Venuspassagen

Som ett ypperligt exempel på att även jag är i behov av en planeringsassistent kan jag här berätta att jag i min e-post helt överraskande hittade ett meddelande från den gode Benccu. Han har haft godheten att, redan den 6 juni, förmedla en bild på den så mycket omtalade Venuspassagen.

Venuspassager är som bekant sällsynta och inträffar i ett mönster som upprepas vart 243:e år, och nu hade vi dimma och moln i vägen här då det inträffade. Naturligtvis. Så Benccus hårda utrustning och nogsamma förberedelser var förgäves. Men en bekant till honom - Täcktombon Peter Lundqvist som reser världen runt i arbetet och tar de mest fantastiska bilder - har i USA lyckats med följande bedrift:

Visserligen hade han tillgång till ett observatorium, men ändå. Det är i särklass den bästa bild på Venuspassagen jag någonsin sett.

Heja Täcktom, och tack Peter!

Planeringsassistent

Så här i stundande kristider söker staden en planeringsassistent. Det finns knappast någon som kan säga emot, då jag på fullt allvar påstår att det är i sista minuten man söker en sådan.

Till arbetsuppgifterna hör nämligen upprättande av tomtindelnings- och fastighetsförrättningskartor, uppdatering av kommunregistren och baskartan, biträdande uppgifter i anslutning till planläggningen, arkivering samt utlämnande av beställda utdrag.

Nu tror jag ju nog att man på tekniska och miljöverket i någon mån klarat av det här arbetet redan tidigare, med några få undantag, men det är verkligen på tiden att man får en assistent som kan hjälpa alla de hårt arbetande direktörerna med det till smärtgränsen tangerande hårt betungande arbetet.

I synnerhet arbetet med att renskriva alla olika versioner av våra baskartor som finns. Det kan inte vara lätt att hålla reda på vilken av dem som är den mest aktuella och sådant kan vålla huvudbry hos våra tjänstemän. Det har man ju sett, att det inte är så lätt.

Men det där med arkivering tror jag nog vilken tjänsteman som helst klarar av, det är ju bara att göra som förut; Allt obehagligt hör hemma i Ö-mappen.

Korruption

Till min stora förvåning både läser och hör att våra styranden helt plötsligt tycker att det är en bra tanke med andelsfastigheter på Fabriksudden.

Jag förvånar mig storligen i att människor som arbetat hårt för att få den nya turiststrategin igenom tycker att det är OK, jag förvånar mig mycket över med den insentitet det här ska drivas igenom, jag förvånar mig över att folk som jag trott vara någorlunda vettiga plötsligt blir vettlösa.

Jag förvånar mig storligen över de försvarstal som redan hålls, jag förvånar mig storligen över att allt nu ska bli bättre. Jag förvånar mig över de ilskna kommentarer jag får då jag ställer frågor, jag förvånar mig över den ilska jag bemöts med då jag kräver svar.

Jag förvånar mig över att det tog åratal att fixa igenom de ritningar vi hade, nu tar det några veckor. Jag förvånar mig att det ingenstans numera pratas om garantier, nu pratas det om möjligheter.

Nu kommer här svordomar, täck era barns ögon. Eller öron om ni läser högt.

Om våra styranden verkligen är så förbannat dumma att de inte förstår skillnaden mellan ett hotell och ägarbostäder [andelslägenheter] borde de alla förklaras som imbecilla och läggas på hemmet. Om staden nu har möjligheter till sådant, då det inbesparas.

Nu, om någonsin, kan våra folkvalda visa att en tjänstemannaberedning inte betyder ett dyft. Säg NEJ. Visa ryggraden, era djävlar. Visa att ni är Hangöbor, inte ryggradslösa krälare.

Om någon enda av de styrande som nu leker Monopol med framtiden, ens genom barn eller syskon, äger en andel i någon som helst form i dessa hus; Jag polisanmäler er för korruption.

Inte bara barnet, utan alla runtomkring.

För fy fan vilket mygel.

Jag skäms över er.

Och, javisst ja. Har ni redan funderat ut vartåt på udden vi ska göra nästa hotellprojekt?

Simskola

Det slog mig helt plötsligt att jag inte läst ett ord om ordnandet av simskola nu under sommaren, men ett litet rotande på stadens hemsidor gör mig gladare; Jo, det ordnas simskola även i år. Information om tid, plats och pris går att hitta HÄR.

