Hangötidningen

Dagens nummer av lokaltidningen Hangötidningen är ett ypperligt exempel på hur en lokaltidning ska göras; Mikael Heinrichs med stab har fått ihop ungefär allt som behövs för att man ska kunna fördriva tiden över sitt morgonkaffe. Då man därtill lägger den i dag utkomna, otroligt bra versionen av den en gång i året utkommande sommarversionen av samma tidning, då är dagen perfekt.

Det är så där det ska skötas!

Har jag skrutit tillräckligt med vår lokaltidning nu, Biggan?

Knappast.

En av de intressantaste artiklarna i veckotidningen, naturligtvis kanske enbart i mitt tycke, är den som Jonas Jonhem skrivit om de senaste flyktingfamiljerna vi fått till staden. Ett lätt och flytande språk med en aning allvar inblandat, det gör att man orkar läsa igenom hela långa artikeln. Sommartidningen innehåller så många pärlor så det kommer att ta tid att läsa den - vilket säkert är meningen - men en första genombläddring ger ett verkligt positivt intryck.

Fortsätter HT att utveckla sig på det här sättet, ja då får jag verkligen gratulera. Den anrika lokaltidningen kommer trots allt att överleva.

Redaktionschefen Mikael Heinrichs skrev den 24 maj att han vill ha ris, ros och konstruktiv kritik. Sådan kan man lämna på tidningens internetsidor HÄR. Såsom alla skribenter önskar han säkert ros, men en välbefogad gissning är att konstruktiv kritik är mer än välkommen.

Om man lämnar bort järmet över dålig svenska och tyrkfelsnissarna. De hör till, till Hangötidningen.

Sedan 1890.

Javisst, ja. Som ett rent allmännyttigt informationsämne. Den som av någon anledning INTE har tidningen hemma kan med fördel gå och läsa den på Park. Över en kopp kaffe eller ett glas vin. Eller en av de 39 olika ölsorter som finns att välja mellan.

Språksvårigheter

Tidigare i dag, eller egentligen i går i skrivande stund, hade jag den stora glädjen att för första gången på länge få avnjuta vårt numera privatiserade järnvägsnät.

Suck. Och dubbelsuck.

Min tanke, och plan, gick ut på att besöka grannbyn vår - Ni vet, Ekenäs - vilken tanke även efter många om och men faktiskt råkade bli en sådan som beskrivs i sagorna; "A Dream Came True!".Nästan.

Men, till all lycka, fick jag komma hem igen.

Men nog var det intressant, då jag försökte få en biljett till Ekenäs. Då vårt lokaltåg, det som omväxlande är kallat "Taajamajuna", "Rälsbussen", "Maitojuna" eller "sista tåget som gick", hade en konduktör som inte hör till de ivrigaste inom kundservice, vilket det kanske inte är någonting att järma om. Alla har vi dåliga dagar.

Tokigt är, däremot, att han inte - då jag köpte biljett till Ekenäs - kunde svara annnat än; "Mitäh?". Men till "Tammisaari, anteeksi" gick nog för sig.

För en slant i sedelform.

Ännu tokigare blev det då jag mitt under resan blev tvungen att ändra min destination till Karis, men det återkommer jag till. Eller så gör statsmakten det för mig, så att inte det privatiserade bolaget VR behöver anstränga sina hårt upptagna tjänstemän.

För konduktören, en tjänsteman med befogenheter, var nog så nära att ringa efter polis.

Inte heller var det roligt för de turister, som av någon vansinnig anledning ville från Hangö till "Tammisaari". Då den förinspelade rösten meddelade att vi nu är där de ska stiga av, i "Ekenäs", trodde de inte på oss; deras resa gick till "Tammisaari". Så var det lovat.

Det här med språkmajoriteter, och i synnerhet hur det används, kan leda till oväntade problem. I onödan. I redan tiotals år har jag förundrat mig över de finskspråkigas behov att översätta våra släkt- och bygdenamn till finskan. Samtidigt som jag funderar på varför vi finlandssvenskar låter dem göra det.

På tåget rör vi oss numera, på engelska, från Hanko till Lappohja och därifrån till Skogby och Ekenäs. Varefter vi kommer till Karjaa. Till och med i mina luttrade öron låter det besynnerligt. I en turists öron - som köpt en resa till "The Peninsula of Hanko and Tammisaari" - kan det låta ännu skojigare. Eller svårare.

