Hård, hårdare, hårdast.

Ovanstående definierar den krabbis jag gått och införskaffat. Helt själv och utan annan nämnvärd hjälp än jag själv. Som de flesta av oss som har lidit av ett dylikt tillstånd vet blir man definitivt inte smartare av att vara så till den milda grad oförståndig att man gör på detta sättet.

Jag är ungefär bra nära så oförstående som man bara kan bli då jag stirrar tomt på stadsfullmäktiges föredragningslista. Jag medger mer än gärna att det är mer än lika bra att låta bli att kommentera en enda av de punkter jag där ser. Mera än så.

Och så sitter jag och stirrar oförstående på saknummer 42 i miljönämndens föredragningslista, den där Hangöudds skärgårdsjaktförening ansöker om ett stöd på 700 euro för att få en kemikalie-WC till Morgonland. Summan man har kunnat ansöka om är 500 euro.

Miljövårdschef Saija Kajala föreslår att bidraget på de furstliga 500 ska ledigförklaras att sökas på nytt, kanske jaktföreningen får sina pengar om de sänker sina anspråk från 700 till 500 euro?

Jag förstår inte, det är ungefär det enda jag är säker på att jag per definition förstår, troligtvis är det någonting jag missar.

Ett blött vårväder

Jonej, nog är jag för gammal för ett liv i skogen, åtminstone i ett sådant väder som nu rått. Det har varit så rått att de enda kryp som krupit omkring kallas kackerlackor, råttorna har för länge sedan lämnat landbacken för att gå ombord på ett torrare skepp.

Fyra dagar i Syndalen fick mig igen en gång att se med annorlunda, mera överseende, ögon på min gamla säng.

Bilderna jag utlovade blev det ingenting av denna gång heller, tyvärr, men kanske de höga herrarna tillåter mig ta bilder en annan gång. Några "smygfotografier" tog en medbroder i nöden med sin telefon, det är möjligt att jag får kopior på dem till ett senare skede.

Men den nya länskommendören, brigadgeneral Nikkilä, tyckte om den så kallade laxsoppan.

Själv tyckte jag den smakade "bata".

Småsvettigt på en söndagkväll

Meningen var att jag i dag på eftermiddagen skulle besöka det politiska spektakel som anordnades på gamla posten, numera Wanha Posten, men jag somnade redan innan jag hann dit. Valdebatt med våra lokala riksdagskandidater, har det varit. Kanske lika bra att jag bommade debatten, jag har ofta svårt med det förhöjda blodtrycket på söndagar.

En annan sak som förhöjer mitt blodtryck, denna söndag, är det faktum att jag från och med i morgon tillbringar den inkommande veckans dagar och nätter i Syndalen. Reservisterna behöver hjälp igen, så man kallar in landskapstrupperna för att få stövlar och mat utdelat.

Men samtidigt som jag lite småjärmar över en övning, som inte heller denna gång är frivillig, måste jag nog medge att det ska bli ganska roligt. Hoppas jag.

Om saker och ting fungerar som de ska, vilket de ju tyvärr så sällan gör, så kan jag återkomma i veckan med bilder från övningen.

På tal om bilder, så vill jag påminna alla släkt- och lokalhistoriska forskningsvänner om tillfället i forskarutrymmet på Långgatan i morgon kväll då Bengt Wikström visar en del av sin samling på gamla Hangöbilder.

Väl värt en stund av måndagskvällen.

Jonej, mera lediga arbetsplatser

Jaha, då var det färdigskämtat för ett år framåt igen, sägs det. Ett av de bättre aprilskämten i vår omnejd var nog i alla fall det initiativ som tidningen Västra Nyland tog, då man flyttade flygfältet från Hangö till Ingå. Inte tror jag att vår Kavander går med på någonting sådant, inte.

Nog för att man kan hitta tokroligheter i vår stad året om, helt utan att behöva skämta om det. Det faller sig naturligt, verkar det ofta som, helt utan att man behöver dra till med osanningar.

Social- och familjeservicecentralchefen Veli-Jukka Ponkala har den 15.3.2011 sagt upp sitt tjänsteförhållande, så att han slutar den 15.5.2011, läser jag på stadsstyrelsens föredragningslista.

