Premieringar

Det börjar vara dags att lämna in förslag på idrottsmänniskor man anser att gjort sig förtjänta av att få ett extra pris för det de gjort under året som gått.

Idrottsbyrån vill ha de inlämnade förslagen senast den 15 januari, då innan dagen tar slut klockan 16, och de förslag de får ska vara försedda med en motivering.

Om ni har något förslag på lut ska ni således ta er in på stadens hemsidor för att kontrollera att den ni föreslår uppfyller de krav som ställs, naturligtvis hittar ni där även adressen till idrottsbyrån och övriga kontaktuppgifter som kan behövas.

Nu står där ingenting om att det hela går att göra elektroniskt, men jag misstänker nog att vår ungdoms- och idrottschef Gröndahl tar emot sådana med. Alla kan ju helt enkelt inte ha möjlighet att hinna till idrottsbyrån under tjänstetid. Och kanske han inte heller vill ha en flera hundra meter lång kö utanför sitt kontor.

Det där med ett hedersomnämnande tror jag att jag ska lämna in ett förslag på.

Sibelius

Så i dag firas då Sibeliusdagen.

Den världsberömde tonsättaren Jean Sibelius hade ju år 2015 fyllt aktningsvärda 150 år, om han kämpat vidare, vilket det då var tänkt att högtidlighålla på ett fint sätt här i staden. För han var ju nästan Hangöbo, han med, så som alla andra kändisar från landet vi bor i. Sibelius vistades i Hangö i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet och bodde en tid i Tvärminne. Visserligen tror jag att det på den tiden hörde till Ekenäs landsförsamling, men det spelar ju ingen roll. Snart är ju i alla fall hela Ekenäsnejden en del av Hangö, så det kan kvitta lika.

Tyvärr gick inte våra ansökningar gällande bidrag igenom, eller alternativt kan man säga att de föll igenom, hos undervisnings- och kulturministeriet. Så det blir väl inga fester då heller, men i dag kan vi i alla fall glädja oss åt att det här och där hissats en flagga. Och så kan vi förstås besöka Sibeliusparken på Esplanaden, om vi har lust.

Ett av de mera kända verk som kom till här på udden är "Var det en dröm", här framförd av Kirsten Flagstad:

Kulturpristagare 2013

Årets kulturpris är då äntligen utdelat. Priset gick denna gång till  Agneta "Nettan" Möller-Salmela.

Trots att det ursprungligen fanns 36 kandidater till priset, inte 20 som man berättar på YLE, var det i grund och botten ett rätt enkelt val det var frågan om. Beslutet var enhälligt i kulturnämnden utan desto mera diskussion.

Som övriga intressanta kandidater kan visserligen nämnas Bo Grahn med motiveringen att han tycker om musik, Marko Niemi för att han alltid är så positiv och Tarja Kvarnström för att hon bloggar så bra. Och, javisstja, en konstnär Marko Markkinen för att han är konstnär och Anniina Kovanen för att hon spelar teater. Ingendera av de här senare har jag hört talas om tidigare, men jag hinner väl med åren.

Vinnaren fick sitt pris för att hon arbetar med barnkultur på ett sätt som har krupit över nyhetsribban utöver vårt lands gränser. Allerstundomhögaktningsvärt, är ett ord jag vill använda i en sådan här beskrivning, men det får väl var ogjort denna gång. Kanske borde jag säga att det är flere dylika personer vi behöver, inte bara här utan överallt i landet, men det är väl uppenbart för de flesta så jag låter bli det med.

Men mina uppriktiga gratulationer till ett välförtjänt pris måste jag få ge!

Självständighetsdag

Finlands självständighetsförklaring antogs av Finlands lantdag den 6 december 1917, därför firar vi i dag självständighetsdagen. Om någon av er ungdomar undrar vad det är frågan om, när allt är stängt på en vanlig fredag.

Någonstans i Finland firades det självständighet för våra inplockade flyktingar i går, hörde jag på radion, vilket kan tyckas vara ett intressant steg i integrationspolitiken. Men, som den ansvariga flickan de intervjuade sade, det räcker ju bra till med att de firar vartannat år.