Hangö-Hanko, det fungerar nu ännu någorlunda, liksom Karis-Karjaa, men Ekenäs och Tammisaari är nog så svårt för utlänningar att förstå att det är samma plats.

Men, å andra sidan, så länge det ännu inte är enbart på finska och ryska så... Låt Eknäs vara Tammsaar. Om de så vill. Jenkkina lär sig, sade en kassafröken som jag samtalade en stund med.

Här i Hangö är vi Hangö-Hanko. Och kommer så att förbli. På alla språk.

Dagens webbfråga

Jag vet, man ska inte skratta åt andras olycka, men nog är det ack så roligt då man lyckas kapa sådana här bilder:

Tydligen håller tidningen Västra Nyland på att uppdatera och förnya sina websidor, så man ställer allmänheten frågan: Vilket vitsord ger du Västis nya sajt?

Om det gick att svara, vilket det nu inte går, skulle jag ge fulla poäng.

Vi ska hoppas de får ordning på problemen, det är alltid skoj att gå in och se på vad Västis skriver.

SEB Junior Grand Prix Tennis

SEB Junior Grand Prix inleder tennissäsongen i Hangö.

Finlands tennishopp finns närvarande i Hangö tennispark f.r.o.m. måndag 4.6.. Då startar fjärde deltävlingen i SEB Junior Grand Prix serien. I Hangö spelar alla åldersklasserna.

10 och 14 åringarna börjar turneringsveckan och finalerna i bägge klasserna spelas på onsdag 6.6.

På onsdag eftermiddag börjar klasserna 12 och 16 år vars finaler spelas tidigast på lördag 9.6.

SEB Junior Grand Prix är med god marginal den största tennistävlingen i Finland. Till Hangö har t.o.m. över 400 spelare anmält sig till två- och fyrspel

Serien fortsätter efter Hangö i Kotka, Hyvinge, Jyväskylä, Lojo, Esbo och Tammerfors. Seriefinalen Masters, spelas i November med bara 8 bästa spelare per åldersklass, flickor och pojkar.

Allt det här berättas i ett meddelande från tävlingspromotor Erik Nykopp, vilket jag lat som jag är helt enkelt kopierat. I fjol var det sol och varmt då dessa tävlingar spelades, vi ska hoppas att ungdomarna har likadan tur med vädret i år.

Staden informerar, på sitt sätt.

I anslutning till den detaljplaneändring som görs upp för Casinos kvarter, Plagens badstrand och Parkbergets område ordnas för alla intresserade en guidad promenad på planområdet nu inkommande måndag 28.5.2012 kl 17-18.30.

Då man traskat färdigt, i sällskap med museidirektör Marketta Wall, stadsgeodet Kukka-Maaria Luukkonen, arkitekt Teemu Holopainen och andra medlemmar från planprojektets styrgrupp, kan man med fördel sticka sig in på Park för en öl eller en kopp kaffe.

Det är egentligen ganska intressant, det här med hur staden ordnar sina infotillfällen och dylikt. Helst ska det ske på så omöjliga tider som möjligt. Ett annat exempel på det här är det så kallade Info- och diskussionsmötet gällande framtiden för Högbergsgatan som hålls den 30.5.2012 kl. 17.00. I nämndernas sammanträdesrum på Sandövägen 2 (Kexen). Hur många tar sig dit? I synnerhet som informationen om informationstillfället göms undan så gott det går.

Knappast någon, men det är väl det som är meningen.

Händelserikt

Inkommande veckoslut kör sommarsäsongen igång i Hangö. Evenemangen trängs om dagarna och det finns något för alla att välja mellan, så som det alltid är under sommaren så finns det så mycket att se och göra att tiden inte räcker till.

Stadens centrumaffärer inleder sin sommarsäsong på lördag mellan 10 och 14 med tal av Anne Ekholm, dans, sång och korvgrillning. Anne Ekholm är som bekant programchef på den nya lokala radiokanalen South FM.

På 4 vindarnas hus äter man korv mellan klockan 13 och 16, likaså på lördag, förutsatt att vädret tillåter. Vad man nu menar med det. Korvmästaren ska presentera sommarens nyheter, berättas det i en annons på dagens tidning.

På söndag håller Lions sin årliga kirppis, nu för femtiotredje gången, med sedvanligt program. Även där får man äta grillkorv. Tillställningen är gratis, berättas det, för alla som kan krypa igenom ett lejongap.

