Jestas! Det är Lucia igen!

Hör ni, jag glömde helt bort att det är Luciadagen i dag. Eller nog kom jag ihåg det i morse, men sedan bara försvann det ur mitt minne. Det som fick mig att återgå till verkligheten var den ljusförsedda julgranen utanför Tekniska verket. Stor tack till staden för det.

Luciatraditionen är ju inte så väldigt gammal, åtminstone i Hangö, men i alla fall är det redan 60 år sedan den första Lucian kröntes på vår ort. Tyvärr hittar jag inte namnet på den då säkert stolta och unga dam som valdes till ljusdrottning, men kanske någon av läsarna kan hjälpa till?

Årets Lucia, Felicia Österling, är ju redan krönt - någon som vet varför vår Lucia alltid får sin krona dagen före Lucia? Det funderade jag över redan i fjol - men själva festen går av stapeln i kväll klockan 18 i stadshuset.

Jag tror det här inlägget mest bestod av frågor... Inte så bra, kanske. Men vi kan ju kalla det en begynnande tendens till ökad interaktivitet.

Beslutanderätt

Det närmar sig igen valtider, presidentvalet står denna gång på agendan, och diverse valmaskiner kör igång i medierna. Jag provade på skoj den som finns på tidningen Västra Nylands nätsidor och blev både förvånad och förskräckt över resultatet den gav mig. Tur att det inte registreras som en röst, det som man slänger ur sig i dessa valmaskiner.

Det där med röstavgivande och rösträtt är ju någonting som vi tar för givet numera, ofta tyvärr till den milda grad att många inte ens använder sig av den.

Som bekant har kvinnan haft rätt att använda sin röst utom hemmet sedan 1906 i vårt land och på det sättet fått möjlighet att påverka var större skåp ska stå.

Men redan den 12 december 1875 kan man i tidningen Hufvudstadsbladet läsa om hur framsynt tänkande man var i den nygrundade staden Hangö:

- Från Hangö skrifves till oss: Wid allmänt sammanträde den 8 dennes med röstberättigade innewånare öfwerenskoms att kommunens beslutanderätt för de närmaste fem åren skall utöfwas wid rådhusstämma. Såsom ett godt järtecken och ett glädjande bewis på intresse må nämnas att till det enhälliga beslutet jämwäl medwärkade twenne af kommunens qwinliga medlemmar.

Jag undrar om vi i Hangö inte rent av var banbrytande inom jämställdhetstänkandet på den tiden. Hur är det i dag?

Efterdyningar

Då har vi plötsligt ett alldeles underbart väder, om än bara tillfälligt, som gjort för att ta sig en runda runt bygderna för att ta reda på vad den senaste stormen ställde till med. Inte så illa, verkar det som.

Men vid det som kallas damernas simhus, trots att även manliga personer använder sig av stället, har vädrets makter slitit med sig det rätt nylagade räcket från trappan ned till vattnet. Så där är det stängt, vilket kanske kan tyckas konstigt. Men det är väl någon byråkratregel som i säkerhetens namn förbjuder användningen av simhuset om trappan är i olag?

Samlandet av drivved har i århundraden varit en rättighet som skärgårdsbefolkningen använt sig av, men jag trodde nog de tiderna var över. Åtminstone så här i stadskärnan. Men resterna av simhusets räcke med skyddsvägg lyckliggjorde åtminstone en herreman för dagen, då han kunde plocka åt sig nya fina bräder från Regattastranden.

Havet tar och havet ger, eller annorlunda sagt; Det som gör någon olycklig gör en annan lycklig.

Månen förmörkad

Undra sjutton på att det är mörkt. Är det inte vinter och storm så förmörkas himlen av något annat udda  fenomen.

Nu, om ett par timmar, från klockan 16.06 och nästan en timme framöver läggs det börda på börda. Månen försvinner totalt. Till allas vår olycka sker under den tiden en total månförmörkelse, någonting som tack och lov inte inträffar nästa gång förrän 2015.

Inte för att jag kan påstå att jag sett någon måne annars heller, på en tid, men nog är det säkert för många rätt oroväckande att "gubben" bara försvinner sådär.

Månen är någonting som fascinerat oss medlemmar av djurriket i årtusenden, så även mig. Nedan den bild på månen jag har som bakgrundsbild på min laptop.