Ja, ja. Tiderna förändras.

Nå, inte var det så allvarligt 1917 heller, om man nu bortser från våra småblodiga brödraslagsmål, det var till och med Sovjeterna som erkände oss suveräna som först av alla land i världen. Som säkert alla vet. Problemen kom senare, med samma personer, vilket garanterat alla vet.

Men som alla problem här i världen går de att reda upp, det är därför vi i dag högaktar våra forna lottor och soldater. Utan dem hade det gått på skit, som man säger här i Hangö.

All heder åt våra förfäder.

Men datumet passar även bra, så här i Hangösammanhang, den 6 december 1941 hissades nämligen för första gången  på länge den officiella Finländska flaggan över vår stad.

Vackert så!

SA-Kuva

På bilden här ovan ser vi generallöjtnant Väinö Valve hälsa trupperna, på självständighetsdagen 1941. Ruinerna där bakom är vårt vackra stadshus, som inte tyckte så bra om att bli beskjutet och bombat. Med på festligheterna var även vår dåvarande stadsdirektör Elis Vennström, visserligen för tillfället utan kontor, samt representanter för alla grupper som hade varit verksamma på hangöfronten.

Vad som kan vara intressant för er som är intresserade av krigshistoria är att Valve var en såkallad "jägare", en av de som fått sin grundutbildning i Tyskland. Den av de alla som var längst i liv, dog först 1995. Försvarsminister var han också, just vid den tiden bilden är tagen, och en av grundarna till Krigsveteranernas Brödraförbund - Numera kallat Krigsinvalidena.

Hangon Rantakiinteistöt Oy i konkurs

Bolaget som skulle bygga oss ett "vackert" inkomstbringande hotell på Fabriksudden har ansökt om konkurs. Det har var på inget sätt oväntat, senast då moderbolaget Quattro gick omkull kunde även den mest optimistiske ana vartåt det barkade.

Det här betyder väl att de områden bolaget skulle bebygga, Fabriksudden och Drottningberg, återgår i stadens ägo? Om inte konkursboet lyckas fiffla bort det hela på något sätt. Staden får kanske köpa tillbaka området för x antal miljoner?

Och den 1½ miljon staden skulle få som bötesbelopp om bygget inte blir av får vi nog säkert leta efter på baksidan av månen, vilket jag hoppas man inte gör för det kostar nog mer än det smakar. Som vanligt, tyvärr.

Men, vi ska nu inte måla fan på väggen. Kanske vår driftige stadsdirektör trollar fram, om inte en kanin, så kanske en ny Joker ur hatten?

Det är då man läser sådana här nyheter som man tycker det är synd att det finns så många visionärer. För nog var Drottningberg vackrare förr.

Årets företagare 2013

Till årets företagare har föreningen Hangö företagare valt företagarparet Jan och Joanna Westerling. Som själv varande deltidsföretagare tycker jag att det är företagsamt av företagarna att välja en företagare till årets företagare, framförallt då ett företag som fungerar året om.

Det företag dessa två driver är, som säkert bekant för alla och envar, restaurang Origo i Östra hamnen. En av de mera positiva aspekter på deras koncept i mitt tycke, bortsett då naturligtvis från öppethållningen, är att de satsar rätt långt på lokala råvaror och så kallad slow food. Jag minns t. ex. så bra en gång då jag väntade närmare en timme på mina Gorgonzola-sniglar.

Skämt åsido, sa kocken, det är bara att gratulera! Som Jan säger i sin intervju på dagens VN; Att bli Årets företagare är en av de finaste utmärkelser du kan få som företagare.

Och det har han så rätt i.

Inför självständighetsdagen

Stadens program på självständighetsdagen var i år ovanligt svårhittat, men det kanske berodde på för litet koffeinintag.

Hur som helst, så inleds festligheterna på traditionellt sätt med kransnedläggning vid hjältegravarna klockan 10.15. Därefter hastar det till kyrkan för en gudstjänst klockan 12. Sedan springer alla nedför backen till stadshuset för att få i sig en kopp stimulerande kaffe i stadshuset klockan 13.

