Stadens inbesparingar

Tekniska verket har gått ut med en nationell offertbegäran gällande den påverkan på havets strömningar som eventuellt uppstår i och med byggandet av den nya vågbrytaren i Östra hamnen.

Låter det där som dålig svenska? Ber i så fall om om ursäkt, jag är rätt dålig på att översätta från det finska byråkratispråket. Men bättre än den som ansvarar för projektet från stadens sida, det vågar jag påstå att jag är, åtminstone om man ska döma enligt den annons som publicerats i HILMA. Det är en ständig källa till förvåning hos mig att mer och mer går enbart på finska, även i sådana här sammanhang, trots allt vad lagen säger om tvåspråkighet.

Nå, inget så speciellt eller nytt med det. Men vad jag däremot tycker att är småroligt, det är kontaktuppgifterna för den ansvarige kontaktpersonen Satu Wigren; Tekniska verket i Hangö och en e-post adress till Raseborg.

Kanske staden hittat ett nytt sätt att spara? Man låter all post gå till Raseborg och sliter på det sättet mindre på våra små och krympande resurser.

Ett annat sätt att undgå besväret med överfull postlåda är det som båthamnsförvaltaren Thomas Skarpman tagit till. De som INTE vill behålla sin båtplats nästa sommar ska skicka honom ett meddelande.

Jag tror inte han får någon större rusning av svar, vad jag förstått har vi brist på båtplatser i staden, men för säkerhets skull kanske han i alla fall borde kolla sin post då anmälningstiden gått ut.

Ja, ja. Sommaren närmar sig. Snart är det Jul.

Generalplan för stamstaden

I åratal har det pratats om den nya generalplanen för stamstaden. I november 2007 konstaterade man lyckligt att det rent praktiska arbetet med uppgörandet av den nya generalplanen hade startat, i morgon kväll ska den slutligen slås fast av stadsfullmäktige. Snabbt jobbat, gossar och flickor!


Under alla dessa år har det snarvlats om hamnar och friluftsområden, medan det stora problemet, våra möjligheter att röra oss mellan den norra och den södra delen av staden, på något sätt inte tagits upp i offentligheten. Redan nu är det svårt att komma över järnvägen, och värre ser det ut att bli.

Bron, eller viadukten som den antika konstruktionen så fint heter, är för smal och i dåligt skick. Gammal, helt enkelt, det har redan i många omgångar konstaterats. Där ser det inte ut att komma några förbättringar.

Däremot ser den rätt välfungerande korsningen i Hangö Norra ut att försvinna. I stället ska Korsmansgatan dras vidare längs med järnvägen, för att sluta i en rondell och en tunnel.

Herregud, lägg rondellen där Korsmansgatan slutar nu, om det nu nödvändigtvis ska måsta byggas rondeller, är min reaktion.

Men en drös med arkitekter, stadsplanerare, konsulter och all världens experter vet nog bättre än jag i den här saken.

 Trots det kvarstår en gnagande misstanke om att det här nog inte är riktigt bra.

Från Amerika

Solen skiner, lisom den gjorde i går, och vädret är det vårigaste. Trots det sitter jag inne och ugglar över gamla luntor, sliter på tangenter, i stället för att vara ute i friska luften.

De senaste dagarna har jag strängt taget inte gjort annat än lusläst gamla kyrkböcker från 17- och 1800 talet, numera kan jag konstatera att visst är vi släkt. Allihop. Mer eller mindre.

Men en och annan intressant sak dyker upp allt emellanåt, som denna lilla notis i tidningen "Hangö" från den 12 mars 1910, en guldgruva för släkt- och hembygdsforskare:

Från Amerika.
Svå eldsvåda hos Oscar Täckman i Chicago
- Gustaf Mattsson förolyckades.

För 7 à 8 år sedan for sjömannen Oscar Täckman ut från sin hemort Hangö. Han lämnade sedan sjön, gifte sig och ställde upp egen affär, kolonialvarubutiker i Chicago. Affären har sedan gått bra och har han även tagit till sig sin en ungdomskamrat från hemorten Gustaf Mattsson. Ur ett redaktionen vänligen företett brev framgår nu att dessa Hangöbor nu drabbats av olycka, den ena avlidit.

Den 12 februari kl. 3 på morgonen utbröt nämligen eld i en av herr Täckmans butiker. Elden fick god näring och rasade i hela två timmar. Då man slutligen fick herraväldet över elden återstod endast sot och aska. Herr Täckman hade begagnat butiken även som varumagasin och då allt detta nu blev lågornas rov måste herr Täckmans förlust uppskattas till c. 20,000 mark. Egendomen var ej försäkrad. Det var resultatet av mångårigt, träget arbete som här ödelades inom ett par timmar.

