Kallare sken från Hangös öga

Ja ett kallare sken ska det bli under nuvarande år, läser jag på svenska YLE, ifrån Hangös öga. Arto Säilynoja på trafikverket är rädd för att strömmingen ska få ännu mera kvicksilver i sig än den har från tidigare och ska byta ut den anrika lampan mot en modern LED-sådan.

Kvicksilver i naturen är inte bra, säger han. Jag hade för mig att kvicksilver är ett i naturen förekommande grundämne, men kanske jag har fel.

Fyren är i ett väldigt dåligt skick och borde, då enligt tidigare nämnda trafikinspektör, ha renoverats för länge sedan. Vilket nog säkert är så sant, inte har man fått gå in i den på många år, just för att den varit i så dåligt skick.

Inte för att det alls är säkert att man får göra det i framtiden heller, men då får de åtminstone hitta på någon annan orsak till förbudet. Som att det är livsfarligt med höga höjder, till exempel.

Fyren, den som kallas Hangös öga, har sedan den restes 1863 varit med om både det ena och det andra, nog tror jag att den klarar en tillfällig led-lampa också, vi ska alla vara så goda och hoppas på att den står där i ytterligare 150 år.

Oberoende av vilket sken den har så tror jag att den gör annan nytta än det rent estetiska.

Hangös öga. Bild: Jari Nurmi

Manupan

Jaha. Inte är det lätt, men jag ska göra ett försök.

Sådär, det där tog mig femton minuter och tre omskrivningar. Sträckläsning av Kalle Fagers dagbok är inget jag rekommenderar för folk med svag hjärna och livlig fantasi. För att motverka effekterna har jag försökt mig på att varva materialet jag läser; byråkratiskt svammel, hårdkokta deckare och tidningar från 1800-talet... Så nu kan det låta ungefär såhär då jag pratar:

 En har slagit.
 En har hufvudvärk.
 De utredande myndigheterna misstänker åtminstone en af de inblandade för att ha gjort sig skyldig till olagligt handtvärk, medan en annan af de tilltalade anser tillbudet vara hufvudlöst.

Inte lätt, för de som blir tvungna lyssna till mig. Tur så är dammråttorna inte så många.

Sådär på tal om gamla tidningar råkade jag hitta en annons med ett ord jag inte förstår, inte heller min gode vän Google är mig till någon hjälp. Kanhända, så här på alla hjärtans dag, någon av de mera vetande allmänt utbildade hjärtliga människorna där ute vet vad en Manupan är för ett instrument?

En har aldrig hört om en manupan.

En har svårt att skriva...

... för en har så svårt att hålla tankarna i styr.

Ni får ursäkta en som just fått Kalle Fagers bok på posten, en ska läsa den först innan en skriver någå som är menat åt en annan att läsa.

Eländes elände

Jag sitter och stirrar tomt på skärmen, ingenting lossnar. Stadstyrelsen, miljönämnden och bildningsnämnden ska alla ha möten den här veckan och otroligt nog hittar jag ingenting att skriva om. Det är väl så att de för tillfället sköter sig bra, våra damer och herrar beslutsfattare. Eller så är det jag som sköter mig dåligt, det är kanske helt enkelt för många ärenden för att jag ska kunna hantera dem.

I kväll ska i alla fall stadsstyrelsen få bekanta sig med HaTary rapporten, vilket är på tiden. En delbehandling, kallas det i föredragningslistan, då det föreslås att den antecknas till kännedom. Bra arbetat. Och så ska man igen fundera på detaljplanen för Casino, Parkbergen och Plagen. Om medlemmarna i stadsstyrelsen är nöjda med planen så framläggs den till påseende under en tid framöver.

I så fall gäller det för alla missnöjda att ta sig en titt på planen i fråga och besvära sig.

Om det av någon anledning inte finns någon som klagar så blir jag högeligen förvånad. Vi är ju trots allt i Hangö.

Barnsligt och ungdomligt

Några evenemang för er som är ständigt unga, till kropp och/eller själ:

I morgon är det sista dagen att se utställningen "FÄRG! Inne och Ute". Utställningen är en gemensam grej av Marko Niemi och Eero Caselius som går att bese tills biblioteket stänger för dagen. Själv var jag nog inte tillräckligt barnslig för att förstå den, men...

På måndag är det vernissagedags. Club con Color öppnar sin utställning "Barnen är alltid de modigaste", där Agneta Möller-Salmela läser en till bilderna hörande berättelse. Utställningen pågår i biblioteket fram till den första mars.

I stadshusgallerian pågår fortfarande utställningen "Våra konstskatter" och i vårt museum kan man se "Mina käraste leksaker". För många är dessa båda samma sak, men så inte nu.