Klockan 14 inleds självständighetsfesten i stadshusets festsal med balett och välkomstsord av Sten Öhman. Öhman står för pratet, någon annan dansar. Tyvärr, det vore skoj att se det hela tvärtom. Sedan är det musik, klassisk sådan, och så är det dags för årets festtalare att ta vid.

Som festlig talare fungerar i år Tomy Karlsson.

Så kommer det mera klassisk musik, varefter årets kulturpris delas ut. Därefter hälsar försvarsmakten och så utdelas det förtjänsttecken.

Som avslutning sjungs Vårt Land varefter begravningsstämningen slussas ut och publiken fritt kan ta sig fram till något ställe där det festas. Här kan det vara på sin plats att påminna er om att dryckesbutikerna håller stängt, festligheterna till ära.

Ungefär som vanligt, med andra ord.

Tår- och vindögt

Det har varit aningen blåsigt, i synnerhet i går och senaste natt. 25 meter per sekund bongade jag som mest i byarna, då enligt Meteorologiska institutets siffror från Tulludden, men jag såg en kommentar på Facebook där någon pratade om hela 27.

Undra sjutton på att man raglade omkring med vindande och rinnande ögon i går.

Det där med rinnande ögon är ett herrans besvär och en förbaskad olägenhet, värre verkar det bara bli med åren. Tanter, farbröder och unga barn ser på mig på stan och funderar över varför jag gråter. Barn funderar ju inte bara för sig själv, de funderar som bekant högt. "Mamma, varför gråter den där gubben?". "Tyst unge, kanske han hör bättre än han ser ut".

Tja, det är inte lätt att bli gammal.

Men så där på tal om gammalt hittade jag en bild på ett hus som jag inte känner igen. Någon av er som är ännu äldre än jag som gör det?

Då och nu

Ingen har väl ännu glömt hur det såg ut i fjol den här tiden på året, då hade många redan hunnit bli både trött och förbannad på den rikliga mängd vit nedebörd vi välsignades med.

Den övre bilden är tagen i dag, den 30 november, och den undre tagen i fjol på samma datum. Nog har vi det egentligen bättre såhär, vad snöfantasterna än säger.

En svart fredag

REA i stan (privat bildsamling)

En svart fredag, eller Black Friday som den egentligen heter, är i USA den fredag som infaller dagen efter
Thanksgiving. Det vill säga i dag. Det är USA:s största shopping- och readag och är traditionellt även dagen då julhandeln inleds.

Se på sjutton, tänker jag för mig själv, för en gångs skull är vi tidigare ute med julhandeln än västerlänningarna, vi inledde ju redan senaste veckoslut. Vi här i öst brukar ju, som bekant, veta när var och hur det ska firas. Och nu varar julen in till påska, minst.

Suck.

Och vad har det här med lilla Hangö att göra, frågar ni väl er, men förklaringen i sig är rätt enkel: Ingenting, men ändå allting.

Även här inleder vi nämligen denna helg julkommersen, sådär på riktigt (se bilden). Förhoppningsvis inte så mycket svart sådan utan en ljus, trevlig  och glad liknande.

De av er som funderar över vad ni ska ta er till med all överlopps tid, eller har för många pengar i er pengapung, ska dra er till Brankkis under veckoslutet. Där har hantverkare av alla de slag sin årliga julmarknad, med fin-fina prylar till salu och en småtrevlig stämning.

Fr. o. m. kl. 12.00, på Brankis. I morgon.

Taxitillstånd

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland har med sitt beslut 28.11.2013 fastställt det nya maximiantalet taxitillstånd per kommun för år 2014 enligt lagen om taxitrafik i kommunerna inom Nyland.

Vid fastställandet har närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland tagit hänsyn till centrala faktorer som påverkar efterfrågan på taxitjänster, bl.a. befolkningsutvecklingen, befolkningens åldersstruktur, tätortsgraden, tillgången på arbetsplatser och kollektivtrafikens tjänster.

