamnen, med riktiga turister som skulle ströva runt i staden och kanske till och med använda en slant här och där.

Betydligt smartare än ett billighetsflygplan med en handfull stressade studeranden på väg till Raseborg.

Naturligt med cityhjortar

Sommargästerna anländer, är rubriken på dessa bilder jag nyss hittade i min postlåda. De vitsvansade cityhjortarna är ute på språng för att i tid inmuta sina matställen, kantänka.

Bilderna, tagna tidigt i morse av herr Lindberg, är ett fint exempel på att man nog så gärna har en bildtagningslåda med sig i alla situationer.

Tack för dem!

Vattenkrig

Som jag i förbigående i ett tidigare inlägg hänvisade till vår kulturchef Merja Kukkonens Vattenkrig är det kanske på sin plats att nu, då det på stadens hemsidor lagts upp mer information om tillfället i fråga, helt kort kommentera det samma.

Det är alltså från vår stads sida man tagit initiativ till ett "Landsomfattande lekfullt vattenkrig", som inleds i Hangö 5.6. kl. 14.00 vid Frihetsmonumentet. Tanken är att få gemene man att inse glädjen och nyttan av rent vatten.

Som motiveringar till namnet nämner man bl.a. den krigiska historia vi har i staden, landstigningen i Normandiet(!) och det faktum att det den 5 juni firas världens miljödag.

Ett nog så lovvärt syfte att föra krig, kan man kanske tycka, då mottot är att bevara Östersjon och vattnet rent. Men på något sätt tycker jag ändå att det smakar konstigt.

Kriget, inte vattnet.

Antiikkia, antiikkia

Den finländska versionen av programmet Antikrundan, "Antiikkia", antiikkia", gör en inspelning på Casino nästa tisdag, den 31.5. fr.o.m. klockan 10 på förmiddagen. De som är intresserade av att få veta mera om, samt naturligtvis eventuellt värde, på de gamla föremål som ligger och skräpar i hyllor, garage och skrubbar, ombedes anmäla sitt intresse till telefonnummer 040 873 1513 eller per e-post till antiikkia@tarinatalo.fi.

Som värderare på plats fungerar konsthistorikerna Tuija Peltomaa och Johanna Lindfors samt antikhandlaren Hans Tritzschler, berättas det i ett meddelande från Tarinatalo Oy. Den populäre Wentzel Hagelstam deltar inte, han lär ska få ett helt eget program kallat "Antikskolan".

De flesta förstår säkert att det inte här är meningen att värdera sig själv eller sin hustru. Inte heller vill man se mynt, frimärken eller böcker, berättas det.

Åja, gubbar och gummor, rota fram ert gamla arvegods nu. Vi är alla nyfikna på vad ni gömmer för skatter i era små torp och stugor!

Ännu ett vårseminarium

För några dagar sedan, på De Fyra Vindarnas Hus, nämndes det om gårdagens informationstillfälle, eller vårseminarium, inriktat främst till våra sommarhangöbor, som redan ordnats i ett antal år. Men nu poängterades det att alla var välkomna, oberoende av om man bor här vintertid, sommartid eller året om.

På något otroligt besynnerligt vis lyckades jag glömma hela tillfället i fråga, trots att jag var fast besluten att gå och lyssna på vad föredragarna hade att säga.

En av mina läsare hade, på omvägar även han, hört berättas om att ett sådant här tillfälle skulle ordnas och hade godheten att i korthet berätta vad som försiggick. Hans berättelser och iakttagelser refererar jag nu i ännu kortare korthet.

Stadsdirektören inledde med ett välkomsttal, vari hälsningsfrasen gick på svenska och resten enbart på finska, men om jag förstår saken rätt var det lika bra. Han hade varit långrandig i kvadrat och satsat stort på upprepningar, hamnskryt och allmänt svammel.

Rist Kyhälä får som repons på sitt inlägg en otrolig mängd positiv feedback av min sagesman "Kyhäläs presentation finns ej på papper, förutom bilder med text. Utan den måste berättas, och med Kyhäläs omedelbara humor. Han fick en långt utdragen applåder, nästan som man väntade sig en da-capo. Kyhälä är en fanatisk Hangösupporter. Han spelar tennis, golfar, åker båt", skriver han.