Själv missar jag tyvärr alla dessa glada tillställningar. Jag tillbringar veckoslutet i syndalen, ätande grillkorv samt lyssnande till de glada tonerna från alarmet som berättar om gasfara i Koverhar.

Smuts under mattan

Det ser ut som om Quattro Group följer stadens exempel och sopar sin smuts under mattan. Tanken är säkert att det man gömmer, det glömmer man.

Nu är det nog på det sättet att det finns strikta regler för hur man ska behandla problemavfall, dit även gammalt byggnadsmaterial hör, och de reglerna tillåter nog inte att man helt enkelt gräver ned dem där de ligger. Eller gömmer in dem med ett tunt lager sand.

Jag är rent ut sagt förvånad över att något sådant här kan pågå mitt i staden utan att någon reagerar. Sjutton vet vad det är för gifter man gömmer in.

Men kanske man har fått undantagslov av våra styrande att göra så här, i inbesparingens tecken. För det är med all säkerhet en lösning på hur man sparar en avsevärd kostnad vi ser här.

Hövligt frågar jag i alla fall; Vem har gett lov till ett sådant här miljöbrott?

Societetshuset

Tidningen Hangö innehåller den 21 maj 1907 en rätt bra beskrivning över den då nybyggda tillbyggnaden till Societeshuset. Nu är det tyvärr en rätt skruttig bild jag har, ett foto på ett foto av ett foto, eller någonting liknande, men vi låter texten berätta:

Societetshuset öppnade pingstdagen sin nybyggda sommarrestaurationslokal, belägen invid Hafsgatan och stående i förbindelse med hufvudrestaurationen medels en längre, ljus korridor. Må det först som sist påpekas att det propra annexet utgör en afsevärd tillökning uti ortens restaurationslokaler och kommer helt säkert att blifva en gouterad vistelseplats för alla dem, som vilja njuta af en vacker natur. Utsikten mot hafvet och badhusparken samt en del af staden är nämligen härifrån förtjusande. Det hela utgöres af en stor hall, hvars ena långsida, den östra, är inrättad som veranda med ett mindre rum på hvardera kortväggen för slutna sällskap. Hallens väggar äro hållna i rödt, medan dörrar och barriär äro polerade i grönt. Fälten i väggarna prydas af vackra oljemålningar. Att hallen gör sig väl gällande under solskensbelysning förstås af sig själft, men densamma är också vacker då det elektriska ljuset från ett otal små, från taket nedhängande glödlampor spridas ut öfver hallen.

Genom den gjorda tillbyggnaden har vår Societetshuslokal, redan härförinnan den förnämsta i staden, vunnit betydligt i trefnad och kommer otvifvelaktigt att af såväl stadsbor som främlingar aflocka ett berättigadt erkännande.

Sedan några dagar tillbaka spelar uti salongen en väl sammansatt orkester, hvars prestationer man åhör med nöje, och kan det tryggt påpekas, att en bättre kammarmusik kan man hos oss knappast begära. Under pingsthelgen ha konserterna också varit flitigt besökta och man får hoppas att publiken ej heller för framtiden skall hålla sig undan.

Serveringen går fermt och ombesörjes af tio servererskor.

Societetshuset har på ett storartadt sätt förberedt sig för den stundande sommarsäsongen.

Språk å sånt

För att glädja min Söndag, verkade det som, besöktes jag i dag av folk från så exotiska länder som Italien, Brasilien, England och Ryssland. Och några länder till. Sommaren är på väg, livet blir sakta men säkert återigen roligare.

Alla dessa besökare hade i dag igen en sak gemensam, samma sak som jag har försökt uppmärksamma gällande tidigare  utländska besökare i Hangö; De försökte efter bästa förmåga prata finska. "Kiitos" och "Anteeksi" kunde de alla flytande. Och några ord till.

Jag fann tid att sätta mig ner och byta några ord med några ungdomar från vårt grannland Estland, vårt gemensamma språk var naturligtvis finskan, och vi hade ganska trevligt, solen sken och blåsten hade bestämt sig för att vara nådig mot vår kind.

Till min stora förargelse kunde inte en av våra lokala finsktalande förmågor hålla sig borta, det var nästan som om vår diskussion hade varit en magnet på den här typen. Nå, sådant är man ju numera van med i Hangö, men vad som däremot förvånade mig storligen är att denna finne inte längre förstod finska.