Med tanke på att det är de här faktorerna som beaktas är  det med spänning jag läser vidare; får vi alls här i Hangö en bil över huvudtaget, eller ska vi i fortsättningen  prata snällt med hästarna i stallet om de ställer upp på droskdragning?

Vi kan trots allt andas lugnt, ännu en tid, i Hangö ska det under nästa år ännu få finnas 14 "vanliga" bilar och 3 specialbilar.

Invigningen av Hangö kyrka

Invigningen av Hangö kyrka beskrivs i tidningen Hangö, den 27 november 1892, på följande sätt:

Till öfvervarandet af invigningsakten af Hangö kyrka hade i dag en till cirka 1,400 personer uppgående publik infunnit sig, hvilken redan före kl. 9 på morgonen började samlas utanför kyrkan, afvaktande dörrarnas öppnande. Sedan dessa omkring kl. ½10 öppnats, var också så godt som hvarenda plats i templet efter omkring 15 minuter upptagen, undantagandes de bänkrader, som reserverats för medlemmar af stadsfullmäktiginstitutionen och öfriga stadens nämder och myndigheter. Något före kl. 10 anlände äfven dessa och intogo, under iakttagande af en viss ordning, sina resp. platser.

Vid inträdet uti helgedomen betogs synbarligen enhvar af den högtidliga andakt templets frid skänker och den stora folkmassan intog sina platser under djupaste tystnad. En skarp iakttagare kunde likväl observera den lyckliga tillfredsställelse och beundran som hos många af kyrkobesökarene gjorde sig märkbar med anledning af den betydelsefulla omständigheten att man ändtligen efter mycket bråk och besvär såg sina innersta förhoppningar förvärkligade.

Det första intryck man får af den enkla men dock smakfulla inredningen uti kyrkan är onekligen godt, och blickarna fästas med en viss uppmärksamhet på den i korfonden stående Kristusbysten. Själfva fonden i koret upptages af det redan förut af oss beskrifna glasmosaikfönstret, hvilket dock måhända till följd af ljusstrålarnas olika brytning genom detsamma gör att den framför stående bystens konturer framträda något dunkla. För tillfället hade man smakfullt dekorerat såväl koret som predikstolen och altarläktaren med guirlander och gröna växter. Altarringen likasom altarbordet äro beklädda med röd plysch, predikstolen är enkel samt ekfärgad och försedd med guldinfattningar. Bänkarna äro ekmålade och golfvet af asfalt, längs gångarna öfverstruket med brun färg. För belysningen uti kyrkan är försörjdt medels tvänne prydliga metall ljuskronor, hvardera försedda med 36 ljus, samt ett nödigt antal vägglampor.

Det hela gifver, såsom redan omnämts, ett enkelt men värdigt intryck, och länder de personer, som på detsamma uppoffrat tid och arbete, till all möjlig heder, och bland hvilka vi här särskildt vilja nämna kapten Carl Korsman såsom den, hvilken tagit den lifligaste och mest värksamma delen uti realiserandet af idén om åstadkommandet af en egen kyrka för Hangö stad.

Adventkonsert

Hangö manskör ger tillsammans med Ekenäs manskör en adventkonsert i Hangö kyrka nu på torsdag, det vill säga den 28.11.

Tidpunkten är klockan 19 och konserten pågår i ungefär en timme. Körerna uppträder både separat och tillsammans och inträdet är fritt.

Det kan bli skoj, och kanske ge en föraning av julstämning...

Ont, det gör ont...

Efter gårdagens gymnastiska övningar, då vi tömde Westergård, är jag så öm i kroppen så det är riktigt sjukt. Typ, liksom, vad heter det.

Det är rent förunderligt hur det kan samlas skräp på hög under årens lopp, mångt och mycket rent roskistavara, men även fin-fina dyrgripar dyker upp. Sådana som ingen hade någon aning om att finns, och nu hittat ett bättre hem än vinden på Westergård.

Å Hangö Svenska Teaterförenings vägnar tackar jag alla besökare av
den loppis vi anordnade, tack vare er hade vi en hel del mindre mängd "saker å grejer" att flytta till Ljungbo.

