Social kreditgivning

Fullm. Kari Leino (KD) och 4 andra fullm. inlämnade i våras en motion om social kredtgivning.

I motionen sades bl. a. att: "Ett växande problem på kreditmarknaden är att snabbkrediter beviljas slapphänt och gäldenärer hamnar i betalningssvårigheter. Fastän det totala antalet snabbkrediter som fås via mobiltelefon och internet bara är en bråkdel av lånebeståndet, ackumuleras de på personer som sedan tidigare haft ekonomiska problem och unga 18-24-åriga personer."

Det är tyvärr ett konstaterat faktum att många unga blir ordentligt i blåsten med dessa "snabblån", "pikavippi" och vad de allt heter.

Vidare sägs det i den välskrivna motionen att kommunen skulle få två slags fördelar genom att ta i bruk social kreditgivning; en måttlig finansiell vinst för ränteinkomsterna av den sociala krediten och med hjälp av den sociala krediten kunde gäldenären ta hand om sina skulder och sin utkomst själv utan utkomststöd från kommunen. Kommunen inbesparar alltså sina socialanslag.

Låter bra. Stadsstyrelsen bollade över ärendet till grundtrygghetsnämnden, som tyckte att social kreditgivning är en krävande ny socialarbetsmetod vars ibruktagande innebär att personresurser måste utökas i socialarbetet. Och skickade ärendet tillbaka till stadsstyrelsen.

Stadsstyrelsen diskutterade ärendet en andra gång och Birgitta Gran understödd av Keijo Larila föreslog att möjligheterna att ordna i motionen avsedd verksamhet regionalt (Hangö- Raseborg- Kyrkslätt-Ingå) skulle utredas. Ärendet bollades tillbaka till grundtrygghetsnämnden.

På grundtrygghetsnämndens inkommande möte, den 14.10., kommer man med stor sannolikhet att föreslå för stadsstyrelsen och vidare för fullmäktige att staden inte tar i bruk social kreditgivning och vidare konstaterar man med hänvisning till förfrågan att det inte är möjligt att ordna verksamheten som regionalt samarbete.

Vilket är synd, för jag tror att det hade varit en ganska bra sak för staden.