Snubblande nära

Ja, snubblande nära har jag varit att skriva en kommentar gällande tekniska verket och dess besynnerligheter. Men jag har försökt behärska mig, och tänkt om. Och om.

Nog är det en rent besynnerlig grej, att vi i dagens moderna samhälle kan ha en sådan mastodont till institution med koncentrerad makt som vi har samlat på oss där uppe i gamla kexen. Nyser tekniska direktören, springer halva staden med kleenex. Om inte någon på hälsogranskarsidan opponerar sig.

Den situation, som nu kulminerat i att stadsingenjör Martti Kerkelä sagt upp sig (med alternativet att få sparken), har sitt ursprung i det sätt de olika avdelningarnas chefer - här helt utan att nämna några namn - anser sig vara maktfullkomliga. Lägre tjänstemän sköter sitt arbete som om de vore kung över staden, och högre tjänstemän med en stil som om de vore allsmäktiga domare över allt och alla. Personalproblem och stridigheter inom tekniska sektorn har varit en del av det dagliga livet för våra bestämmande organ i många år. Hösten 2008 ledde detta till polisanmälningar. Varningar har trillat likt övermogna, för att inte säga ruttna, äpplen men inget har hjälpt. Stadsstyrelse och -fullmäktige har i sin stora visdom officiellt deklarerat att "läget nu bör normaliseras" ett antal gånger. Officiella uttalanden från stadens olika organ berättar om interna undersökningar, som aldrig leder till någonting.

Alla vill de bestämma, men ingen vill ta ansvar. Finns det någon som litar på dessa tjänstemän längre? Inte jag, och knappast heller vår numera förre stadsingenjör.

Att vara tjänsteman i dagens samhälle ger för stor makt åt små människor. Vilket vi tyvärr ser runt om i landet, inte enbart i Hangö.

1 april

Med tanke på dagens datum är det en aning vanskligt att läsa nyheter. Men å andra sidan har nyheterna på senare tid låtit som om det var första april hela tiden.

I alla fall, här ett exempel på nyhetsutbud från den 1.4.1913 hämtat ur tidningen "Hangö-bladet":

En epokgörande uppfinning. Avprovas i dag kl. 3 e.m. i Östra hamnen.

Problemet att åstadkomma ett praktiskt och under alla omständigheter användbart fortskaffningsmedel för färder såväl till lands som sjöss har länge sysselsatt nutidens främsta tekniker och mekaniska uppfinnare.

Det är tydligt, att tillkomsten av ett så beskaffat transportmedel med ens skulle revolutionera förhållandena inom den nutida kommunikationsvärlden, och särskilt i vårt land med dess av insjöar och havsvikar starkt söndrade silhuett vore denna uppfinning ägnad att helt och hållet omstörta de nu rådande sätten för åstadkommande av förbindelse mellan landets olika delar. Numera får emellertid detta problem räknas till de överkomna svårigheternas kategorier.

Lyckan och äran att ha löst denna remarkabla uppgift, med vilken samtidens största maskintekniska auktoriteter, såsom en Tesla, en Thomas Alva Edison, en Hiram Maxim, många andra att förtiga, förgäves brytt sina hjärnor, tillkommer en landsman och därtill en Hangöbo, nämligen maskiningeniören Anton Söderström härstädes. Herr Söderströms uppfinning, som kommer att väcka det största uppseende långt utöver vårt lands gränser, har nu sysselsatt honom i c:a 5 års tid eller allt sedan han som andra assistent arbetade i det Edisonska laboratoriet i New-York.