Inte för att jag vet vem det är, inte heller har jag någon aning om vad en sådan chef gör, inte heller kan jag påstå att jag kommer att sakna honom, men det blir på detta sätt ytterligare en chefspost lediganslagen i staden. Och lediga arbetsplatser är det bra att ha. För statistiken.

Listan på lediganslagna chefsposter i staden blir bara längre och längre.

Jag har en god bekant som visste berätta att orsaken till vår chefsflykt går att söka i det faktum att våra tjänstemän är "rädda för att få felet för att det går åt helvete för Hangö". Samma orsak, berättade han med en djupt konspiratorisk röst i bästa hollywood-anda, är det till att ingen vill ha de lediganslagna tjänsterna.

Nå, riktigt så illa tror jag inte det är. För nog är de personer som fattat besluten ansvariga för de felbedömningar de gjort, må de sen flytta till Raseborg, Åboland eller storstaden.

Men ingen rök utan eld, sägs det.

Måhända här finns en möjlighet för våra folkligt invalda ledande att söka, gräva och rota i den gamla "orsak och verkan"-tesen?

Ny skola i Hangö

Äntligen har våra beslutsfattare tagit sitt förnuft till fånga och ordnat en ny läroanstalt till staden. Det är den Romersk-Katolska nunneskolan ”Cachinnum Tollere” som nu öppnar en filial i Hangö, i en av de till salu varande byggnaderna staden förfogar över.

Som skolans överhuvud, eller rektor, fungerar syster Monica Iocus. På en förfrågan om hur det kommer sig att de valt just Hangö till ny hemort berättar hon att ”det nu rådande klimatet är mer än passande”, vad nu det ska betyda.

Skolan kommer alltså att inrymmas i vattentornet, som nu blir onödigt då vi ska börja ta vårt färskvatten från Pumpviken. Skolan har köpt det gamla tornet, men priset hålls ännu hemligt. Syster Monica Iocus lovar att man inte ska göra några större fasadförändringar, hon säger sig förstå att denna "fallossymbol", som hon kallar tornet, står våra Hangöhjärtan nära.

Det ska bli nog så fint med nya ansikten och nytt liv i staden, men mera ändringar på vattentornet än vad redan är gjort vill jag inte se!

StorySlam

På biblioteket ordnas nästa onsdag en berättarkväll:

Pratmakare har vi ju gott om i staden så tillfället borde med all sannolikhet bli välbesökt.

Trevligare dagisgård

En trevligare dagisgård önskar Janica Jansson att barnen i Skogshyddans daghem ska få, läser jag på tidningen Västra Nyland. Hon arbetar som bäst på Skogshyddan och gör på detta sätt sitt slutarbete för att bli närvårdare.

Ett nog så lovvärt företag, är min spontana reaktion då jag ser bilden på hur innergården där ser ut nu. Jansson själv säger i intervjun att gården ser "eländig" ut, men jag tycker nog att hon tar till i underkant med den beskrivningen.

Tanken är att företag och privatpersoner ska delta rent ekonomiskt i projektet genom donationer och uppköp på en loppmarknad som ordnas på Skogshyddan från och med inkommande måndag. Ett tiotal tusnar i dagens pengar är det meningen att man ska få ihop på detta sätt, och det målet får man ju hoppas att hon lyckas med.

Mera sådana här projekt kunde man gärna få se och höra om.

Drottningberget är sålt!

En notis i tidningen "Wiborgs Tidning" får mig att fundera på vad det egentligen är för ett kontrakt som staden satt upp med den gode Hjallis. Måhända är det Hjallis som blir blåst, inte staden:

Drottningberget vid Hangö lärer hafva blifvit försåldt, för att sprängas och transporteras till S:t Petersburg, sedan man först förvandlat det i vackra, släthuggna qvaderstenar, med hvilka Liteinaja bron öfver Nevan kommer att byggas. Hangögraniten skall vara finkornigare, tätare och fastare än den vid Pytterlaks, och anses derföre till brobyggnaden användbarare. Den färdighuggna stenen kommer att allt efter behofvet vid byggandet af jernvägen hemtas till Petersburg, emedan man der saknar upplagsplats för så stora partier, som man skulle nödgas på engång afsända sjöledes. Härigenom blir väl transporten dyrare, men dessa ökade utgifter uppvägas å andra sidan af deremot svarande fördelar.