Som en liten informativ lustifikation kan jag återge ett inslag, som nästan kunde varit skrivet i dag, ur tidningen Hangö från den 16 juni 1910:

Simkurserna. Hangö simsällskap har i år tagit initiativet till anordnande av kurser i simning och livräddning liknande dem som med så livligt intresse omfattades av allmänheten senaste år.

Kurserna skola såsom i fjol försiggå i allmänna simhusen å Fabriksudden. Avdelningen för manliga elever kommer att ledas av simläraren Lasse Railic, vilken detta år även anställts som massör vid badanstalten. Lärarinna vid kvinnliga avdelningen blir studeranden Ruth Gabrielsson från Tammerfors. Enligt annons i dagens blad vidtaga kurserna den 20 dennes.

Simning är ju en för Hangö naturlig sport och får man väl därför anse att dessa kurser skola tillvinna sig största möjliga anslutning isynnerhet som sommaren lovar bliva för dessa kurser särdeles gynnsam. Simkursen lämnar ju i alla avseenden mycket övrigt att önska, men simmarena hava ju alltid förhoppning om, att stadens finanser skola tillåta åtminstone någon uppoffring för detta i sanning kommunala ändamål. Bortskämd är ju ingen här och skall man väl därför finna sig i att reda sig så gott man kan.

Närmare uppgifter om avgifter m. m., ingå i annonsavdelningen.

Allmännyttigt syfte

Som det säkert redan är allom bekant har Outi McDonald blivit vald till överläkare vid Hangö HVC, om hon tar emot arbetet. Det hoppas jag hon gör, för om jag förstått saken rätt är det enbart hon här i staden som vet hur HVC fungerar.

Problemet som jag ser det, då det gäller tillsättandet av våra olika chefer och anställda i våra instanser här i staden, har snarast tack och lov oftare varit en kostnadsfråga än en personfråga. Man vill ha bra, men var ska man riva de behövliga pengarna. Det här gäller nu egentligen all verksamhet som staden står för. Den allmännyttiga verksamheten.

De sätt man nu främst använt för att införskaffa medel för denna allmännyttiga verksamhet är försäljning av egendom och skatter. Hur logiskt och lättfattligt som helst.

Nu har vår inrikesminister, ni vet hon min favorit bland ministrar, gjort en utredning gällande penninginsamling för allmännyttig verksamhet.

Med hjälp av en speciellt tillsatt grupp, som säkert kostat flere skjortor i skattemedel.

I texten som presenteras, i inrikesministeriets nyhetsbrev, går det bland annat att läsa följande; "Staten, kommuner eller samkommuner, den evangelisk-lutherska kyrkan, den ortodoxa kyrkan eller församlingar inom dem eller kyrkliga samfälligheter kan inte ges tillstånd till penninginsamling."

Så nu var det slut på skattebetalandet, enligt Päivi Räsänens specialtillsatta grupp. Må vi alla njuta av skatteparadiset, då värmen inte vill infinna sig i vårt sommarparadis.

Så länge vi kan.

Näridrottspark

För första gången ser jag planerna på hur näridrottsparken invid Centralskolan ska se ut. Hälften av grejerna vet jag inte ens vad de är, men jag känner igen en fotbollsplan, en iskockeyrink, löpbanor och något annat smått och gott. Med massor av konstgräs.

Fint så det förslår, man får hoppas att ungarna förstår uppskatta allt det goda.

Situationsplanen med tillhörande förklaringar finns på miljönämndens senaste föredragningslista, den där man tog ställning till quattrogroups ansökan om en smärre förändring i sitt byggnadslov.

Translubeca

I dag, det vill säga i går, hade vi ett celebert besök. Benccu Wikström förevigade det hela, då Translubeca gjorde sitt första besök.

Skräp och Rosk

Skräp och rosk, skriver jag i rubriken. Menande sådant som vi i folkmun kallar skit. För att förtydliga det här bör jag kanske påpeka att jag inte menar skiten i den biodynamiskt användbara formen, såsom gödsel, utan den för vårt ozonlager så fruktansvärda skit som kommer ur käften på våra snarvlare.