Uppfinningen utgöres av en kombinerad motorbåt och automobil, men dess tekniskt mest sinnrika del bland de många maskinella nyheter transportmedlet företer, består i en fullkomligt epokgörande omkastningsapparat för gasolinmotorns kopplingsmekanism till propelleraxeln och från densamma oberoende hjulaxeln. Vi vilja emellertid icke gå den frejdade uppfinnaren i förväg med en ingående beskrivning utan lämna åt honom själv att demonstrera sitt verk. Detta kommer att försiggå i dag vid den officiella avprovning som företages kl. 3 e.m. dels å Strandtorget, dels å vattnen invid Östra hamnen. Ingeniör Söderström skall därvid låta sitt tekniska under löpa utmed Strandgatan och längs yttre piren, därifrån han sänker farkosten direkt ned till vattenytan och fortsätter sedermera ut i viken.

Vi uppmana den intresserade allmänheten att icke försumma detta enastående tillfälle att övervara provningen av en av nutidens förnämsta uppfinningar.

Hemming Elfvingsvägen

Då jag rotade runt på stadskartan inför gårdagens inlägg hade jag stora svårigheter att placera det tänkta stället för den nya hundrastgården. Det inritade området, samt textbeskrivningen, passade helt enkelt inte in på Hemming Elfvingsvägen. Hur jag än vände och vred på kartan.

Tills det plötsligt slog mig; Vi har två gator med samma namn i staden! En i Hangö Norra och en i Hangöby. Besynnerligt. Dylika problem kan jag förstå att de har i Raseborg med alla sina sammanslagningar, men att vi i lilla Hangö har svårt att hitta på gatunamn förstår jag inte.


Så vem var då denne så viktige Hemming Alarik Elfving? Konsul Elfving (1887-1965) köpte finlands första kexfabrik, Finsk-Engelska Bisquitfabriken, 1919 och utvidgade verksamheten till bl. a. lakrits och annan godis. 1927 sålde han sedan fabriken till sin vän Karl Fazer, skrönor berättar att de kastade krona och klava om affären. Mera om detta HÄR.

Efter detta övergick Elfving, som då förlänats titeln kommerseråd, till sillfiske. Båtarna i denna fiskeflotta går att se HÄR.

Han är klok och fin och skatten är betald

Sjöng Hasse Andersson till hundens ära.

I Hangö har sedan länge tillbaka en hundrastgård funnits på Österlångbergen. Nu menar man att området inte är tillräckligt för rastning och skolning. Av den orsaken har Kennelklubben anhållit om att få arrendera ett rastningsområde för hundar. Tekniska och miljönämnden har tillsammans med föreningen utrett alternativa platser.

Och så får man ju utrymme för ett antal värdefulla tomter på Österlångberget.

Man har nu kommit fram till, och föreslagit för stadsstyrelsen, att ett lämpligt nytt område för denna verksamhet kan anvisas i samband med Hemming Elfvingvägen invid Fortum Heat and Powers värmecentral. Det ungefär 6600 m2 stora området kräver inga andra grundläggningsåtgärder än röjning av växtligheten, vilket staden skulle stå för, samt byggande av ett staket som Kennelklubben svarar för.

Området skulle på grund av verksamhetens allmänna natur vara vederlagsfritt.

Avgiftsfritt för hundägarna blir det väl inte. Man bör troligtvis, som tidigare, höra till den avgiftsbelagda Kennelklubben.

Intressant för övrigt det här med rastgårdar och dylikt. En liten titt i staden, nästan vilken tid som helst på dygnet, visar med klar tydlighet att hundägarna anser hela stadskärnan vara deras rastområde.

Det som göms i snö...

Stadens bokslut

I kväll redogörs för bokslutet på stadsstyrelsens möte.

Bokslutet visar på ett minus på 5,4 miljoner euro. Trots alla inbesparingar.

Orsakerna till att det går på detta sätt är naturligtvis det ekonomiska läget i stort. Förminskade skatteintäkter och ökade kostnader är ett naturligt resultat av ökande arbetslöshet. Det tror jag de flesta är överens om.

En ond cirkel blir det, då staden och de större företagen känner sig tvingade att spara ännu mera. Dylika inbesparingar leder tyvärr alltför ofta till permitteringar och ökad arbetslöshet, som leder till minskad köpkraft, som leder till ytterligare minskade skatteintäkter, som leder till..