Och så en påminnelse till alla ungdomliga äldre ungdomar: Stamkunderna från Ungis anno 1974 träffas på Hangö Brankis lördagen den 1. mars 2014 kl 18-. Anmälningar: wiberg@utu.fi

* * *

Jag, liksom säkert många andra, har kanske inte riktigt haft kontroll över vad det egentligen är som Möller-Salmela gör, men tack vare hennes vänliga omtanke får vi nu en beskrivning. Med Nettas egna ord:

Vill berätta att det är en muntlig berättelse som jag framför och inte en högläst. Det är väldigt olika saker. I en högläst berättelse försöker man få fram författarens intentioner med författarens språk, stämning och uttryck. Den muntliga berättelsen bantar man ned till en stomme som sedan byggs upp med berättarens språk och de nyckelscener som berättaren vill betona.

Men det är väldigt olika om man jobbar med båda två så märker man skillnaden. Hursomhelst så blir det en tillställning där berättelsen svävar i luften i tre lager. Dels finns bilderna som målarna har skapat, så finns min muntliga och dessutom åhörarnas berättelse och de bilder som de skulle ha målat inne i deras huvud.

Att gå ut

På dagens HT läser jag att vi, kollektivt sett, hangöbor är femte bäst på att gå ut. Spännande, tycker jag, och
läser vidare. Det framkommer att det ordnats en nationell kampanj under temat "Gå ut med den äldre", i vilken då vi är femte bäst i landet.

För att förstå vad det är frågan om måste jag än en gång ta till det räddande internetet. Äldreinstitutet, det här är då en rikstäckande organisation, har under tiden 9 september till den 12 december under det likaså rikstäckande programmet "Kraft i åren" ordnat tidigare nämnda kampanj. Tanken med programmet, och då givetvis kampanjen, är att ge seniorer, deras närstående, yrkespersonal inom välfärd och beslutsfattare mer kunskap om hälsomotion för äldre.

Varje gång man tagit ut en äldre på en promenad har det varit meningen att man ska gå in på en hemsida och berätta om det. Det är alltså där vi varit flitiga. Hela 1 319 gånger har vi hangöbor varit in på sidan, fyllt i de begärda uppgifterna och mått bra. Det här är då att jämföra med Helsingfors, där åldringarna endast fått gå ut 1 582 gånger.

Nåja, nog tror jag att många åldringar får komma ut utan att det fylls i blanketter på nätet. Såväl här, i Helsingfors som annanstädes.

Men hur som helst; Fint av de som tar sig tid att promenera med äldre människor, fint att Hangö klarar sig bra i en sådan här kampanj - blandmed alla stora och flitiga kommuner - och fint citat jag får från hemsidan i fråga:

"Äldre personer tycker om motion utomhus.", säger man. Därefter berättar signaturen Mommi: ”Hade inte du drivit på så skulle jag inte ha kommit mig ut i dag”.

Det där gäller väl nog många av oss yngre också, tyvärr.

Den femte februari

Den femte februari

 infaller i dag.Vilken betydelse dagen äger för det finska folket behöver här icke närmare framhållas, den är känd för var och en. Sedan många år tillbaka har denna dag firats som vår nationalhögtidsdag, och den kommer som sådan att begås så länge kärleken till folk och fosterland lever varmt inom våra bröst. Låt oss hoppas att denna kärlek aldrig skall upphöra.

 Om också genom förhållandenas makt känslorna på denna dag icke alltid kunna taga sig de uttryck vi skulle önska, får vördnaden för Johan Ludvig Runebergs minne ingalunda därför kännas mindre stark inom oss. Det är ju för övrigt icke genom pomp och ståt aktningen och kärleken till vår stora skald nödvändigtvis behöver framträda; dessa känslor kunna även uppvisas med tämligen små medel. Huvudsaken är blott att vi ej glömma bort, vad vi äro skaldens minne skyldiga.

 I sammanhang härmed vilja vi ännu en gång erinra om följande högstämda ord av skalden:

Hur ödet kastar än vår lott,

Ett land, ett fosterland vi fått,

Vad finns på jorden mera värdt

Att hållas dyrt och kärt!

Tidningen "Hangö" den 5 februari 1903.

Att födas till homogenitet

Jag sitter här och surfar runt på olika nyhetssajter för att få ens ett litet hum om vad som händer där ute utanför min ytterdörr. Till min stora förvåning läser jag att MTV rapporterar om ett stängningshot för Lojo BB, och på en del andra orter, vilket då helt naturligt ska leda till att allt flere barn föds i baksätet på en bil.

Den gamla slagdängan av Edvard Persson  borde kanske skrivas om till "Jag är född vid en landsväg.." Eller i ålänningarnas fall "Jag har skvalpat omkring i hela mitt liv..."

Enligt YLE Västnyland, som nosat reda på fakta i saken, stämmer påståendet ändå inte. Alltså påståendet gällande stängandet av Lojo BB. Hur det går för ålänningarna vet jag inte, men den generella ökningen av födslar i baksätet - och ombord - lär nog öka här i landet.