Elden krävde även ett människoliv. Då herr Täckman trängde in i butiken fann han till sin sorg sin kamrat Gustaf Mattsson med vilken han hade så många minnen gemensamma, bl. a. långa fiskefärder i Hangö, död på golvet. Den förolyckade hade lämnat ett ljus att brinna och somnat, varvid ljuset fått brinna ut och antänt den låda på vilket det stod. Den spridde sig hastigt och tydligen hade herr Mattsson kväfts av röken. Han begrovs i Chicago.

Otroligt men sant

Stadsfullmäktige har på sitt inkommande möte ett aningen ovanligare ärende att ta ställning till.

För så länge sedan som år 1974 inköpte en privatperson en fastighet i Lappvik. Säljaren var Tenala kommun, till vilken Lappvik på den tiden räknades, och tydligen var man inte så noga med vad man ägde och inte ägde. Nu har det framkommit att tomten köparna fick endast var närmare hälften så stor som den borde varit, och att huset som står på tomten egentligen endast gör det till hälften. Andra halvan av huset står på en tomtdel som numera, efter diverse kommunsammanslagningar, tillhör Hangö stad.

Det låter ju inte så roligt, vanlig praxis då det är frågan om sådana här svartbyggen borde vara att låta riva huset och utdela hiskeliga bötessummor. Inte sjutton får man ha huset på någon annans mark.

Nu gör man däremot någonting så pass ovanligt som att man medger att det begåtts ett fel. Visserligen skyller man, säkerligen med rätta, på den numera icke existerande kommunen Tenala, men ändå.

För att lösa situationen på ett för alla parter tillfredsställande sätt, eller för att "rätta till de en gång gjorda felaktigheterna" som man säger, föreslås staden nu sälja det 500 m2 stora området till ett nominellt pris om 200 euro.

Jag tycker man kunde ge det gratis, jag. Trots allt har de ju redan en gång tidigare, i god tro, betalat för området.

Etermedia från Hangö

Det är underligt hur ofta smånyheter sammanfaller på ett sätt som gör att jag kan få igång ett leende, åtminstone inombords, genast på morgonen.

På facebook skrivs det, till mångas glädje, att Hangö med stor sannolikhet ska få en egen radiokanal inkommande sommar. Anne Ekholm planerar att öppna en station under namnet South FM 105,7 från och med den första juni. Sändningsområdet ska vara hela Hangö samt havet utanför, eller ungefär 20 kilometer runtom den sändande antennen på Kasberget.

Sändningarna ska ske på finska, svenska och engelska.

Någon annan än jag som minns kanalen vi hade för ett tjogotal år sedan? "Radio Sun, se aalloilla soittaa..." eller något liknande. Reklamslingans melodi snurrar ännu nu och då i mitt huvud.

Det om radio nu och över till televisionens värld.

Den kristna tv-studion Channel 21 håller öppet hus i morgon på lördag mellan 16-18 på Berggatan 21 (ingång från parkeringen vid Korsmansgatan). Förutom sändningar via kabel-tv på tisdagskvällar ska föreningen bakom verksamheten nu börja med förbön för företagsledning.

Kanske kunde den första förbönen riktas till förmån för Anne Ekholm och hennes projekt?

Internationella kvinnodagen

Så är det då igen den internationella kvinnodagen. Den 8 mars varje år, ända sedan 1910, har folk över hela världen jämställt denna dag med jämställdhetssträvan och jämlikhet för kvinnorna. Till skillnand från jämställdhetsdagen, som infaller på Minna Canths dag den 19 mars då vi alla strävar för jämställdhet mellan könen.

Egentligen var det här ursprungligen en dag då det skulle kämpas för kvinnornas rösträtt för och internationell socialism, men det tror jag nog är glömt vid det här laget.

För att visa hur orättvist behandlade kvinnorna i världen är, då i synnerhet i vårt land, tar man på HBL upp en jämförelse där man konstaterar att fler män än kvinnor har en egen smarttelefon.

På VN tar doktoranden i kvinnovetenskap, Salla Peltonen, upp problemet med vad man kallar kvinnor för. En tant som blir kallad flicka kan alternativt känna sig som en dam eller sexuellt trakasserad, säger hon ungefär.

Och det är väl rätt och riktigt. En gubbe som blir kallad pojke kan väl endera känna sig som en man i sina bästa år eller en mindre vetande pojkspoling, helt beroende på sammanhang.

Kanske vore det bäst att gå in för att kalla oss alla "hen", som de försöker i Sverige. Inga pojkar och flickor mer, i jämlikhetens namn är vi alla bara hen.

Men på engelska betyder ordet "hen" helt enkelt "höna", så nog finns det väl säkert någon språkkunnig tant som skulle opponera sig mot att bli kallad för det med antar jag.

Kulturcafé

Ett kulturcafé ordnas av stadens kulturbyrå i samarbete med Pro Hanko i morgon kväll. Platsen är stadshusets foaje och festsal och tidpunkten är klockan 18.00.

