Apatiskt

Vet inte om det är en begynnande ålderdom, en tilltagande krankhet eller en allmän olustkänsla som är orsaken till de apatiska känslor jag i dag pinas av.

Efter att ha varit utan ett på ett tillfredsställande sätt fungerande internet under veckoslutet kan man tycka att det är med glädje och iver jag studerar alla de föredragningslistor inför veckans möten som finns till påseende. Men icke.

Allt ser bara gammalt och färdigtuggat ut.

Det enda glädjande jag hittar är det faktum, numera, att det enligt den säkerhetsmanual och de handlingskort som utbildningsstyrelsen så vackert stått till tjänst med för stadens skolor kan konstateras att lärarna har rätt att ringa till nödnumret 112 om någon hotar dem till livet.

Det var väl fint, att lärarna får samma rättigheter som resten av befolkningen. Nu gäller det bara för de anställda att ha en dylik luntlapp till hands vid en krissituation, så man vet hur man korrekt tar sig ur en sådan utan att ställa till det för sig.

Nyhetsflöde

Ylleradion, som Thomas Ek så prosaiskt kallar sin arbetsplats, är ofta utsatt för sjabbel. Ofta så ofta att man för det mesta inte reagerar desto mera, i synnerhet då det gäller Vega Västnyland.

Att man sjabblar med fel uppgifter om inhiberade, eller icke inhiberade, tillställningar är en sak. Sådant är mänskligt, då man lever med tron att lokalradio ska göras på grundval av rykten. Att man trycker på fel knappar i studion, ja det gör direktsändningar ofta bara roligare.

Men då man börjar sända Helsingforsradio i stället för våra västnyländska nyheter, då är det inte längre lokala nyheter. Åtminstone för mig.

Fast egentligen var det rätt intressant att höra vad som händer i Helsingfors, folk får sparken från Finnairs incheckningsdisk och så... avbröts det mitt i för att berätta om något som händer i Lojo. Eller var det nu var, för den nyheten avbröts av del två i dagens Eftersnack.

Men i Eftersnack tar man nog på ett mera roligt sätt upp aktualiteterna än vad man gör i nyheterna, oberoende av om de kommer från Helsingfors eller Ekenäs, så det är väl bara att tacka och ta emot.

Å andra sidan kan det hända att det bara var i min radio det här hände. Man vet ju aldrig. Om, däremot, någon vet någonting som hänt mera närmare vår region får ni gärna berätta om det. För jag är beroende av mitt dagliga nyhetsflöde.

Strömfritt

I dag har vi, utan påvisbar orsak, i Hangö fått njuta av någonting så pass ovanligt som ett stopp i eldistributionen. En snabb telefongallup, närapå med panikartade tendenser, visade att vårt hushåll inte var det enda som råkade ut för ett tillfälligt avbrott i nyhetsflödet.

Radion och internet tystnade, det var det värsta som hänt mig på länge. Strunt samma att det blev tillfälligt mörkt på toaletten och att kaffebryggaren tystnade.

Hur som helst, här i centrum fick vi rätt snabbt ett elektriskt återfall och nu surrar det i alla knutar igen. Det lär, enligt VN's online-nyheter, ännu inte vara fallet i alla hushåll, där man fortfarande kan känna sig utestängd från vårt moderna samhälles livsnerv.

Det är bara att göra som Fortum; Beklaga.

Möten i morgon

I morgon håller både Bildningsnämndens svenskspråkiga sektion och Grundtrygghetsnämnden möte. Den förstnämdes möte torde gå enkelt och smärtfritt, inga större frågor på agendan för tillfället. Åtminstone inte vad jag kan se enligt föredragningslistan.

En viss godmodig avund måste jag nog tillstå att jag känner gentemot de lyckliga London-resenärerna. Men så känner jag alltid då någon har lyckan att för en stund resa bort.

Det var aningen svårt att hitta någon uppdaterad information, på svenska, gällande detta Comenius-projekt. Så det vore verkligen trevligt att i efterhand få läsa referat från denna resa, jag tror det kommer att vara många intressanta saker man lärt sig.

Grundtrygghetsnämndens möte däremot innehåller en hel del svåra saker. Känslorna jag får då jag går igenom den föredragningslistan är så långt ifrån avund man bara kan komma.

Usch.

Svenska Dagen

Så var det då dags för den högtidligaste av alla högtidligheter för oss arma utrotningshotade och påtrampade finlandssvenskar; Svenska Dagen.

