Smuts under mattan

Det ser ut som om Quattro Group följer stadens exempel och sopar sin smuts under mattan. Tanken är säkert att det man gömmer, det glömmer man.

Nu är det nog på det sättet att det finns strikta regler för hur man ska behandla problemavfall, dit även gammalt byggnadsmaterial hör, och de reglerna tillåter nog inte att man helt enkelt gräver ned dem där de ligger. Eller gömmer in dem med ett tunt lager sand.

Jag är rent ut sagt förvånad över att något sådant här kan pågå mitt i staden utan att någon reagerar. Sjutton vet vad det är för gifter man gömmer in.

Men kanske man har fått undantagslov av våra styrande att göra så här, i inbesparingens tecken. För det är med all säkerhet en lösning på hur man sparar en avsevärd kostnad vi ser här.

Hövligt frågar jag i alla fall; Vem har gett lov till ett sådant här miljöbrott?

Societetshuset

Tidningen Hangö innehåller den 21 maj 1907 en rätt bra beskrivning över den då nybyggda tillbyggnaden till Societeshuset. Nu är det tyvärr en rätt skruttig bild jag har, ett foto på ett foto av ett foto, eller någonting liknande, men vi låter texten berätta:

Societetshuset öppnade pingstdagen sin nybyggda sommarrestaurationslokal, belägen invid Hafsgatan och stående i förbindelse med hufvudrestaurationen medels en längre, ljus korridor. Må det först som sist påpekas att det propra annexet utgör en afsevärd tillökning uti ortens restaurationslokaler och kommer helt säkert att blifva en gouterad vistelseplats för alla dem, som vilja njuta af en vacker natur. Utsikten mot hafvet och badhusparken samt en del af staden är nämligen härifrån förtjusande. Det hela utgöres af en stor hall, hvars ena långsida, den östra, är inrättad som veranda med ett mindre rum på hvardera kortväggen för slutna sällskap. Hallens väggar äro hållna i rödt, medan dörrar och barriär äro polerade i grönt. Fälten i väggarna prydas af vackra oljemålningar. Att hallen gör sig väl gällande under solskensbelysning förstås af sig själft, men densamma är också vacker då det elektriska ljuset från ett otal små, från taket nedhängande glödlampor spridas ut öfver hallen.

Genom den gjorda tillbyggnaden har vår Societetshuslokal, redan härförinnan den förnämsta i staden, vunnit betydligt i trefnad och kommer otvifvelaktigt att af såväl stadsbor som främlingar aflocka ett berättigadt erkännande.

Sedan några dagar tillbaka spelar uti salongen en väl sammansatt orkester, hvars prestationer man åhör med nöje, och kan det tryggt påpekas, att en bättre kammarmusik kan man hos oss knappast begära. Under pingsthelgen ha konserterna också varit flitigt besökta och man får hoppas att publiken ej heller för framtiden skall hålla sig undan.

Serveringen går fermt och ombesörjes af tio servererskor.

Societetshuset har på ett storartadt sätt förberedt sig för den stundande sommarsäsongen.

Språk å sånt

För att glädja min Söndag, verkade det som, besöktes jag i dag av folk från så exotiska länder som Italien, Brasilien, England och Ryssland. Och några länder till. Sommaren är på väg, livet blir sakta men säkert återigen roligare.

Alla dessa besökare hade i dag igen en sak gemensam, samma sak som jag har försökt uppmärksamma gällande tidigare  utländska besökare i Hangö; De försökte efter bästa förmåga prata finska. "Kiitos" och "Anteeksi" kunde de alla flytande. Och några ord till.

Jag fann tid att sätta mig ner och byta några ord med några ungdomar från vårt grannland Estland, vårt gemensamma språk var naturligtvis finskan, och vi hade ganska trevligt, solen sken och blåsten hade bestämt sig för att vara nådig mot vår kind.

Till min stora förargelse kunde inte en av våra lokala finsktalande förmågor hålla sig borta, det var nästan som om vår diskussion hade varit en magnet på den här typen. Nå, sådant är man ju numera van med i Hangö, men vad som däremot förvånade mig storligen är att denna finne inte längre förstod finska.

Har vår språkundervisning numera gått så långt åt "helvitte" att man, i ett bord med finskatalande människor, byter till en bruten engelska?

Kanske, om jag får säga det rent ut, finnarna behöver få "pakkosuomi" i skolorna.

Eller några timmar undervisning i vett och etikett.

Drottningberg i dag

Beviljat understöd

Kulturenheten vid Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland har beviljat 3 470 000 euro till verkstadsverksamhet för unga ur de nationella anslagen för år 2012. Bland de som fått ta del av dessa pengar finns även Hangö stad, som fått 45 000 euro att använda för de ungas väl.

Pengarna är avsedda för att avlöna verkstadshandledare. Märkväl; inte för att övervaka ungdomarna utan för att aktivera dem.

