Nu är det förkylt

Vintern som skulle gå till historien som den kallaste i mannaminne och litet till verkar bli den man kommer ihåg som förkylningarnas vinter.

I skolorna lider man nu brist på både elever och lärare, vi får hoppas att våra byråkratiska statistiker låter bli att införa det nu rådande elevantalet i sina kurvor, för då stängs nog de få fungerande skolor vi har kvar i landet.

En tröst är att tjänstemännen som för bok är så förkylda så de inte orkar göra någon statistik för tillfället.

Förkylt verkar det också vara för det område som av staden kallas Skogsskärsfjärden. Leif Lindholm och Magnus Ekström, som ju planerar en fiskeodling i dessa vatten har tekniska nämnden på sin sida. Inför stadsstyrelsens inkommande möte går det på föredragningslistan, utan att läsa mellan raderna, att "Näringspolitiskt sett är en etablering av en fiskodling i närheten av Hangö lönande av många orsaker."

Delvis av den orsaken föreslås det nu att ge den nya stadsstyrelsen ska ge herrarna tillstånd att använda stadens vattenområden som "utrednings- och forskningsobjekt för ev. etablering av fiskodlingsanläggning."

"Utredning- och forskningsobjekt"? Ja jestas!

Stadsstyrelseval

Så är det då igen dags för vår stads fullmäktige att välja nya ledamöter till stadsstyrelsen. Stadsfullmäktige utser i kväll nio ledamöter och en personlig ersättare för varje ledamot för mandatperioden 2011-2012, samt väljer en av de valda ledamöterna till stadsstyrelsens ordförande och en till vice ordförande.

Under den senaste två-års perioden har vi som bestämmare haft Wikberg, Rönnblad, Roos, Nylund-Mällinen, Lindström, Larila, Gran, Wennerqvist och Kavander.

Det ska bli intressant att se vad våra folkvalda hittar på denna gång.

Flygfältet växer. Igen.

Tanken bakom vår goda stadsstyrelseordförandes ögonsten, utvidgningen av Täktom flygfält, verkar ha svårt att bli glömd och begravd.

Jag kan förstå att en politiker slänger ur sig vansinniga förslag, helt för diskussionens skull, men man tycker ju att folk kunde ta sina tankar med sig i säng och g(l)ömma dem under dynan.

Hur vår stadsstyrelseordförande Kavander tänker vet vi ju inte, men utan att vilja verka förnedrande så verkar det som om han inte överhuvudtaget sysslar med sådan verksamhet.

Nu har Raseborgs näringslivscentral blivit övertalad att gå in med, som YLE så informativt säger, "några tusen euro" för att hjälpa till att bekosta och betala en utredning.

Samma företag, ISS Proko Oy, som utredde bullerproblemen som fallskärmshopparna påstods ställa till med får äran av att göra denna utredning. Tanken bakom det här arrangemanget är säkert god, för de har väl tabellerna färdigskrivna sedan i fjol. Då kanske de här "några tusen" eurona räcker till.

Så vad är det då som ska utredas, frågar vi oss kanske. Buller, miljökonsekvenser eller ekonomiska realiteter? Nej, nej. Ingetdera av de här. Det utreds om landningsbanor ska byggas på västra eller östra sidan om Sandö träsk.

Utredningen i sig är tänkt att vara klar i slutet av mars månad, och jag väntar med spänning på resultatet.

Grov skadegörelse

Jag läser på tidningen Västra Nyland att någon sprayat vitt klotter på en rälsbuss som stod på stationen i Hangö. Vidare läser jag att polisen betäcknar skadegörelsen som grov.

I mitt stilla sinne förundrar jag mig över hur vår rättsbalk fungerar om det är möjligt att syssla med ett dylikt brottsrubricerande. Om dessa, som det sägs 2 till 4 personer för polisen vet inte utan gissar, blir stämplade som grova brottslingar, för lite klotter på en rälsbuss, vad vore det då om de hade slagit in några fönster? "Jättegrovt"?