Storm

Det har varit en aningen blåsigt. Igen, eller ännu, hur man nu tar det. Det högsta sekundmetertal jag bongade visade 30 i byarna, vet inte om det blev värre efter det för jag jag kröp under en filt och gav sjutton i världen.

Det gjorde däremot inte den alltid alerte och då det gäller fotografering oefterliknelige Benccu, nej, han tar sin utrustning och rusar ut i värsta stormen. Här några fantastiska bilder, vi är verkligen priviligerade som får njuta av herr Wikströms konst:

Sprid julglädje till barnen i Hangö

Den nybildade föreningen Hangö juniorhandelskammare rf. genomför i samarbete med Hangö stads socialbyrå en "Julgrans-insamling". Tanken är att gå och köpa en liten julklapp åt barn som annars blir utan, mera information och hur man ska gå till väga finns att läsa i stadens evenemangkalender.

Julgransinsamling tycker jag är ett aningen dåligt namn på den här goda tanken, får mig att tänka på de samlingspunkter som ordnas efter att julen kastats ut, men det är väl någon form av direktöversättning från finskans "Joulupuu-keräys" som är allmänt ordnad av olika handelskammare och organisationer runt om i landet. Jag hittar nämligen inte ett ord om insamlingen på svenska på nätet, var snälla hjälp mig om ni kan.

Hur som helst, insamlingspunkt är Kino Olympia och gåvorna tas emot i dag klockan 14-17, i morgon 10-14 och på söndag mellan 12 och 15.

Namninsamling överräckt

Så då var det över.  Det vill säga det vi vanliga människor kan göra för att få behålla någon som helst statlig service i staden.  I går inlämnades den namnlista som på initiativ av Marika Lindström ihopsamlats för bibehållandet av polisens servicepunkt i Hangö.  Det blev hela 5 375 namn på den listan, vilket vår inrikesminister med förvåning tycker är mycket.  Från stadens sida överräckte J-P Halme samtidigt en skrivelse där man begär samma sak, undertecknad av honom och stadsdirektören.  Tidigare har redan riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta lämnat in ett skriftligt spörsmål i saken, jag vet inte om hon fått något svar.  Marika Lindström uttalar sig efter mötet i positiva ordalag och ser med hopp på framtiden, berättar hon på radio.

Nu är det ju tyvärr så, att den sammanlagda kraften hos en riksdagsledamot, två stadstjänstemän och Marika Lindström med nästan 5400 andra privatpersoner väger lätt för en så stor minister som kristdemokraten Räsänen.  Det är länge sedan ett kristligt sinnelag och demokrati gått hand i hand med den krassa ekonomiska verkligheten i det här landet.

Jag är rädd för att Marika kan bli besviken.

Men friskt vågat är hälften vunnet, än lever hoppet om att någon i det här landet tar sitt förnuft till fånga och börjar fatta beslut som är för folkets bästa och inte som nu för finansvärldens.

Dagen efter

Så då har vi igen några dagar vardag. Självständigt firade vi på det sätt vi behagade och hade lust, allt efter möjlighet, i ett land där man kan göra vad man vill om man vill.

Herrar och damer har tilldelats utmärkelser av olika valörer, ingenting större till Hangö så vitt jag vet - korrigera mig gärna om jag har fel, en utmärkelse är något som är utmärkande och bör således uppmärksammas - men årets kulturpris delades åtminstone ut till en Hangöbo. Musikern Simopekka Silvonen, äntligen en värdig kulturpristagare, mångårig dirigent för Seaside Stompers m.m. m.m. är den som i år får titulera sig kulturmänniska nummer ett.

Seaside Stompers firar väl fyllda 30 år i nästa år, tror jag, varav Silvonen har varit dess dirigent i 20. Tiden går då man har roligt.

Och så en känga; Det vore verkligen dags för Nämnden för kultur- och medborgarverksamhet att uppdatera sina mötesprotokoll på nätet. De släpar efter. Igen.

Presidenter och Kungar

Jaha. Så har får då de flesta en dags andningsrum mellan allt firande, så att Finlands stolta folk förmår ta itu med morgondagens firande av självständigheten. Det slår mig, så som det gjort så många gånger förut, hur stor skillnaden mellan olika länders sätt att fira sin självständighet är. I många, om inte i de flesta, länder firas det ordentligt med karnevaler, buller och bång. Här klär vi oss som till begravning och tänder ett ljus i fönstret.