Vad han berättade vet jag inte, men tydligen var det bra gjort. I ärlighetens namn måste jag erkänna att jag inte tidigare hade en aning om vem Kyälä var, men numera vet jag att han är VD för någonting som heter Realia Group OY, och sysslar med sådan HÄR texter gällande Hangö.

Våra hotellbyggare presenterade sig också på mötet, vilket var den egentliga orsaken till att jag hade velat vara där, men dem och vad de sade har redan Eva Hagman skrivit om på VN, på ett lika förträffligt sätt som alltid, så det får vara. Möjligen hade jag i hennes referat gärna sett en aningen mera fokus på Regatta än nu, nu var det Mira Kasslin som stod i rampljuset.

Den ännu mammaledige blivande VD'n för Hjallisprojektet, ni vet. Men kanske är det också bra.

Hjallis skulle förresten vara där, på mötet, hade Mira meddelat tidigare, men det sket sig tydligen. Eller är det bara ingen som orkar prata om honom längre?

Dylika tillfällen är nog bra, men kunde det inte meddelas om dem på ett sätt så att alla intresserade hade en möjlighet att delta?

Rusalkas minnesmärke i Tallinn

I september 1893 gick pansarskeppet Rusalka av oförklarliga skäl under i Finska viken och tog med sig alla ombordvarande 177 man i djupet. Det var en ohygglig katastrof, som naturligtvis krävde ett minnesmärke. Minnesmärket restes 1902 i dåtida Reval, numera Tallinn, och stenen kom naturligtvis från Hangö Granit. Så här beskrivs monumentet i tidningen Åbo Underrättelser den 21 maj 1902:


- Rusalka-monumentet. Som bekant kommer ett monument att uppresas å stranden vid Katarinenthalparken i Reval öfver det den 7 september 1893 i Finska viken förolyckade pansarfartyget Rusalka och dess manskap. Monumentet ha utförts å Aktiebolaget Granits stensliperi i Hangö och håller som bäst på att inlastas uti en galeas för att öfverföras till sin bestämmelseort.

Monumentet kommer att bestå af tre delar. Grunden, som utföres af rullstensblock, liknar till formen förskeppet af en monitor [fartygsmodellen], som ränt in mellan klipporna. Till öfre plattformen på denna underbyggnad, som prydes af ett räckvärk, sammanhållet af kanoner och ankaren, leder en stor trappa af granit. Från samma underbyggnad höjer sig ett väldigt, obeliskformadt klippstycke, som öfverst kommer att prydas med en engel af brons, hållande i ena handen ett kors, med hvilket densamma lyser frid öfver hafvet, i den andra en fackla, som kastar sitt elektriska ljus ut mot Finska vikens mörgröna böljor. Samma klippstycke uppvisar å ena sidan fronten af ett grafkapell med anbragt förgyldt kors, på andra sidan en infälld bronstafla, utgörande en naturtrogen bild af det sjunkna skeooet. På klippstyckets fyra sidor anbringas dessutom inskriptioner, upptagande tiden för vårdens resande, äfvenson namnen på den förolyckade ångarens befäl och besättning.

Monumentets höjd blir cirka 14 meter. Trappor, plattformplaner och sidodelarna af monitorens för äro utförda i finhuggen granit af röd, ljusgrå och mörkgrå färg; det obeliskformade klippstycket åter består af röd Hangögranit i råhuggen klippimitation.

* * *

Bronsängeln är gjord av den estniske konstnären Amandus Heinrich Adamson (1855 - 1929).

Yrkesfiskare vill jag bli

Det är med förvåning jag läser om det nya projektet "Yrkesfiskare vill jag bli", som samordnas av Hangö svenska medborgarinstitut och Hangon suomalainen kansalaisopisto under inkommande höst. Det kan man verkligen kalla en ny vinkling på sättet att handskas med arbetslöshet, ett sätt som borde passa ypperligt i våra förhållanden.

I projektet är det meningen att man ska genomföra både teoretiska och praktiska kurser med anknytning till yrkesfiske, fiskförädling och fisketurism. Målsättningen sägs vara att några unga personer från Hangö skulle inleda studier i Finlands fiskeri- och miljöinstitut och senare idka fiske och fisketurism i Hangö.

Projektet bekostas till 90% av Nylands närings-, trafik- och miljöcentral och planeringen och ansökningen efter pengar har gjorts av den numera pensionerade idrottschefen Leif Sjöstrand.