Som jag ser det finns det bara en lösning på detta problem. Gör staden attraktiv för barnfamiljer. Befolkningskurvans negativa trend måste fås att svänga. Att göra staden till en trivsam semesterort för vallfärdande utomsocknesbor är inte ekonomiskt möjligt. Då blir vi alla i längden utan all service.

Stoppa alla vansinniga nyinvesteringar i rondeller och hamnar, se till att vi får hit sådana faciliteter som gör att barnfamiljer flyttar hit, trivs här och gör sina uppköp här. Lägg ner mer energi på att få hit fungerande skolor och utbildningsmöjligheter. Sakta men säkert leder detta automatiskt till ett större utbud av företag och industri. Med arbetsplatser, och skatteintäkter för staden.

Finlands grundlag

Jag råkade lyssna på Radio Vega, då de intervjuade huvudförtroendeman Dennis Finnberg angående stuvarnas "oplanerade" landsomfattande utmarsch i torsdags.

Det var främst en grej som fastnade likt en tjock yllesocka i halsen på mig, kommentaren som löd ungefär som lyder: "Våra strejkrättigheter är fastslagna i den där grundlagen, eller vad det heter".

Nu vet jag ju att Dennis Finnberg inte är helt tom i skåpet, så det var nog antagligen den överraskande nervositeten över en inte förberedd intervju som gjorde honom perplex. Hoppas jag.

Rätten att strejka i all ära, det är en viktig rättighet som vi finländare har, men inte är den fastslagen i grundlagen inte. Och att blanda ihop rätten att strejka med de grundläggande mänskliga rättigheterna, som en annan intervjuad hamnarbetare gjorde i Västra Nyland förra veckan...

Den som vill ta sig en titt på vad det egentligen står i Finlands grundlag kan göra det HÄR.

Då detta publiceras går det antagligen att hitta intervjun i Radio Vegas arkiv.

Och jo, det heter grundlag, den där grejen där det konstateras att Finland är en suverän republik, att vi alla är jämlika och att vi har yttrandefrihet. Läs den.

I lagen som gäller kollektivavtal däremot står det bland annat i paragraf 7 att "arbetstagare, som är bunden av kollektivavtal och som medvetet bryter eller som på goda grunder hade bort inse att de bryter mot bestämmelser i avtalet, kan dömas att betala plikt." Böter, på svenska.

Och det är precis det som stuvarna nu gjort.

Reservövning

Dagens, morgondagens och söndagens inlägg är alla förprogrammerade på grund av att jag själv inte är fysiskt närvarande.

Jag är i Syndalen och leker krigare med landskapstrupperna.

Om det, vilket alltid är möjligt, råkar hända någonting av intresse i vår vackra stad ber jag ödmjukt att få återkomma i måndag.

Med, tyvärr, då redan föråldrade nyheter. Under tiden kan ni läsa veckans nummer av den alltid lika förträffliga Hangötidningen.

Det lackar mot jul

Tidningen "Hangö"har den 26 mars 1904 en annons som kanske väcker till liv det barn som bor inom oss:

Jultomtarne var ett sällskap av mer välbärgade herremän som med diverse spektakel och tillställningar samlade in pengar för julklappar till stadens fattigare barn. En gång per år, i juletider, höll de sedan en julfest för dessa barn på stadens finaste krog Hotel Continental. Barnen, många av dem med sin mor med sig, fick sedan stoja och stimma, skaffa sig sockerfylla och så fick de naturligtvis ett paket. Oftast i form av något klädesplagg. Mycket lovvärt och hedersamt.

Beviljat understöd

Jag läser på bildningsnämndens föredragningslista följande glädjande budskap:

"Undervisningsministeriet har till Hangö stad med stöd av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamheten beviljat 52.000 € för att förminska undervisningsgrupperna."