Det är nog så allvarsamt det här med självständighet. Då senaten 1917 drog nytta av den revolutionära stämnings som rådde i Europa och förklarade oss vara ett fritt land med ett fritt folk hade de nog mera tur än vad som kan anses vara vanligt. Den första nation som godkände den suveräna staten Finland var den nya stolta Ryska federativa socialistiska sovjetrepubliken. Varpå följde att även några andra länder vågade gå med. Av vilka tyvärr många andra inte längre existerar.

Visserligen ångrade sig ryssarna några år senare, men det är en helt annan historia.

Att vi har president är helt naturligt för de flesta av oss, i synnerhet de yngre generationerna tar sådant för givet. Att vi har haft en vald kung är det inte längre så många som känner till. I oktober 1918 valdes Friedrich Karl Ludwig Konstantin von Hessen-Kassel-Rumpenheim, Prinz zu Hessen till den första konungen av Finland. Som kunganamn var det tänkt att han skulle använda det mera behändiga Väinö I.

Jag vet ju inte om vi har några aktiva monarkister kvar i landet, jag tvivlar, men om de finns har de säkert koll på vem som är den nu levande ”lagliga” arvtagaren till Finlands tron. Kanske något som kunde kallas en svart häst i det stundande presidentvalet; ”Nej glöm det, här är jag Kung”.

Men småkungar har vi väl nog tillräckligt av här i landet

Hangö återtas

Hangö återtogs den 4.12.1941, har det i åratal påståtts. Det har sedan 1941 i krigshistoriska kretsar debatterats vem som var först i Hangö då ryssen stuckit. Svenska Frivilligbataljonen under kapten Anders Grafströms ledning har velat ta åt sig äran, medan man från den Finländska sidan försökt skyla över en sådan malör och påstått att den officiella flaggpatrullen skulle ha varit först.

I boken Krigszon Hangöudd 1939-1945 slår Tomy Karlsson fast att all sådan spekulation är totalt onödig. Redan den 3 december besökte en grupp pionjärer under överstelöjtnant Fabritius ledning staden.

Så det så. Meddela Wikipedia.

Må nu vara hur det vill med den saken, tillbaka är vi. Förhoppningsvis för att stanna. Ett stort tack
riktas till alla de som deltog i striderna på Hangöfronten.

Vill man däremot vara bland de sista som besökt Drottningberg i dess nuvarande form bör man passa på i dag. För från och med i morgon är området stängt för oss vanliga dödliga, sedan kommer dit bara donare med arbetstillstånd, sprängämnen och grävskopor samt herrar och damer i slips.

Borgmästare

Det firas titt som tätt i landet denna månad. De flesta fester är traditionsbundna fester, såsom lillajul och självständighet, men även årsdagar är på tapeten. En mindre uppmärksammad sådan är det första borgmästarvalet i Hangö. I november 1884 godkände vår dåvarande kejsare inrättandet av rådstuga och magistrat i vår stad. Borgmästarvalet hölls den 3 december och den 4 kunde den riksomfattande pressen berätta att staden Hangös förste borgmästare var vald.

Vald blev vicehäradshövding Edvard Tallgren, med mer än dubbelt så stort röstetal som tvåan von Pfaler (400 mot 162). Övriga intresserade till tjänsten hade varit hofrättsauskultanten Tigerstedt samt vicehäradshövdingarna Reims och Ahlberg.

Numera har vi ju ingen borgmästare, men jag drar mig till sinnes att det för en fem-sex år sedan var på tapeten att återinsätta en dylik position. Jag tror det var Öhman som förespråkade detta, helt säkert utan baktanke. Det vore inte så dumt kanske, med en politiskt tillsatt, vald borgmästare. Då hade stadsborna någon att ha som syndabock för allt det som inte står så rätt till, och kanske någon att vara stolt över då det går bra.

För vår första borgmästare gick det förresten inte så bra. Pressen blev för stor.

70 år sedan ryssen for

Det har i dag gått 70 år sedan Hangö övergavs av de ockupperande sovjetiska trupperna. Den 2 december 1941 lämnade det sista sovjetiska örlogsfartyget Hangö. Sedan tog det ju ytterligare et par dagar innan ryktet blef officiellt bekräftat och någon vågade sig hit.