Pojkarna och flickorna som sysslar med dylikt är just det: pojkar och flickor. Om 20 år så skäms dessa ungdomar över sitt tilltag om naturen får ha sin gilla gång. Men om de blir stämplade som "grova" brottslingar kan det gå åt helvete.

Och så undrar jag över hur det kan vara grov skadegörelse då det rör sig om en rälsbuss. Har det någonting att göra med att vi alla är lika inför lagen, även jag och VR, att göra? Om någon hade sprayat biografens reklamskyltar fulla med färg eller din husvägg blivit målad vit hade polisen knyckt på nacken och kallat det skadegörelse, kort och gott.

 Men man kan kanske ta det som en opinionsyttring, en protest mot att tågen aldrig går? Då är det inte ens straffbart.

Hur stadsgränser komma och gå

På den tiden då det begav sig och staden var ny, så hörde ju egentligen inte så hemskt mycket av det som numera räknas till Hangö stad egentligen till Hangö över huvudtaget. Hangöby och Hangö Norra hörde till Bromarv, allt kring Täktom och ditåt hörde till Ekenäs och Hangö stad bestod av några få hus kring Berggatan och Boulevarden. Men Hangö stad var redan då en viktig plats, helt enkelt för att här bodde så förbaskat, förhållandevis, många människor med en slant i fickan. Sålunda kunde en annons se ut som den till vänster, hämtad ur tidningen Hangö från den 8 januari 1895.

Senare inköptes, jo för reda pengar, våra närliggande områden och staden växte fort. Både i omfång och som invånarantal. Hangöby och Hangö norra var de första områden som behövdes, och det ses väl som helt naturligt, numera, men polemiken kring ärendet var ofantligt och rikstäckande.

Redan 1910 förflyttades den kyrkliga verksamheten i Sandö, Täktom, Tvärminne och Bengtsår till Hangö kyrka, men först 1977, i och med den första kommunreformen, avskiljdes byarna från Bromarv och Ekenäs till förmån för Hangö.

Kommunreformer och -sammanslagningar i all ära, för visst och säkert är det så att småbyar inte har ekonomiska möjligheter att överleva samhällets krav på service, men nog börjar jag tycka att det hela går för långt.

Då man påtvingar kommuner att göra inbesparingar "För samhällets bästa", gör tvångssammanslagningar av fungerande enheter, drar in på de statliga fungerande servicebolagen och privatiserar resten, så undrar jag, vem är det nu egentligen som är samhället?

Och vem har sagt att vi vill höra till Helsingfors? I gamla tider hörde vi, hela halva södra Finland, till Åbo.

Ny planläggningsarkitekt

Situationen gällande planläggningen i staden har under flera år varit svag, konstaterar miljönämnden, och det är inte utan att man håller med. Och så har situationen varit redan en längre tid. 120 år, ungefär.

För att råda bot på detta beslöt miljönämnden den 14.12.2010 föreslå för stadsstyrelsen att det inrättas en tidsbunden befattning som planläggningsarkitekt på fem år och att landskapsarkitekt Heli Vauhkonen väljs till befattningen.

Landskapsarkitekt Vauhkonen har tidigare varit anställd på tidsbundet kontrakt, som varat ett halvt år i gången.

Stadsstyrelsen konstaterade i måndags att stadsstyrelsen inte har befogenheter att ta personal till miljösektorn, så man beslöt bevilja miljönämnden tillstånd att anställa en planläggningsarkitekt i arbetsavtalsförhållande för två år i gången. Onödigt invecklat?

Nå, nu byter då landskaparkitekten namn till planläggningsarkitekt. Förhoppningsvis får vi då ordning på stadens planläggning. Men risken finns förstås att landskapet nu blir negligerat. Eller?

Tvärminne Caravan

Det kom ett bekymrat brev från en läsare som ryktesvägen fått oroande uppgifter. Brevskrivaren berättar att det i Tvärminne ska öppna en husvagnscamping och detta utan att kontakta berörda ortsbor och sommarstugeägare. "Vad alla känner oro inför är att campinggästerna ska bryta den stillhet och göra inkräktan på den natur som är orörd kring vattnet.", sägs det bland annat i brevet.