I praktiken, på svenska och enligt enkel logik, betyder detta att bildningsnämnden bör använda 26.000 € - den andra hälften går till den finskspråkiga sektorn - för att anställa mera personal. Något annat sätt att minska undervisningsgrupperna finns inte.

Jag har en liten misstanke om att bildningsnämnden och vår bildningschef Terhi Mantere inte har tänkt sig en sådan lösning. Troligtvis anses det vara en så försvinnande liten summa att den delas ut till alla. Till nytta för ingen.

Få se hur det går.

Nejmen oj, stuvarna strejkar igen!

Stuveriarbetarna är trötta. De arbetade nästan en vecka, några av dem i hela två dagar. Nu anser de sig vara orättvist behandlade.

Min förvåning blev inte så stor, då jag läser nyheterna denna morgon. För med de kommentarer huvudförtroendeman Dennis Finnberg m.fl. fällde efter strejkens upphörande senaste vecka var ju det här väntat.

I stort sett alla landets hamnar står i dag, igen, på grund av att stuvarna är förbannade för att några människor vill arbeta.

Denna gång är arbetsstoppet, utmarscheringen, protestaktionen eller vad fan de nu vill kalla det, entydigt och klart olaglig. Om ingen av arbetarena på Stevedoring visar sig på sin arbetsplats, för att sedan avlägsna sig, är det svårt att kalla det en utmarsch.

Sparken åt dem alla.

Manners design i världsklass

Transporthjulet som Hangöbolaget Manner har utvecklat har klarat sig bra i den världsomfattande designtävlingen Red Dot, läser jag i tidningen Kauppalehti.

Transporthjulet Manner e-smart placerade sig bland de 45 bästa lösningarna bland med över 4 000 olika produkter. Hjulet är reglerbart med elmotorer och fjärrstyrning och främst utvecklat för bruk på sjukhus och inom rehabiliteringsvården.



Red Dot hölls för första gången 1955 och är i dag den internationellt sett största och mest kända designtävlingen.

Grattis!

Hangökriget

Häromkvällen sändes på FST5 en välgjord dokumentärfilm som behandlade vinterkriget ur Hangöperspektiv, samt dess effekter på civilbefolkningen och de krigande pojkarna.

Välgjorda intervjuer, sällan hörda fakta och bland detta välinsvarvade sällan skådade arkivfilmer gör det hela sevärt och förhoppningsvis tankeväckande. Redaktören, Greger Grönqvist, har gjort ett gediget arbete.

Bland de intervjuade hittar vi Åke Rehn, Stig Lindström, Marianne Suominen, Kurt Nykvist, Ossian Österlund, Pekka Silvast, Gunnar Lundmark m.fl.

De som råkade missa den en timme långa dokumentären kan ta sig en titt i YLE's arkiv HÄR.

Det är endast möjligt att se denna dokumentär i 28 dagar framöver, så passa på! Jag rekommenderar den verkligen!

Bilbeskattning

"Bilbeskattningen i Hangö blir kanske en del av Skatteförvaltningen", rubricerar svenska YLE i dag.

Först hade jag svårt att förstå vad sjutton de menar denna gång, för artikeln i fråga är minst sagt luddig. Men efter en stor mugg kaffe, en aning eftertanke och diverse surfas på nätet förstår jag följande: Det är tullen som har skött, och tills vidare sköter, bilbeskattningen och nu vill man förflytta den delen till skatteförvaltningen. Det låter ju egentligen som ett logiskt beslut.

Problemet här är följande: Knappa 20 personer i Hangö fattar 80 procent av bilbeskattningsbesluten i Finland. Men vi har inget skattekontor i staden. Om denna verksamhet blir flyttad under skatteförvaltningen, blir verksamheten med största sannolikhet flyttad till en annan ort. Ekenäs, Lojo eller Kyrkslätt är alternativen. Vilket ju i förlängningen betyder ytterligare 20 arbetssökande i Hangö.

Och förlänger vi vidare, betyder det att personalen på Hangö Tull minskar med hälften. Sen kan man dra in den med.