En ny bok, "Hanko toisessa maailmansodassa", med unikt bildmaterial och berättelser om livet i det ockuperade Hangö ges nu i december ut i anledningen av detta. Det är författaren Antero Uitto och militärhistorikern Carl-Fredrik Geust som står för denna bravad, tills vidare enbart på finska.

Om ämnet har redan skrivits åtskilliga hyllmeter med material och mera lär vara på väg, men trots det och språket vill jag läsa den, bilderna är ju trots allt på ryska och även det ska väl gå bra.

Ny informatör vid stadskansliet

Stadsstyrelsen har beslutat välja studentmerkonom Nina Näsänen till befattningen som kombinerad informatör och ledningens assistent. Näsänen skiljer sig från gruppen sökande, allt som allt 12 stycken, med sin mångsidiga kunskap och erfarenhet, sägs det. Även de andra omständigheterna som framkommit i intervjun förordar val av Näsänen till befattningen, sägs det också i protokollet.

Vilka de andra omständigheterna är vet jag inte, men kanske hon är söt?

Samtidigt konstateras att valet är villkorligt sålunda att sökanden ska genom godtagbart läkarintyg visa att hennes hälsotillstånd är lämpligt för tjänsten, konstateras det också.

Vad sjutton betyder det? Att hon inte har någon latent sinnessjukdom eller vad?

Kanske kan jag be att någon informerar mig?

Julkalender

Alla vi aningen äldre människor med någon liten del av barnasinnet kvar, som med avundsjuka blickar ser på småttingarnas julkalender, har nu en möjlighet att få vår egen julkalender att ha spännande med.

Kalendern kan man få från någon av affärerna jag räknar upp lite längre ner, själv hämtade jag min från MekMix, där den vänliga personalen säkert mer än gärna hjälper till med att berätta hur det hela fungerar.

Huvudvinsten är ett 100 euros köpkort och dessutom har alla deltagande affärer bidragit med varsitt prylpris. Prylpriserna ska finnas till påseende i Nordeas skyltfönster.

Det är Hanko City Shopkeepers som kommit på detta roliga tidsfördriv och deltagande affärer är Ceia, Design Enid, Foto Par, Harmonie, Hill Street Shop, Kauneussalonki Marianne, Kiint. välitys A. Söderström, Anemone, Ljuspunkten-Valoåpiste, MekMix, Mixanna, Salon Mandy, S. Lagerroos, Tias Bok, Ulla Dress, Villa Hima och Vonnes.

Det finns endast 400 kalendrar, så skynda på!

Veckan så här långt

Jonej, inte blir man överdrivet optimistiskt inställd till framtiden inte. Åtminstone inte då man läser rubrikerna på YLE: Hangö mest skuldsatt i Finland, Justitieministern om Hangö: fusion oundviklig, Hangö borde sälja hyreshus...

Det ser ut som om någon tagit till storsläggan för att pressa ned oss så djupt i skorna att vi aldrig kan ta oss upp igen. Det värsta med det här är inte den sensationslystna rubriksättningen, nej det värsta är att innehållet i artiklarna inte visar på något annat än den bistra sanningen: Det går käpprätt åt helvete!

Visserligen försöker vår gode stadsstyrelseordförande Kavander hitta ljusglimtar, men hans evinnerliga prat om flygfält och hamnavkastningar blir för det mesta alldeles utbuat. Konstigt, förresten, att man på YLE använder citationstecken då det gäller Kavanders uttalanden, men inte då det rör någonting som man påstår vår justitieminister Henriksson sagt.

Målet med regeringens planerade kommunreform är att "säkra likvärdig och kundtillvänd samhällelig service av hög kvalitet i hela landet, att skapa förutsättningar för utvecklingsverksamhet som förstärker kommunernas ekonomi och som gör samhällsstrukturen mera helgjuten samt att förstärka det kommunala självstyret och den lokala demokratin.", sägs det på finansministeriet.

Dessa mål tror jag att vi kan ha väldigt svårt att uppnå om vi blir tvingade till en samgång med Raseborg, snarare misstänker jag att det går tvärtom.

Blåsigt?

Det har varit blåsigt, kan man säga, och mera väder är som brukligt på väg. Ingenting att orda mer om den saken, förutom att lägga in ett litet klipp från Meteorologiska institutet i går på eftermiddagen:

Blåsigt har det kanske varit även för korrekturläsaren som gjort föredragningslistan inför kvällens stadsstyrelsemöte. Ingenjörer kan man väl ta fel på, ingenting illa om det försåvitt det inte påverkar beslutet, men då de i kväll ska bestämma följande års mötesdagar ber jag dem vänligen kontrollera för vilket år de bestämmer sina datum innan de klubbar igenom förslaget.