På nätet läser jag att det är frågan om uthyrning av långtidsplatser för husvagnar. Det ska finnas plats för 25 st husvagnar eller -bilar med reserverad plats på ca 100 m2 per vagn (15x7m). I framtiden ska området utvecklas och förstoras, sägs det på Tvärminne Caravans hemsidor.

Guidade fisketurer och utflykter i skärgården utlovas det också.

Vad jag inte kan förstå är att jag har missat ett så här pass stort projekt. Det borde ju rimligtvis ha varit upp i både miljönämnden samt tekniska nämnden med alla möjliga sorters ansökningar om lov för både ditt och datt.

Solförmörkelse

Vid fyravindar råkade det 10.50 komma en lucka i molntäcket, taget på en 1000/sek genom 11din svetsglas. B. Wikström.

Jouko Mäkinen i Etelä Uusimaa

Till min stora förvåning och glädje damp det ned en Etelä Uusimaa i postlådan i går.  Där ser man, gratistidningar får nog ut nummer då betaltidningarna firar nyår...  Den för oss Hangöbor mest intressanta artikeln var antagligen  intervjun med vår stadsdirektör Jouko Mäkinen.

Stadsdirektören vädrar öppet sina funderingar över året som gått samt ger några tankeställare gällande de ekonomiska utmaningar staden står inför då det gäller hamnen, grundtrygghet och - hör och häpna - tjänstemän och beslutsfattare!

Jag citerar, fritt översatt från finskan:

- Kanske det bästa som hänt under 2010 är en sorts andlig förändring, en känsla bland såväl tjänstemän som beslutsfattare (med några få undantag) att vi alla sitter i samma båt, att vi upptäckt att båten går säkrare mot sitt mål om vi alla ror åt samma håll.

Han har så rätt så, den gode Mäkinen, men min ostillade nyfikenhet får mig att undra över vilka beslutsfattare och tjänstemän han kan tänkas mena med de "undantag" som han säger ror åt fel håll?

Buller och bång

Den där besynnerliga ovanan vi har att fira in det nya året med skrik, tjim och tjo, raketer och annat oljud är egentligen ingenting vi borde göra. Sedvanan, för det är ju precis det som det blivit, att hålla på med sådant här otyg mitt i natten hör egentligen inte alls hemma här i vår mörka nord. Men hur länge har vi egentligen hållit på med denna, som egentligen inte är annat än ännu bara en orsak att få supa till litet, sed? Av en slump snubblade jag över följande belysande artikel i tidningen Hangö, från den 2 januari 1905:

- Wid det nya årets ingång uppwäcktes en stor mängd stadsbor af att signalraketter uppkastades från i hamnen liggande ångfartyg, hwarjämte ringklockorna och ånghwisslorna fingo ohejdadt ljuda under cirka 1/4 timmes tid. Att mången sömndrucken stadsbo rusade upp från sin bädd i den tro att elden war lös, får tagas för gifwet, alldenstund owäsendet som helt öfwerraskande för oss, hwilka ej äro wana wid att med buller och bång taga emot ett nytt år. I utländska hamnstäder torde det dock höra till saken att samtliga i hamnarna liggande fartyg ringa och hwissla så godt de det förmå då klockan slår 12 på nyårsnatten.

Ett nytt år och nya spektakel

Jaha. Då ska vi alla gemensamt ta nya tag och göra en kraftansträngning för att göra det nya året bättre än det som gick. Jag önskar oss alla lycka till.

Men inte riktigt ännu känner jag för att helt lämna det gamlla året bakom mig. Det var nämligen nyårsafton, och den till ära brukar vi Hangöbor, likt ungefär hela resten av världen, anordna fyrverkerier av diverse slag. Och fyrverkerier är alltid vackert att se på, tänkte jag, traskade uppför kyrkbacken för att få en god översikt av det hela.

Till min stora förvåning rusade det plötsligt in ett gäng människor i vattentornet och en stund senare gnistrar det kring ytterväggarna på detsamma. Det såg förbaskat bra ut, men nu undrar jag; Vem var det som hittade på en sådan här bra idé?