Finansministeriets arbetsgrupp, som föreslagit detta - allt i namn av inbesparingarnas heliga ko - kanske kunde ta sig en omgång kaffe till. Eller besvara en enkel fråga: Hur sjutton kan det spara in pengar att förflytta en redan fungerande verksamhet till en annan ort?

Javisstja. Ännu ett förtydligande krävs. Det är INTE frågan om de bilar som förflyttas över Hangö till Ryssland, utan frågan gäller beskattningen av din och min bil. Den som inte är lik en likbil. Ni vet, den där tillfälliga skatteavgiften...

380% fler arbetslösa i Raseborg?

Svenska YLE tycker om att jämföra arbetslöshetssiffror. Gott och väl, någonting bör väl även de ha att göra. I dag rapporterar de att: "Arbetslösheten minskar utom i Hangö."

En intressant grej, det här med procentsatser. Enligt de senaste uppgifterna, i februari, så har vi i Hangö 622 personer som arbetssökande. I Raseborg har de 3000 stycken dylika.

Det vill säga, i procent, ungefär 380% fler än i Hangö.

Här i Hangö, liksom säkert även i Raseborg, har vi ett stort antal deltidsarbetande arbetssökande som är inberäknade i dessa siffror. Jamenvisstnej, de arbetar ju i Hangö, de.

En annan intressant grej är det faktum, att då vi i Hangö som enda västnyländska kommun minskade på arbetslöshetsprocenten i februari, berättade svenska YLE att: "Färre arbetslösa i Västnyland".

Som jag alltid sagt, det finns ingenting mer spännande än att vara Hangöbo då man har grannar som vi.

Nätets betydelse

Nu går jag in på ett ämne som jag funderat över redan en längre tid, sociala nätverk. Och främst av dessa då Facebook.

Ämnet har blötts och stötts i diverse diskussioner både här och där, senast diskuterades detta ämne på släktforskarnas styrelsemöte i går. Tanken var att föreningen kunde gå ut med information till sina medlemmar, och eventuellt få nya sådana via dessa sociala nätverk. Exempel drogs fram på andra föreningar och företag som sysslar med dylikt. Och det är väl bra.

Till min stora förvåning läser jag på dagens Västra Nyland följande: "Kommuner upplyser också på Facebook".

Information är alltid välkommen. Men (här kommer det igen), hur tillförlitlig anser vi den information vi läser på Facebook vara? Personligen tar jag allt jag ser i dessa sociala nätverk med en stor nypa salt. Och ofta en lika stor nypa misstrogenhet.

Att företag och föreningar gör reklam för sig i dessa, till privatpersoner - fiktiva sådana eller verkliga - riktade medier är en sak. Men staten och kommuner bör nog hålla sig till de redan etablerade medierna. Och sina egna hemsidor.

Jag undrar i stillhet om de herrar och tanter som bestämmer om var man marknadsför kommuner och informerar om händelser i dessa vet om att de gör pengar åt ett utländskt bolag i och med detta sätt att informera?

Javisstja, här från Hangö håller turistbyråns Lilli Rantala och Anna Piiroinen en riktigt bra grupp på Facebook: Hulluna Hankoon. Väl värt ett besök.

Cafe Africa

Det strålande vårvädret, ja. I tidningen Hangö, 22 mars 1910, skriver signaturen "Charles" under rubriken "Småprat" följande:

Det strålande förvårvädret i lördags och söndags drog stadsborna som för öfrigt äro ovanligt tröga att röra på sig, ut till stadens vackra omgifningar. Den korta spatserturen till badhusbryggan tillfredsställde icke mera och t. o. m. strandpromenaden ända ut till "Africa" föreföll alltför kort.