Undersökning gällande kollektivtrafik

Ny undersökning på stadens hemsidor, nu undersöks det våra kollektivtrafikvanor.

Det är Nylands ELY-central och områdets kommuner som vill utreda kollektivtrafikens servicenivå. Meningen med undersökningen är att få en grund för att kunna definiera de kommande årens mål för kollektivtrafikens service.

Föremål för undersökningen är bland annat kollektivtrafikens förbindelser, turtäthet och trafikeringstider. Förfrågan är riktad till invånarna i kommunerna i Nyland och Tavastland. Resultaten är tänkt att användas i utvecklandet av rutter, tidtabeller och biljettsystem samt planering av markområdens användning.

Redan på fråga nummer tre får jag problem, det närmaste min hemort jag kommer är ett ställe som kallas "Hangå".

Undra på att VR har problem.

Men nog tycks det vara svårt att förstå - kommentarer

Jag förhandsgranskar INTE kommentarerna, varför det förutsätts ett visst bondförnuft hos er som gör kommentarer. Är det så svårt att bete sig som folk?

Jag förutsätter att du som kommenterar gör det för att du vill bidra till en debatt på ett sakligt och konstruktivt sätt, eller alternativt korrigera ett faktafel. Sådana har jag ofta och då VILL jag bli rättad.

Du är själv ansvarig för det du skriver och jag kan komma att radera kommentarer som inte uppfyller bloggens och/eller landets regler och lagar för kommentarer. Vilket jag ogärna gör men ibland är tvungen till.

Ett sakligt och vårdat språk är ett utmärkt sätt att visa respekt för övriga läsare. Kan du inte använda ett sådant, låt bli att kommentera eller använd en ordbok. I din kommentar ber jag dig därför att undvika kraftuttryck och formuleringar som kan verka stötande. Hot mot en persons liv räknas definitivt som stötande och om jag tar det på allvar kommer allt sådant att polisanmälas.

Ut i naturen och kasta skit på varann, håll bloggen ren!

Förberedelser inför sommarsäsongen

Hufvudstadsbladet berättar den 27 mars 1896 på följande sätt om förbättrad service för våra sommargäster, måhända detta lade grunden till den gastronomiska välfärd vi traditionellt njutit av i Hangö?

- Hangö-säsongen. Direktionen för pensionatet hotell Bellevue i Hangö har numera träffat definitift aftal med fru I. Maexmontan, innehafvarinna af Societetshuset hätrstädes, om öfvertagandet för sommarmånaderna af sagda hotell i Hangö. Restaurationen kommer att förestås af hofmästaren Cadier, som allaredan här i Helsingfors dokumenterat sig såsom särdeles framstående i sitt fack. Till detta arrangement är Hangö att lyckönskas. En förut öfverklagad och känd brist blir sålunda afhjälpt och detta på ett sätt, som säkert kommer att öka Hangös renommé i ytterligare ett afseende, nämligen i den för en badort så viktiga matfrågan.

En del af fru Maexmontans vagnar och hästar blir äfven stationerade i Hangö i sommar.

En ny intendent är i år antagen, nämligen kapten Beckman.

Det rustas för öfrigt i full fart á villor och i centrala stadsgårdar för säsongen, som i år öppnas tidigare än vanligt. En del af Helsingfors ridinstituts hästar blir jämväl i sommar förlagda till Hangö. Stallet utvidgas och ridhuset förbättras.

De flesta villorna äro redan uthyrda.

Vårtecken i skyn

Vårtecken, ja. Redan under ett par veckors tid har det rapporterats från tillförlitligt håll att våren är på väg. Med stormsteg, som vi under ett par dagars tid även märkt här i Hangö.

Tussilago i Esbo, Ejdrar i frysen och islossning utanför Hangö i all ära, för mig finns det endast ett tecken som duger; Skränande måsar.

I dag hörde jag dem för första gången för denna vår, så nu är våren här.

Äntligen.