Genomgång av året som gick

Jaha, nog är det väl dags att kravla sig ur sängen då. Nyårsafton står ju inför dörren. Jag har tillbringat ett par dagar i halvdvala med en liten förkylning och radion som enda sällskap. Och i radion har det så gott som enbart sänts repriser, så som det av gammal god tradition brukar vara dessa sista dagar på året. Det kallas ”en genomgång av året som gått” och liknande fint.

Så varför inte applicera samma koncept på ett inlägg här? Således,

Året som gick, en i korthet gjord sammanfattning:

I januari berättade S-market att butiken i centrum, den på Bangatan, ska utvidga. Min gissning var då att det kommer att påverka de mindre till kedjan hörande affärerna i staden, fastän detta då förnekades. I går berättades det att Sale på Esplanaden ska stänga, en delorsak är att S-markets utvidgning påverkar affären negativt.

Den största och säkert en av de viktigaste ”nyheterna” för februari torde ha varit Harkimos och stadens undertecknande av avtalet gällande bostads- och hotellbygge. Här finns ingenting nytt att komma med, ännu heller. Däremot vet jag berätta att projektet hotell Regatta framskrider med fart, helt i enlighet med planerna. Till det återkommer jag i dagarna.

Största nyheten för mars månad var, i särklass, hamnarbetarnas strejk. Det är nu inte så ovanligt att det strejkas i våra hamnar, men den här gången höll spektaklet på att gå illa för hela landets ekonomi. Landets fäder talar om speciallagar för att hindra liknande strejker. Hamnarbetarna pratar ännu i denna dag om hur de fick 100€ per dag, sju dagar i veckan, och gratis mat för att gå hemma och se vana ut.

I april led några gubbar i staden av våryra. Nu ska det tammesjutton byggas internationellt flygfält till staden, tyckte de. De verkar fortfarande lida av samma yra, för inte har de planerna lagts på hyllan ännu i alla fall.

I maj öppnade krogarna, en efter en, och sommarsäsongen inleddes så sakta. Så ska väl även ske i år, med vissa modifieringar i innehavarstrukturer och liknande.

I juni beslöts det att hoppis vid Märsan ska rivas, inte så ett populärt beslut bland ungdomarna, men nu har Sten Öhman lovat fixa dit ett nytt hopptorn till inkommande sommar. Få se hur det går. Midsommaren firades i sedvanlig ordning med betonggrisar och koncentrationslägerstämning, trots alla löften om att så inte skulle ske.

En av de varmaste somrarna i mannaminne närmar sig sitt slut. Företaget PopMotion misslyckas i sin marknadsföring av Hangö-regattan som en familjefest och staden lyckas med sin negativa marknadsföring av samma spektakel. Inte på 70 år har vi sett så få regattafirare i staden. Orsakerna står att se i ”företagarnas lättja till att ta initiativ”, förklarar en tjänsteman.

Augusti medförde omdirigeringar i blivande ägarförhållandet för den nya Fiskhanteringshallen i Hangöby. Stadens tjänstemän och ledande politiker hade gjort en ”missbedömning”, ”läst det finstilta fel” och ”inte uppmärksammat tillägg i det finstilta”, så nu hyrs hallen ut till ett privat företag med option på ett kommande köp av hallen.

September kom och resultatet av den gågna sommaren gås igenom. Som ett indirekt resultat bestämmer sig staden för att det bör anskaffas parkeringsautomater ”till strategiska ställen” i staden. Problemet sägs vara den ökande turismen. Jag väntar fortfarande med en viss bävan över till vad detta ska leda.

I oktober påbörjades rivningen av Finndisp, första snön för vintern visade sig, staden beslöt lägga ut Fyra Vindarna och Plagen till allmän anbudstävlan och Ungdomsgården flyttade.

I november pratades det mest om i stort sett alla de tidigare nämnda händelserna, för här i Hangö har vi inte så bråttom, Posten får sköta matutdelningen i vår stad, R-kiosken delar ut posten. Snön började falla på allvar och det har den inte slutat med än.

December är inte riktigt slut ännu, så kanske hinner det ännu hända någonting trevligt ännu på detta års sida.

