Flaskpost och skräppost

I dag ska vi akta oss då vi går nära vatten, över gator och under överhängande grenar m.m. sådant som vi även andra dagar aktar oss för.

Då jag häromdagen traskade längs med en strand i staden, vi har rätt gott om dem den här tiden på året då människomassorna flytt inomhus, slog det mig att jag inte på länge hört talas om flaskpost.

Då jag var barn, för inte så länge sen, brukade vi ungar på somrarna roa oss med att slänga all världens struntbrev i havet, med ett fåfängt hopp om att någon lycklig mottagare i östra afrika eller karibiska havet skulle få ta del av våra visdomar.

Måhända är det numera förbjudet, med tanke på hur våra hav redan nu är fyllda med skräp.

I tidningen "Hangö" reagerar man den 13 november 1892 över en dylik föregångare till modernare dagars skräppost:

"- Från hafvet. I förgår flöt iland vid Tulludden en välkorkad flaska, innehållande ett visitkort, hvarpå stod präntadt :"Lorents Lassen og Hustru". Huruvida flaskan med sitt innehåll blifvit från något nödstäldt fartyg eller endast på skämt utkastadt i sjön är åtminstone tillsvidare obekant, men det är att hoppas att såväl kortets som flaskans ägare vid något lifvadt tillfälle roat sig med att prisge sitt namn åt det nyckfulla hafvet, ty om värklig fara varit å färde är det antagligt att därom skulle med ett par ord tillkännagifvits å visitkortet. Ett dylikt skämt, om ett sådant värkligen här föreligger, måste dock betraktas som mindre passande och borde för alltid bannlysas från nöjets område."

Ord och inga visor, tror nästan redaktören kände sig förgrymmad.

Modern skräppost.