Fiskehistorier

Längs med sommaren har jag hört ett stort antal fiskehistorier, har även varit i läge att berätta några själv, men i tidningen Hangö - daterad den 29.7.1909. - hittar jag en som nog är värd att återge:

- Fågelfiske. En egendomlig metod som användes av många storsjöfiskare, är att fiska fåglar till bete.
Ute på havet är det ofta svårt att anskaffa lämpligt bete. Denna svårighet har givit upphov åt ett fiske icke efter fisk utan efter sjöfågel, vars kött användes till bete.

Detta egendomliga fiske bedrives på det sätt, att två män fara ut i en öppen båt och kasta bitar av koljelever på vattnet. Dessa bitar tilldraga sig genast sjöfåglarnas uppmärksamhet, och snart samlas de i flockar kring de flytande bitarna. Allt fler och fler fåglar komma till och inom några få minuter kan en hel svärm vara samlad. Och nu börjas fisket.

De två männen i båten, den ene sitter i fören, den andre i aktern, äro vardera försedda med en cirka 10 meter lång stark rev, på vilken är fästad en krok. Betet av koljelever är stort nog att hålla korken flytande. Det är naturligtvis oljigt. Så snart fågelflocken blivit tillräckligt talrik, kastas krokarna ut i vattnet. Fåglarna äro så glupska att de störta sig över betet och fiskarena få fullt upp att göra med att hala in dem. De kunna ofta på detta sätt meta 100 - 200 fåglar på en enda tur.

Fiat Lux

Och Staden sade: Varde ljus; och det vart ljus. Och Allmänheten såg att ljuset var gott; och Staden skilde ljuset från mörkret.

Sedan i går kväll behöver inte vi nattsuddare längre famla i mörker, gatubelysningen har äntligen återvänt från sin sommarpaus.

Då detta besynnerliga förfarande med släckt gatubelysning verkar bli en årligen återkommande plåga, som antagligen har med jordens uppvärmning, globaliseringen, EU och inbesparningar att göra, föreslår jag att vi härefter förflyttar ljusets högtidsdag - nu kallad midsommar - till den dag då Staden tillåter oss vanliga donare att ta oss hem utan risk för ben- och näsbrott.

Man kunde eventuellt anordna en illuminerad tillställning, som startar i det vid midnatt rådande mörkret, och sedan slå på all belysning som finns att tillgå. Det vore ju skoj, sådant klarade man av redan på 1800-talet.

En annan rätt intressant sak jag hörde; Varför är man tvungen att kalla in en person från Hangö Elektriska, som dessutom firar semester, för att vrida om strömbrytaren?

Sjusovardag

Den traditionella sjusovardagen, som ordnas i samarbete mellan föreningen Pro Hanko och staden, firades i morse på vanligt sätt. Skrammel, buller och bång, falsk sång och ett dopp för årets sjusovare i Casinoparkens fontän.

Sjusovartåget startade halv åtta från Östra hamnen, rörde sig längs rutten Strandgatan – Seglaregatan – Högbergsgatan – Rådhustorget – Bulevarden - Appelgrensvägen, för att då slutligen stanna vid Casino. Där man kunde inta en billig frukost.

Den som i år fick sig ett, efter förmaningar om att man skulle ta det försiktigt och inte skada den stackaren, var Kaj-Erik "Nixu" Knichter.


 Publikuppslutningen var, i mina ögon, stor. Jag har alltid haft svårt att förstå varför i hela friden man frivilligt skulle stiga upp den tiden på dygnet, om det inte råkar vara så att man ännu inte gått och lagt sig.

Men tycke och smak är så olika, och nu har jag fått min åsikt verifierad, det var nog troligtvis sista gången jag rusade i väg för ett spektakel av den här klassen.

Det var meningen att den bästa utstyrseln skulle få pris, men det orkade jag inte bli och vänta på. Men med tanke på att mängden pyamasar och nattlinnen var rätt liten, så tror jag att alla utstyrda var värd ett pris.

Egentligen tycker jag att det är synd att vi inte här i Hangö har den fina traditionen att vi kastar sjusovaren i sjön, det skulle i mina ögon vara mycket mera skoj.

Drunkningsolycka vid Casino

Många var vi som i går på eftermiddagen hörde ljudet av helikoptrar och sirener och undrade vad som stod på. Fort som attan nådde oss ryktet om att en man drunknat vid Casino, olyckligtvis visade sig ryktet denna gång stämma.

Det var en kraftigt berusad man i åldern 40-50 som, trots varningar från omkringstående, bestämde sig för att ta sig en simtur med ödesdigra följder.

Räddningsverket och gränsbevakningens helikopter larmades, och hjälpen var på plats inom några minuter efter samtalet, men trots ihärdiga upplivningsförsök stod ingenting att göra.

Åskväder

Åskvädret jag nämde i föregående inlägg förde med sig skyfall i sällan skådad omfattning. Vatten kom så sjutusan och de problem med översvämningar som uppstod var inte ringa.