Inträdesavgiften är 10 € och för den summan får man kaffe, bulla och program. Programet består av musik med Veijo Varpios sångelever Georgij Babitzin, Matti Hukka och Tuula Kalmi. Leena Immonen spelar piano. Sångerna framförs på finska, svenska, ryska, tyska, franska, italienska.

För att ytterligare internationalisera det hela uppger man till min stora förvåning att musiken på pianot även framförs på polska och norska.

Inte visste jag att det fanns så tydliga skillnader på klinket att man klart kunde hänvisa det ett språk, men det vore nästan värt en tioeuros sedel för att höra ett piano på klingande polska.

För att öva upp oss en aning tar jag hjälp av Google translate för att önska er alla en: przyjemny wieczór muzyczny, hyggelig musikalsk kveld!

Skapa ditt eget Finland

Kommunutredningen har beskyllts för att vara toppstyrd, säger HBL i sitt gårdagliga nummer, och ger oss en virtuell möjlighet att slå samman kommuner enligt eget tycke. Inte vet jag om man på det här sättet vill inbilla oss att vi är delaktiga i det demokratiska samhället, eller om man bara vill lura oss till att tro på vad politikerna säger.

Jens Finnäs har skapat en ganska intressant interaktiv kommunkarta, där man kan klicka ihop sig med någon annan kommun i det såkallade svenskfinland. För oss här i Hangö är det ett ganska ointressant spel, då de realistiska valmöjligheterna är lika med noll, men som ett tankeexperiment är det rätt roligt... Vi kunde klicka ihop oss med exempelvis Pedersöre, på det sättet får vi en aningen lägre skatteprocent och fler svenskspråkiga i kommunen. Synd om Pedersöreborna, förstås, då de hamnar att komma hit för att få sjukvård.

Nej. Tanken som slog mig häromveckan är nog bättre. Eftersom det klart och tydligt verkar vara så att det enda sättet för kommunerna numera att få statliga pengar är att ta emot flyktingar, och läget i de drabbade zonerna verkar vara allt annant än på bättringsvägen, kanske vi kunde slå ihop Burma med Hangö?

På det sättet kunde Burmeserna stanna hemmma, där de trots allt trivs bäst, vi får ett befolkningsunderlag som med råge motsvarar regeringens krav och alla är glada och nöjda.

Förutom då vi Finlandssvenskar, förstås. Men när fan har vi varit nöjda med något?

Isbrytaren Nadeschnij

Tidningen Hangö kan den 4 mars 1897 berätta om ett spännande besök i Hangö hamn:

Isbrytaren Nadeschnij ankom hit i går kl. 2 på morgonen, efter att omkring 6 à 7 timmar ha legat utanför Hangö till följd af tjocka. Ångaren hade på söndag eftermiddag afgått från Köpenhamn till Karlskrona. Den is som här påträffades var af ganska obetydlig art och genomgicks också med sådan lätthet att man icke ens kunde märka att hastigheten på något sätt hämmades. Från Karlskrona afgick ångaren hit. Till följd af rådande tjocka i sjön gick man så godt som uteslutande med half och sakta maskin.

Vid ett flyktigt besök ombord voro vi i tillfälle göra följande anteckningar:

Fartygets längd från förstäf till akter är 183,8 fot, största bredd 42,9 fot, djupet midskepps 16,7 fot (med fylda aktertankar ligger aktern 22 fot), bruttodräktighet 1,212,30 reg. tons och netto dräktighet 258,22 reg. tons.

Vid profturen i Öresund indicerade ångaren 3,600 hkr med en fart om cirka 15 knop.

Plåtarne äro 7/8 tum tjocka ; i vattenlinjen samt närmast öfver och under densamma hafva de en tjocklek af 1 tum. För-ut har ångaren tvänne vattentankar om 230 tons och akterut likaså tvänne dylika om 160 tons. Ifall af behof kan äfven midskeppsrummet fyllas med vatten. Ångaren är beräknad att bryta ända till 3 fot tjock fast is. ”Nadeschnij” har kostat 800,000 danska kronor, och är som bekant bygd å Burmeister & Wains warf i Köpenhamn under uppsikt af maskiningenjör C. W. Andersen.

Till sitt yttre är ångaren icke så treflig som Murtaja, men gör dock ett i allo solidt intryck. På öfre däck midskepps är anbragdt ett däckshus, som inrymmer förutom styrapparaten, en hytt för befälhafvaren jämte ett kök för besättningens och ett annat sådant för befälets behof. Ofvanpå däckshuset finnes kommandobryggan jämte styrhytten. På hvardera sidan af ångaren hänga uti davertar tvänne lifräddningsbåtar, af hvilka en kan framdrifvas med ånga och är försedd med s.k. sidokondensator.

Genom en kapp akterut träder man ned till mellandäck, där man först har en stor och rymlig vestibyl. På hvardera sidorna om densamma finnas stora, komfortabelt inredda hytter för befälet, samt akterut en stor och rymlig matsal. Samtliga hytter äro möblerade med ett skrifbord, ett klädskåp, ett linneskåp och kommod samt en med röd plysch soffa, som tillika tjänstgör som koj.