Har vår språkundervisning numera gått så långt åt "helvitte" att man, i ett bord med finskatalande människor, byter till en bruten engelska?

Kanske, om jag får säga det rent ut, finnarna behöver få "pakkosuomi" i skolorna.

Eller några timmar undervisning i vett och etikett.

Drottningberg i dag

Beviljat understöd

Kulturenheten vid Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland har beviljat 3 470 000 euro till verkstadsverksamhet för unga ur de nationella anslagen för år 2012. Bland de som fått ta del av dessa pengar finns även Hangö stad, som fått 45 000 euro att använda för de ungas väl.

Pengarna är avsedda för att avlöna verkstadshandledare. Märkväl; inte för att övervaka ungdomarna utan för att aktivera dem.

När understödet beviljades beaktades bl.a. antalet unga och antalet arbetslösa unga, de ungas närvaro vid verkstäderna samt verkstadsverksamhetens innehåll och resultat, sägs det i meddelandet från ELY-centralen. Ungdomsverkstädernas målgrupp är unga under 29 år som står utanför utbildning och arbetsliv eller är arbetslösa.

Och sådana har vi ju tyvärr gott om här i staden, vilket kanske tydligast framgår då man jämför med Raseborg som endast fick 40 000 euro i samma understöd.

Nu kunde man kanske försöka låta bli att plottra bort dessa 45 000 euro i byråkratiska vändningar och i stället använda dem till ändamål de är menade för.

Men jag tillåter mig tvivla, staden har inte på senare år visat sig vara en av de instanser som är ungdomsvänliga.

Smått otroligt

Än en gång förundrar jag mig över hur Västra Nylands Eva Hagman alltid lyckas locka ur människor så fantastiska kommentarer. I dagens tidning, VN alltså, ingår en artikel gällande en trolig fördröjning av det så kallade hotellprojektet på Fabriksudden.

Quattrogroups koncernchef Lasse Alanne berättar alltså att byggstarten på grund av ekonomiska orsaker kan ske först på hösten, inte i juni som planerat, varför man begär aningen tilläggstid vad gäller byggandet.

Till det här svarar vår socialdemokratiske grodmästare och stadsstyrelseordförande Jouko Kavander galant att han nog kan tänka sig det, men tillägger:
 - Jo, om de ändrar hotellritningarna.

Herregud, människa, det är ju som att be dem börja om med hela projektet. Hur tror Kavander att man får nya ritningar gjorda till hösten?

Samma stadsstyrelses viceordförande, SFP's Kurt Wennerqvist, konstaterar för sin del att "Det finns kontrakt och kontrakt". Inte för att jag vet vad han menar med det, för nog hoppas jag verkligen att det i det här fallet finns ett - och enbart ett - kontrakt man ska hålla sig till.

Men, då man läser Lasse Alannes slutkommentar kan man förstås börja fundera:
 - Vad händer om någon tolkar det så att vi borde börja före midsommar? Vilka sanktioner följer? Ska hela projektet slopas?

Kanske herrarna så småningom kunde komma överens om vilket kontrakt och vilka ritningar man ska använda. För snart är det midsommar.

Bilderbok om hamnen

Nu inom kort utkommer en ny bok om Hangö hamn och verksamheten där. Boken, ”Hamnboken - Hangö hamns historia i bild”, är gjord i samarbete mellan Kjell Källström, Johannes Runeberg och Bengt Wikström.

Jag hade glädjen och förmånen att som hastigast få bläddra i ett förhandsexemplar.

 Man kan tycka att allt redan är skrivet om Hangö hamn, men så icke; Både greppet och utformningen är nya. Boken inleds med en lätt historisk översikt från senare järnåldern till Krimkriget, för att sedan komma i gång på allvar i och med byggandet av Hangöbanan. Allt varvat med de allra ypperligaste illustrationer och bilder.

Det är mera bilder än text i boken, vilket ju redan antyds i boktiteln, och vilka bilder! En sak värd att poängtera, är att den sparsamma men välförklarande text som förekommer är skriven på våra båda inhemska. Vilket gör att man kan ge boken som present åt vem som helst. Utan tvekan ett måste i bokhyllan för alla som är det minsta intresserade av stadens utveckling, vilken som bekant alltid har gått hand i hand med utvecklingen av hamnen.