A propos "Africa", så har man värkligen svårt att i det under vinterns lopp betydligt utvidgade och med rymliga täckta verandor försedda kaféet igenkänna det första blygsamma "Africa", den lilla kiosken, som först i tidernas morgon stod uppe på Högberget invid den gamla skansen, där nu Skansgatan korsar Högbergsgatan, och som sedermera flyttades till björkdungen framför villa Corsica, och därifrån den långa vägen ut till Tallholmen. Den anspråkslösa kiosken har med tiden blifvit ett gouteradt café, slutmålet för badgästernas eftermiddagspromenader och en favoritplats för den, som från kaféets härligt belägna verandor vill njuta anblicken af den mest storslagna hafsvy, man gerna kan tänka sig. "Africa" är inte mera någon vanlig "läskedrycksservering", nu mera. "Africa" är ett klart bättre ställe, en restaurant dom kallar't, men naturligtvis en nykterhets dito, dess bättre. Och må gudarna bevara det fridsamma stället för något starkare än the och pomril! För tillfället har caféet endast ett fel - att det är stängt.

* * *

Intressant ur ett rent byggnadshistoriskt perspektiv. Nog visste jag att tamburen då man kommer in på nuvarande Fyra Vindarnas Hus är den ursprungliga delen, men att den hade flyttats omkring så till den grad visste jag inte.

Vårtecken

Jahapp, då var det vår.

Nu har det första regnet fallit, och i går var det en riktigt fin solig dag. Snön smälter med fart och vi har öppet vatten utanför Hangö. Våren är här.

För mig är ändå alltid ett av det bästa vårtecknen ljudet av skriande måsar. Och det vaknade jag till i dag. Ett underbart ljud, fastän jag endast sovit fyra timmar.

Men tyvärr är det ju med måsarna som med snön; Vackert första gången, men nog sjutton hinner man tröttna på dem med...

Extra stöd åt fattiga städer

Som jag i förbigående nämnde tidigare i veckan, besökte stadens ledning arbets- och näringsminister Mauri Pekkarinen.

Avsikten var att, likt så många andra städer som det inte går så bra för, kunna få ett extra bidrag från staten för att rädda oss från den akuta ekonomiska kris vi nu oförskyllt råkat i.

Deputationen från Hangö bestod denna gång av stadsfullmäktiges ordförande Sture Söderholm, stadsstyrelsens ordförande Jouko Kavander, stadsdirektör Jouko Mäkinen, hamndirektör Paavo O. Lyytikäinen samt som representant för industriföreningen Eero Hettula.

Ministern menade - antagligen med många vänliga ord - att det inte går så dåligt för Hangö att några extra åtgärder, ekonomiskt, behöver vidtas. Det är intressant att fundera på hur åt helvete det bör gå för att det ska lossna fyrk från statskassan.

Och värre lär det bli. Staten vill att kommunerna ska stå för större och större andelar av det lagstadgade utbudet på olika slags service, samtidigt som man skär ner på den rent ekonomiska delen som staten står för. Man frågar sig varför man betalar skatt till staten, då staden är i större behov av pengarna.

Ja, ja. Herrarna fick i stort sett kalla handen. Man får hoppas att den lillstore minister Pekkarinen ens bjöd på kaffe. Stämmer det föresten att han använder peruk?

Slutstrejkat

För den här gången.

Både transportfacket AKT som Hamnoperatörerna godkände riksförlikningsman Esa Lonkas medlingsförslag för en stund sedan.

Den över två veckor långa strejken slutade då alla parter godkände förlikningsmannens bud.

Stuvarna återvänder "så småningom" på jobb. Dock senast på tisdag. Tisdag?

Hangö Stevedorings huvudförtroendeman Dennis Finnberg uppger för YLE att han är glad att strejken nu är slut, men (det klassiska ordet i Hangösammanhang) att medlingsbudet är långt från det stuvarna ville uppnå.

Betyder det här att de nu samlar nya krafter för att fortsätta... Ja, närdå?