Fiffigt trädkramas i cykelstaden

En aningen ovanligare protest mot trädfällningen på Grandtomten har Bengt Wikström hittat för ett par dagar sedan. Hangöborna har säkert redan sett denna trädkramarcykel, men för de som bor annorstädes lägger jag upp dem i alla fall. Och då det inte finns några träd kvar att krama gör man som den gamla damens lilla pudel, eller i tiderna Kajsa Warg, man tager vad man haver...

Rätt fyndigt, egentligen, av den som kommit på namnet "Hjanko".

Artotek - kultur till låns

I samband med biblioteket öppnar det nu i april ett artotek.

Meningen med denna samling konstverk är att förmedla dylika, konstverk alltså, gjorda av konstnärer i Hangö eller med anknytning till Hangö, via biblioteket. Man får så att säga konst till låns eller så kan man för en rimlig månatlig avgift köpa den.

Konst på avbetalning med andra ord.

I början av artotekets verksamhet är det meningen att erbjuda verk av kring 15 konstnärer som Hangö bildkonstnärer valt bland sig. Den som är intresserad av ta sig en liten förhandstitt på vad våra lokala bildkonstnärer sysslar med kan besöka  Hangö bildkonstnärers konstgalleri.

Nu undrar jag, nyfiken som jag är, vad bibliotekets provision på förmedlandet av dessa verk är. Den vanliga provisionen för gallerierna brukar röra sig mellan 20 och 40% av konstverkets pris.

Vi får hoppas att denna verksamhet inte blir så framgångsrik att vi måste omvandla biblioteket till ett affärsverk.

Sittstrejken på Forcit

Sedan i tisdags har arbetarna på dynamitfabriken nött byxbaken. Man sittstrejkar. På tidningen Västra Nyland berättar man att det är en "vild sittstrejk på Forcit" men att stämningen är ganska lugn. Antagligen leker man hela havet stormar och spelar kort.

Nej, inga spel och lekar där inte, det här är allvar:
– Folk sitter ner och gör ingenting, säger huvudförtroendeman Andreas Sjöholm till Västra Nyland.

Undrar förresten om alla fått en egen stol, eller om man sitter i skift? Skiftessittas... Med kvällstillägg och övertidsförbud? Kanske får man från företagets sida mjuka sittunderlägg för att inte få skavsår? För sådana skulle ju räknas till en olycka som sker på arbetstid med en lång betald sjukledighet som följd.

Vad som är besynnerligt med denna strejk, åtminstone i mina obildade arbetarögon, är att man inte vill berätta orsaken till strejken. Hur ska man då kunna väcka sympati för en dylik strejk bland resten av befolkningen?

Tidigare i år beklagade man sig över att det nu ska stämplas då man kommer och går, det har järmats över att man inte längre blir transporterad till och från arbetsplatsen och nu är det då stämningen det är fel på.

För något antal år sedan räknades det som en smått otrolig lyckträff om man fick arbete på "Dynamiten", men det tycks nu ha svängt till nästan tvärtom. Nu är folk tvungna att arbeta för sin lön, det är slavarbete med tyranniserande arbetsledning och diktatoriska chefsfasoner som gäller.

Inte är det lätt att ha en arbetsplats i det här landet inte.

Sydspetsens miljöhälsonämnd

I kväll inleder då Sydspetsens miljöhälsonämnd sin verksamhet. Eller det har man nog säkert redan gjort tidigare, man har redan lyckats förbjuda än det ena och än det andra, men i kväll håller man sitt första möte under det nya namnet. Där man bland annat ska upphäva ett tidigare gjort verksamhetsförbud gällande "vår" fiskare Tage Gustafsson.

Jag brukar inte vara rädd för myndighetspersoner, det är trots allt meningen att de ska vara till för att skydda oss, men dessa tanter och farbröder skrämmer skiten ur mig.

Med ett drag av en penna kan de förstöra en företagares liv. Och är de riktigt lata och jävliga kan de låta bli att göra samma penndrag, med samma konsekvens.

Och så är inte ens direktören för Hangö, Raseborg och Ingå nya gemensamma miljöhälsoskydd, Katianna Kuula, kompetent.

Snobberi

I går hade jag möjligheten att besöka vår vackra grannstad, Ekenäs. Ni vet, den huvudsakliga tätorten i Raseborg, huvudstaden i miniatyr. Jag tror minsann att den växer inåt, åtminstone kändes gatorna trängre än förut. Och gropigare. Det kändes riktigt skönt då jag återvände till våra breda välskötta gator här i Hangö.