Uteblivet Hangö Skvaller

Dagens skvaller uteblir på grund av diverse rådande omständigheter varav en kan skyllas på Åbo Akademis Biblioteks Handskriftsavdelning.

Jag beklagar och ber att få återkomma med det snaraste. Under tiden kan ni passa på att fira första advent med nära och kära, kanske rent av skvallra sinsemellan en aning?

Ny chef för vattenverket

Då förre chefen för vatten- och avloppsverket Kimmo Paakkonen hör till en av dem som flytt orten, är det dags att bestämma en ny chef i stället för chefen.

På måndagens möte har stadsstyrelsen att ta ställning till vem av de tre sökande till den lediga chefspositionen man ska föreslå för fullmäktige, enligt föredragningslistan föreslås till förslag diplomingeniören Sanna Varjus.

På föredragningslistan finns en föredömlig sammanfattning av de tre sökandes utbildning och meritlista, föredömlig i den meningen att den verkar vara gjord för personer som likt jag inte orkar med många långa uppräkningar av dittan och dattan. Men man får ju verkligen hoppas att de som bestämmer går igenom alla dessa papper.

Sanna Varjus är till utbildningen diplomingenjör inom energi- och miljöteknik, hennes specialområde är miljöbioteknik, kemi och pappersförädlingsteknik, sägs det, och det konstateras att hon med den utbildningen kan anses lämplig till att vara chef för våra skitbrunnar.

Bra så, kanske.

De övriga två som sökte platsen var elingenjören, lokalpolitikern B. Förström och brobyggaren J. Horttanainen.

Statistik från landets yngsta stad

Då jag i dag är på väg till Åbo på ett studiebesök till handskriftsavdelningen vid Åbo Akademi, kan det kanske passa med ett litet urklipp ur Åbo Underrättelser. Den 25 november 1874 kunde man ge läsarna följande intressanta statistik över byggnationen i landets yngsta stad:

- Hangö stad och Hangöbanan. I Hangö stad äro för det närvarande inom stadens område nyuppförda och bebodda 9 byggnader med 83 rum och 6 uthus. Af gammalt fanns å stadens mark uppförda 6 boningshus med 21 rum samt 2 uthus. Under byggnad men ej färdiga äro för närvarande 11 boningshus med 108 rum samt 7 uthus. Dertill komma invid stadens råer uppförda 8 boningshus med 28 rum samt jernvägens 13 boningsbyggnader med 102 rum, hvilket tillsammans utgör 47 boningshus med 342 rum och 15 uthus. Då man betänker att auktionen å stadens tomter förrättades först i medlet af februari månad detta år, samt att tiden för anskaffande af virke m. m. således var så knapp, att den, som icke förut vidtagit anordningar derom, föga kunde hinna anskaffa och på vinterföre framsläpa byggnadsmaterial, måste det ofvan anförda resultatet anses ganska lofvande.

I Hangö finnas för ögonblicket fyra handlande, hvilka hålla öppna salubodar, ett apotek, en skomakaremästare, en målaremästare, en värdshusvärd, en slagtare och två bagare, hvarutom föreligga ansökningar af en skräddare och en smed samt en mängd ansökningar om brännvinsdestillations- och försäljningsrättigheter.

Under det år jernvägen traffikerats har hamnen besökts af 23 fartyg, hvilka ditkommit med ballast och derifrån utgått lastade, af 17 fartyg, hvilka inkommit med last och utgått olastade, samt 10 ångfartyg dels med styckegods, dels med maskindelar och jern, hvarutom ångbåten "Hangö" 41 gånger anlöpt hamnen mestadels med last till och från Hangö. Häri äro dock icke inräknade mindre jakter och sumpar. Från Hangö station har under samma tid per jernväg afsändts 21,000 centner och ankommit 158,000 centner gods. Bland annat har till S:t Petersburg försändts 500 lisp. färsk fisk, af hvilken vara från Lappvik, närmast Hangö station, till S:t Petersburg afgått 8,652 lisp.

