Walpurgis

Återigen är det dags för hedniska riter med allt vad det innebär. Själv är jag inte så överdrivet förtjust i hela Valborgsfirandet, men "glada vappen" på er i alla fall!

Däremot har jag alltid tyckt om dagen efter. Det vill säga 1 maj med dess  seder och traditioner. Sång, sill och snaps.

Då jag bläddrar i gamla tidningar stöter jag ofta på smånotiser som slår mig med förvåning. Så även i dag, då jag letar efter äldre tiders första maj traditioner.

Café Afrika på lilla Tallholmen känner de flesta till, det som numera är Fyra Vindarnas Hus, men att det på stora Tallholmen från och med den första maj 1910 fanns ett café hade jag ingen aning om förrän nu.

Ytliga djupdykningar i luntorna lär mig att det var samma Anna Andersson som innehade Societetshuset som startade caféverksamhet på stora Tallholmen år 1910, men hur länge det fanns vet jag inte. Det jag däremot numera vet är att samma byggnad sedermera användes av Mannerheim som personalbostad. Och en liten textrad i ett kåseri från 1910 får mig att anta att namnet var Café Palestina.

Någon som vet mera om detta café kan kanske vara vänlig nog att dela med sig av dessa uppgifter?

Matprat

I går hade jag glädjen att med SSHH besöka det gamla Krigsarkivet, numera en del av Riksarkivet, i Helsingfors. Eftersom det var en heldagsresa behöver man helt naturligt äta någonting, så även vi. Då jag satt och studerade den, för all del billiga, mönja jag hade på min tallrik gick tankarna osökt till skolmaten.

En undersökning bland Hangöelever, gjord av Institutet för hälsa och välfärd (THL), visar - en aning tillspetsat - att ungdomarna av idag hellre tar droger och alkohol än äter av skolmaten. Om maten smakar som den gjorde på min tid så kan jag förstå de svaren, men kan det verkligen vara så illa?

Jag har pratat med några lärare i centralskolan och de svar jag får är rent förskräckande. Barn gråter och ber om att få låta bli maten, lärarna verkar vilja göra likadant. I synnerhet är det någonting som kallas "Fransk fisk" som utgör källa till mardrömmar om nätterna.

Den senaste undersökningen, innan den här, jag sett gällande elevernas inställning till skolmaten är från 2005. Då var det endast 6 % av eleverna som ansåg sig kunna äta av maten, bot och bättring lovades. Så sent som för ett halvår sedan lovades eleverna "Inhemsk mat på skolornas fat", men kanske Fransk fisk räknas som inhemsk i dagens EU-värld.

Eller så har man i inbesparingssyfte rationaliserat bort ordet "in" från inhemsk.

Stora summor till HYLLIS

Undervisnings- och kulturministeriet har beviljat ett statsunderstöd på 180.000 € till barn- och ungdomscentret HYLLIS för grundrenovering av ungdomslokalen i år, läser jag i nyheterna, dessutom har man gjort en reservering på ytterligare 100.000 € för år 2012.

Från senaste mötet i tekniska nämnden vet jag att det från stadens sida reserverats 25.000 euro till rörarbeten och smått otroliga 110.000 till ventilationsarbeten.

Nu vet jag ju inte vad det i övrigt finns för renoveringsbehov i ungdomslokalen, men jag undrar stilla om man inte bygger ett nytt hus för 280.000 euro.

Vad är det egentligen för ett ruckel man har våra ungdomar i?