Inte för att nedanstående skulle ha någonting som helst att göra med ovanstående, men jag läste en liten notis i tidningen Hangö, från den 23 mars 1897 som jag använder för att fylla ut ett annars onödigt vitt utrymme.

- Hwad är en snobb? En grosshandlare i Köpenhamn slungade för några dagar sedan tillmälet "snobb" mot en juris studerande, hwaraf denne tog sig anledning att stämma grosshandlaren för ärekränkning.

Man wet ännu icke, hwilket domstolens utslag blir, men under wäntan därpå diskuteras i danska prässen lifligt frågan: "Hwad är en snobb?" Thackerays berömda definition att, "en snobb är en person, som beundrar jämmerliga saker på ett jämmerligt sätt", synas köpenhamnarna ha wuxit ifrån.

Bland de hundratals yttranden i frågan, som kommit "Politiken" tillhanda, ger tidningen priset åt följande:
"En snobb är en person, som känner werklig eller inbillad underlägsenhet i en eller annan riktning (t. ex. i andligt eller socialt afseende) och söker göra sig gällande just i det hänseendet, hwari han känner sin underlägsenhet t. ex. i andligt afseende genom öfwerlägsenhet gent emot andra, i socialt afseende antingen och wanligast genom att tränga sig på sällskap, som stå eller inbillas stå öfwer honom, eller genom att ständigt  racka ned på och hångrina åt sådant sällskap."

Arbetslösheten fortsätter minska

Det där med att vi Hangö har den högsta arbetslösheten som jag refererade till i mitt föregående inlägg ber jag om ursäkt för. Ja det säger man fortfarande i nämnda artikel på YLE, men det får de stå för själv. Intressant nog så går man nu på eftermiddagen ut med en "stor" nyhet: Hangö har inte längre den största arbetslösheten i Nyland!

Dom där nyhetsnissarna på YLE kunde nog egentligen ta och ge sig en aning tid att läsa igenom vad de skriver, de hör trots allt till den del av svenska YLE som lyfter lön för vad de gör.

Nu vet jag naturligtvis att felet i all tysthet kommer att rättas till och sedan fnyser nyhetsfröknarna, nyhetschefen rynkar på pannan och alla säger unisont; "Men nej, det har vi väl aldrig sagt!"

Ja, ja... Jag har för mig att det var en äldre släkting till mig som myntade ett uttryck som numera snurrar i släkten, det gick i stil med "Men när har de vetat något på Bonniers?" - då menade han uppslagsverket, ni vet - jag tror jag ska ta till en modernare version:

Men när sku dom ha fel på rundradion?

Men visst är det fint att arbetslösheten minskar! Trots att det går ut över det redan minskande befolkningsunderlaget. Numera ligger arbetslöshetsprocenten redan under 10%, eller för att vara ackurat 9,8. I antal personer betyder det 440 stycken, sägs det också.

En annan rubrik, men den tror jag jag använde i fjol, vore: 150% flere arbetslösa i Raseborg än i Hangö!

Tekniska chefer och närvårdare

Jag läser på YLE's västnyländska nyhetssidor att hamnens tekniska chef, Björn Peltonen, söker tjänsten som teknisk direktör i Raseborg. Då man ser på titlarna på de andra sökande, vilket naturligtvis inte egentligen betyder någonting, ser det ut som om Peltonen hade rätt goda chanser att få tjänsten. Vilket kanske är synd, för om jag förstått saken rätt har han gjort ett bra arbete i hamnen.

Om det nu skulle gå så illa att han inte får tjänsten kan han ju söka någon av alla de lediga tjänster vi har på stadens tekniska sida här i Hangö, om det bara är så att han söker nya utmaningar som det brukar sägas.

Men kanske även han vill lämna staden, såsom så många andra.

Men visst är det en aning lustigt att de i Raseborg behöver ännu mera chefer? Var det inte där man hade mångdubbel uppsättning av all "bossar" efter kommunsammanslagningen?