Tack!

Julgatans öppning

Så var den då öppnad, julgatan, med avhållna tal och avfyrat fyrverkeri.

Vår t.f. kulturdirektör, Jennika Friman, menade på att Hangö är lika vackert då det är snö, som då det inte är snö. Och visst kan man väl hålla med om det, i synnerhet då solen skiner. Men inte har jag något så hemskt stressiga noijor på att få de snömängder vi har fått "njuta" av de senaste vintrarna, inte.

Så försökte hon få oss att inse att det är bra för oss alla att handla våra uppköp lokalt, vilket det ävenså är lätt att hålla med om, men ett löfte som inte är lika lätt att hålla i praktiken. Men visst stöder jag min närbutik, så ofta jag bara har råd.

Hon pratade nog mycket mer än så, på båda våra inhemska, men jag missade en hel del av vad hon sade för att en tant stod bakom mig och ondgjorde sig högljutt över hur oansvarsfulla våra köpmän är:

 - Att dom bara kan ta hit så här stora hästar, tänk om någon litn ungi blir under. Den skuint ens märk någå!

Av de gryniga bilderna till höger ska man kunna utläsa att hästarna är på den övre bilden och vår kulturdirektör på den nedre.

Fyrverkeriet var, apråpå ingenting, ett av de bättre vår köpmän på Berggatan någonsin anordnat. Ett stort tack till både dem och Augustsson som fixade raketerna.

Zontaklubben säger NEJ

Hangö Zonta Club deltar för tillfället i en nog så aktningsvärd internationell kampanj, "Zonta says NO". Tanken bakom kampanjen är att väcka allmänheten gällande våld mot kvinnor och flickor runt om i världen, vilket nog både här och där kan behövas. På det lokala planet koncentrerar sig Hangözontorna på avskaffning av familjevåldet, vilket även det kan behövas.

Modellen man använder för att väcka oss, såväl internationellt som lokalt, kallas 16 dagar av aktivitet och pågår nu i november och december runt om i världen. Här inleds det hela med välgörenhetskonserten på stadshuset i eftermiddag och pågår i några veckor framöver med olika tillställningar och program.

 16 dagar av aktivitet - 16 päivää aktiviteettia

23.11.  kl 16.00 Välgörenhetskonsert på stadshuset / Hyväntekeväisyyskonsertti kaupungintalolla
25.11.  Biblioteket, bokutställning, utdelning av broschyrer / Kirjastossa, kirjanäyttely, esitteiden jakelua 
30.11.  Utdelning av broschyrer på torget / Torilla jaetaan esitteitä 
01.12.  Julbasar på HSF / Joulumyyjäiset HSF:llä 
07.12.  Utdelning av broschyrer på torget / Torilla jaetaan esitteitä 
07.12.  Snell's angels deltar i kampanjen / osallistuu kampanjaan
09.12.  kl 18.00 Föreläsning i Hangethesalen: Våld inom familjen, Ewa-Lotta Westerlund. (ruotsiksi) 
10.12.  Barnavårdsföreningen visar film om våld i högstadiet och diskuterar om filmen med eleverna / Barnavårdsföreningen näyttää elokuvan väkivallasta yläasteluokille ja keskustelee aiheesta oppilaiden kanssa. 

Det lackar mot jul...

...igen.

Julstöket närmar sig med stormsteg trots att det för tillfället råder rätt lugnt väder på alla fronter. Handelsbodarna slår upp sina juldörrar och -bord, tomtenissar ses sprida ett svagt skimmer i skog och mark.

Bland annat i Villa Orrman har man plockat fram julstöket, julbaket är i full gång och hantverkarnas julpryttlar förbereder sin resa till villiga mottagare av klappar. Till Villa Orrman ska en stressad husmoder ta sig, för att få lättnad i dessa stressade tider.

Företagarna på Berggatan dammar febrilt av sina pryttlar inför lördagens öppning av julgatan och överallt pratas det om mysfaktorer och stämningsfylld kvalitetstid.