Småbiografer

Andrea Svanbäck skriver under rubriken kultur på dagens HBL ett inlägg om dagens biografer och dess publik. "I dag ska det köas, trängas och ropas i ett kaos av tonåringar innan man får sin utprintade biobiljett på något av Finnkinos illaluktande multikomplex.", skriver hon. Och jag håller helt med.

I artikeln, med rubriken "Gå på bio i Hangö", framhåller hon glädjen och nöjet med att söka sig utanför de stora jättarna och söka sig till mindre biografer utanför helsingfors.

Tyvärr måste jag meddela hugade biografbesökare, att Biograf Olympia i Hangö håller stängt fram till den 1.4. Stadens kulturpristagare har antagligen semester.

En levande stadskärna

Hangö stad har inte möjlighet att ekonomiskt stöda projektet "En levande stadskärna". Staden anser sig inte kunna lägga ut 20 000 för att piffa upp stadens centrum och göra det mer attraktivt för Hangöbor och turister. Pengarna behövs säkert till staket för att hindra Hangöbor och turister att besöka staden i sommar.

Som alternativ föreslår stadsstyrelsen i stället att Hangö företagare ansöker om finansiering inom ramen för det regionala KOKO-programmet.

KOKO?

"Målet med KOKO (kohesions- och konkurrens-kraftsprogrammet) är att förbättra samtliga regioners konkurrenskraft och balansera den regionala utvecklingen genom att stödja växelverkan och nätverksbildning mellan regionerna samt aktörer som har central roll vid utvecklingen av regionerna." En länk till arbets- och näringsministeriets KOKO-program finns under bilden.

Stadsstyrelsen anser att finansiering kunde vara möjlig i samråd med städerna Raseborg och Lojo för en 1-2 års period.

Samarbete över kommungränserna? Jag misstänker att de' va' ko-ko de'. Men kanske en idé företagarna bör ta fasta på?

På besök i hamnkontoret

Jag har i dag haft förmånen av att guidas runt i hamnkontoret av hamndirektören Paavo O. Lyytikäinen. Och det var intressant, må jag säga.

Min första fråga gäller helt naturligt vad han tycker om den nu pågående strejken, och på den svarar han som väntat:
- Tidpunkten för den här strejken kunde inte ha varit sämre. Hamnen började precis se ett litet uppsving efter lågkonjunkturen, och nu är läget ännu sämre än förut.

Han berättar att transitolinjerna nu går på andra hamnar, som Paldiski, och att risken naturligtvis är stor att de inte återvänder ens då strejken är slut. Här avses väl då närmast Transfennica.

Och Nord Streams gasledning då?

De mellan 10 000 och 12 000 rör som tillfälligt ska lagras på de nu tomma planerna, börjar anlända så fort som möjligt. Själva nedläggningen av den bit som blir utanför Hangö beräknas ske i slutet av sommaren. Då det rör sig om en så här stor mängd rör, blir det en hel del båtlass som ska skeppas hit från Kotka. En båt tar ungefär 160 - 180 rör.

Betydande fartygsavgifter för hamnen, således. Och naturligtvis en inte föraktlig planhyra heller. Och eventuellt andra inkomster för stadens företagare. Projektet förväntas ta 27 månader i anspråk, så det kan tänkas vi ser en och annan fransman på "kvällsare" i staden.

Lyytikäinen poängterar ändå att Hangö hamn under inga omständigheter hade tagit emot detta projekt om trafiken fungerat som tidigare. Man hade till och med redan tackat nej av utrymmesskäl. Men nu är det bra att det finns någonting i stället för bilarna.

Han säger också att bokslutet, som nyss blev färdigt, uppvisar ett litet plus. Orsaken härtill är närmast den att investeringarna skärs ned. Och mera lär det bli. Utvidgningen av hamnen är satt på is, och med dagens utsikter får de investeringarna där bli (heh!).

Vi avslutar min lilla intervju, och Lyytikäinen skyndar vidare till ett möte mellan stadens ledning och arbets- och näringsminister Mauri Pekkarinen. Men det är en annan story.