Förut finnes ett stort och rymligt logement för besättningen. Några kojplatser finnas icke här, utan endast hängmattor, såsom på örlogsfartyg är brukligt. Närmast detta har man ett stort messrum för underofficerare och på sidorna af detsamma trefliga hytter för underbefälet. Besättningens skans för-ut är försedd med ett vattentätt skott, som fullständigt skyddar denna del af fartyget, om förskeppet skulle skadas. Ångaren förfogar dessutom öfver tvänne andra wattentäta skott.

Den väldiga maskinen ligger midskepps. Ångpannorna äro till antalet fyra, hvarförutom finnes en dunkepanna för det elektriska ljuset, värmeledningen och vinscherna. Själfva fyrplatsen, likasom också maskinrummet är stort och bekvämt. Under vanlig fart eldas endast under tvänne pannor, men vid isforcering under alla fyra. Vid sådana tillfällen äfvensom i lugnväder, underlättas ventilationen genom en liten ventilationsmaskin, som tillför fyrrummet frisk luft. Kolboxarna ligga på hvardera sidorna om maskinrummet och inrymma 280 tons kol.

Kolförbrukningen utgör under vanlig gång 17 tons per dygn och under full forcering 2 tons per timme.

För länsning af trimningstankarna förfogar ångaren öfver en centrifugalpump med en länsningsförmåga af 1000 tons per timme.

Elektriskt ljus är infördt öfveralt på ångaren och i fören är en elektrisk strålkastare placerad.

Befälhafvare är löjtnanten i danska marinen, Gaade, som bl. a. tidigare varit chef för en Grönlands expedition. Ombord finnes dessutom chefen för Burmeister & Wains varf, kommendör Nielsen och maskiningeniören C. W. Andersen, samt en kommision, bestående af kapten Jessen, ryska marinattachén i Berlin von Kettler, maskiningeniörerna Afanastiev och Franschiewitsch samt skeppsingeniören Leontieff.

En dansk journalist, fil. kand. L. Mylius-Erichsen, medföljer för Politikens och Illustreret Tidendes räkning ångaren på dess proftur.

Ångarens besättning utgöres af 32 man förutom befälhafvaren. Styrmännens antal är 3, af hvilka två äro marinlöjtnanter ; maskinisternas antal är 6 och eldarenes 10. Den danska besättningen kommer att föra ångaren till Wladivostok.

Under hela gårdagen var snötjocka rådande, hvarför Nadeschnij ej kunde utgå. På eftermiddagen i går anlände hit senator Gripenberg och lotsdirektören Sjöman, för att medfölja ångaren på dess profresa österut.

I dag kl. 7 på morgonen afgick Nadeschnij österut och kommer möjligen att forcera isen ända fram till Helsingfors. Lotsuppsyningsman J. B. Blomqvist medföljde.

Varning för tjuvar

En läsare av det observantare slaget skickar som en varning in en kort berättelse om ett ganska suspekt beteende som försiggår i bygden.

Tidigare i dag hade en ung man knackat på dörren och kort presenterat sig som varande döv. Han räckte fram ett kort var det framgick att han säljer hemmagjorda produkter. Jag tror många av oss råkat ut för den här sortens försäljare tidigare, så ni vet hur det går till.

Det som här var aningen annorlunda, åtminstone har inte jag sett något liknande, var att då han inte fick någonting sålt och dörren stängts, så plockade den döve försäljaren fram en mobiltelefon och pratade i den.

Nu vet jag ju nog att telefontekniken gör ständiga framsteg, men att komma upp till samma klass som i den gamla visan där de döva kunde höra och de blinda kunde se tror jag nog inte de klarar av ännu. En döv person har nog fortfarande svårigheter med att hantera en mobiltelefon, eller så blir samtalet åtminstone mycket ensidigt.

Läsarens misstanke är att det nu är något gäng som är ute och kollar vilka bostäder som står utan invånare, lätta inbrottsplatser således. Läsaren vill ochså uppmana oss alla att kolla låsen och den allmänna säkerheten i våra hus, samt påminner oss om att det inte alls är så tryggt i vårt samhälle som vi så gärna vill inbilla oss.

Släkt- och hembygdsforskning

I morgon, lördagen den 3 mars, bjuds alla blivande släkt- och hembygdsforskare på kaffe i föreningen SSHH's utrymmen på Långgatan. I pauserna mellan kaffedrickandet kan man bekanta sig med alla de tekniska vidunder som står till forskarnas förfogande, ta en titt på det intressanta arkivet eller snarvla med de som frivilligt ställt upp som handledare för dagen.

Dörrarna är således öppna mellan klockan 12 och 15 i gamla godsstationen på Långgatan. De som är medlemmar i föreningen får naturligtvis besöka stället när de vill, dygnet runt och året om.