Jag trodde att fisken var slut, men som det konstaterades i går på Fyra vindarna är turismen stadd i ökning. Varför då inte fisketurism?

Och råkar man hitta fisk, så är det väl enbart ett plus.

Och kanske man nu får någon användning för fiskförädlingshallen?

Resebyråns vårseminarium

Turistbyråns flickor hade i dag kallat till vårseminarium. Det välbesökta tillfället, som gick av stapeln på De Fyra Vindarnas Hus, var som helhet betraktat rätt intressant. Vilket en aning förvånar mig med tanke på den skeptiskt negativa inställning jag hade inför träffen och en av de mera viktiga orsakerna till att jag deltog var att jag var ärligt nyfiken på vad Nixu gjort med stället i fråga.

Byråchefen Lilli Rantala inledde med ett välkomsttal, varvid vi alla kände oss välkomnade. Nixu tog över och berättade om hur allting kan djävlas, lovade att det ärevördiga huset nog förhoppningsvis öppnar i juni. Han har förresten hittat på en ny besynnerlig logo för stället, men bilderna som han framställt vilka visade den nya terassen såg verkligt bra och trevliga ut. Som ett litet påpekande kan jag nämna att det engelska ordet för drycken té är "tea", inte "the".

Efter mera dittan och dattan, framträdde Rune Westerholm som företrädare för någonting som kallas företagsfaddrar. Herr Westerholm presenterade en välgjord undersökning herrarna Siukosaari, Mare och Westerholm gjort över hur mycket pengar turisterna och sommarhangöborna lämnar efter sig i staden per sommar. Herrarna medger öppet att en rätt stor portion av siffrorna delvis är tagna ur luften, men slutsumman rör sig någonstans kring 28 - 32 miljoner euro per år. Ingen föraktlig summa, förhoppningsvis tar stadens styrande denna rapport till sig.

Härefter gjorde Anders Augustsson sitt bästa för att presentera sitt projekt, Beach Bar Plagen, som han hoppas nog förhoppningsvis kunna öppna någon gång i juni. Anders utlovar någonting han kallar "Tisdagsdans", en sak som fordom lär ha varit väldigt tjohejsan. Med A-rättigheter, om han sådana får, blir det nog säkert tjohejsan nu också.

Härefter var det dittan och dattan, sedan presenterade kulturchefen Merja Kukkonen någonting hon kallade Vattenkrig. En massa roliga ordlekar, tyvärr oöversättbara, men det hela går ut på att rena våra stränder och vattenområden.

Ja, ja. Jag vet att jag är ytlig, men förhoppningsvis täcker våra medier tillfället bättre.

Och visst tycker jag att Nixu kunde ha bjudit på kaffet.

Gågator

Redan i går var det en "förgrymmad Hangöbo" som kontaktade mig i anledning av att Havsgatan föreslås bli gågata. Motiveringen till denna persons ilska gick ungefär ut på att "nu jävlar får man inte alls se stranden".

Skitprat.

YLE västnyland fortsätter i dag i närapå samma linje som brevskrivaren, måhända blåser man ännu under dessa tankegångar med en rubrik som säger att "Hangö får en ny gågata". På radio Vega pratar man för sin del om stora förändringar i trafiken i Hangö.

Ännu mera skitprat.

Havsgatan har varit gågata under sommarmånaderna i så många år bakåt att det på inget sätt kan kallas en ny gågata, inte heller kan man prata om stora förändringar i trafiken. Och det samma, bäste herr brevskrivare, gäller den sträcka av Strandgatan som går framför krogarna i Östra hamnen. Det enda som egentligen ändrar är att det utanför Regatta kommer ett antal nya parkeringsplatser.

Dessutom tror jag att det skulle göra många av dessa "bligare" gott att stiga ur bilen och gå lika många varv kring kvarteren som de nu kör med bil. Då kanske ni kunde sticka er in på en öl och njuta av sommaren i stället för att få högt blodtryck och värmeslag över alla dessa så kallade "suputer".

Borgmästare Tallgren i all ära

Den 14 maj 1891 bekräftades det rykte, som snurrat i staden redan föregående dag; Hangö stads förste borgmästare V. E. Tallgren hade skjutit sig. Borgmästare Tallgren var en aktad man i staden, således skulle hans sista färd bli därefter. Så här berättas i tidningen Hangö av den 17 maj 1891:

- Aflidne borgmästar V. E. Tallgrens lik afsändes enligt den dödes i lifstiden ofta uttalade önskan i går med passageraretåget till Åbo, för att därstädes wigas åt jorden.