På Casino fick man tillkalla brandkår och vattenverk för att rädda vad som räddas kunde från vattenmassorna och jag har förstått att det inte var bara en och två källare i staden som fick golvet tvättat.

Trafiken löpte långsammare än vanligt, vilket kan tyckas bra, och så vitt jag vet uppstod inga personskador.

 Bilden på den nybildade sjön i korsningen Esplanaden - Halmstadsgatan är tagen av P. Lindholm.

Poker Run

Det har varit en tid av händelser i vår så händelserika sommar. Vilket är en delorsak till min långa frånvaro.  Men, men, ingenting att göra åt saken.

Årets version av muskelbåtarnas Poker Run gick av stapeln, och våra finskspråkiga kvällstidningar fick igen skriva om hur våra "äckligt rika" (ökyrikkaat) hockeyspelare och motorsportsidkare söp och härjade till en talrik publiks stora glädje.

Ungefär.

Hur resultaten blev, i det mäktiga åskväder som uppstod, har jag ingen som helst aning om. Och om jag förstått saken rätt har det ingen som helst betydelse.


Bilderna är än en gång tagna av Benccu.

Turism

Jag har tidigare varit inne på ämnet kryssningsfartyg kontra flygfält, försökt påvisa att kryssningsfartyg hämtar mera turister till staden än ett lågprisflygbolag, utan att uppnå någon som helst förståelse eller genklang.

Nåja, det kan ju hända att jag har fel och enbart tänker på min egen pengaficka, men nog sjutton anser jag att det hundratal pengastinna turister som i går strömmade i land från Seadream I är mer värda än det tiotal lågprisflygare som eventuellt skulle ta vägen över Hangö.

Hur som helst, den alltid lika påpasslige Benccu lyckades, igen, ta en av sommarens bästa bilder, från Gustavsvärn. Ett stort och ödmjukt Tack!

Hangö Musikdagar

Hangö Musikdagar inledde sitt program i går, med en en konsert framförd i stadshuset av Novjaro Quintet.

Själv sysslade jag med en helt annan sorts kultur den tiden då detta arrangerades, men min hustru hade möjligheten att besöka tillfället. Hon var mer än nöjd, och använde ord son "njutning", "ljuvligt" och "underbart", så troligtvis var det inte en så dåligt satsad peng.

Hangö Musikdagar, som nu ordnas för tredje gången - om jag inte missminner mig - är någonting som verkar växa år för år. Program finns runt om i staden hela veckan, de största och främsta framförandena går att se i konsertkalendern HÄR.

Besynnerligt, tycker jag, att vårt kulturella högnäste Casino inte har någon som helst del i detta.

Den kultur jag valde? Hederlig pubkultur med öldrickning och biljard på Maret. Jess!

Några frågor gällande sophantering

I går hade jag än en gång möjligheten att besöka kvällstorget. Till min stora glädje ser det ut som om torget bara växer i omfång, både vad gäller försäljare och besökare. Bra! Mera sådant.

Det som en aning stör mig, och har gjort det redan tidigare, är det besynnerliga sätt staden har då det gäller utplacering av roskisar. Då jag köpte min vanliga trelitersdos med ärter och började traska hemåt såg jag inte till någon som helst möjlighet för mig att göra mig av med de toma ärtskidor som uppstod.

Är det faktiskt så svårt att placera ut några roskisar i staden? Kan det verkligen vara så dyrt med roskisar att man hellre låter folk slänga skit omkring sig än ger dem möjlighet att slänga skiten i roskis?

Eller är det här helt enkelt en med vett och vilja planerad strategi att få parkavdelningens städare att behålla sitt jobb?

Olaglig taxi

Olaglig organiserad taxiverksamhet, eller så kallad svarttaxi, ser ut att vara ett problem som kan bli allvarligt för alla de ärliga hederliga taxichaufförerna vi har, berättade taxichaufför Mats Welander häromdagen bå svenska yle.

Nyheten var för mig så överraskande och förvånande att jag kände mig tvungen till ett smått nyfiket grävande och idkande av något som bland journalisterna kallas för undersökande journalistik.

Men trots idoga förfrågningar av såväl mannen på gatan, restaurangpersonal och hårt arbetande taxidrängar har jag inte lyckats hitta ett telefonnummer där jag kan få tag på en svarttaxi då det behövs.

Däremot vet jag att Kim Kullberg har en splitterny svart minibuss med skylt på taket, gul, som det är ett rent nöje att åka i. Jag rekommenderar honom varmt och ger här numret till honom: 045 872 1985.

Trevliga åkturer på er!

Värmebölja

Trots att det helt klart och tydligt snart är höst och vinter så har vi för tillfället en ganska behaglig temperatur. Vilket inte minst kan märkas då man lyssnar på alla gnälliga människor, vilka tydligen inte klarar av värmen.

