Frivillig oljebäkempning

Som jag tidigare nämnt, gjort inlägg om och skrikit för, tycker jag att det är en väldigt stor del av oss som njuter av Hangöstränderna - utan kostnader - som kunde ta del av de kurser som bekostas av den privata sektorn inom de områden som gäller bevarandet av de idyller vi lever och håller hus i.

Tyvärr så verkar det som om majoriteten av de s.k. Hangöbor lever i en stämning som närapå liknar den som finns bland dagens ungdom, "Vem bryr sig", vilket jag finner katastrofalt. Sådär på riktigt.

Den av turistbyrån, i samarbete med WWF och bekostad av Hangö hamn, anordnade oljebekämpningskurs aom under dagen hållits i regi av en proffessionell handledare besöktes av hela sex personer. Varav, om jag förstår saken rätt, de flesta var från andra orter.

Jag hade förmånen, äran och och den oförnekliga turen att tacka för möjligheten att få mig en pratstund med företagaren Nina Valtonen från Helsingfors, som på egen bekostnad hade tagit sig hit för att lära sig hur man gör om allting går verkligt illa.

Nina berättade att allt hade fungerat, organisatoriskt sett, utmärkt. Hon hade lärt sig både ett och annat, under ett gemytligt samspel med deltagarna och ledaren, men hon efterlyste mera intresse bland gemene man.

Nu vill jag ju inte måla fan på väggen, men vad i hela helvete är det frågan om då folk är så lata och likgiltiga här? Tror ni alla, ni "Hangöbor", att ni bara kan smita ifrån ert ansvar om någonting olyckligtvis händer?

På något sätt, med vett och vilja, har jag en lust att göra er järmare skitförbannade. Jag vet inte hur det ska ske, men jag vet att det kommer att ske, kanske det sedan händer någonting.

Järmapor.

Javisst, ja, "Var var du, då?", är den naturliga följdfrågan.

På annan sorts frivilligt arbete.

Liksom de flesta av oss.

Tyvärr.