I ett annat inslag bekymrar man sig, fortfarande på YLE, över att företagen i Hangö lider brist på arbetskraft trots att vi har den högsta arbetslöshetsprocenten i Nyland. Man har fått ett uttalande av Pamela Tasanko på Arbets- och näringsbyrån som får åtminståne mig att småle. Hon anser att alla de som blev friställda från hamnen borde skola om sig till närvårdare.

Kanske något för Peltonen att ta fasta på, om allt annat skiter sig?

Vårdagjämning

Ja, i dag är det då den dagen då dagen och natten ska vara lika långa. Fast egentligen stämmer det där inte riktigt, men jag är inte tillräckligt fiffig för att förstå det hela, man behöver nog ha en fysikers utbildning till det. Och så vet jag inte om det var förra natten eller nästa som ska räknas, men det är väl kanske ingen skillnad.

Hur som helst förklarar det där med en blandning av ljust och mörkt säkert varför det är så jämngrått väder i dag.

Och på tal om fysiker, så var det i går dags för den årligen återkommande "Må bra-dagen", men min fysik var i går så bra och vädret ännu bättre så jag struntade i den. Har man sett en måbradag, så har man sett alla.

Min hustru, däremot, var där och mår nu så mycket bättre. Hon visste i går berätta att många tyckt som jag, tillfället var tydligen rätt dåligt besökt, så vi är nu högst antagligen närapå bevisat vara ett välmående folk som bebor den sydligaste spetsen av vårt land.

Det närmar sig val, bör kanske påpekas om någon nu råkat missa ett sådant meddelande, och på YLE har man öppnat någonting som kallas "Valkompassen". I valet och kvalet som jag är mellan det digra utbud av kandidater vi har uppställda, många även från Hangö, tog jag mig igenom frågorna för att se vartåt det lutar.

Jag tror att dessa uppställda kandidater har missförstått frågorna, för de kandidater valkompassen föreslog att jag skulle rösta på tillhör partier jag aldrig tidigare hört talas om. Men, visst kan jag tänka mig att vara nytänkande. Och vår lokala SFP-kandidat hade missförstått frågorna så till den milda grad att hon inte fick ett enda svar inlämnat och lyste således med sin frånvaro.

Däremot, till min stora förvåning, lyste kandidaten Koli här med sin närvaro. Så frånvarande som han varit denna vinter är det rent av nästa bejublansvärt att han visar sig fortfarande kapabel att kravla över någon sorts tröskel.

Ok, ok.... Livet går vidare.

Jag hade tänkt att min sista dag med Hangö Skvaller på ett fint sätt skulle symbolisera någonting, riktigt vad vet jag inte, men någonting. Första dagen jag gjorde trevande steg att skriva här handlade det om stridigheter inom den tekniska sektorn och då tyckte jag att det kanske hade varit passligt att sluta med ett inlägg om hur det hela slutade...

Om någon förstår vad jag menar.

Men, då för mig vilt främmande människor numera i butiken och på gatan frågar mig om jag varit sjuk då inga nya texter dyker upp, är det väl bara att ta skeden i nytvådd hand och fortsätta med det som man en gång påbörjat.

Som man bäddar får man ligga, sägs det, och det är väl så det är.

Så om det finns någon av er kvar där ute, välkomna tillbaka, svamlet fortsätter!

Så kan det gå

Sten Öhman har sagt upp sig.

Ett rykte gick i svang i dag på förmiddagen som visste berätta att vår stads tekniska direktör sagt upp sig från sin tjänst, och nu bekräftar tidningen Västra Nyland att så verkligen är fallet.

På VN pratar Öhman om gammal politisk ost, vilket jag inte riktigt förstår. För han sade ju upp sig, fick inte sparken.

Att ge sparken åt en tjänsteman i det här landet är svårt, men då en så pass högt uppsatt dito säger upp sig är det graverande.

Det hände i Hangö

Min hustru har förbjudit mig att måla mera fan på väggen än där är klottrat från tidigare, inte nämner jag med ett ord varken jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott, härdsmältor eller utrymmesbrist för 130 miljoner japaner.

Inte heller tänker jag berätta om besynnerliga ljusfenomen på himlavalvet eller rött regn i Italien.