Ack hur vi inte längtat och trängtat efter denna dag, dagen då alla bugar och bockar till vår överhöghets ära. Helt utan högmod kan vi tacka och ta emot, då vi utan skam kan erkänna oss höra till det bättre talande svenska folket.

Och så har vi fått göra sedan 1908, då Svenska Folkpartiet gjorde en av sina största och mest omdebatterade insatser för det framtida enade Finland; Enade oss finlandssvenskar i en homogen grupp med en enda, men nog så viktig, sak gemensam - språket.

Nå, riktigt så högtravande är det väl inte längre, men nog firas alltjämt svenska dagen på många sätt i vårt land. I kväll, för att nu endast nämna ett exempel, bjuds det på kaffe i stadshuset till klingande sång och rungande festtal.

1908, då dagen firades för absolut första gången, då var det Atenarnas sång och Oihonna som gällde. Få se vad vi får lyssna på i kväll.

För att avsluta det hela, för i år, så citerar jag en stump ur en dikt skriven till dagens ära, av Hjalmar Procopé, publicerad i tidningen Hangö 1908:

Väl äro vi ett ringa fåtal blott,

men stort är pundet, som i arv vi fått,

och arv förpliktar: må vårt arv oss elda

att stordåd med än större återgälda.

Knappt är det tidsmått, som åt oss blev mätt,

men arbetsfältens oändligt vida.

Än höra vi vårt släktes söner kvida

om kval och tusenårig oförrätt.

En droppe läkedom i sår, som svida,

en stråle hopp åt alla dem som lida.

Kalle Winberg

Herr Laxell var vänlig nog att påvisa en sak jag missat på TV. Programserien Himlaliv, producerad av Yle Fem, presenterade i söndags i sin serie personporträtt Hangöbon Karl-Gustaf "Kalle" Winberg.

Kalle Winberg, i sitt tidigare liv en av de större bovarna vi i modern tid haft i Hangö, berättar öppet om stt liv före och efter. Så att säga. Det jag tycker om med den här serien är att man låter intervjuobjektet stå för pratet. Inget onödigt snarvel av redaktören som stör.

Avsnittet går att se ännu i 28 dagar, på Yle Arenan, och är väl värt att avsätta 28 minuter på. Och nu vet jag vad det är för en second hand butik som dykt upp på Esplanaden.

Skatteprocent

I kväll ska då stadsstyrelsen ta ställning till den kommande inkomstskatteprocenten. I det förberedande förslaget föreslår man att den nuvarande nivån på 20,75 procent ska bibehållas.

I grannstaden Raseborg har man, med hänvisning till ekonomiska behov, föreslagit en höjning till hela 22 procent. Vilket helt väntat väckt en hel del ilskna rop och kommentarer på nätet.

I nationella undersökningar och gjorda gallupar ser en majoritet av vår befolkning gärna att den skatt vi betalar till staten stiger en aning, så framt vi får behålla den servicenivå vi nu har. Det här har snart sagt alla instanser slagit fast i undersökningar bekostade med skattepengar.

Det här sättet att tänka, att vi gärna betalar mer till staten men blir förbannade om kommunen behöver mera, anser jag vara minst sagt konstigt. För att inte säga snudd på vansinningt.

I dagens Finland är det kommunerna som står för merparten av den närservice som vi i vårt dagliga liv så högt skattar. Nog vore det väl logiskt att man med glädje betalade en liten slant extra i året till kommunen, än att man bekostar något vansinnesprojekt som sjabblas bort av staten?

Pengar som går direkt till grundtrygghet, trafiksäkerhet och ett förskönande av vår närmiljö.

Men, gott folk. Vi i Finland lider av en obotlig auktoritetsskräck. Det är betydligt lägre tröskel att opponera sig mot de beslut som görs på lokal nivå, än att hoppa på de halvgudar som styr och ställer över våra miljardbelopp på riksnivå.

Höstfiskemarknad

Då var smörgåspålägget inför kvällsölens tilltugg inhandlat. I år igen i ett alldeles ypperligt väder, Agneta känner nog sina vädergudar och vet hur de ska tas.

Jag blev tvungen att kontrollera hur bilden jag nu tog ser ut i jämförelse med de jag tog i fjol, den 5 november, för de ser alldeles lika ut vid ett första snabbt ögonkast. Samma puplikum, samma försöljningspunkter.  Knappast samma fisk.

Dagens tidning

I går kom då det första numret i ny regi utav Hangötidningen ut. Jag läser den i dag, därav konstigheter i rubrik. Inte märker då jag någon skillnad, vilket jag personligen tycker är bra, men det finns en helt naturlig risk för att det är ett faktum som ändrar sig då synergin i sinom tid får sitt utlopp.