Då jag blir flyförbannad brukar min hustru, snäll som hon är, likna mig vid kapten Haddock, ni vet den gamle sjökaptenen skapad av Hergé. Men det är nog bara för att hon är snäll, mina belackare liknar mig vid mycket obehagligare figurer.

Då jag fick en någorlunda pinfärsk upplaga av senaste Hangötidningen i min hand, ja då betedde jag mig ungefär så igen. Att Mikael Heinrichs, som jag betraktat som en någorlunda förnuftig figur, i sin ledarrubrik säger att det äntligen börjar hända saker, då det nu kommer att gå tvärsom, och dessutom har det oförståndet att skryta med de nya ritningarna i en separat artikel.... Ja, visst fan, ännu också får det mitt blod att svalla, trots att det gått många timmar sedan jag läste det skräp man försöker slå i oss.

Att sedan läsa på YLE att Babsu Wikberg (SFP) tycker att det hela är besvärligt men i grund och botten bra, får mig att bli ännu mer förbannad. Att en lokalpolitiker som klart och tydligt meddelat att hon inte ställer upp för omval går ut med ett sådant här meddelande får mig att reagera. Visserligen säger hon att det vore bra om staden rev upp kontraktet, men tillägger att det nog antagligen är för sent.

Jag vill inte använda ordet mutor, inte heller den snällare versionen av personliga fördelar. Men mygel är det helt klart frågan om. Sådana här ritningar gör man inte upp på en natt, inte ens Kavander.

Om, vi kan fortfarande säga om, byggnadslovet nu rivs upp och planeras till ett extra obehövligt höghusområde. Då kommer jag att bli en flyförbannad Hangöbo.

Det är ett hotell vi är lovade, inte fler lägenheter. Sådana har staden av tillräckligt, vilket även Babsu borde veta. Hon sitter/satt trots allt i styrelsen för Hangö hyreshus Ab.

Där det fortfarande är brist på hyresgäster. Men inte på övernattare.

Hotellplaner

Så var det då hänt.

Då nu "arbetena" på det nya hotellet officiellt invigts, i och med gjutandet av några meter lång betongklump, så går Quattrogroup och lämnar in nya byggnadsritningar.

Det är väl ingen som slås med förvåning, egentligen, Kavander visste ju åtminstone om hur det skulle gå. Knappast var han ensam om det.

Det ny hotellet, som inte längre kan kallas hotell, ska nu bestå av sju byggnader. Byggnaderna ska i sin tur innehålla små lägenheter med ett par rum, kokvrå, wc och dusch. Hur många dylika lägenheter det nu ska bli berättas inte, men inte sjutton blir de de utlovad 100 rummen som vi skulle få med ett hotell.

Jag hade för mig att lägenheterna skulle byggas på Grand-tomten och på Drottningberg. Inte på Fabriksudden.

Som ersättning för vårt förlorade hotell erbjuds vi en 20-meters simbassäng. Utomhus.

Nu är det ju nog så att vi inte pratar om några små förändringar i fasader eller kvadratmetrar i den här förändringen. Det kommer att bli ett sjuhelvetes velas och lekas igen. Från miljönämnden, som ska ta ställning till saken i tisdag, genom alla instanser vi har i staden - förutom kanske bildningsnämnden, men man kan inte vara säker - ska alla igen få säga sitt. Givetvis efter välförtjänt sommarpaus.

Protestskrivarna vässar redan sina pennor, aktivister av alla de slag funderar på motreaktioner på kommande reaktioner.

Hangöborna får som vanligt snällt se på.

Paldiskitrafik

Många var vi väl som trodde att Navirails saga i Hangö var all då Via Mare efter bara ett par månader försvann. I synnerhet då det det ersättande fartygets uppdykande bara drog längre och längre ut på tiden.

Nu meddelar man i alla fall på företagets hemsidor att det redan från nästa vecka sätts in ett nytt fartyg M/v Translubeca, på linjen. Eller nyt och nytt, men nog så i jämförelse med gamla Via Mare, då det här fartyget är byggt så sent som 1990.

Nu hittar jag två olika Translubeca på nätet, HÄR och HÄR, ett av dem vet jag att vi någon gång för ett tiotal år sedan sett här förr. Så det är kanske samma fartyg. Eller så inte.

Men det kanske klarnar då fartyget nästa vecka anlöper hamnen.