Sparbanksstiftelsens lokalarkiv har i gårdagens Hangötidning en påminnelse om att det, lokalarkivet alltså, från och med i måndag tar emot arkivmaterial från föreningar och sammanslutningar i Hangö. Ulla Lindström, som sköter det hela, vill gärna se era gamla luntor och papper i "sin" källare på Nycandergatan 18.

Det vill jag med, så dit med skrifterna bara innan de möglar bort. De gör ändå ingenting annat än upptar onödigt utrymme i era skåp och garage.

Hangö gymnasium

Tidningen Västra Nyland berättar i sitt gårdagliga nummer att Hangö gymnasium är bäst i Västnyland. Det påståendet baserar man på en rankinglista över gymnasierna i Finland publicerad av tidningen Ilta Sanomat. Listan, som jag efter mycket sökande och rotande, hittade på nätet är publicerad den 31.5.2011.

Om publiceringsdatumet för artikeln stämmer, vilket det väl med all sannolikhet gör, är det inte en lista som är gjord i går precis. Men den är i alla fall rätt intressant.

Vilket man tydligen även tyckt på VN, då man kontaktat kommunförbundets Corinna Tammenmaa för ett utlåtande. Ni minns kanske att det var kyrkslättsbon Tammenmaa som skällde små gymnasiers lärare för inkompetens i höstas, vilket fick en och annan lärare att gå i taket.

Nu hänvisar hon, kommunförbundets projektchef Tammenmaa, till en ännu äldre undersökning - gjord redan 2007 - där hon läser saker hon tycker att är oroväckande. Samtidigt poängterar hon att storleken på gymnasiet inte påverkar resultatet i studentexamen och att hela debatten kring små och stora skolor borde glömmas.

Vilket väl vore fatalt för henne, då läggs hennes projekt med stor sannolikhet ned.

Men så livar hon upp det hela och säger att problemet är att antalet elever, då främst i de svenska skolorna, minskar. Vilket då i förlängningen, av ekonomiska skäl, betyder att små svenska skolor får sämre kvalitet på undervisningen.

Hangö gymnasium var i Ilta Sanomats lista rankad på plats 32 i hela landet. Hankoniemen lukio hade nummer 188 på samma lista, Karis-Billnäs var rankad som nummer 60 medan Ekenäs hade placering 87.

Kyrkslätts gymnasium, mer än dubbelt så stort som Hangö gymnasium, placerade sig för övrigt på en hedervärd 207:e plats.

Skottåret 2012 - en matematisk övning

Det har pratats på stan om att skottårsdagen skulle ha varit redan den 24 februari. De som säger sådant är tyvärr efter sin tid, sedan 1999 är skottårsdagen placerad till den 29. Vilket på alla sätt är mera logiskt. Kanske.

För att ge en relativt lättfattlig och någorlunda logisk förklaring till vad ett skottår egentligen är, om nu någon inte vet det, följer här en dylik. Saxad ur "Veckobladet" skottåret 1904:

- Orsaken till att några år göras till skottår är den, att, när man vanligen räknar året till 365 dagar, räknar man något för knappt, emedan jorden i själfva värket behöfver 365 dagar, 5 timmar, 48 minuter, 46 sek. för sitt omlopp omkring jorden.* Just så långt skulle ett år egentligen vara; men det skulle ju vara mindre praktiskt, om man icke började ett nytt år med begynnelsen till ett nytt dygn.

Man åtnöjer sig därför med att gifva hvarje vanligt år 365 dagar; men enär de öfverskjutande 5 timmarne, 48 minuterna och 46 sekunderna under loppet af 4 år tillsammans blifva 23 timmar, 15 minuter och 4 sekunder, eller nästan ett dygn, gör man hvart fjerde år till skottår och gifver det 366 dagar.

Härigenom kommer man emellertid för långt fram i tideräkningen, Man räknar under hvart skottår 44 minuter och 56 sekunder eller nästan 3/4 timme för mycket till året. Felet är i sig själft ringa, men under loppet af 400 år skulle det likväl uppgå till 74 timmar, 58 minuter och 20 sekunder - eller mer än 3 dygn. Man måste därför se till, att man kan komma ifrån de tre dygnen igen, innan 400 år äro tilländalupna, hvilket sker därigenom, att man beröfvar 3 år, hvilka annars skulle varit skottår detta privilegium.

De år, hvilkas siffror sluta på två nollor, blifva således icke skottår, såvida icke siffran före nollorna kan delas med 4. Därför äro åren 1900, 2100, 2300 o.s.v. icke skottår, hvaremot åren 2000 och 2400 äro det.

*Här misstänker jag att den ursprungliga författarens tankar gled ur den reguljära omloppsbanan och gick i spinn.

* * * *

Lättfattligt så det förslår. Och därmed gratulerar jag alla de som råkar ha födelsedag den 29 februari, förhoppningsvis blir dagen minnesvärd. Om inte kan ni försöka om fyra år igen.