Plan är å bane att från Hangö draga ett spår ut till Tulludden och der förlägga en del af exportrörelsen, hvilken redan visat sig vara större än hvad beqvämt kan skötas vid stationen. Fartygen blefve derigenom äfven bättre skyddade i den såkallade Nyhamnen utanför udden.

Samarbetsdags igen

Likt varje stundande vinter de senaste åren ser det inte ljust ut på arbetsmarknaden. Från arbetskraftsbyrån hinner man knappt meddela att arbetslöshetsprocenten minskar i regionen innan det börjar dugga meddelanden om samarbetsförhandlingar.

Senaste vecka inledde Forcit samarbetsförhandlingar med målsättning att skippa sammanlagt 25 personer från tjänstemannanivå och i produktionen, nu meddelas det att Printal vill bli av med 60 personer.

Visst är det för djävligt, men vad göra. Båda företagen är hårt beroende av konjunkturväxlingar på världsmarknaden. Går inte de produkter man tillverkar åt, så vad gör man.

I samband med dylika nyheter kan det låta konstigt att rekryteringsföregaget VMP, tidigare Varamiespalvelu, överväger att skaffa mera utländsk arbetskraft till Västnyland.

Visst överväger som säkert det, men måhända baktanken är att få billigare arbetskraft, inte bättre.

Kvalitetsprat

Det verkar allt tydligare att man går ut på bred front i samlad trupp från allt flere håll för att få oss Hangöbor inskyfflade under de beskyddande vingarna av en oformlig storkommun.

Då man nu lyckats få bort allt fler av våra gamla statliga funktioner står skolorna i tur. Lärarna vid Hangö gymnasium är, med rätta, förbannade över en utredning som Finlands kommunförbund håller på och totar ihop. I den sägs, enligt VN 13.11., att lärarna i små gymnasier blir inkompetenta och att kvaliteten på undervisningen blir bättre i större grupper(!). Det trots att många undersökningar under senare år visat tvärtom.

Nåjo, må nu vara hur som helst med den saken, men nog förstår jag att rektor Eija Rosvall med kolleger tar illa upp över att bli beskyllda, felaktigt verkar det dessutom som, på detta sätt.

I dagens VN har Eva Hagman än en gång kontaktat kommunförbundets utredare, Corinna Tammenmaa, för att få ett uttalande. Vilket tydligen kommer lätt:

- Det är synd att det går så mycket känslor i diskussionen, säger hon. Och menar att kvaliteten på undervisningen är viktigare än det att en enskild lärare känner sig sårad.

Så nu går hon från att stämpla lärarna i Hangö som grupp till att peka ut enskilda lärare?

Jag undrar om inte kvaliteten på Corinna Tammenmaas utredning skulle må bättre av att bli gjord i en större grupp.

Mobiguide.fi

Dom här videosnuttarna har jag velat skriva om redan en längre tid, men alltid glömt bort det. På mobiguide.fi går det att se fina bilder och videosnuttar från olika håll i Västnyland. Projektet genomförs av Västnyländska Kultursamfundet och är ett kulturhistoriskt projekt, där det berättas om sevärdheterna i västra Nyland på alternativt svenska, finska eller engelska.

Det som naturligtvis intresserar mig mest, åtminstone i första hand, är det som finns om Hangö. Serien är indelad i tre delar som man kan välja mellan; 1. Hangö förr och nu, 2. Fyra vindarnas hus och 3. Badhusparken och trävillorna.

Här del 1, "Hangö förr och nu", gå in på mobiguide för att se och lyssna på de övriga:

Guidningen är gjord i samarbete med Hangö stad och Hangö guider.

En äventyrlig seglats

Nu har Nylands förbund ett projekt på gång där man ska ge delar av Hangö skärgårdsstatus. De delar som Nylands förbund i samråd med kommunerna nu för första gången föreslår räknas som skärgårdsdel är i Hangö områden vid nord- och sydkusten med fast befolkning, fiskenäring och turismprojekt, läser jag på YLE. Dessutom ska området mellan Täktom och Tvärminne förklaras vara skärgård.

Hur eländigt skärigårdsborna den här tiden på året kan ha det, och isynnerhet kunde ha det, framgår av följanse nots, saxad ur tidningen Hangö från den 21 november 1908:

Enligt ingågna underrättelser har å Bengtskärs fyr utanför Hangö stationerade maskinisten Lindebrand nyligen varit utsatt för en ovanligt svår seglats under det han från Hangö sökte i öppen båt komma över till den cirka 16 eng. mil därifrån belägna klippan Bengtskär.