Men ingen rök utan eld, sägs det. Helsingforsborna vill tydligen att vi alla så småningom ska födas i Helsingfors. Vilket är förståeligt och helt logiskt, då man tänker efter. Om vi alla är födda där, och således Helsingforsare, sä är vi äntligen en genuint homogen grupp finländare. Alla likvärdiga på alla sätt.

Förutom då de som haft oturen att födas i baksätet på en bil någonstans utefter landsvägen.

Grattis på födelsedagen, Facebook

Det sociala mediet Facebook fyller 10 år i morgon, läser jag i nyheterna. Inte illa. Jag själv är inte någon flitig FB-användare, men jag vet att väldigt många är det. Rent av går det ofta till överdrift och kan klassas som ett beroende. Måhända borde FB förses med en varningslapp och åldersbegränsning.

De sociala medierna, då med jubilerande FB i spetsen, kom ursprungligen till för att vara just det som namnet säger; Ett sätt att hålla kontakt med nära och kära på annan ort. Numera används de ju för att ropa efter ungarna då det är matdags, fast de är i samma hus, att berätta vad katten sysslar med och meddela världen om tillfälliga toalettbesök.

Och marknadsföring.

Marknadsföringen via de sociala medierna har blivit oerhört betydelsefull, inte bara för vinstsökande företag som säljer en produkt, utan även för olika evenemang, tidningar, radioprogram och liknande. Att dessa sociala kanaler har genomslagskraft är helt klart, bara i Finland erkänner sig över 2 miljoner personer vara användare av FB.

Då någonting börjar leva sitt eget liv, d.v.s. alla bekanta till allas bekanta trycker på knappen "dela" och inlägget sprider sig likt löpeld, då kan man verkligen tala on att budskapet sprids. Som ett exempel kan jag visa vad som hände med mina läsarsiffror efter inlägget "Kalle Fagers dagbok" senaste vecka:

Stapeln längst till höger visar besökare den aktuella dagen, så ni förstår kanske vad jag menar.

Och om någon känner för att sprida detta enkla budskap på de sociala medierna är det fritt fram. Bara att trycka på det lilla f:et i raden tecken härinunder.

Föreningsspalten

Kanske, i brist på roligare och bättre att skriva, det är dags att införa en "Föreningsspalt".

Om ni sitter i någon förening som ska ha årsmöte, eller annars bara träffas, har ett evenemang på gång eller något ni vill få folk medvetna om, så skica in ett litet meddelande gällande ifrågavarande ärende.

Likt såhär. kanske:

- Hangö Svenska Teaterförening har sitt årsmöte den 2 februari klockan 16.00 på Alan´s Café.

- Sällskapet för släkt- och hembygdsforskning har sitt årsmöte måndagen den 3 februari klockan 18.00 i föreningsutrymmena i Lyan på Långgatan.

-Stamkunderna från Ungis anno 1974 träffas på Hangö Brankis lördagen den 1. mars 2014 kl 18- -Vuoden 1974 Ungiksen kanta-asiakkaat tapaavat Hangon Brankiksella lauantaina 1. maaliskuuta 2014 klo 18- Anmälningar / Ilmoittautumiset: wiberg@utu.fi


Adressen är som vanligt hangoskvaller@gmail.com

Den nya turistbroschyren

Den nya turistbroschyren har utkommit. Då jag som hastigast bläddrar igenom utgåvan, med den ståtliga
underrubriken "Handbok om södern i Finland", tycker jag mig närmast se en billigare kopia av fjolårets version.

Vilket kanske är helt förståeligt, mycket är det väl inte som ändrats de senaste 100 åren i vår stad, så hur skulle någonting ändra på bara ett år. Men en ganska stor grej har man åtminstone gjort av inkommande sommars Rilaxfest.

"Du visste väl att Hangö är öppet året runt? Vi brinner av iver över att visa dig ett “annorlunda” Hangö", skriver Hanko Tourist Office på sina hemsidor, men hur jag än bläddrar hittar jag bara en slogan om att älska årstiderna. Här borde nog vi företagare skärpa oss och se till att det finns evenemang året om, det är inte turistbyråns fel om ingenting händer och sker i vår stad vintertid.

Jag bläddrar på skoj i en turistbroschyr, utgiven av föreningen Turistföreningen i Finland 1910. Där berättar man om naturligtvis om alla våra stränder och klippor, kyrka och sådant. De sedvanliga sakerna, som fungerar än i dag.

Men dessutom skickar man ut den turistande allmänheten till så exotiska resemål som Täcktom, Tulludden och Hangöby. I Hangöby rekommenderas det att man beser Barnhemmet, Kapellhamnen och Kråkudden.

Tulluddens återöppnande för oss civila människor är ju som bekant hårt på gång för tillfället, så där har turisbroschyren någonting att ta upp till nästa år.

Synd bara att de gamla fängelsebarackerna fått förfalla, eller den kvinnliga arbetskolonin som det kallades, annars hade vi där fått ett fantastiskt utflyktsmål.