Gott Nytt År, på Er!

Dubbelmoral i kubik

Samtidigt jag sitter här och väntar på att snön på något magiskt sätt ska försvinna läser jag nyheter från än den ena och än den andra platsen.

Vad jag reagerar på, igen, är det sätt det rubriceras nyheter på, då i synnerhet de som gäller Hangö. Hur kan man lyckas vinkla allting så negativt, enbart med motivering att det gäller Hangö? Låter det kanske bekant? Upprepar jag mig?

Visst gör jag det.

Men, med rubriker som "Tveksamt om blåmusselprojekt i Hangö lyckas" (YLE), då man kunde skryta med att Viskoteepak på eget initiativ försöker bättra på vattenkvaliten och ”Katastrofalt läge i Hangö” (VN) då de inte har tillräckligt många missbrukare i Raseborg, har jag svårt att låta bli.

Vafför, frågar jag mig likt rumpnissarna, gör di på detta viset?

Att Benjamin Knopman dessutom i VN skryter med hur "alla" super på Affes i Karis gör ju inte saken lättare att förstå.

Det var den, det

Då har vi igen en gång, de flesta av oss, ätit för mycket och många av vår finländska medborgare dessutom druckit likaledes. Förhoppningsvis har alla klarat sig utan dess värre blessyrer och allting har gått er väl.

Farbror Polisen meddelar att vi har skött oss över förväntan, till motsats mot Raseborgarna där de betett sig som Hangöbor, enligt YLE, med slagsmål och stridigheter i hemmen.

Någon på Granitgatan hade stekt sin julskinka en aning för länge, hörde jag i går på Gröna Kajen. Till all lycka hade ingen fått några större men av det. Men skinkan var förstörd, antar jag, eftersom brandmännen tillkallades.

Räddningsverket tog emot larmet klockan 03.25 natten mot julafton, vet skandalblaskan Iltalehti att berätta, men i övrigt är medierna ännu en gång oense om hur det hela har gått till.

Men, egentligen, spelar det ju ingen roll. Det huvudsakligen viktigaste är att inga personskador uppstod.

Bilden till vänster är enligt tidningen Iltalehti tagen av Västra Nylands Räddningsverk, vilket borde betyda att den är vår allas egendom. Om inte, så voi voi.

Syndalens skjutlägerområde fick miljötillstånd

Regionförvaltningsverket i Södra Finland utfärdade den 21 december 2010 ett miljötillståndsbeslut som gäller funktionerna på Nylands Brigads skjutlägerområde i Syndalen.

Miljötillståndet gäller de s.k. skolskyttebanorna för vapen av gevärskaliber (G1–G3), skjutbanan för skytte med pansarvärnsvapen (SKO), eldställningarna för granatkastare (R2–R9) samt området för sprängning av minor och området för handgranatskastning.

Kustartilleriets skjutningar mot mål på havsområdet upphörde den 1 februari 2003 på order av marinens kommendör, och miljötillståndet tillåter inte att dessa skjutningar fortsätter.

Beslutet gäller tillsvidare. Tillståndsmottagaren ska lämna en ansökan om kontroll av tillståndsföreskrifterna till regionförvaltningsverket före utgången av 2018.

Om någon är intresserad av att läsa beslutet i dess helhet finns det HÄR.

Det enda riktigt intressanta med beslutet är den korta historik över området som ingår. Bland annat läser jag att det på området för första gången ordnades ett utbildningsläger redan 15.6.1931, å av Nylands skyddskår och Lottadistrikt

Öppna dörrars dag i stallet

Hangö Udds Ryttare

Det utlovas mycket kallt väder över jul, och redan nu är det närmare -20. Inte så roligt, kanske, men hur var det nu det sades om väder och kläder?

De som vågar sig ut i kylan kan i morgon, på julafton, ta sig upp till stallet för att se på hästar, tomtar och annat skojigt. Hangö Udds Ryttare håller, enligt gammal tradition, öppet hus från klockan 10.00.

Vi besökte en gång stallet på julafton, för många år sedan, och det var både trevligt och intressant. Någonting värt att göra igen, kanske?