Skoljämförelser

Jag tror knappast någon undgått den senaste jämförelsen, gjord av MTV3, över hur gymnasieeleverna klarat sig i år. Snarvlet går i debattinlägg, nyhetssändningar och på bensinstationer. Men om nu någon i alla fall bommat det hela så ska jag berätta att Hangöskolorna, både det svenska som det finskspråkiga gymnasiet, klarade sig bra.

Men det här är inget nytt, det har vi alltid vetat och jag har ropat om det många gånger tidigare; Små skolor är bättre!

Nu är jag däremot inte fullt så övertygad om att dylika jämförelser är så väldigt bra. Om man har turen att gå i Hangö gymnasium, rankad som nummer 6 bland alla svenskspråkiga gymnasier i landet och sjuttonde totalt, kan det kännas nog så bra. Men om man däremot studerar i Ålands lyceum, rankad som nummer 353 nationellt sett, då kanske man tappar en aning av sin studiemotivation.

Då HBL dessutom utbasonerar att "Katedralskolan är bäst - Åland jumbo", då tar nog känslor mer över handen än vad som för en journalist på en riksomfattande tidning kan godkännas. Och inte tröstar det ålänningarna.

En annan undersökning, gjord av Helsingin Sanomat, visar helt andra siffror. Visserligen klarar sig Hangö även där bra, men då två undersökningar som baserar sig på samma elever, samma skolor och samma studieresultat kan visa så olika slutledningar, ja då är det lätt att rycka på axlarna och gå vidare.

Men, hur som helst; Mina hjärtligaste gratulationer till alla som fått mössan!

Staden understöder

Stadsstyrelsen ska på sitt inkommande möte diskutera hur, och vem, man understöder under sommaren. Helt lakoniskt konstaterar man att man enbart känner till Teaterträffen, EVLI-Regattan och Sea Horse Weeken.

Säkert är det så, de andra evenemangen har väl inte ansökt om bidrag. I fast övertygelse om att det är onödigt.

Men i den inledande texten i föredragningslistan finns en mening som får åtminstone mig att haja till: "Från anslaget har under gångna år Evangeliska folkhögskolan, Hangö bowlingförbund och Hangö flygfältsförening understötts med stora summor."

I ett mötesprotokoll från den femte mars 2007 läser jag att stadsstyrelsen bestämt sig för att bli medlem i ovan nämnda flygfältsförening. Om samma stad sitter som medlem i en dylik förening och helt kallt kan meddela att man understött föreningen med stora summor, då undrar jag verkligen hur "stora summor" det är frågan om.

Och om det här är etiskt riktigt, eller ens lagligt.

Teaterträffen får sina slantar från nämnden för kultur- och medborgarverksamhet och så räknas det som ekonomisk hjälp att de för sina uppträdanden får använda staden tillhöriga utrymmen. Hästveckan och de människorna får ekonomisk hjälp såtillvida att de får använda stadens utrymmen, en ekonomisk hjälp beräknad att utan moms vara värd 10.000 euro. Regattan, ja, den kostar enligt alla normala och tidigare normer mer på nerverna än i rena pengar. Vilket även konstateras med meningen; "Trafikarrangemang, städning o. dyl. under Regattaveckoslutet måste stadens tekniska och miljöverk i vilket fall som helst sköta."

I samma rättvisa andemening konstaterar man att det inte i år beviljas understöd till bowlarna. Kanske borde ordföranden i Hangö bowlingförening skicka en medlemsansökningslapp till ordföranden för stadsstyrelsen.

Så får man kanske "stora summor". Eller en möjlighet att använda stadens utrymmen, såsom parkeringsplatser och liknande.

Järnvägen

Apråpå, eller Á propos som fransmän och annat förnämt folk säger, inlägget jag gjorde gällande en tågresa häromdagen har Styrbjörn Lindberg fångat en numera sällsynt fågel på vår bangård. Texten som följer, med tillhörande bild, är således herr Lindbergs. Taget och skrivet i går.

"Två stk Czeckolino och ett gammaldags "BlåTåget" med diesellok. Har vi fått direkta vagnar som i fornstora dagar eller har det varit ministerbesök eller något annat dignitärt".

Det är inte utan att man undrar, vi är säkert många som med saknad minns de gamla vagnarna.