Norrsken i Hangö

Bengt Wikström lyckades fånga Norrskenet på bild.  Hangöby i går klockan 20.30.

Picknick på Berggatan

Nej vad har turisterna nu hittat på?! Ja, det var min första reaktion då jag traskade in på Bergggatan. Termosar, engångsmuggar och glada människor snurrade på och tamejsjutton om jag inte fick intrycket av att alla var glada och på gott humör!

Hanko City Shopkeepers, företagarföreningen i centrum, hade tills i dag ordnat med ponnyridning för de mindre barnen. Dessutom gratis, verkade det som.

Finemang, mera sådant! Allt som livar upp vår vintertrötta stad är mer än väl värt en eloge!

Badstränder

Det våras, åtminstone tjänstemannamässigt. Sydspetsens miljöhälsonämnd har nämligen tagit ställning till sommarens allmänna badstränder.

För att uppnå status av allmän badstrand bör stranden besökas av minst 100 badande per dag.

Ledamöterna har beslutat att stränderna Plagen-Bellevue, Tulludden södra, Slaktis, Märsan samt Lappvik badstrand ska räknas till allmänna badstränder och sålunda bör vattnets kvalitet på ett tjänstemannamässigt och korrekt sätt övervakas.

Förutom de ovan uppräknade stränderna är hälsoskyddsmyndigheten tvungen att göra en förteckning över små allmänna badstränder, vilka då på årets lista är Silversand och Vedagrundet.

De som simmar någon annanstans än på de uppräknade badstränderna simmar inte i ett av hälsomyndigheterna godkänt vatten, så skyll er själva då ni blir sjuka, eller något.

Man konstaterar också att en ändring från tidigare års lista över badstränder skett, då Plagen och Bellevue numera är sammanslagna. "Stranden utgör numera ett enhetligt område inom samma vik med samma vatten", konstaterar man.

Jaha, ja. Då visste vi det.

Snösörja

De senaste dagarnas milda väder har lett till att det är rätt slaskigt på vägarna. Platser där stadens arbetare ännu inte hunnit dra fram med vägskrapan kan vara rätt besvärliga.

I Raseborg har man totalt kaos. Snösörjan är så till den milda grad besvärlig att man från stadens sida varnar Raseborgarna för att röra sig i trafiken och manar till lugn, stadsdirektör Mårten Johansson berättar på radion att "Alla maskiner, all personal, också de som är på semester, har kallats på jobb. Alla underleverantörer och deras underleverantörer är på jobb och jobbar tills det här börjar fungera."

Det här är inget skämt, det är rena rama allvaret.

För en med tvångsmetoder blivande Raseborgare låter det här ganska oroande och jag kan inte låta bli att fundera på hur det blir kommande vintrar, då sådana här metoder ska tas till för att vi inte ska förstöra skorna på de slaskiga vägarna i Hangö.

Undrar dessutom så smått vad det kostar att kalla in alla semesterfirare på detta sätt.

Våren är här

Ja våren är här, berättar man från Hangö fågelstation Halias. I morse klockan 9.40 observerade man de första ejdrarna, tre gudingar och två ådor, som burna av västanvinden anlände till Hangö. Med det anses våren oficiellt vara här, sägs det på föreningens hemsidor.

Vem skulle i går ha trott att vi i dag har vår?

I den ejdertippning, det gällde att gissa rätt datum för ejderns ankomst, som Hangö Fågelstation och Aronias ejderteam hade utlyst fanns fem rätta gissningar. Vinnarna går att se under länken HÄR.

A. B. Temperator

Följande lilla notis i tidningen Hangö, 16 februari 1911, får min nyfikenhet att väckas.

A. B. Temperator - Stora remont- och ändringsarbeten. I aktiebolaget Temperators tvåvånings fabriksbyggnad invid Drottningberget pågå för närvarande vidlyftiga remont- och omändringsarbeten. Det förra ångpannehuset i första våningen förändras till ett förstklassigt maskinhus och kommer därstädes bl. a. att inmonteras en dynamomaskin samt en lokomobil.

Övre våningen åter, som tidigare torde använts som magasins- och lagerrum, kommer numera att apteras till kontorslokal, för vilket ändamål en stor, ljus sal inrättas därstädes. Dessutom kommer en hel del smärre remonter med avseende å fabriksbyggnaden att vidtagas.

Av någon konstig anledning har jag inte tidigare stött på uppgifter om ett dylikt bolag, men små efterforskningar i litteraturen lär mig att bolaget var ett av de större smörexportbolagen i landet. Förutom smör sysslade man med export av djupfryst vilt och vid sidan om all denna export drevs det en speditionsrörelse.

Där ser man.

Och på bilden till höger ser man en lokomobil.



Bilden nedan, däremot, är sänd av B. Wikström. Så vitt han vet är det den enda existerande bilden på företaget i fråga.