Hästmänniskorna, eller föreningen HunR för att vara petnoga, fick förresten sitt arrendekontrakt förnyat fram till år 2039 och byggnaderna på området får de lösa in för en summa på 5.000 €, så den verksamheten torde vara tryggad för en lång tid framöver.

* * * * *

Jag fick ett vänligt påpekande om att ärendet gällande ryttarnas arrende ännu inte är behandlat i fullmäktige. Där ser man, man ska inte ta för givet att allt man läser är korrekt, inte ens fast det står på YLE-västnyland.

Men jul firar de i alla fall.

Reklampelar-rumba

Då och då, i bland ofta, görs det så besynnerliga beslut att man inte riktigt förstår vad man läser. Och, jonej, det beror inte på att jag har klarat mig dåligt i läsförståelse tidigare.

För att klarlägga vad jag menar tar jag ett exempel från tekniska nämndens senaste möte.

Stig Levin har haft en reklampelare i Östra hamnen sedan 28.11.1995. Nämnden konstaterar att han betalt hyran under den tid så som sig bör, men stadsingenjör Kerkelä meddelade den 10 juni 2009 att den ska bort och markplätten försättas i ursprungligt skick.

Sedan höll man den 17 (!) juni 2009 ett möte där man beslöt att säga upp avtalet. Och det mitt inför kommande sommarsäsong. I stället beslutar man betala tillbaka det årets arrendeavgift.

Helt naturligt krävde Levin en rättelse, så att arrendeavtalet skulle ta slut den 31.12, vilket tekniska den 16.9 gick med på, men uppmanade Levin att genast därefter flytta pelaren - och försätta området i sitt ursprungliga skick.

Nu på hösten, den 30.9.2010, lämnar så Sjöorms-Lasse, Lars Höglund in en skrivelse vari han begär att få ha en reklampelare i Östra hamnen, på samma plats som tidigare. Pelaren tänker han sig köpa av Stig Levin. Det tycker nämnden att är en ypperlig idé och ärendet klubbas igenom på det senaste mötet.

Det hela verkar småkonstigt och besynnerligt, då man dessutom konstaterar att "Ifall reklampelarna iståndsätts och används enligt ursprungstanken så torde det inte föreligga något hinder till att ingå ett nytt arrendeavtal med den nye ägaren. Uppsägningen av det gamla avtalet torde närmast ha berott på estetiska skäl och inte placeringen".

Då är det ju inte området som ska snyggas upp, utan samma pelare som stått där tidigare. Kunde man inte begärt det av Levin?

Nu är det verkligen bråttom

Så här dagarna före jul är det alltid ett sjujäkla ståhej. Brådis, brådis... Klappar ska snickras, färskt hö strös över golvet, skinkan skjutas och ölet ska bryggas.

Man har ju knappt tid att skvallra.

Inte för att det nu finns så mycket att skvallra om; Snön faller och ställer till problem, mera för YLE än för oss tror jag, Casino ska säljas i år igen och det har varit inbrott litet här och där. Ungefär som varje år.

De av er som redan kommit så långt att ni börjat steka den nyslaktade grisen blir av Hangö stads vatten- och avloppsverk påminda om att fettet från skinkstekningen inte hör hemma i avloppet. Staden kommer på sin hemsida även med råd om rätt förfaringssätt:

"Rätt behandling av skinkfettet är att låta det stelna, varefter det kan sättas i bioavfallskärlet eller i komposten. Ifall denna möjlighet inte finns, sätter man det stelnade fettet i en mjölkburk eller någon annan förpackning som kan slutas och behandlar det som blandavfall."

Bra! Goda råd är inte alltid dyra. Bra mycket billigare än att försöka få tag i en rörmokare på julafton, i alla fall.

Årets idrottare 2010

Jag upptäckte till min stora förfäran att jag totalt glömt bort det stora evenemang, eller glöggfest, som skulle ordnas till de personers ära som på olika sätt genom sina insatser gjort staden känd utom dess gränser.