I stället tror jag att jag i och med den vackra bilden jag fastnade för då jag bläddrade i gamla tidningar, den till vänster, ska inleda en kampanj där jag återger reklam som den gjordes förr, på den tiden cigarrer var cigarrer och måttlig alkoholkonsumtion utvärtes var bra för kroppen.

Detta så vackert illustrerade offentliga nöje gick av stapeln i början av 1900-talet, närmare bestämt 1908, och jag misstänker att både äldre och yngre läsare av tidningen Hangö fann ett visst nöje i annonsen i fråga.

Lokalt prassel i bläddret

Tidningen Etelä-Uusimaa håller med god fart på att profilera sig som den enda av våra västnyländska medier som vet hur man gör nyheter gällande Hangö.

Signaturen -kn- som rapporterar från vår stad slänger ur sig den ena bra artikeln efter den andra, i torsdags var det en tankeväckande artikel som berättade om hur hamnen är tvungen att vänta på lov från staten för att spränga bort grynnor och i dagens tidning läser vi ett fint referat om vad som sades och inte sades på stadsfullmäktiges senaste möte.

Problemet för vi med haltande kunskaper i det andra inhemska är helt klart uppenbart, men med benägen hjälp av översättningstjänster på nätet vill jag här i korthet återge en del av innehållet.

Artikeln i dagens tidning gäller alltså det senaste fullmäktigemötet och diskussionen kring godkännandet av "krisrapporten":

Stig Sundberg (sfp) godkände rapporten, men påminner fullmäktige att iaktaga försiktighet.
Jouko Kavander, (sd) anser att det blir svårt att inte ta nya lån och att budjeten borde rivas upp på nytt.
Anja Roos (saml.) läser ungefär upp rapporten i sin helhet på nytt och tillägger att det är någonting sjukt med sjukvården.
Outi McDonald (kd) tycker att det är bra att allt ser bra ut, men förvånar sig över att vi i Hangö använder minst pengar i landet till undervisning.
Birgitta Gran (vf) är glad över att inbesparingarna inte går ut över människornas dagliga liv.

Centerpartiets åsikt får vi inte heller denna gång höra, för gubbarna lyste som vanligt med sin frånvaro.

Jag tycker om att läsa om vad våra förtroendevalda egentligen tycker och tänker, kanske referat i den här stilen som EU använder vore någonting för HT?

Domesticering - ett himla liv om djuren

Det verkar vara pop, in, och jättehäftigt att ta ställning för hur djur behandlas - medan de är levande - i vårt moderna samhälle. Efter att de inte längre är det, levande alltså, behandlas de enligt storlek och smak.

Bisysslor, bondbloggar och rävaktiga flickor slåss numera om utrymmet i spalter och spiltor, nog vill ju även jag ta del i detta stundom rent animaliska kackel och snällt viftande på svansen återger jag en notis från tidningen Hangö av den 12 mars 1910:

Råd för hönsgården.

Det fordras mycken säd att göda höns vid kall väderlek och betalar sig sällan. Ventilation, som kommer in öfver allt genom springorna, är ingen ventilation alls.

Unghöns äro bättre vintervärpare än äldre, hvilka senare äro bättre än de förra till afvel.

Det är att rekommendera vid all fjäderfäafvel att lägga på handjuren tidigt på våren för att följande år para dem med hondjur; på så vis får man många kläckbara ägg.

Om hönorna har värpt regelbundet och en ny tupp tillföres dem får man ej af denna tupp befruktade ägg från stammen förrän åtskilliga dagar förflutit.

Om ett djur i flocken sjuknar, afskilj det genast, sjukdomen kan vara smittosam. Bättre att förekomma än att bota en sjukdom.

Ingen ras är absolut bättre än en annan; deras skötsel är olika, det är alltihop! Ni kan befordra er stams värpförmåga genom ändamålsenlig fodring af avelsdjur.

De tidiga vårmånaderna äro de på hvilka en hönsskötsels ekonomi hvilar. Unghönorna skola vara i full värpning; och de äldre ha afslutat fällningen. Gif dem just nu den bästa vård: de behöfva det särskildt nu.

Det sämsta sätt i världen är att ta vädret med i räkningen för att hönsskötseln ska lyckas. Man måste ställa så att man är oberoende af väderleken.