Boken, som har 214 sidor och ca 300 bilder, kommer ut under sommaren och kommer att kosta 50 euro. De som är intresserade kan förhandsbeställa den av Kjell Källström 050 3545540.

Ännu en bit historia rivs

Många är vi med olika sorts minnen från detta hus, min generation minns väl det bäst som "Musikskolan". Men då jag pratat med folk som är äldre får man höra de mest besynnerliga berättelser. Vilket alltid är både roligt och intressant. Måhända någon av er kan bidra med några historier till?

Regionförvaltningsverkets meddelanden

Det har under morgonen och förmiddagen droppat in meddelanden från regionförvaltningsverket, det ämbetsverk som är till för att, enligt sig själv, "främja de grundläggande fri- och rättigheterna och rättsskyddet, tillgången till basservice, miljöskyddet, ett hållbart utnyttjande av miljön, inre säkerhet samt en sund och trygg levnads- och arbetsmiljö i regionerna".

I alla de rapporter och pressmeddelanden som de skickar ut finns mycket snarvel och verkligt litet av information som leder till verkliga resultat. Men, jag citerar, så får ni döma själv:

"Servicekapaciteten hos polisinrättningarna i Sydvästra Finland försämrades 2011. Särskilt den försämrade aktionsberedskapstiden för polisinrättningen i Egentliga Finland är uppseendeväckande".

Det är väl ingen som blir förvånad över det här, sådant läser vi om i tidningarna titt som tätt. I ett annat meddelande som trillat in i dag sägs det:

"Ansvaret för ett täckande skolnät och för en kvalitativt god grundläggande utbildning ligger i hög grad på utbildningsanordnarna. Att garantera en lokalt och regionalt heltäckande och högklassig utbildning för varje elev så nära hemmet som möjligt är en jämlikhetsfråga som berör även större kommuner där det förekommer glesbygd. I stället för de många år av indragningar av skolor som vi haft behöver utvecklingspotentialen hittas i annat än platsen. Det blir svårt att skapa en framtidstro om budskapet är att man inte är lönsam".

Där tycker jag speciellt mycket om sista meningen.

Om statliga myndigheter så här klart ger ett budskap till våra bestämmande och styrande organ att nu får det räcka till med inbesparingar, ja då tycker man väl kanske att de folkvalda för en gångs skull kunde lyssna.

Men knappast.

För nu är det inbesparingarnas gud som råder. Utan någon som helst tanke på framtiden.

Floradagen

Floradagen är en högtidsdag för alla finländare. Det var nämligen just på Floradagen den 13 maj 1848 som nationalsången Vårt land ljöd för första gången. Kan vara värt att flagga för, så här i nationalistiska tider.

Visste ni att Runebergs dikt, Vårt Land, tonsattes hela tre gånger innan Fredrik Pacius fick ta hand om den, endast fyra dagar före den tidigare nämnda majfesten. Bland annat av Runeberg själv. Som Finlands nationalsång översattes dikten Vårt land till finska 1867 av Julius Krohn.

Den estniska nationalsången sjungs på samma melodi av Fredrik Pacius, så det tycks vara en bra slinga han skrivit. För att nu en gång för alla stoppa alla krogdispyter och diskussioner om vilken som är äldre ska här konstateras att det Estniska uruppförandet gjordes som körverk på den allra första estniska sångfestivalen i Tartu 1869.

Låten är Finländsk. Så det så.

Och, naturligtvis, det är Morsdag. Trevlig morsdag på er alla mödrar!

Försvunna kameror

De nya övervakningskamerorna som Hangö stad installerat vid idrottshuset har varit ett begärligt byte för klåfingriga, läser jag på YLE Västnyland.

Första gången stals kamerorna natten mellan måndagen och tisdagen, läser jag, och sedan stals det natten mellan torsdagen och fredagen två kameror. Om det är ytterligare två, eller samma som är upplagda på nytt som försvunnit vet jag inte.

Men, är det någon annan än jag som ser det smått tragikomiska i det här? Någon har tydligen kommit på den smått våghalsiga tanken att visa sig så pass på den styva linan att man ostraffat kan stjäla stadens övervakande enheter. Borde det kanske kallas kidnappning?

 Tragiskt, blir det, då man betänker följderna. Nu blir staden tvungen att installera kameror som övervakar kamerornas säkerhet.