Tidningen handlar som väntat mest om det senaste valet, men nog har man fått utrymme för en del sport och andra evenemang också. Bland annat läser jag om familjedagvårdare som håller OS-tävlingar. En puff gällande Eero Kolis traditionella farsdagsjippo ser jag likaså, det jippot puffar jag med gärna på; Puff för det. Jestas! Farsdagsjippot ordnas redan för nionde gången, står det. Kan det stämma? Tänk vad åren går då man har roligt...

Och så ser jag att det är dags för den traditionella Höstfiskemarknaden i Hangöby fiskehamn. På lördag måste jag försöka ta mig dit för att köpa ätbar fisk. Den jag ser på hyllorna i min närbutik, ja den får nog ligga kvar. Tyvärr.

Vargdödaren

I dessa trakter har det återigen under de senaste åren träffats på både varg och björn. Och en del annan ulv i fårakläder. Till detta rovdjursproblem hade man i gångna tider ett utmärkt botemedel - Vargdödaren.

Nedan ett exempel på en av de sista av den stammen, hämtat ur tidningen Hangö (1 nov 1894):

 

  Dödsfall. Senaste lördag kl. ½ 11 e. m. afled i Ekenäs plötsligt i hjärtförlamning en af stadens äldste, mest aktade borgare, kakelmakaren Karl Edvard Sanngrén i sitt sextiosjette år. Med honom har en ovanligt arbetsam och duglig man gått ur samhället. Arbete var hans fröjd och ännu sista dagen af sitt lif var han, ehuru krasslig och klen, uppe och i värksamhet. Han begaf sig till hvila i vanlig tid, kl. 9, men omkring en half timme därefter träffades han af hjärtförlamning, som oaktadt alla bemödanden att rädda honom, inom en timme gjorde slut på hans lif. Borgare därstädes sedan 1860 blef han i början af den nya kommunalrepresentationens införande invald bland stadsfullmäktige, har tjenstgjort som ordförande i fattigvårdsstyrelsen och drätselkammaren, samt var ännu vid sin död ledamot af den senare, likasom också vice brandmästare. I alla dessa olikartade kommunala värf efterlämnar han ett hedradt namn och har gjort sig väl förtjänt af medborgerlig tacksamhet.

  Det är dock förnämligast som rofdjursjägare den aflidne gjort sig känd och få nu lefvande personer torde i detta afseende kunna mäta sig med honom. Från 1850, då hans jägarebragder började, till 1879, fångade och sköt han sålunda ej mindre än 28 vargar, alla i trakten däromkring. Bestarna fångades vanligen först i trampsax, hvarpå han på skidor jagade dem och slutligen med ett välriktadt skott ur sin engelska marinstudsare, ett framladdningsgevär af gammal konstruktion, förpassade dem ur lifvet. På sådant sätt fick han en gång skida en hel dag först öfver isen till Norrby där den ena vargen stupade och därpå tillbaka efter den andra, som föll för en kula vid Pojo Dragsvik. Under dessa färder råkade den öförvägne jägaren understundom i lifsfara och kom bl. a. en gång i Gammelboda trakten i handgripligt nappatag med ulfven, hvilket slutade därmed att vargen, utmattad af blodförlust, sökte rädda sig utför ett tämmeligen brant, snöbetäckt bärg, Sanngrén utan bössa efter, hållande i bestens svans och genom höga rop uppmanande sin af förfäran handlöse jaktkamrat att komma efter och skjuta, hvilket slutligen äfven lyckades. På sådant sätt utrotade han vargarna i dessa nejder. Men dessutom sköt han från 1850 till 1893 i medeltal 20 räfvar årligen, således inalles närmare 900 rofdjur, förutom en myckenhet annat villebråd.

Pärlorna bland Nylands kulturmiljöer

Nylands förbund har samlat alla värdefulla kulturmiljöer i landskapet inom samma pärmar, meddelar man i ett meddelande som meddelas oss genom ett e-post meddelande.

På listan över de värdefullaste områden vi har här i Hangö listas bl. a. småhusområdet i Hangö Norra, Hangö Norras industriområde, gamla Kudeneules fabriksområde samt Forcits dito. Javisst, ja. Ett fabriksområde har man hittat i Tvärminne, som även det listats.

Kom nu inte sedan och påstå att det här inte skulle vara en industriort.