Toalettbesvär

Jag tror de flesta av oss någon gång upplevt en situation då nöden är som störst och hjälpen inte finns i närheten. Det är besvärligt, minst sagt, och panikkänslor kan bli nära till hands och lika påträngande som behovet.

För att inte bli försatta i en sådan situation har några fiskebodsinnehavare i Gunnarstrand anhållit om att få uppföra en toalett i anslutning till de bodar och bryggor som finns på området.

I allmänhetens intresse föreslår man att toaletten skulle bli en allmän sådan, vilket man anser betyda att staden ska stå för merparten av kostnaderna.

På kvällens möte ska tekniska nämnden ta ställning i frågan. Föredraganden, jordbyggnadschef Jukka Takala, föreslår att de privatpersoner som har fiskebodar på strandområdet kan bygga en toalett om behov så föreligger.

Men visst vore det trevligt om toaletten fanns på plats då behovet uppstår. Man kunde kanske prata om förebyggande ändamål?

Jag förstår nog tekniska för oviljan att bekosta detta projekt, men en formulering får mig att fundera. Man säger att "det på området inte finns behov av en allmän toalett i synnerhet som en sådan redan finns i närheten av det aktuella området."

Vilken toalett är det? Jag ställde frågan via e-post till Takala, som tyvärr anser sig vara för upptagen för att besvara vanliga medborgares spörsmål.

På turistsidorna hittar jag en lista över våra allmänna toaletter och där upptas följande: Östra hamnen, Salutorget (även inva-ramp), tennisplanerna vid Appelgrensvägen, Fabriksudden (även inva-wc) samt på allmänna badstränder (Baja-major).

Nu ställer jag en öppen fråga med en följdfråga till alla de det berör: Vilken av dessa anser tekniska vara närmast Gunnarstrand och vilka av dem är nu för tillfället i funktion?

Undantags- och bygglov sökes

Markägaren Hangö stad anhåller nu om undantagslov och bygglov av miljönämnden för bebyggandet av tomterna på Drottningberg. Det bestämde stadsstyrelsen på sitt möte i går kväll. I praktiken beytder det här, om byggnadslovet går igenom, att bostäderna stick i stäv med alla tidigare försäkringar nu byggs först, hotellet - kanske - senare.

Vår stadsstyrelseordförande Kavander (sdp), uttalar sig för YLE västnyland i saken på följande sätt:
- Om man har läst och förstått avtalet ser man att det inte finns några risker.

Ni minns kanske hur bra samme herre hade läst och förstått det finstilta i samband med fiskhanteringshallen i Hangöby? Den övningen i läsförståelse kostade oss ungefär 400.000 euro.

Inför nästa val kan det vara av allmännyttigt intresse att se hur våra styrande röstade i saken. Stöd till förmån det föreslagna bygglovet gavs av Jouko Kavander och Bernt Förström från SDP samt av Vänsterförbundets Birgitta Gran och Anja Roos från Samlingspartiet medan Barbro Wikberg, Mikael Kilpi och Ann Nylund-Mällinen från SFP ansåg partikamraten Kurt Wennerqvists motförslag att Hangö stad inte borde anhålla om bygglov för Quattro Group var bättre.

Här var det verkligen SFP mot resten, så som det så ofta sägs att det är utan att vara det.

Det ska i framtiden bli verkligen intressant att se vem som hade rätt!

Det har brunnit igen

Ett radhus på Granstigen brann i natt. Denna gång verkar det som om det inte varit påtänt med flit och inga personskador uppkom, båda sakerna någonting man får vara tacksam för, orsaken anses stå att finna i ett fel i en elcentral.

De som är nyfikna, vilket vi väl alla är i mer eller mindre omfattning, kan läsa mera om branden på VN's och YLE's nätsidor. På VN's sidor finns dessutom en nyss upplagd nyhet om åtalsväckning mot tolv personer som hållit en lönnkrog i staden.

Skrämselhicka

En morgontrött skribent fick kaffet i vrångstrupen i morse. Ja, det kan man få med mindre, jag läste nämligen klart och tydligt på VN's paradsida att "Hangö ska säljas till Ryssland".

Nåja, riktigt så var det nu inte, fastän jag misstänker att just den effekten var det rubriksättaren var ute efter. Eva Hagman berättar i sin artikel att Quattrogroup nu ska sälja de kommande bostäderna på Drottningberg även till kunder i Ryssland.

På nämnda företags hemsidor finns en länk till projektet i Hangö där det finns både ett och annat intressant att se på.

Stadsstyrelsen ska nu på måndag ta ställning till undantagslov för att byggherrarna ska kunna marknadsföra dessa hus, som inte bara verkar växa i storlek och flytta på sig utan även föra ett eget liv i Ryssland. Dessutom ska staden själv hjälpa till med marknadsföringen. Snabbt funderat låter det rätt och riktigt, finansieringen av hotellprojektet är i mångt och mycket fast i försäljningen av dessa bostäder.