Eldbefängt

Den yngling, som häktades för lite på fyra månader sedan för bränderna i Hagapark och Hyllis har nu fått sin dom. Han åker in på två år och en månad. Ovillkorligt.

Minus naturligtvis då den tid han redan suttit, och vad han nu ännu kan tänkas få för avkortningar på straffet på grund av gott uppförande och överbelagda fängelser.

Om han har riktigt god tur, och kan sköta sig hyfsat, kommer han ut lagom till nästa sommar. Fri som en fågel, glad som en lax och dansande över ängarna som en fjäril då gräset är som grönast och livet ler. Naturligtvis botad från sin pyromani och befriad från sin skuldbörda till samhället.

Hela den här proceduren har så här långt kostat staten, det vill säga oss, ofantliga mängder med tusenlappar och fler lär de bli då han avtjänar sitt straff. Och förhoppningsvis, trots min aningen ironiska inställning till sådant, får någon form av fungerande terapi för sina problem.

Enligt Brottspåföljdsmyndigheten (Rise) kostar det samhället 205 euro per dag och intern att hålla en brottsling inlåst i det här landet. Omräknat på 25 månader, som det här straffet lyder på, blir det en summa på en bra bit över 150.000 euro bara den delen av hans så kallade rehabilitering kostar oss.

Enligt samma källa har vi i genomsnitt 3 200 brottslingar inlåsta i det här samhället. Det blir så många siffror i den räkneoperationen att jag står över en kostnadsberäkning på helheten.

Kunde inte staten här hitta ett sätt att göra inbesparingar?

Ett prydligare Hangö

Hangö stad kommer att delta i den riksomfattande miljökampanjen ”Talkoillaan!”, läser jag i en gammal EteläUusimaa.

Konstigt nog verkar jag ha missat information om det här evenemanget, men jag försöker så gott det går översätta från finskan.

I dag på onsdag mellan kl. 9-18 och i morgon på torsdag kl. 9-14 ordnas en utbytesdag för gamla grejer på gamla taxistationen vid torget (Nycandersgatan), dit man kan komma med kläder, kärl, böcker, leksaker och annan överlopps roina, som man inte själv längre behöver, men som någon annan eventuellt kunde ha nytta och glädje av. Stora hushållsmaskiner, möbler eller söndriga föremål önskas det inte.

I samband med varuutbytesdagen kan man anmäla sig till det stora städtalkot, som huvudsakligen går av stapeln i morgon.

Staden står storsint för sopsäckar och handskar. Som ersättning får man, förutom en prydligare stad, delta i utlottningen av presentkort.

 Det riksomfattande projektet ”Talkoillaan!” är en del av det världsomfattande evenemanget ”World Cleanup 2012”. I projektet städar man i över 85 länder och miljoner frivilliga deltar för att städa upp sin miljö, läser jag på nätet efter en aning rotas runt på mer eller mindre obskyra sidor.

Kanske någon kan hitta en länk till information om evenemanget på stadens sidor, jag lyckades inte.

Djuriskt

I går hade jag den stora glädjen att besöka vår huvudstad, där människoliknande varelser kilar runt likt möss i en labyrint. Halvhysteriska turister, främst från vårt östra stora grannland, men så här i ishockeytider även sportfanatiker från länderna söderut. Som att se en hundrastgård i vårsolens sken.

Eller myror.

Att sitta en hel dag i en buss, ingenting att rekommendera för personer med anlag för klaustrofobi för övrigt, kan vara väldigt påfrestande. För fysiken, men även för psyket. Innan man är hemma får man en liten inblick i hur det kan kännas för en guldfisk i en för liten skål. Men samtidigt är det roligt, för att inte rent ut säga intressant, att få röra på sig lite. Även om det sker med hjälp av hästkrafter och hjul.

Varför skriver jag nu sådant här svammel, kan man fråga sig. Jo, jag bläddrade som hastigast igenom vad jag skrivit genom åren. Till min förvåning såg jag att den åttonde maj har jag varit en aning djurisk. Varje år. Tänk så det kan bli.

Här ännu några djur, saxat ur tidningen Hangö, 8 maj 1898:

Det kom två brev

Det har kommit två brev, som jag tycker kan publiceras. Den första skribenten, som även tagit de två översta bilderna, önskar vara anonym. Brev nummer två är signerat, även där står skribenten för bilden.

Hejsan

 

Kanske du skulle skriva i ditt skvaller om den eviga gatstenshögen under järnvägsbron.