Busgatan

I tidningen Hangö kan man den 26 april berätta om hur liten en stad egentligen är, i form af två till synes motsägelsefulla uppgifter, man frågar sig nästan om det inte rent av skrivs om samma personer:

- Slagsmål och nojs är man ofta i tillfälle att få bewittna utanför frälsningsarméns samlingslokal wid Busgatan. Så t. ex. war det i lördags på aftonen förenadt med wärklig risk att beträda denna del af gatan, ty det formligen hwimlade af druckna och oroliga personer, bland hwilka sorgligt nog äfwen märktes några minderåriga gossar, hwilka på stapplande ben raglade af och an, oroande fredliga personer. Månne det ich wore på sin plats att wederbörande beordrade till stället en poliskonstapel för att upprätthålla ordningen, ty såsom det nu är, kan det wäl icke i längden få fortfara.

- Nykterhetsföreningen Blåbandet hade i söndags möte i lokalen wid Busgatan och inwaldes härwid till föreningens sekreterare fröken Ida Fagerström.

Och de av er som sett/hört att jag cyklade omkull i går kan jag lugna med att jag är nästan hel. Olyckan berodde inte på min avsaknad av nykterhet eller på en dålig cykel. Det bara blev så.

Rykten och skvaller

Rykten och skvaller var det verkligen ingen brist på runt om staden i går, det mesta av det jag hörde tål tyvärr inte att upprepas. Men några av de saker folk visste att berätta kan jag återge:

- En soppbil fattade eld, någonstans, i förrgår eller i går och brandkåren ryckte ut för att släcka elden. Det spekuleras i om det var någon av de tidigare påtända roskisarna som flammade upp i samband med sopkärlstömning.

- I den kommande nya K-hallen, den där med många K i namnet, ska det förutom två våningar, hemelektronik och kläder finnas en kafeteria med matutbud. Det betyder svåra tider för Berggatans företagare och en uppfyllnad av förre tekniske direktörens dröm. "Hangö centrum bör koncentreras till andra sidan av bron".

- Många är vi som funderat på vad det ska bli av den nu stängda butiken i korsningen av Kadermogatan och Esplanaden, gamla Grannis ni vet. Det berättas att fastigheten ska byta ägare för det facila priset av 590,000 euro och R-kiosken ska flytta in.

Sådär.

Dementier och eller bekräftelser välkomna.

Pyromaner

Bild: Räddningsverket

Det är väl redan för de flesta gamla nyheter att en (?) pyroman återigen är i farten i staden. Någon, alternativt några, tyckte natten mot igår att det vore roligt med en påskkbrasa. Här och där.

Brandkåren ryckte ut till ett antal anlagda bränder på olika ställen i staden, allt från skolan Hagapark till  den gamla stationen i Hangö norra verkade duga som bränsle. Den största brasan blev nog i alla fall den i VR's gamla godsstation på långgatan.



Vi har nu många somrar i rad haft någon sjuk individ som springer omkring och tänder eld på soptunnor, nu är det då dags för större byggnader. Steget är inte långt till "mordbrand i misstag".

Den här sjuka fan hoppas jag verkligen blir tagen och får erforderlig behandling. Innan det är för sent.

Dags att städa, kampanjen "Ett rent Finland – på en dag!" inleds

I år verkar det som om det ännu tydligare än vanligt kryper fram än det ena och än det andra ur de smältande snömassorna. Så mycket skit har det slängts omkring under den gångna vintern att miljövännerna Green Earth fått stora nippor på ett mera handfast sätt.

Städningstalkot som med anledning av detta ordnas är en del av den globala rörelsen Let's Do It! med det ambitiösa syftet att städa hela världen. Kampanjen har redan genomförts med framgång i sex europeiska länder: Estland, Latvien, Lettland, Portugal, Slovenien och Romanien.

Även Finland och lilla Hangö deltar i den riksomfattande miljökampanjen "Ett rent Finland – på en dag!". Syftet med kampanjen är att ordna den största miljötalkon någonsin i Finland, då det den 6 maj städas sophögar, landsvägsrenar och alla städer och kommuner i Finland.

Javisst behövs det, för visst finns det annat smutsigt än politik här i världen. Men på något sätt tycker jag ändå att det är fel. Tanken att några få på frivillig basis ska städa upp i de dynghögar som några andra få lämnar efter sig är inte riktigt rätt.