Syftet med vården av kulturmiljöerna är inte att göra landskapen till museiföremål, säger man vidare, utan att erkänna landskapens historiska värde och å andra sidan föra fram dem som en del av dagens livskraft, till exempel som turistmål.

 Det ska bli intressant att se vilka - och vilken sorts - turistströmmar vi får till Dynamiten.

Valet

Jaha, hörni. Så var det över för den här gången, lokalvalet. Jag vill genast och först tacka alla de som gav mig sin röst, det var riktigt nära men inte riktigt tillräckligt.

En snabb överblick över de nu invalda ger ett glädjande intryck, många nya kandidater har klarat sig väl. I alla partier. Det är precis det som många av oss har ropat efter. Visserligen sitter alla de gamla uvarna kvar, troligtvis får vi ännu en tid dansa efter deras pipor, men en ändring är klart och tydligt på väg.

Aningen skrämmande är det, kan det i första hand tyckas, att Sannfinländarna drog så många röster. Men samtidigt tror jag personligen att det kan bli många roliga inlägg i Hangöskvallret tack vare dem. Om deras agenda håller i sig.

Mera skrämmande är det låga deltagandet i röstandet.

Vad i hela helvetet har ni för fel, då ni gärna i fyra år sitter och järmar om att ingenting händer. För att sedan låta bli att rösta då det finns en verklig chans att göra någonting?

Inte fan är det politikerna som ska skärpa sig. Det är ni.

Körsång

I går kväll hade jag det stora nöjet att få njuta av en hel del sång. I många olika former, en del bättre en del riktigt bra. På Brankis framfördes nämligen låtar gjorda av Abba och Beatles. De uppträdande var Hangö manskör, Voisters, South Point Gospel, Visans vänner och Hangö damkör. Med solouppträdanden av konferencieren Patricia Bergroth.

Den sist nämnda imponerade riktigt ordentligt, men även Rainer Roths översättningar av låtarna till svenskan bör få ett hedersomnämnande. För att inte glömma kapellmästare Roland Näse som hade samordnat hela evenemanget.

På det hela taget en riktigt trevlig kväll. Tack.

Sådär. Nu iväg och rösta. De av er som ännu inte gjort det, iväg med er. Kommunalvalet är det val där ni kan inverka på ett påtagligt sätt i ärenden gällande ert dagliga liv!

Monster

Det var mig ett sjutusan till monsterväder som de goda gudarna bestämde sig för att skyffla på oss så här i oktober. Man skulle ju annars tycka att vi fått tillräckligt med nederbörd redan tidigare i år, men så är tydligen inte fallet. Men att det ska komma i form av snö...

Monster sågs också under eftermiddagen och kvällen på Berggatan. Företagarna hade låtit sig inspireras av den kommande allhelgonadagen, den amerikanska versionen, och spökat ut både sig och sina affärer. Bokstavligen, i vissa fall.

Monsterkvällen, som ordnades första gången i fjol, är en riktigt trevlig grej. Butikerna håller öppet ända in på kvällen, alla är för våra förhållanden på ovanligt gott humör och framför allt; Det är fint att våra i dessa tider så hårt utsatta småföretagare fortfarande orkar ordna dylika jippon.

Mera sådant, är ett uttryck jag allt oftare får bruk för numera i vår stad. Bra så!

Den första snön

Så har då vi finländare, såsom varje år, blivit överraskade av att det blir vinter. Förunderligt hur den första snön med vidhängande halka alltid överraskar oss.

Benccu har funderat på det här och det arbetet resulterar i en bildserie på den första snön de senaste vintrarna. Datum för den första snön är infogat i bilderna:

Kulturdags

I kväll klockan halv sju ska alla teaterintresserade ta sig till bastuklubben i Brankis. Där ordnar nämligen Hangö svenska teaterförening, i samarbete med den finska Hangon harrastajateatteri, en träff för sådana som känner sig hågade att delta i en Hangö-revy framåt vårkvisten.

Som eldsjäl i projektet fungerar Margaretha Nordman, för många revyintresserade känd från tidigare, och som regissör fungerar Dan Idman.

Det har framställts en önskan om att flere mogna och mindre mogna herremän skulle visa sitt intresse för spektaklet. Som en fotnot kan jag säga att på den senaste träffen var jag enda gubbe som deltog, och då inte ens som representant för de uppträdande, så plats finns.