Den som inte känner vår nya kulturchef, Jennika Friman, ska för övrigt passa på att ta sig till Berggatan inför öppningen av julgatan. Klockan 16 i morgon håller hon nämligen öppningstalet. Sedan ska två av Finlands luciakandidater sjunga, fint att de får visa upp sig inför valet, och så ska det vara ponnyridning.

Och så blir det fyrverkeri, om vädret tillåter.

Om vädret inte tillåter ett deltagande i julgatans öppning kan man ta sig till Hangö Zontornas välgörenhetskonsert i stadshuset. Som uppträdande artister fungerar Leena Immonen på piano, barytonen Georgij Babitsin och sopranen Tuula Kalmi. Högklassigt så det förslår. Den tillställningen börjar klockan 16, den med, och för biljettpriset får man - förutom underhållningen - även servering. Det där med att Zontorna säger NO ska jag återkomma till.

Sedan är man ledig att julstöka hela kvällen...

5 år har gått med Hangö Skvaller

I dag är det då fem år sedan det första stapplande inlägget i Hangö Skvaller gjordes. Tänk vad tiden går, eller någonting sådant, brukar man säga vid sådana här tillfällen.

Dagen till ära ska jag publicera en liten mängd statistik, sammanställd av Blogger. Bloggers uppgifter litar jag nu inte så mycket på, så siffrorna får nog tas med en nypa salt och räknas som riktgivande.

Under de fem åren har det på bloggen skrivits 1826 inlägg, det här är då nummer 1827, och dessa sidor har visats sammanlagt nästan 400 000 gånger. Flest gånger, med nästan 1700 visningar, har av någon anledning en liten text från den 10 januari 2010 med rubriken "Skyddade hus" visats. Därefter följer de texter som skrevs då vi 2009 hade anlagda bränder i staden och det brann här och där och runtomkring.

Det bästa med dessa texter är i alla fall, både i mitt och många andras tycke, kommentarerna. Fortsätt att rätta mig då jag har fel, kom med mera uppgifter om det är någonting ni vet bättre och framför allt; Ta inte livet så allvarligt. Det är alltför kort för det!

Det är för jävigt

YLE konstaterar i dag att vår stadsdirektör varit jävig i frågan gällande tegelfabriksbesväret. Det var ju trevligt, men inte egentligen någon nyhet. Det konstaterade han ju även själv på stadsfullmäktigemötet i juni som behandlade ärendet. Att han sedan glömde bort det då saken togs upp i stadsstyrelsen är inte så farligt, enligt Högsta förvaltningsdomstolen.

Och det har nog HFD rätt i, i synnerhet som de konstaterar att det inte hade någon som helst betydelse eftersom det inte var stadsdirektörens jävighet som var huvudfrågan här, utan försäljningen. Och då är det mindre viktigt, för enligt HFD får staden nämligen sälja sin egendom åt vem den vill. Ungefär.

Och det kan vara bra att komma ihåg, om vi någon gång vill sälja oss billigt.

En annan smårolighet med nyheten är den första kommentaren man publicerar. En person som anklagar HFD för korrumption är väl nästan redan det värt en helt egen nyhetsartikel?

Kanske ser vi den i morgon.

Utlåtande av HFD

Uthyrningar och försäljningar

Stadsstyrelsen har i kväll att ta ställning till förlängningar av arrendekontrakt, uthyrningar och försäljningar. Sushi Word Oy fortsätter med Casino och Augustsson fortsätter på Plagen. Tvärminne tegelfabrik och det halvförfallna magasinet i Östra hamnen ska säljas. Tvärminne småbåtshamn och området kring tegelfabriken ska utarrenderas.

Det är nästan så man undrar om inte stadsstyrelsen borde omvandlas till ett affärsverk, så många affärer som det är på gång.

Men visst är det ju bra att staden äntligen börjar bli av med de betungande kostnaderna för oanvända - och för staden oanvändbara - fastigheter. Även om man kanske kunde ha hoppats att priset varit aningen bättre, för staden vill säga.