I samma veva skulle även årets idrottare premieras. Det var i år frisbeegolfaren Kalle Rinne som hade äran att skaka hand med den i pension gående Sjöstrand. Rinne har som meriter bl.a. ett brons från europamästerskapen i Bas-de-Calais i Frankrike, vilket med tanke på hur stor grenen är ute i europa verkligen inte är fy skam.

Det är trevligt att staden sysslar med den här sortens evenemang, som sist och slutligen inte kostar så förfärligt mycket, men ändå säkert ger en känsla för de inbjudna att de inte arbetat helt förgäves och oförmärkt.

En sorglig händelse utanför Hangö

Vår stora finlandssvenska dagstidning, Hufvudstadsbladet, har den 18.12.1886 infört följande sorgliga notis:

- En Sorglig olyckshändelse inträffade i Hangö i dessa dagar skrifwer wår korr. lotsen wid Hangö indre lotsplats Isaksson, jämte lotslärlingen Blomqwist woro på hemwäg efter lotsning af ett fartg, och hade redan tillryggalagt färden öfwer de största fjärdarne, emellan Hiitis och Hangö udd, eller en wäga sträcka af cirka 3 a 4 sjömil, då de emellan holmarne i skärgården öfwerraskades af en stormil med hagel och snö byar, som i ett nu och innan de hunno få mästerna ned, kullstjälpte båten, hwilken genast fylldes med watten, därwid båda twå kommo i det kalla och wåta elementet.


I fyra timmars tid arbetade de wid båten för att hålla sig ofwan watnet. Ibland woro de på kölen och sedan åter under båten, under försök att drifwande, uppnå den icke alltför långt aflägsna Gunnarsöstranden, där en fiskare nyligen tillbragte sex dygn utan föda och wärme.


Krafterna tröto emellertid snart hos Isaksson, som war den äldre af männen, ehuru blott ännu 35 år gammal, Blomqwist är omkring 20 år. Ett rep bands runt honom, men han klagade ändå allt fortfarande att han började blifwa styfware och styfware och äfwen Blomqwist kände sina lemmar betänkligt styfna. Båda uppnådde emellertid Gunnarsö strand, men då Blomqwist skulle se efter sin kamrat, hade denna redan upgifwit andan, under några böner, dem Blomqwist hörde honom framhwiska - de hade redan i båten tagit afsked af hwarandra och bedt den möjligen efterlefwande att till hustru och barnen i hemmet, framföra den sista hälsningen från maken och fadren.


Swår är lotsens och skäribons kamp för tillwaron, i synnerhet höst tiden. Nästan alla år skördar hafwet något offer.


Isaksson efterlefwes af hustru och fem barn, lyckligtwis ändå icke i så dåliga omständigheter.


Sedan Blomqwist uppfyllt den sorgliga pligten att öfwerhölja liket af kamraten, qwarlemnades denne på holmen, hwarefter Blomqwist, med den numera länsade båten, så wåt han war, hopade med aktern mot winden för att undwika wågswallet, försökte uppnå menniskoboningar. Han hamnade också slutligen på Bromarfs-landet wid Padwa gård, där han af en skepparegästfritt mottogs och omhuldades. Någon fara för hans hälsa lärer icke förefinnas.

Hangö bör flyttas innanför ring III?

Helsingfors handelskammare har kommit med ett smått konstigt påstående om att hamnarna i Finland är för många, läser jag att YLE läst på Kauppalehti.

Det är nu i och för sig inte så mycket att orda om, vi vet ju alla att det sakta men säkert ska tas död på allt som är utanför ring III, men den här gången har de nog huggit i sten.

Inte för att det spelar någon större roll, varken handelskammaren i Helsingfors eller YLE-västnyland har några som helst befogenheter att bestämma över var landets hamnar ligger, men nog är det ju småkonstigt att det hela tiden ska hoppas på Hangö.

Här om dagen läste jag på tidningen Etelä Uusimaa att det innebär problem för räddningsverket då "Hangö är så långt borta och isolerat", ungefär.

Det skulle, helt naturligt, vara förmånligast för alla parter om vi skulle flytta vårt räddningsverk till Vanda och ringa efter Raseborgarna då det brinner. Eller kanske vi kunde få någon form av kontrakt gjort med Lappvik FBK.