Hursomhelst är det vår president som är beskyddare för kampanjen här i Finland och några privatföretagare i staden har donerat presentkort som utlottas bland städarna på vår ort. Mera info via stadens hemsidor.

Upp till kamp för ett renare Hangö, inte för en dag utan för alla dagar!

Skära torsdagar

Skärtorsdagen är enligt gamla tiders folktro den dag då häxorna begav sig till Blåkulla för att fira häxsabbat med djävulen.

De som tycker att det där med med häxor och djävulen är onödigt drastiskt kan som alternativ ta sig till Park, som öppnar sina dörrar i kväll klockan 18. Levande musik och varma drycker utlovas, rätt klädsel rekommenderas varmt.

Inträdet är fritt i vanlig ordning, egen snöskyffel behöver inte medtagas.

Hangö Simsällskap

Det där med vinterbadare, simhallar och annat intressant plaskas är som de flesta vet inget nytt fenomen. Folk har simmat i tusentals år, ofta frivilligt ibland inte. Men föreningsverksamhet är inte så gammalt, i synnerhet inte bland simmare. Så sent som 1909 väcktes tankarna på en förening för främjandet av simkunskap på orten och 1910 gjordes slag i saken i form av föreningen Hangö Simsällskap. Tidningen Hangö berättar den 19 april om den nya föreningen på följande sätt:

Hangö Simsällskap.
Konstituerande möte.

Personer, vilka intressera sig för bildandet av ett simsällskap i Hangö, voro sammankallade till möte i lördags. Till ordförande utsågs borgmästaren A. Nordenstreng.

Den senaste höst tillsatta interimsbestyrelsen avgav vid detta möte en berättelse över sin verksamhet. Såsom medlemmar av ett blivande simsällskap hade tecknat sig 81 personer. Ett förslag till stadgar hade utarbetats och förelades mötet. Förslag till ombyggnad av simhusen hade uppgjorts. Till stadsfullmäktige hade inlämnats ansökan om anslag för reparationer.

De närvarande beslöto konstituera föreningen och utsågos till medlemmar i styrelsen borgmästaren A. Nordenstreng, ingeniören F. v. Christiersson, lotsuppsyningsmannen J. B. Blomqvist, järnvägstjänstemannen G. Lax och maskinmästaren E. Ojala, samt till suppleanter doktorinnan Edith Chydenius och herr E. Martin.

För instundande sommar beslöt föreningen om anordnande av simkurser och skulle bestyrelsen för ändamålet anhålla om medel ur rusdrycksvinstmedlen.

Järnvägsstationen i Hangö Norra

Är det någon av läsarna som vet vad det är som händer med den gamla järnvägsstationen i Hangö Norra? Ska den anrika byggnaden rivas, flyttas eller renoveras?

+ 421 584 röster

Riksdagsvalet är genomfört. Alla röster är avgivna och räknade och vi har ett någorlunda väntat resultat.

De övriga partierna ser på resultatet med ett chockblandat misstroende, kanske det borde ordnas en omröstning är tankegångar som genomfar de förvånade partiledarnas huvuden. Medan Timo Soini ser lika förvånad ut och funderar på vad sjutton han ska ta sig till.

Nej, ni, som man bäddar får man ligga. Det finska folket har återigen talat.

Förutom hela 34,4 % av Hangöborna, de som kommer att järma över att allt är åt helvete men inte orkade/iddes släpa sig till vallokalerna.

Så som det nu ser ut är det risk för att SFP för första gången under vårt lands självständiga tid står utanför regeringen, och det är egentligen rätt åt oss förlegade stofiler. Folket har klart markerat sitt behov av en förändring.

Hur tre så totalt olika partier som de tre största nu är ska kunna bilda en regering blir det intressant att se, i första ögonkastet ser det omöjligt ut, men nog brukar de komma överens.