Redan kl. 1 e.m. började skaror af stadsbor wandra ut till den aflidnes willa i badhusparken, därifrån likprocessionen skulle begynna kl ½2. Wid denna tid anlände friwilliga brandkåren med fanorna och sitt musikkapell i spetsen och uppstälde sig i twänne led nedanför den upphöjda plats, på wilken willan är belägen. Stadsfullmäktige och drätselkammaren en corps anlände ungefär samtidigt och bildade häck omkring den med blommor och grönt rikt smyckade kistan. På denna lästes å den ena plåten den aflidnes namn, födelse dödsår och datum å den andra inskriptionen: "Mitt hopp står till Gud", - en sentens, som Edward Tallgren i lifstiden ofta plägade anwända.

Sedan pastor Fr. Nauklér härpå hållit en kort bön, framträdde doktor W. Snellman och nedlade på Hangö stads fullmäktiges wägnar en dyrbar krans, hwarwid han yttrade följande:

Djupt berörda af det sorgliga olycksöde som drabbat borgmästaren i detta samhälle, Wiktor Edward Tallgren, ett olycksöde, kanske påskyndadt af ett altför rastlöst arbete i kommunens tjänst, hafwa Hangö stadsfullmäktige infunnit sig här för att såsom bewis på sitt deltagande å den så tidigt hängågnes kista nedlägga denna krans. Å de kransen widhängande banden äro tecknade följande ord: "Från Hangö stad åt dess förste borgmästare. En gärd af erkänsla för plikttroget arbete."

Måtte den bortgångne nu hafwa funnit den frid och försoning hwarefter han här förgäfwes trängtade.

En krans nedlades härpå af rådman Hugo Lindgrén med följande ord: Som en sista hälsning och tack till wår forne ordförande nedlägger jag på magistratens i Hangö wägnar denna krans.

Å de wid kransen fästa banden lästes: "Till Eward Tallgren. Af tjänstekamrater."

En krans nedlades äfwen af konsul K. Korsman j:r. Å kistan fanns tidigare anbragt en smakfull krans, å hwars band lästes: "Af gamla barndomsvänner 18 6/5 91".

Under tonerna af en sorgmarsch, utförd af F. B. k's musikkapell, bars kistan härpå af en broder till den aflidne samt tjänstekamrater och betjänte wid poliskammaren till den wäntande likwagnen, hwarpå processionen satte sig i rörelse. Hela wägen genom parken war beklädd med granris ända fram till "Grand Hotel", liksom äfwen wägen från järnwägsstationen till Boulewardsgatan. Stadens offentliga byggnader flaggade på half stång och samtliga butiker höllos stängda wid den gata, där liktåget gick fram.

På stationen nedlades ytterligare en wacker krans på F.B.K:s wägnar af kårchefen, hr K. Köhnen.

Sedan kistan burits in i den med granar smyckade och för ändamålet afsedda wagnen, satte sig bantåget snart i rörelse och förswann småningom ur sikte. De böljande skarorna af åskådare skildes åt och Edward Tallgrens korta wärksamhet i ortens tjänst hade blifwit endast ett minne.

Reprisdags

Guldfebern har rasat hela halva natten och så fortsätter den troligtvis att göra en tid framöver. Jag menar, vi har ju knappt hämtat oss från vårt senaste VM-guld i ishockey, och det är ändå 16 år sedan. Men nog sjutton var det en stilig seger! Ett stort och välförtjänt GRATTIS till Lejonen!

Här på hemmaplan händer det och sker ungefär såsom i TV med repris på repris. Anna-Greta fortsätter att lämna in sina rättelseyrkanden gällande obefintlig flygverksamhet, trots att hon - och de övriga besvärsställarna - öppet tillstår att beslutet är grundat på befintliga lagar att det egentligen inte finns fog för någon rättelseyrkan.

Tekniska nämnden fortsätter att stänga gatorna kring Appelgrensvägen till regattaveckoslutet i sommar, trots att man konstaterar att inga program ordnas. Som motivering anger man att "arrangemangen 2010 fungerade relativt bra".