Den alltid påpasslige Benccu, som vanligt med kameran i handen, har lyckats föreviga ett aningen annorlunda sätt att tillbringa sin arbetsdag inom byggnadsbranschen

.


Nu vet jag ju inte om bilen varit "felparkerad" eller om den fått punktering, men lösningen är genialisk. Eller åtminstone tokrolig.

Att använda en mobilkran i stället för en domkraft kan synas som en aningen överdriven insats, men, nöden har ingen lag. Sedan kan man ju, som Benccu säger, hoppas att taket håller.

Asfaltblommor

Listan på företeelser jag inte gillar verkar bara bli längre och längre. Förutom getingar, flygande spindlar, tjänstemän, stadens sjabbel, felciteranden och konstigheter i våra medier, m.m. m.m. kan jag nu så smått börja fundera på att lägga oss vanliga konsumenter av samhällets tjänster till listan. Järm och gnäll verkar vara det som jag hör då jag rör mig på staden numera.

Men kanske det är ett såkallat "tidens tecken"?

Casino håller inte öppet tillräckligt, Plagen måste stänga för tidigt och Hangötidningen blir allt sämre. Järm och gnäll är "pop och in". Men åtminstone tycker jag att vårt lokalblad bara blivit bättre under det senaste året, och i ärlighetens namn måste jag erkänna att allt övrigt järm orkar jag inte nu lyssna på.

Den forna militärtopografen, småförfattaren och amatörhistorikern, majoren K. Lange förfasar sig nu i all anspråkslöshet över stadens sjabbel, i ett rasande angrepp på hur det fuskas med asfalteringen av Korsmansgatan. Det är på inget sätt, varken hans eller min, mening att här angripa de personer vilka är ansvariga för arbetet. Tror jag. Bilden i anslutning till dagens inlägg är i sin helhet gjord av honom.

Vad herr Lange är ute efter, tror jag, är en grundreparation. D.v.s. att allt rivs upp och görs ordentligt för en gångs skull. Men för att inte i misstag göra ett misstag publicerar jag en del av originaltexten jag fick:

"Tätä kuvaani saa vapaasti ja hyvässä sekä rakentavassa tarkoituksessa käyttää vapaasti, lähettää sitä edelleen, kopioida, julkaista yms. Tarkoituksena on huomioida jo tässä Korsamanninkadun päällystystyön keskeneräisessä vaiheessa 6.7.2011 mahdollisia muita ko. liikenneväylää koskevia korjattavia kohteita, kuten kuvassa näkyvä selvä "töyssy", josta on jo vuosikausia ollut merkittävää haittaa meluna ja tärinänä niin lähitalojen asukkaille, rakennuksille sekä rekka- ja muulle raskaalle teliajoneuvoliikenteelle. Kuvan perusteella näyttäisi olevan niin, että päällystystyö ei tule yksin poistamaan tästä Hangon sataman raskaan liikenteen pääväylästä tuota haittaa, vaan tien perustusta tulisi "töyssyn" kohdalta vahvistaa, korjata ja tasoittaa. Töyssy lienee aiheutunut vuosia sitten suoritetusta tien alittavasta kaapeltyöstä."

Färdigseglat

Årets regatta var då igen en gång överstökad, och resultaten börjar trilla in. Själva seglingarna såg jag inte heller i år någonting av, men till all lycka finns det andra som gjorde det. Allas vår favoritfotograf Benccu har igen varit i farten och berättar att Hangöbon Peter Holmberg med besättningen Westerholm, Hellman, Lindh och Sjödahl vann sin klass LYS 2 totalt med båten Unda Marina. Resultatet var i sin helhet 1-1-3. Vi gratulerar och tackar Benccu för både information och bilder.

Själv har jag tillbringat de senaste dygnens alla ljusa och de flesta mörka timmar i Casinoparken. Döm om min förvåning då jag på YLE läser om hur "Regattaveckoslutet i Hangö var livligare än i fjol." Vad man då menar är att polisen fått några fler anmälningar i år än i fjol. Den numera så gott som obefintliga regattasvansen får skulden för än det ena och än det andra som av värmen och alkohol tokiga hangöbor ställer till med.

Om någon knäpp jäkel får för sig att beskjuta folk från en balkong har jag svårt att tro att det kan vara någon esboyngling som gör sig skyldig. Nog är det vi hangöbor som ska börja skärpa oss, inte turisterna.

Blixt och dunder

Det var ett oherrans liv i skyn i natt, ett sällan skådat fyrverkeri som vi fick njuta av. Och det verkade ju aldrig ta slut. Inte heller var det brist på vatten. Det regnade något väldans.

I Syndalen råkade Sjökrigsskolans pojkar ut för en fullträff. Blixten slog nämligen ner i ett halvplutontält där åtta beväringar befann sig. Sex av beväringarna fick lindriga brännskador. Två skadades allvarligt.

Naturen har gett mig en vink om vad jag kan göra med den senaste i raden av inkallelselappar till reservövning jag fått.

Regattafyrverkeri - B. Wikström