Antagligen ändrar ingenting.

Valdags!

Hörni ni, Ni.

De av er som nu fortfarande ligger och latar er, inte har för avsikt att rösta, som någon form av halvdiffus "protest", iväg och rösta NU! Vallokalerna är öppna mellan klockan 9 och 20, solen skiner, det finns INGEN orsak att låta bli. Krabbisen kan man gå och bota efteråt.

Jag kommer att vägra att höra på en enda av er järmare under de inkommande fyra åren som inte avgett sin röst i detta val, sen spelar det mindre roll för mig VEM ni röstat på så länge ni gjort det. Obeaktat av om det är på Mumintrollet, eller någon annan SannFinne.

Sofflocksliggarna är som vi alla vet det största partiet i vår stad, med en anhängarprocent på kring 30. Hur vore det om vi fick en ändring på det?

Om inte för någon annan orsak än för att visa att vi kan om vi vill.

IVÄG med er, oss!

Ernst Rolf

Många av de stora har besökt Hangö genom tiderna, ofta innan de blivit så stora att de inte ryms in. Med risk för att låta som en billig kopia av radioprogrammet Kaffekvarnen tar jag här ett exempel på en dylik celebritet, hämtat från tidningen Hangö av den 16 april 1910:

Visafton i Havspaviljongen.

"Var så god och vänta, det är från Åbo". Efter en kort väntan: "Är det redaktören?" - "Ja" "Detta är vissångaren Ernst Rolf. Jag skall sjunga där i Hangö på Societetshuset i lördag och söndag. Direktören kommer nog att lämna in annons, men jag vore mycket tacksam om jag kunde få ett omnämnande även inne i tidningen. Jag är nu här i Åbo. Det blir som sagt lördag och söndag visor och kupletter, en hel del roliga visor, aktuella för dagen".

Genom detta återgivande av samtalet hava vi väl även villfarit önskemålet.

Tekniska direktörer

Tekniska nämndens nästa möte ser vid första ögonkast på föredragningslistan ut att kunna bli ett långt och segslitet sådant, men vis en närmare granskning är det flesta punkterna med säkerhet enbart rutin.

En intressant punkt däremot är saknummer 52, ersättare för tekniska direktören.

För tillfället fungerar stadsingenjör Martti Kerkelä som ersättare för tekniska direktören och ifall också han är frånvarande fungerar huschef Bengt Lindholm som ersättare.

Nu är det tänkt att tekniska nämnden gör ett beslut på att huschefen Bengt Lindholm fungerar som verkchef tills tjänsten som teknisk direktör har besatts och att som hans ersättare fungerar i första hand chefen för vatten- och avloppsverket Kimmo Paakkonen och om också han är borta stadens byggnadsinspektör Jan-Peter Sundberg.

Ingen bristvara på tekniska direktörer här inte, kan man kanske tycka.

Men i sommar då de alla har semester kanske det kunde behövas en fjärde, femte och sjätte ersättare. Så där bara för säkerhets skull. Liksom. Typ.

Fast å andra sidan är väl hela tekniska stängt över sommaren.

I härnad

Nu ser det ut som om det vore hänt. Igen. Plundrarna från fjärran har landstigit, såsom fordom, tanterna springer omkring likt huvudlösa höns och vallar sina borttappade fårskallar till män. Det är vårkänslor i luften, snön smälter och krogarna öppnar sina lyckta dörrar för var och en törstig med slant i fickan.

Park dröjer ännu till nästa torsdag innan säsongen inleds på ett för påsken varande påpassligt sätt, men sakta och säkert börjar stället se ut som sig bör.

Eventuella inbrottstjuvar i härnad göre sig icke besvär; spriten, kassan och cigaretterna saknas fortfarande.