Jag tycker att vårt lands ledande skikt sköter det här med utlokalisering på ett alldeles besynnerligt bakvänt sätt, men det är väl så som det ska vara. Förr gav man med ena handen och tog med den andra, men numera tas det med båda.

Men, som sagt, ingenting av det här har någon som helst betydelese, för varken hamnen eller räddningsverket går att flytta.

Vi är för rika

Nå, en rubrik som den där kan inte väcka annat än ilska och avundsjuka. Men med "vi" menar jag inte du och jag, utan just vi. Jag läser på den så ofta så allvetande YLE att "Kriskommunen Hangö är för rik".

Bakgrunden är att de statsandelar vi fått i egenskap av kriskommun nu ska minskas med 2 miljoner. Orsaken lär vara att vi betalar för mycket skatt. En liten intressant detalj i samma reportage är att även Ingå och Sjundeå blir av med statsandelar medan däremot grannen Raseborg får 1 miljon till.

Så vilken kommun är det egentligen som är i kris? Men sådant måste vi av hävd tala tyst om.

Egentligen så tycker jag ju att det här är ett bra tecken. Om skatteinkomsterna stiger så pass mycket att statsandelarna minskar betyder det att vi har fått båten på rätt köl igen och staden kommer att överleva. För det är ju kalla siffror som dessa anslag baserar sig på.

Hur tanterna och farbröderna sedan använder skatteinkomsterna är en helt annan fråga.

Snö och -dumpning

Tekniska nämnden ska på sitt möte i kväll diskutera var staden ska göra av med all snö som så givmilt sprids över vår glänsande sjö och strand.

Ingen av oss blir förvånad över att staden har dumpat snö i havet, så har det gjorts i alla tider, men däremot blir jag förvånad över att det i en och samma text kan konstateras att "Snömassorna innehåller en hel del skräp, oljerester från bilar och annat avfall. Det är förbjudet enligt lag att skräpa ner vilket betyder att det nuvarande snöröjningssystemet måste ändras eller förbättras." för att sedan konstatera att det inte behövs miljötillstånd för detta förfarande.

Nå, jag tror nu inte att det har så omskakande stor betydelse var dessa snömassor dumpas, under den snörika vintern i fjol "dumpades" snön från Berggatan med omnejd i backen bredvid Maret och ingen har blivit sämre av det.

Förr i världen, då avstjälpningsplatsen fortfarande tillhörde staden, kunde man ha tänkt sig att forsla snömassorna dit, men det går ju inte längre. Dessutom har vi det stora problemet med att hela halva udden är grundvattenområde och där får man inte dumpa sådan här skit. Skit? Ja det är ju värre än så, miljömässigt sett.

Men nu ska det göras en utredning över var snön ska dumpas. Ironiskt nog ska den utredningen presenteras i maj.

Jag tror att den här utredningen hör till den avdelning vi vanliga medborgare kallar sånt som ska förpassas till "Ö-mappen", det vill säga sopor. Ja, men nej, det gick ju inte.

En annan sak man kan undra över är; Varför i hela fridens namn behövs det nästan ett halvt år för att utreda en dylik sak?

Förvånande vändningar gällande Plagen

Stadsstyrelsen sammanträdde i går för att bland mycket annat besluta i den redan en gång bordlagda frågan gällande vem som ska få hyra Plagen de inkommande tre åren.

Som bekant hade den föredragande föreslagit att Maija Ainamo med ett under bildning varande bolag skulle få ta över verksamheten. Men så gock det nu inte. Stadsstyrelsen bestämde sig för att hyra ut strandcafét till Anders Augustsson, som lämnat in ett anbud där han lovar ungefär hälften av vad Ainamo gjorde i sitt anbud. Den kanske väsentligaste skillnaden i anbuden är den att Augustsson lovar hålla skrinnskobana på vintern, då även cafét skulle vara öppet.

Ja, och så det att han i sitt anbud begär de utlovade tre åren och dessutom en option på de därefter inkommande 27 åren!

Somliga vet i vilka trådar det ska dras, men det är väl bara att gratulera.