KSF Media tar över HT

En av dagens nyheter är väl nog den att KSF Media tar över Hangötidningen. HT, som under de senaste åren ägts av Förlags AB Lindan Kustannus Oy, blir nu en del av den stora tidningsgruppen som sedan tidigare innehåller tidningarna Västra Nyland, Hufvudstadsbladet, Borgåbladet, Östra Nyland och Loviisan Sanomat m.fl.

På kort sikt utlovas inga förändringar och de anställda fortsätter som gamla arbetstagare, sägs det. Och det är bra, vi behöver nog vår HT i framtiden också. Ingen kan täcka de lokala händelserna som en utpräglad lokaltidning.

Och ekonomiskt torde väl nu det hela vara tryggat, då KSF Media i sin tur ägs av Konstsamfundet.

Dagens HT, som till min förvåning i dag även delades ut till vårt hushåll, innehåller för övrigt en hel del läsvärt. Mycket bra!

Siffernissar

Under de senaste dagarna har det spekulerats och diskuterats de siffror gällande landets kommuners ekonomiska livskraft. Bakgrunden denna gång är en lista som Kunnalisalan kehittämissäätiö publicerat.

På den berättas det att Hangö år 2030 inte kanske klarar sig så bra, placerar sig på en 147 plats. Vilka orakel man använt sig av för att veta hur vårt lands ekonomi ser ut om 18 år vet jag inte, kanske det rent av är någon gammal text skriven av Nostradamus, men så värst tillförlitliga uppgifter kan det nog inte vara.

Däremot är det positivt och glädjande att man fortfarande år 2030 räknar med Hangö som en självständig kommun.

Mera relevant är siffrorna från 2010, de borde åtminstone stämma någorlunda. Där placerar sig Hangö på en hedervärd 124 plats - bättre än Raseborg för övrigt - vilket kan vara nog så anmärkningsvärt med tanke på de bistra tider vi haft under senare år.  Inte ens vår stolta huvudstad klarar sig till en högre placering än 90 på den listan.

Att hålla på och stirra sig blind på dylika listor kan vara nog så trevligt, som tidsfördriv, men nog vore det bättre att koncentrera sig på att lösa problemen i stället för att bara konstatera att de finns.

Hemlighetsmakeri

Inget hemlighetsmakeri i Hangö, rapporterar svenska YLE i dag.

Det är med förvåningens häpna finger höjt mot en av häpnad öppnad mun jag läser svamlet och dravlet i inlägget. Sällan har jag sett ett så kvalificerat skitprat, dessutom med en ovanligt övertygande allvarhet skrivet, som man nu går ut med.

Felet denna gång är nu inte YLE's, inte heller kan man skylla på Malin Lindholm som skrivit artikeln. Inte heller kan man peka finger åt stadens informatör, tvärtom kanske man borde ge en liten löneförhöjning åt informatör Nina Näsänen. Inte heller herr Halme gör dåligt ifrån sig i spridandet av dimridåer.

Att säga att staden går ut för öppenhet, då man i alla viktiga frågor sköter det hela i skymundan, och få hela stora allmänheten att tro på vad man säger; Det är SÅ det hela ska skötas. Sedan kan man säga att det ordnades nog ett öppet möte i våras klockan tretton på en adress ingen nånsin hört talas om, men ingen var intresserad.

Jag lyfter på hatten för den som har hittat på den här kampanjen.

En bild är bättre än...

Här finns det inte plats för onödiga ord. Benccu och hans kamera förgyller vardagen:

Framsteg genom bakåtsträvande

Då jag nu varit nästan utomlands, det vill säga borta från Hangö, i en veckas tid så bestämde jag mig för att gå och ta en titt på hur arbetet med torget framskrider. Till min stora förvåning har det skett en hel del och det ser till på köpet riktigt bra ut. Aningen belysning och planteringar runt omkring så tror jag det kan bli riktigt gemytligt, åtminstone i jämförelse med hur det var förut.

Funderande på placeringar av gemytlighetsframhävande attribut traskade jag hemåt och stötte på ett häpnadsväckande fenomen. En pensionerad cykelförsäljare som står och påtar i en blomlåda. Mitt i stadens centrum. Någonting sådant kan jag helt enkelt inte gå förbi utan att fråga vad sjutton den numera pensionerade företagaren håller på med.

Det framgår att Åke, för många känd från manskören, på helt frivillig basis, utan ekonomisk ersättning, ger sitt bidrag till att försköna omvärlden för oss vanliga dödliga.

Oerhört. Vansinnigt. Gammaldags. Men ack så lovvärt.

Tänk om vi hade mer av den andan i vår stad!