SEB Next Generation - Tennisjuniorer i Hangö

Då man ser på bilderna till vänster kan det kanske vara svårt att tänka sig tennis i Hangö. Men arrangemangen och planeringen är sedan länge i full gång för de flesta sommarevenemangen, liksom även inom tennisen. I anledning av detta evenemang, SEB Junior Grandprix i Hangö, vill promotor Erik Nykopp att jag påminner eventuella tennisjuniorer om tävlingen.


SEB Next Generation är ett projekt vars uppgift är att bereda allt fler juniorer möjligheter att utveckla sitt spel. Projektet startade i Sverige och har sedan spritt sig till Danmark och Norge. Från årets början har även våra finländska juniorer möjlighet att delta.



SEB Junior Grand Prix's fjärde deltävling spelas den 5 - 10 juni i Hangö och deltagare är kring 300 ungdomar i åldersklasserna från 10 till 16 år. Det kan bli ganska livat på pizzabarerna den veckan.

Deltävlingen i Hangö ordnas av Hangö Tennisklubb och som promotor för hela serien fungerar Erik Nykopp.

Utsiktstorn

På YLE västnylands nyhetssida finns en planritning gällande Harkimos kommande hotellprojekt, om någon nu är intresserad. Synd bara att det, åtminstone på min skärm, är så smått.

Jag var säker på att jag skulle ha haft de ritningar över Fabriksudden som staden fick tillgång i ett tidigare skede, men det verkar som om jag tappat bort dem. Det hade varit roligt att jämföra.

Däremot är det någon som har sett planerna över de blivande byggnationerna på Drottningberg och kunnat konstatera att utsiktstornet försvinner. Med ett beslut på uppförandet av ett privat utsiktstorn på Granitgatan som resultat.

Behöver man inte byggnadslov och en massa andra lov för sådant där?


Vänta nu, är inte det där på bakgården till Sten Öhmans Svenska Gården Brankis?

Om så är fallet är fallet helt klart försåvitt ingen faller ner. För visst ska ju ett gammalt brandkårshus ha ett brandtorn.

Isskjutning i Östersjön

Tiden rusar iväg med mig då jag fastnar för att läsa i gamla tidningar. Tyvärr rusar klockan obönhörligt åt andra hållet, så nu är jag sen. Igen.

Det har denna vinter pratats ganska mycket om de isproblem som vintertid kan uppstå på våra nordliga breddgrader. Men forskningen o mrådet är inte så värst gammal, här ett litet exempel på vad jag läst i dag, hämtat från 1891:

Isskjutningen i Östersjön. Då uti facklitteraturen olika åsigter framhållits angående höjden af de klippor, öfwer hwilka isen skjuter i Östersjön, hade den 10 dennes på priwat initiatiw ett sammanträde med af isförhållandena förtrogna män arrangerats I Hangö. De närwarande – bland hwilka märktes sådana “iskarlar” som Murtajas befälhafware kapten G. W. Rein, befälhafwaren å Express A. A. Granroth, fyrmästaren å Bogskärs fyr kapten T. W. Montell samt lotsuppsyningsmannen J. Blomqwist – yttrade sig samstämmigt derhän, att någon isskjutning öfwer klippor, hwilkas höjd öfwerstiger en meter öfwer hafsytan, i synnerhet om stränderna äro branta, ej eger rum.

Isen upptornar sig wid stränderna till wallar af ända upp til 30 fots höjd öfwer wattenytan, hwarwid ända till 42 fots djup under wattenytan obserwerats. Då alla ofwannämnda personer måste tillerkännas en rik erfarenhet uti ifrågawarande sak, måste deras uttalande anses synnerligen tillförlitligt.

Frågans beswarande är af stor praktisk betydelse wid uppförane i den yttre skärgården af fyrtorn, sjömärken m. m. å mindre klippor.

Så nu vet vi det.