Hoppis på agendan

Då var det dags att aktualisera "Hoppis", det gamla hopptornet i Märsan igen. Det är något över tradition med den diskussionen redan, tycker jag. År efter år blir den utdömd, men lika sjutton står den gamla mastodonten kvar.

Att tornet är i dåligt skick, det har aktualiserats nog så många gånger. Och att det skulle krävas muddringsarbeten och eventuellt sprängningar för att få tillräckligt djup. Men det är nog inte hela problemet. Hela området har fått en prägel av soptipp. Förr fanns där ju en liten kiosk som sålde glass och lemonad, numera ser man bara skräp och urdruckna ölflaskor.

Att riva ner det 45-åriga hopptornet och bygga ett nytt vore helt klartt det bästa alternativet, men med tanke på dagens ekonomiska situation i staden är detta alternativ tyvärr knappast möjligt. Och att bara riva ner utan att ha ett alternativ i stället, är inte heller så bra.

Återstår då reparation. Få se hur långt staden kommer med den summa på 4000 euro som tekniska föreslår att ska satsas på detta ändamål. Troligtvis inte långt.

Arbetsförhållanden på Bengtskär

Tiderna förändras. Här en kort beskrivande episod från tiden då Bengtskärs fyr restes, saxad ur tidningen "Hangö" 17.03.1906:

- På Bengtskär, där som bekant arbetena med den blifwande fyrbyggnaden som bäst pågå, hade den senaste starka stormen gjort sig märkbar sålunda, att stänk oupphörligt kastades öfwer klippan, och hela det därstädes befintliga dynamitupplaget spolades till hafs. Ett från den fasta hällen lössprängt, owanligt stort stenblock, hade af den wåldsamma sjön satts i rörelse, och för warje wåg, som kom inrusande mot klippan, dunkade stenblocket mot fasta berget med en kraft, som gjorde att de på klippan wistande personerna "tyckte sig känna" hurusom hela klippan skakade.

Det uti en naturlig reserwoar i berget förwarade drickswattnet hade under stormen blifwit starkt bemängdt med saltwatten.

Arbetsstyrkan uppgår f. n. till cirka 50 man.


Den som är intresserad av fyren på Bengtskär och dess historia, kan läsa en kort historík med fina bilder på: http://www.bengtskar.fi/historik.htm

Det kom en trekantig gubbe in...

Det var så roligt, jag måste skratta...

Då man sitter och söker uppgifter på nätet snubblar man nu och då över någonting man inte väntat sig. Så även i dag. Denna gång sökte jag mera uppgifter om den nya generalplanen med dess detaljplaner. Nå, det hittade jag ingenting vettigt om, men nog ett intressant uttalande av vår tekniska direktör Öhman. Sådana här visioner hade han i oktober, enligt uppgifter i Hangötidningen:

"Öhman räknar med en elektrifiering av järnvägen under nästa riksdagsperiod. Den tunga trafiken till Västra hamnen ska ledas in via Korsmansgatan vars sträckning flyttas närmare järnvägen.

Plankorsningen vid Kexen kommer bort då en bro byggs för underfart vid järnvägen öster om Kexen, varvid området mellan Kexen och Lidl kan användas till exempel för serviceverksamheter, säger Öhman.

Vid andra övergången byggs en tunnel för den lätta trafiken.

Hamnen ska utvidgas på havsbottnen ut från vågbrytaren. Ett nytt industriområde har ritats in mellan Källvägen och Riksväg 25, längs vilket man tänker sig en förlängning av Hemming Elfvings väg till Rv 25.

Gamla industriområden kring Kexen ska försvinna och användas för mera serviceinriktade ändamål."

Det påminner mig om de otroliga planer stadens fäder hade kring sekelskiftet 1900 - då ville man bredda alla gator för att få plats med spårvagnarna...

Storslagna visioner. Det är nästan så man tycker att det är synd att det ekonomiska läget är vad det är.