Och gatubelysningen ska hållas släckt under tiden 1 juni till sista juli, för att återigen göra en uppskattad inbesparing på 10.000 €, trots att de flesta av oss vet att den ljusaste tiden på året infaller från ungefär i dag och består i nära två månader framåt. Den 31 juli börjar vi redan ha kolsvarta kvällar.

Och, avslutningsvis, för att lugna de av er som under veckoslutet oroligt kontaktat mig med frågan: "Var är Hoppis", kan jag säga; På pappret. Enligt det arbetsschema tekniska har lagt upp är det meningen att det ska börja byggas ungefär... nu.

Företagshälsovård

Ja, herrugud. Nej, nej. Aldrig mer.

Vårt socialt medvetna samhälle har redan för många år sedan fixat det så väl förspänt för arbetstagarna i detta land att de får gratis hälsogranskningar, som betalas av de företag där de arbetar. En sak som är mycket bra, på alla sätt, men rätt dyr för företagen i fråga.

Pigg och glad traskade jag glad i hågen, pigg som en mört och frisk som en nötkärna in på ett av våra lokala läkarhus. Tanken var naturligtvis att jag skulle bli friskförklarad i ett nafs.

En dryg timme senare var jag i stort behov av en rollator, ledarhund och tabletter mot allt annat än huvudvärk. Den friska nötkärnan hade vuxit upp till ett gammalt murket träd och mörten hade definitivt sett bättre dagar.

Nu väntar jag med spänning på att få sjukpension.

Rivningsdags

Så som det numera så ofta fungerar i vårt tätbebyggda samhälle ska något gammalt bort innan något nytt kan uppstå. Denna gång är det Mekano som får stryka på foten för det kommande hotellet på Fabriksudden.

I något gammalt protokoll minns jag mig läst att det är staden som ansvarar för rivandet och bortforslandet av Lilla Mekano, medan däremot själva Mekano i mån av möjlighet ska bevaras. Enligt de senaste ritningarna jag sett, de som snurrade i medierna här om veckan, ser nog även den delen få dra sig tillbaka till de sälla minnenas jaktmarker.

Men det, förstås, redan om man sparar en sten från byggnaden har man mer än väl uppfyllt kontraktet. I mån av möjlighet, naturligtvis.

Bilden här nedan är tagen av S. Lindberg, som själv har arbetat i huset i slutet av 1950- och början av 1960-talet. Tack! Historier, bilder och berättelser från Mekano är välkomna, i historiebevarandets allmännyttiga intresse.

Villa Hima

På Boulevarden öppnar det nu inkommande lördag en ny inredningsaffär. Inrednings- och lifestyleaffären går under det småbesynnerliga namnet "Villa Hima".

Innehavaren Nana Närhi, som vid sidan om detta projekt även drar PR-byrån Morfeemi, hoppas helt naturligt på en stor uppslutning av köpglada kunder som vill förverkliga sina hem.

Förutom dessa projekt skriver Närhi en blogg kallad Villa Hangosta där hon berättar om hur renoveringen av ett gammalt hus, även det på Boulevarden, fortskrider. Mycket läsvärt för de som behärskar finskan.

Terassinvigning

Under det gångna veckoslutet invigde Gröna Kajen sin nya uteterass. Den snygga ölpimplarhyllan är placerad på innergården, så man kan i lugn och ro smita in på en eftermiddagsöl utan att bli bongad av nyfikna bligare.

Det helt nya möblemanget är både vackert att se på och bekvämt att sitta i, jag hade rent av problem att slita mig därifrån då trivselfaktorn var närapå oanständigt hög.


Platsen har utrymme för 16 personer, som åtminstone i går på förmiddagen alla var upptagna. Det är mer än förståeligt att Stenström glatt leende ställer upp på bild.

Morsdag

Avdelningschefernas beslut

En avdelningschef är en opolitiskt tillsatt tjänsteman, således en av de få "orörbara" som vi har i det här landet. Av den anledningen brukar jag med en skräckblandad fascination följa med listorna över de beslut dessa halvgudar har befogenhet att fatta på egen hand.

Men ni vet redan min aversion mot dylika gubbar och gummor.

På miljönämndens föredragningslista inför inkommande möte finns det i saknummer 51 en liten notis som får mig att höja ett förvånat finger i ett utrop av "stopp där!".