Granskningar av den privata hälso- och sjukvårdens lokaler

Nyss anlände ett meddelande från regionförvaltningsverket.

Inspektionerna av den privata hälso- och sjukvårdens lokaler är inte längre på den kommunala hälsoskyddsmyndighetens ansvar, säger man.

Vid första ögonkast kan det här låta som en bra sak, vilket det väl även vore om staten tog sitt ansvar. Men det gör man nu inte, i stället så gör man saken för kommunerna etter värre.

Hurså? Jo, på grund av det här är det nu hälsovårdscentralens ansvariga läkare eller ansvariga tandläkare som är ansvariga för inspektionerna och undertecknar inspektionsberättelsen. Som om de inte redan sedan tidigare vore överarbetade. Nu ska de börja flänga runt på de privata tand- och läkarstationerna för att inspektera att allt går rätt till och att det är städat i knutarna.

Det är säkert fint att man har ett litet fömildrande tillägg; "Hälsovårdscentralens läkare eller tandläkare har dock möjlighet att delegera det praktiska utförandet av inspektionen till en underställd sakkunnig tjänsteinnehavare."

Vad det i praktiken betyder är väl att det nu ska anställas flere tjänstemän som kan sköta de arbetsuppgifter som nu skötts av kommunernas hälsoinspektörer.

Fint med inbesparingar.

Rondellhysteri

Dagens VN berättar om ännu en eventuell kommande rondell i Hangö. Tidigare har det pratats om flertalet olika rondeller längs Esplanaden uppifrån Hangö Norra till frihamnen, plus några platser till. Nu planeras det en rondell där Bromarvsgatan och Lotsgatan mynnar ut på Hangöbyvägen.

Tanken är att rondellen ska förbättra, och närmast då trygga, skolvägen för de som går i Hangöbyskolan.

Naturligtvis är det rätt och riktigt att tänka på skolbarnen, men är nu det här verkligen rätt sätt? Det beräknade priset, på denna i mitt tycke helt onödiga rondell, är ungefär 200.000 euro. Vore det inte bättre att försöka göra någonting åt korsningen Kapellhamnsvägen - Hangöbyvägen, som dessutom ligger närmare skolan.

Nåja, det är ännu så länge enbart planer och chefen på tekniska verket Jukka Takala, som även han har inbesparingskrav hängande över sig, säger också att man nu får se om pengarna räcker till.

Lärarna någorlunda nöjda

YLE har genomfört en enkät gällande våra nuvarande politikers arbete bland grundskollärarna i våra skolor. I klassisk grundskolanda har lärarna fått ge ett betyg mellan 4 och 10, där då tio är det bästa vitsordet.

De flesta tycks ha gett ett betyg på 6 eller 7, men några tycks ha gett ett aningen bättre vitsord eftersom genomsnittet blir 7,2. Det är aningen bättre än genomsnittet i svenskfinland, så någonting måste våra politiker ha gjort rätt.

Resultaten, med några bifogade kommentarer från de tillfrågade lärarna, går att se HÄR.

Dessutom ombads lärarna berätta vilken skolfråga nästa kommunfullmäktige borde ta itu med. En liknande, kort, sammanfattning av de svaren finns HÄR.

Det verkar överlag som om det våre bristande utrymmen och för stor arbetsbörda samt ekonomin som är de stora frågorna för lärarkåren.

Precis som i de flesta andra yrkesgrupper.

Svårförståeligt

Jag brukar gnälla över människors dåliga kunskaper i vanlig läsförståelse, nu förstår jag dem bättre.

På kvällens stadsstyrelsemöte har man nämligen som som en punkt, saknummer 195, frågan gällande stadens kommunikationsanvisningar. Man ger hårda direktiv gällande användningen av stadens logo, det får man nu inte mera utan lov från stadsstyrelsen, dess färgsättning och utseende. Samtidigt som man själv på dokumentet i fråga har en ruggig version i svart/vitt.

Svårt att förstå, kan tyckas.

Då det gäller stadens sätt att informera stadens medborgare om vad som händer och sker är man nästan rörande tydlig på den punkten; det bör ske. Samtidigt bifogar man en mening, anledningen till rubriken, som jag inte har den blekblåaste aning om vad den ska betyda:

"Föredragningslistorna och protokollen bör finnas till påseende på stadens webbplats under en tidsrymd som av datasäkerhetsskäl kan begränsas genom ett särskilt beslut".

Kanske stadens informatör kan informera mig om betydelsen av den meningen, för mig är den nämligen totalt obegriplig.