På något sätt tycker jag att det låter billigt med 30.000 euro för en stor tomt med byggnader i Östra hamnen, men det kan ju vara så att jag stirrat mig blind på andra priser. Och så får ju de nya ägarna räkna med en sjudjäkla drös med kostnader för att sätta byggnaderna i skick. Det är ju rivningsförbud på dem.

Inte heller tycker jag det låter mycket med 5.000 euro för den gamla tegelfabriken.

Men, i ärlighetens namn, inte skulle jag vara villig att betala dessa summor för någondera av rucklen.

* * *

Tack för följande bidrag, Benccu:

"Det är väl tegelmagasinet det gäller, det är svårt att tro att någon överhuvudtaget köper det. Jag skulle inte ta emot det ens mot betalning. Detta är fotat för en par år sedan o så här har det sett ut de sista trettio åren. Det är konstigt att en instans som Hangö stad utför gårdssyner o påpekar fula o brisfälliga saker hos andra medan man själv har de fulaste. Komiskt är att det finns perkeringsplatser direkt under väggen då området egentligen borde vara avstängt på grund av fara för fallande tegel."

Resebrev från främmande ort

En liten rapport ifrån Ekenäs skärgård. Havet är fortfarande isfritt så långt ögat når, halvmulet till klart väder råder, sju grader plus enligt celcius skala och från Jussarö berättar man att det nu fläktar en frisk västlig vind med en styrka av 12 meter per sekund.

Vintertrafiken ska strax inleda sin verksamhet.

Då jag nu råkar vara i närheten, så ska jag passa på att berätta om en uppiggande nyhet jag läser om i dagens tidning, Västra Nyland från den 16 november 1897.

- Olycksfall. I lördags på kvällen råkade en tioårig gosse, A. Ripatti, då han sökte skydd undan regnet i ett maskinsjul å Ekö såg, komma så nära ett af maskinhjulen, att den däromkring löpande remmen fattade i hans kläder, förde honom ett stycke med sig samt slungade honom därpå med sådan kraft mot marken, att högra armen afbröts och vänstra foten ganska illa krossades. Den skadade vårdas i Ekenäs sjukhem.

Nu vet jag egentligen inte hur många av dagens arbetsskyddsregler här bryts emot, men många är det. Så förändras tiderna, några av förbättringarna är trots allt bra.

Loppis på Westergård

Hangö Svenska Teaterförening ska i söndag slumpa bort så mycket som möjligt av den rekvisita man samlat
på sig genom åren. Orsaken är inte ekonomiskt trångmål eller pengaprofit, som många där ute på stan verkar tro, utan helt enkelt utrymmesbrist.

På grund av att staden bestämt sig för att sälja Westergård får nämligen föreningen "packa ihop sitt roina" och flytta till betydligt mindre utrymmen på Ljungbo. Nå, det är ju bra att det överhuvudtaget går att få hyra
utrymmen till någorlunda hyfsat pris för dylika ändamål.

Hattar, skor, möbler och besynnerliga pryttlar med odefinierbar användning... allting i klassisk retro-anda, till priser som kan få en antikhandlare att gnugga sig i ögonen och slå lapp på luckan.

Bland all denna roina finns det även en hel del guldkorn att finna, så som det ska vara på en loppis, så det är bara att klämma fickorna fulla med kontanter och rusta sig till Westergård.

Om inte annat, så för att stilla sin nyfikenhet.

Nu på söndag. på Westergård, mellan klockan 13 och 17.

Kaffe och bulla ska det också gå att få, vilket kan vara trevligt om det är kyligt.

För mera information, besök föreningens evenemangsida på FB.

Ologisk yrsel

Dagens ledare i tidningen Västra Nyland går hårt ut mot Hangö stadsfullmäktige. Man låter besvikelsen över att vårt fullmäktige inte sätter sin tilltro till Raseborgarnas ekonomiska sinnelag skina igenom. Man förvånar sig över att 17 Hangöbor förväntar sig att Raseborgarna håller ett nytt fullmäktigemöte och tänker om, påpekar att det inte är realistiskt.