Tekniska direktören har i ett anfall av arbetsiver beviljat lov för företaget Stena Recycling Oy att uppbevara allsköns skrot på långtradarparkeringen i Hangö Norra. Området som hyrs ut är på 3000 m2, vilket inte är så väldigt smått det.

Föremål för bolagets verksamhet är att producera återvinningstjänster och förädling av och handel med metallvaror. Skrot, med andra ord. Och enligt företagets hemsidor all sorts skrot - från plast till tungmetaller och allt däremellan.

Hör inte ett beslut i den här storleksklassen direkt under miljönämnden, inte under tekniska direktörens tjänstemannamakt?

Och om så är fallet, d.v.s. att tekniska direktören får fatta dylika beslut, vem behöver då miljönämnden?

Mera kultur

Nu på fredag, d.v.s. i morgon, bjuder kammarkören Vox Humana på sånger av Evert Taube. Tid och plats uppges vara klockan 19 i Hangethesalen. Som dirigent fungerar Sigurd Idman. Om jag inte missminner mig sjöng Vox Humana på ett bejublat sätt Bellman i fjol. Men jag kan ta fel, det har jag gjort förr.

Någon egentlig inträdesavgift kan man inte tala om, men en obligatorisk välkomstdryck serveras för det facila priset av 5 euro.

Javisst ja, för de av er som är intresserade men inte vet var Hangethesalen är berättas det på stadens hemsidor att den går att hitta på Skolgatan 9-11.

Likaså i morgon inleds den akvarellutställning av T.H. Norling i muséet jag nämnt tidigare. Den utställningen pågår fram till början på oktober, så man behöver inte stressa för att hinna dit.

Svalt, svalare, kallt

Så som jag beskriver det i rubriken kan man ungefär uttrycka det vårväder som rått de senaste dagarna. Jag riktigt tyckte synd om Pigge Svenskberg & Co som uppträdde för ett trevligt damsällskap på Park i går. För fy sjutton att spela på en stålsträngad då temperaturen närmar sig fryspunkten.

Men det kunde vara värre, en notis i tidningen Hangö kan den 4 maj 1899 berätta följande:

- Snö föll härstädes under hela tisdagen. På eftermiddagen låg redan ett cirka 1 fot tjockt snötäcke öfwer gator och gränder. Det war en något owanlig syn att den 2 maj se slädar allmänt i rörelse på stadens gator. Under hela tisdagen war temperaturen på fryspunkten och winden nordwästlig. I går på morgonen låg snön fortfarande kwar, men temperaturen hade stigit några grader.

Tack och lov för den globala uppvärmningen.

Efterrekonstruktion

I den allmännyttiga saklighetens namn anser jag mig ha ett stort behov av att tacka välutvalda delar av Hangö Svenska Manskör för ett synnerligen bra genomfört mandomsprov. I ett an/infall av lusta och allmän glädje sjöngs det i vårens tecken glatt på den fotbollsplansliknande utegården framför restaurang Park, till glädje och gamman för såväl ung som yngre.

Vi som var där tackar!

En annan begivenhet som försiggick under gårdagen var avtäckningen av det nya "Försoningsmonumentet" i Rådhusparken. Den konstnärligt sett torsobegåvade Kajander donerade för en tid sedan ett av sina verk till staden, vilket åsamkade en del huvudlöst huvudbry för våra beslutsfattare. Vilket nu i en allmän försoningsanda verkar vara löst på ett i mina anspråkslösa ögon sett ett  passligt benlöst sätt.

Vackert så, tack Krister!!

1:a Maj

Vi har i vanlig ordning firat en första maj med ett intressant väder. Sol, snö och regn har varit inblandat med spridda hagelskurar. Rapporteras det.

På YLE's arena har det hittats ett förbaskat skojigt inslag från 1963.

Tyvärr kan jag inte stjäla denhär länken, så som jag enligt många lär ska göra per automatik, men kanske ni hittar fram ändå. Om ni tittar på den adress jag ger nedan, och lär er använda en kombination av ögon och läsförståelse tror jag ni hittar. Inslaget jag avser går under namnet "Valborg i Hangö och Österbotten".

Det är definitivt värt besväret!

http://www.yle.fi/elavaarkisto/?s=s&g=7&ag=62&t=627&a=5419

Och, jonej. Goda råd om hur man stjäl länkar är inte så väldigt nödvändiga.

Och ett stort tack till er alla som besökt Park under veckoslutet!