Besynnerligt skrivet på HBL

Då jag i går fick söndagens HBL i min hand måste jag erkänna att jag blev en aning förvånad över sättet Hangö beskrivs på. "Hangö i dimma och regn är en tröstlös syn på en måndag förmiddag" skriver Janne Strang. "Infarten till hamnstaden kantas av industrier och plåthallar, och vägarna i centrum ser ut som om de skötts av vägverket i Sovjetunionen".

Nu vet jag inte vad Strang har för erfarenheter av vägverket i Sovjetunionen, men att måndagarna kan kännas tröstlösa har väl de flesta av oss varit med om.

Däremot har jag svårt att förstå att han påstår butikerna vara vinterstängda, det är ju tur att han upptäckt ett öppet Alko.

Då Strang kontaktade mig med en förfrågan om jag ville ställa upp i en intervju gällande det stundande riksdagsvalet kunde jag inte drömma om att han som baktanke hade för avsikt att totalt nedvärdera Hangö och dess invånare. Hade jag misstänkt det hade jag med stor sannolikhet tagit mig från Syndalens reservövning för att ställa mannen mot väggen.

Att herr Strang beskriver Ekenäs som en idyll i motsats till Hangö kan kanske förklara vad han egentligen var ute efter, men det verkar nog som om han totalt slutit sina ögon vad gäller vägförvaltning och plåtskjul i Ekenäsdimman.

Men kanske hans besök i Hangö Alkoholbutik har någonting med saken att göra.

Hård, hårdare, hårdast.

Ovanstående definierar den krabbis jag gått och införskaffat. Helt själv och utan annan nämnvärd hjälp än jag själv. Som de flesta av oss som har lidit av ett dylikt tillstånd vet blir man definitivt inte smartare av att vara så till den milda grad oförståndig att man gör på detta sättet.

Jag är ungefär bra nära så oförstående som man bara kan bli då jag stirrar tomt på stadsfullmäktiges föredragningslista. Jag medger mer än gärna att det är mer än lika bra att låta bli att kommentera en enda av de punkter jag där ser. Mera än så.

Och så sitter jag och stirrar oförstående på saknummer 42 i miljönämndens föredragningslista, den där Hangöudds skärgårdsjaktförening ansöker om ett stöd på 700 euro för att få en kemikalie-WC till Morgonland. Summan man har kunnat ansöka om är 500 euro.

Miljövårdschef Saija Kajala föreslår att bidraget på de furstliga 500 ska ledigförklaras att sökas på nytt, kanske jaktföreningen får sina pengar om de sänker sina anspråk från 700 till 500 euro?

Jag förstår inte, det är ungefär det enda jag är säker på att jag per definition förstår, troligtvis är det någonting jag missar.

Ett blött vårväder

Jonej, nog är jag för gammal för ett liv i skogen, åtminstone i ett sådant väder som nu rått. Det har varit så rått att de enda kryp som krupit omkring kallas kackerlackor, råttorna har för länge sedan lämnat landbacken för att gå ombord på ett torrare skepp.

Fyra dagar i Syndalen fick mig igen en gång att se med annorlunda, mera överseende, ögon på min gamla säng.

Bilderna jag utlovade blev det ingenting av denna gång heller, tyvärr, men kanske de höga herrarna tillåter mig ta bilder en annan gång. Några "smygfotografier" tog en medbroder i nöden med sin telefon, det är möjligt att jag får kopior på dem till ett senare skede.

Men den nya länskommendören, brigadgeneral Nikkilä, tyckte om den så kallade laxsoppan.

Själv tyckte jag den smakade "bata".

Småsvettigt på en söndagkväll

Meningen var att jag i dag på eftermiddagen skulle besöka det politiska spektakel som anordnades på gamla posten, numera Wanha Posten, men jag somnade redan innan jag hann dit. Valdebatt med våra lokala riksdagskandidater, har det varit. Kanske lika bra att jag bommade debatten, jag har ofta svårt med det förhöjda blodtrycket på söndagar.