Vilket antagligen ska tolkas så att det vore mer realistiskt att några Raseborgare kräver att Hangö stadsfullmäktige borde hålla ett nytt möte, för att då bestämma som Raseborgarna vill.

Det här är väl just ett typexempel på vad många Hangöbor är rädda för att framtiden för med sig. Om det redan nu bestäms i Raseborg vad ett i demokratiska val framplockat Hangöfullmäktige ska bestämma, hur blir det då inte i framtiden?

Inte för att jag heller vill se oss som en del av Lojo, då är vi verkligen i periferin, men såhär valde nu våra folkvalda att välja. Och så är det med det.

Men framför allt så ska vi komma ihåg, det här är nu bara ännu en i raden av lagstadgade utredningar som ska göras. Då det kommer till eventuella sammanslagningar tror jag nog staten får ta till tvång för att få oss dit de vill. Och då är det skit samma vad vi tycker, demokrati eller inte.

Och jag måste nog denna gång hålla med Eero Koli; Det är nog på statligt håll den största yrseln finns.

Gårdagens stadsfullmäktigemöte

Gårdagens fullmäktigemöte var en ganska lång tillställning. I många frågor skule det röstas. Och många gånger. Finansministeriets utvärderingsgrupps rapport och åtgärdsprogramet väckte mycken diskussion. Men det var väntat, det är en allvarlig och svår situation vi har, rent ekonomiskt.

Statsmaktens krav på en utredning gällande kommunsammanslagningar väckte likaså debatt. Anja Roos öppnade spelet genom att föreslå en utredning över sammanslagning med Raseborg, Ingå, Lojo och Sjundeå. Eero Koli svarade med ett motförslag som, vilket väckte ett allmänt gillande mummel, avsåg att vi inte alls gör någon utredning. I röstningen mellan de här två alternativen vann Roos förlag knappt, med 16 mot 15 (4 blanka röster). Intressant att så pass många var beredda att ta en risk att bryta mot lagen för att bevara får frihet, det är nästan så jag blir riktigt varm runt hjärtat.

I omröstningen mellan stadsstyrelsens förslag, att vi skulle utreda en fusion med enbart Raseborg och Ingå, vann igen Roos med rösterna 17 mot 15 (3 personer röstade blankt).

I de flesta fall framhöll talaren hur mycket han/hon ansåg att vi borde få förbli självständiga. Många poängterade hur värdelöst det för oss vore med en sammanslagning med kriskommunen Raseborg.

Fastighetsskattens förhöjning krävde omröstning, även där fanns tre förslag. Koli ville inte höja några skatter, Putte Lindström ville inte höja procenten för stadigvarande boende medan stadsstyrelsen föreslog en förhöjning över hela linjen. Stadsstyrelsens förslag vann.

I den frågan håller jag med Lindström, således sällar jag mig till den grupp som Sahlstedt kallade oansvariga populister.

Inkomstskattens förhöjning med ½ procent var det enbart Koli och någon Sf:are som motsatte sig.

Tvärminne - En by med historia

I går kväll tog jag mig till biblioteket för att lyssna på Astrid Lindströms presentation om, och runt, sin nya
bok "Tvärminne - En by med historia". Astrid berättade på ett ledigt sätt om hur det är att forska i sin hembygd, med alla de problem som kan uppstå då minnet sviker hos de som ska minnas.

En ganska intressant timme, och en riktigt intressant bok. Den kan med fördel rekommenderas åt alla som ens är aningen intresserade av Tvärminne.

Efter tillställningen fick hon något sorts pris av Tvärminne Ungdomsförening, tror jag. Surret bland publiken överröstade tyvärr då just vad som sades.

Och som avslutning på den delen av tillställningen tilldelades Marko Niemi ett pris som "Årets biblioteksbesökare", ett pris jag aldrig har hört talas om tidigare. Men visst kan det ju vara bra med belöningar. I synnerhet tyckte jag om motiveringen; Priset skulle gå till en "ung, glad och trevlig man", vilket han då tydligen och bevisligen är.