L. anträdde sin färd söndagen den 8 dennes från Hangö under jämförelsevis drägliga förhållanden, men kommen till trakten av det s. k. Morgonlandet, en större klippa belägen ungefär halvvägs mellan Hangö och Bengtskär, såg seglaren sig tvungen att reva storseglet, och fortsatte därpå seglatsen åter en stund. Hunnen förbi Morgonlandet överfölls han av en stormby, som vräkte riggen överbord. Antagligen var förstaget ej ordentligt fastgjort. På grund av den ihållande stormen var Lindebrand ej i stånd att åter rigga upp, utan nödgades låta sin farkost av inden driva ut i Finska viken under hela natten mot måndagen den 9 dennes.

Stormen tjöt större delen av natten och termometern visade 12 köldgrader.

Ehuru Lindebrand hade ankaret med cirka 30 famnars lina på släp förifrån slog sjön oavbrutet in i båten och han nödgades hela natten vara i sträng sysselsättning med att hålla farkosten läns. Sedan stormen bedarrat, kunde seglaren åter sätta upp riggen och hade ännu tillräckligt krafter att taga sig fram till Bengtskär, dit han i ganska medtaget tillstånd anlände kl. ½ 12 natten mot tisdagen.

Lindebrand hade sålunda fått lov att under här ovan relaterade omständigheter vistas 36 timmar i öppna sjön. Då han slutligen framkom till fyren var båten formligen en enda isklump.

Att mannen kom med livet ifrån affären får helt säkert till stor del tillskrivas den durabla båt, som av kronan ställts till fyrpersonalens disposition. Båten i fråga är byggd å Hangö båkland enligt samma mall som tillämpas för lotsbåtarna därstädes.

I övrigt meddelas uti brevet från Bengtskär, som är daterat den 11 november, att allt då stod väl till vid fyren.

Nu är det väl inte meningen att Täktomborna ska börja ha de så här besvärligt som i berättelsen ovan, de får säkert fortsätta åka bil även i framtiden. Meningen är i stället att staden ska kunna få diverse bidrag för att utveckla skärgårdsområdena.

Det låter ju bra.

Kommentarer

Återigen, ännu en gång, har jag ibland kommentarerna en anonym kommentar gällande det att jag på basis av era IP-nummer vet vem som kommenterar vad.

Jag tror att "anonym" tilltror mig en alltför stor förmåga då det gäller IP-nummer. Jag ber att få påpeka att det inte är jag som ser dem, det är den person på Google som är ansvarig för Blogger som gör det. Om han/hon vill.

Med det extra program jag har installerat ser jag endast via vilket bolag kommentarena kommer. Och det är jag egentligen inte ens intresserad av.

Här, till skillnad från de flesta andra forum, får man fortfarande kommentera anonymt. Och anonym betyder, i mina ögon, anonym.

Om man däremot kommenterar på ett sätt som är rent lagstridigt gör jag mitt bästa för att radera kommentaren innan allt för många hinner se den, bommar jag så kan det gå illa. Både för mig och den som skrev kommentaren.

Men, låt oss undvika en sådan situation.

Kläder å väder

Meteorologiska Institutet, Hangö Tulludden.

I dag har vi en rent förbaskat vacker höstdag, mitt i vintern, det är nästan så att man tycker det är på tiden. Det enda minustecknet är det som står framför siffrorna på vår temperaturmätare, vi har för första gången minusgrader. Brrr, skulle Kalle Anka säga och frysa stjärtfjädrarna av sig.

Men solen skiner, marken är bar som Kalles byxbak, inte blåser det nämnvärt och i jämförelse med i fjol på samma dag ser det rent otroligt hyggligt snöfritt ut. Där ute. Åtminstone enligt min mening, kanske inte de som redan vallat skidorna i hopp om snö är av samma mening.

Då jag sitter och läser gamla tidningar och luntor stöter jag dagligen på väderleksobservationer från 100+ år tillbaka sedan. Men det är ganska länge sedan det, hur var vädret 1985, eller så?

Nu vet jag att många av er skrivit upp väderleksobservationer, med temperaturer och liknande, dagligen, i årtionden. Det vore roligt att få ta del av dem, som en jämförelse med hur det är nu.

Om inte annat kunde det täppa truten på många av dem som järmar över att det var bättre förr.