Men(här kommer det igen). I den redan tidigare nämnda artikeln i VN har Eva Hagman fått ett uttalande av Quattrogroups vd Matti Toikka som får alla, åtminstone mig, att haja till. Han säger att "Om Drottningberg inte drar (säljer) måste vi tänka oss noga för. Det är ytterst besvärligt att satsa på ett hotell. Då måste jag och koncernchef Lasse Alanne sätta oss ner och ta en allvarlig funderare."

Nu tycker jag att stadsstyrelsen ska sätta sig ner och ta sig en allvarlig funderare på vad det är som dessa koncernchefer och verkställande direktörer egentligen håller på med innan man gör ett beslut i något som helst ärende som har med dem att göra.

Jag ber er komma ihåg att det inte är en ideell verksamhet storföretag sysslar med. De är till för att maximera sin vinst och ger blanka fan i vem som i slutändan står för kostnaderna så länge det är någon annan.

Kameraövervakning

Det har under senare år blivit allt vanligare med kameraövervakning på allt fler ställen i vårt samhälle. På nästa stadsstyrelsemöte konstaterar man, som svar på en drös fullmäktigeledamöters motion gällande kameraövervakning i idrottshuset, att det ska installeras kameror "i två större skolbyggnader" nu i början på året samt senare i "två andra byggnader".

Ärendet är med det slutbehandlat, så man får förmoda att en av de andra två byggnaderna är idrottshuset.

Att det gått så långt med samhällets förfall att anläggningarna ska "skyddas" med hjälp av kameraövervakning är i och för sig redan det vansinne, men kostnaderna för det här tycker jag att är ännu värre.

Det billigaste anbudet på dessa kameror har kommit från Hangö Elektriska och går på 24.600 euro, utan moms inräknad. Beslutet att skaffa dessa är ett i dagens Hangö så litet beslut att huschefen kunnat göra det på eget bevåg.

Nu undrar jag förstås vad de riktiga kostnaderna för sådant här är. Ingår installationen av dem i priset, eller tillkommer det en lika stor summa för arbetet att få dem på plats?

Men det jag undrar ännu mera över är vem det är som tittar på det alla dessa kameror sparar? Hur går det till? Har vi en snuskgubbe som tittar på handbollsflickornas träningar, är det socialtanter i samarbete med polisen eller vad? Och hur går det här ihop med lagen om integritetsskydd?

Visst, jag är kanske övedrivet skeptisk till denna form av övervakning där en för mig helt okänd person tittar på en film där jag förekommer utan mitt godkännande. Ja, jag har kanske en överdriven oro över att vi ska övervakas allt mer. Men finns det faktiskt några som helst belägg för att detta sätt fungerar?

Senaste vecka hörde jag dataombudsmannen Reijo Aarnio på radio påminna oss om att en person som har filmats när som helst har rätt att se och till och med rätt att be om en egen kopia av materialet. Vem sköter det här, och vad blir kostnaderna?

Jag undrar om inte pengarna kunde användas till att anställa en gårdskarl, som är personligen på plats för att övervaka att allt fungerar som det ska.

Det skulle garanterat åtminstone vara trevligare.

Kommentarer på sammanslagningen

Våra lokala medier har med ett föredömligt intresse och en hängiven iver kastat sig över våra lokalpolitiker för att få ur dem kommentarer gällande förslaget till kommunfusioner som publicerades i går. Med framgång, måste man säga.

Det framkommer bland annat i en intervju i VN med stadsstyrelsens ordförande Jouko Kavander att han är rädd för Ingåborna, en nog så bra orsak till att inte ha lust att slås samman med Ingå.

På YLE Västnyland läser jag att samlingspartiets Anja Roos vill slå ihop oss med Lojo i framtiden och ser detta steg som bara ett litet på vägen. Det här är något hon sett fram emot länge.

Jag ryser.

Fullmäktigeordföranden och SFParen Sture Söderholm står någonstans mitt emellan Anja Roos entusiasm och Jouko Kavanders skeptisism, sägs det. Själv säger han att han inte förespråkar fusioner, men att det är dags att vara realist.

Herredumilde vad jag älskar det där lilla ordet "men". Enbart genom att använda ordet "men" blir han en förespråkare av det han säger sig inte förespråka. En politiker ut i fingerspetsarna.

Återigen tillbaka till VN, där vår kommundirektör Jouko Mäkinen konstaterar att Hangö uppfyller alla de kriterier som behövs för att inte vara tvungen att slås samman med någon. Jag funderar en stund på det här, för det var den reflektionen även jag gjorde då jag skummade igenom gårdagens rapport. Men hur är det nu med befolkningsunderlaget, vet Mäkinen något som vi inte vet? Ska vi gratulera till en rejäl tillökning i familjen?

Ja, ja. Det kommmer när det kommer, sa barnmorskan. Inte är det någon ide att tjafsa om det här mera.

Vi kan väl prata om hamnen i stället?