I samband av bygget av rondellen gjordes en fin stenläggning under bron, men efter en tid

grävdes en del av stenarna upp, och där har dom nu övervintrat tre år. Är det  omöjligt

för stans gubbar att sätta dom tillbaka före alla har slängts omkring teränggen?

 

 

Hej,

Den här bilden visar hur tekniska nämden prioriterar allt arbete här i Hangö.

Nästan alla gator är upprivna och det yr med sand överallt. Ny asfalt framför magasinen, när hangöborna, de som betalar allt får traska i leran.

Jag frågar: Tycker stadsstyrelsen att det här är rätt?

Och varför kan man inte hämta blommor in på stan för att ge glädje till oss hangöbor.

Alla år händer det så att just före midsommaren kommer blomstern och gatorna sopas. Har hangöborna så litet värde inför sig själva att de inte har förtjänat ens ett liten glädje!

Är det bara för sommargästerna som staden putsas? Jag skulle gärna höra ett svar från stadsdirektören.

Mvh

Leif Wikgren

Några månbilder till

Förljusat

Månen närmast jorden, sägs det. I mina ögon en chimär, men skit i det... Den var lika långt bort som alltid.

Jag kröp längs stränder och skär för att få de här bilderna, kameran gjorde sitt bästa. Så även jag, mitt i natten.

Bilderna är inte så helsikes bra, men inte heller så dåliga. Månen, däremot, är jag mera tjomis med framåt höstkanten. Liksom vädret.

"Synkkää", kommenterade en finskspråkig kamrat, menande att det är så svartvitt. Jag är tvungen att hålla med.

Ni får vänligen skicka in färgranna vårbilder, jag bublicerar dem så gärna!

Oförberett

Stadsfullmäktiges möte den 9.5. är inhiberat, läser jag på stadens hemsidor. Orsaken är att man inte har beredda ärenden för behandling.

Måhända våra politiker och tjänstemän firat vappen.

Nog är det eländigt ställt, då de arbetar så hårt att det på detta sätt behövs en extra vilopaus innan man tar sommarlov. Men å andra sidan är det förstås att räkna som en rätt fin metod att spara in onödiga mötesarvoden, staden föregår med ett gott exempel i dessa inbesparingstider.

Synd om de som väntar på stadsfullmäktigebeslut är det naturligtvis, men kanske man sedan kan vänta sig kloka och rättvisa beslut då stadsfullmäktige återgår till arbetet.

Då de är förberedda.

Det var det, det

Ett av sommarens stora förebud, första maj, var då avklarat. Många är vi väl som känner oss aningen trötta i dag, men likväl ska vi låtsas klara av några dagar vardag innan det är dags för nästa fest.

Veckoslutets stora "happening" i staden var givetvis öppnandet av Regatta. Eller, om man så kan säga, återinvigning. Jag kunde knappt bärga mig, så ivrig var jag att få ett glas rödvin i den nya baren.

Helt klart är, som de flesta av oss säkert förstår, att då man gör någonting totalt nytt kan det inte undvikas vissa små malörer. Men helhetsintrycket jag fick var gott. Jag tror att paret Hurskainen, de som nu bedriver affärsverksamheten i huset, har rätt god koll på vad som ännu ska göras.

Då det gäller hotelldelen, den har jag skrutit med redan tidigare i många omgångar, kan de som behärskar det andra inhemska i morgondagens EteläUusimaa läsa en rätt så välskriven artikel. Där poängteras bland annat en sak jag i mina svammel glömt att nämna; färgval och dekorationer har allt skötts av Taina Hurskainen, den nya kvinnan i huset.

En sak som däremot inte nämns, vilket jag nu vill göra, är att det på väggarna hänger en drös av bilder. Gamla fotografier från hur det var förr, den sorten jag älskar, vackert blandade med nyare bilder. De nyare bilderna är tagna av Peter Lindholm - han hotellbyggaren, ni vet - som enligt de intryck jag får av bilderna lika gärna kunde ha gjort sig en lyckad karriär som fotograf. Om inte om vore.

I övrigt ingenting nytt. Bortsett från att jag på allmänhetens begäran ännu en gång ändrat inställningarna för hur man gör kommentarer. Inte tror jag att det blir bättre så här, men jag gör så som vi brukar göra i Hangö och säger "vi provar väl så här, då".