En annan sak som förhöjer mitt blodtryck, denna söndag, är det faktum att jag från och med i morgon tillbringar den inkommande veckans dagar och nätter i Syndalen. Reservisterna behöver hjälp igen, så man kallar in landskapstrupperna för att få stövlar och mat utdelat.

Men samtidigt som jag lite småjärmar över en övning, som inte heller denna gång är frivillig, måste jag nog medge att det ska bli ganska roligt. Hoppas jag.

Om saker och ting fungerar som de ska, vilket de ju tyvärr så sällan gör, så kan jag återkomma i veckan med bilder från övningen.

På tal om bilder, så vill jag påminna alla släkt- och lokalhistoriska forskningsvänner om tillfället i forskarutrymmet på Långgatan i morgon kväll då Bengt Wikström visar en del av sin samling på gamla Hangöbilder.

Väl värt en stund av måndagskvällen.

Jonej, mera lediga arbetsplatser

Jaha, då var det färdigskämtat för ett år framåt igen, sägs det. Ett av de bättre aprilskämten i vår omnejd var nog i alla fall det initiativ som tidningen Västra Nyland tog, då man flyttade flygfältet från Hangö till Ingå. Inte tror jag att vår Kavander går med på någonting sådant, inte.

Nog för att man kan hitta tokroligheter i vår stad året om, helt utan att behöva skämta om det. Det faller sig naturligt, verkar det ofta som, helt utan att man behöver dra till med osanningar.

Social- och familjeservicecentralchefen Veli-Jukka Ponkala har den 15.3.2011 sagt upp sitt tjänsteförhållande, så att han slutar den 15.5.2011, läser jag på stadsstyrelsens föredragningslista.

Inte för att jag vet vem det är, inte heller har jag någon aning om vad en sådan chef gör, inte heller kan jag påstå att jag kommer att sakna honom, men det blir på detta sätt ytterligare en chefspost lediganslagen i staden. Och lediga arbetsplatser är det bra att ha. För statistiken.

Listan på lediganslagna chefsposter i staden blir bara längre och längre.

Jag har en god bekant som visste berätta att orsaken till vår chefsflykt går att söka i det faktum att våra tjänstemän är "rädda för att få felet för att det går åt helvete för Hangö". Samma orsak, berättade han med en djupt konspiratorisk röst i bästa hollywood-anda, är det till att ingen vill ha de lediganslagna tjänsterna.

Nå, riktigt så illa tror jag inte det är. För nog är de personer som fattat besluten ansvariga för de felbedömningar de gjort, må de sen flytta till Raseborg, Åboland eller storstaden.

Men ingen rök utan eld, sägs det.

Måhända här finns en möjlighet för våra folkligt invalda ledande att söka, gräva och rota i den gamla "orsak och verkan"-tesen?

Ny skola i Hangö

Äntligen har våra beslutsfattare tagit sitt förnuft till fånga och ordnat en ny läroanstalt till staden. Det är den Romersk-Katolska nunneskolan ”Cachinnum Tollere” som nu öppnar en filial i Hangö, i en av de till salu varande byggnaderna staden förfogar över.

Som skolans överhuvud, eller rektor, fungerar syster Monica Iocus. På en förfrågan om hur det kommer sig att de valt just Hangö till ny hemort berättar hon att ”det nu rådande klimatet är mer än passande”, vad nu det ska betyda.

Skolan kommer alltså att inrymmas i vattentornet, som nu blir onödigt då vi ska börja ta vårt färskvatten från Pumpviken. Skolan har köpt det gamla tornet, men priset hålls ännu hemligt. Syster Monica Iocus lovar att man inte ska göra några större fasadförändringar, hon säger sig förstå att denna "fallossymbol", som hon kallar tornet, står våra Hangöhjärtan nära.

Det ska bli nog så fint med nya ansikten och nytt liv i staden, men mera ändringar på vattentornet än vad redan är gjort vill jag inte se!