När understödet beviljades beaktades bl.a. antalet unga och antalet arbetslösa unga, de ungas närvaro vid verkstäderna samt verkstadsverksamhetens innehåll och resultat, sägs det i meddelandet från ELY-centralen. Ungdomsverkstädernas målgrupp är unga under 29 år som står utanför utbildning och arbetsliv eller är arbetslösa.

Och sådana har vi ju tyvärr gott om här i staden, vilket kanske tydligast framgår då man jämför med Raseborg som endast fick 40 000 euro i samma understöd.

Nu kunde man kanske försöka låta bli att plottra bort dessa 45 000 euro i byråkratiska vändningar och i stället använda dem till ändamål de är menade för.

Men jag tillåter mig tvivla, staden har inte på senare år visat sig vara en av de instanser som är ungdomsvänliga.

Smått otroligt

Än en gång förundrar jag mig över hur Västra Nylands Eva Hagman alltid lyckas locka ur människor så fantastiska kommentarer. I dagens tidning, VN alltså, ingår en artikel gällande en trolig fördröjning av det så kallade hotellprojektet på Fabriksudden.

Quattrogroups koncernchef Lasse Alanne berättar alltså att byggstarten på grund av ekonomiska orsaker kan ske först på hösten, inte i juni som planerat, varför man begär aningen tilläggstid vad gäller byggandet.

Till det här svarar vår socialdemokratiske grodmästare och stadsstyrelseordförande Jouko Kavander galant att han nog kan tänka sig det, men tillägger:
 - Jo, om de ändrar hotellritningarna.

Herregud, människa, det är ju som att be dem börja om med hela projektet. Hur tror Kavander att man får nya ritningar gjorda till hösten?

Samma stadsstyrelses viceordförande, SFP's Kurt Wennerqvist, konstaterar för sin del att "Det finns kontrakt och kontrakt". Inte för att jag vet vad han menar med det, för nog hoppas jag verkligen att det i det här fallet finns ett - och enbart ett - kontrakt man ska hålla sig till.

Men, då man läser Lasse Alannes slutkommentar kan man förstås börja fundera:
 - Vad händer om någon tolkar det så att vi borde börja före midsommar? Vilka sanktioner följer? Ska hela projektet slopas?

Kanske herrarna så småningom kunde komma överens om vilket kontrakt och vilka ritningar man ska använda. För snart är det midsommar.

Bilderbok om hamnen

Nu inom kort utkommer en ny bok om Hangö hamn och verksamheten där. Boken, ”Hamnboken - Hangö hamns historia i bild”, är gjord i samarbete mellan Kjell Källström, Johannes Runeberg och Bengt Wikström.

Jag hade glädjen och förmånen att som hastigast få bläddra i ett förhandsexemplar.

 Man kan tycka att allt redan är skrivet om Hangö hamn, men så icke; Både greppet och utformningen är nya. Boken inleds med en lätt historisk översikt från senare järnåldern till Krimkriget, för att sedan komma i gång på allvar i och med byggandet av Hangöbanan. Allt varvat med de allra ypperligaste illustrationer och bilder.

Det är mera bilder än text i boken, vilket ju redan antyds i boktiteln, och vilka bilder! En sak värd att poängtera, är att den sparsamma men välförklarande text som förekommer är skriven på våra båda inhemska. Vilket gör att man kan ge boken som present åt vem som helst. Utan tvekan ett måste i bokhyllan för alla som är det minsta intresserade av stadens utveckling, vilken som bekant alltid har gått hand i hand med utvecklingen av hamnen.

Boken, som har 214 sidor och ca 300 bilder, kommer ut under sommaren och kommer att kosta 50 euro. De som är intresserade kan förhandsbeställa den av Kjell Källström 050 3545540.

Ännu en bit historia rivs

Många är vi med olika sorts minnen från detta hus, min generation minns väl det bäst som "Musikskolan". Men då jag pratat med folk som är äldre får man höra de mest besynnerliga berättelser. Vilket alltid är både roligt och intressant. Måhända någon av er kan bidra med några historier till?

Regionförvaltningsverkets meddelanden

Det har under morgonen och förmiddagen droppat in meddelanden från regionförvaltningsverket, det ämbetsverk som är till för att, enligt sig själv, "främja de grundläggande fri- och rättigheterna och rättsskyddet, tillgången till basservice, miljöskyddet, ett hållbart utnyttjande av miljön, inre säkerhet samt en sund och trygg levnads- och arbetsmiljö i regionerna".

I alla de rapporter och pressmeddelanden som de skickar ut finns mycket snarvel och verkligt litet av information som leder till verkliga resultat. Men, jag citerar, så får ni döma själv:

"Servicekapaciteten hos polisinrättningarna i Sydvästra Finland försämrades 2011. Särskilt den försämrade aktionsberedskapstiden för polisinrättningen i Egentliga Finland är uppseendeväckande".

Det är väl ingen som blir förvånad över det här, sådant läser vi om i tidningarna titt som tätt. I ett annat meddelande som trillat in i dag sägs det:

"Ansvaret för ett täckande skolnät och för en kvalitativt god grundläggande utbildning ligger i hög grad på utbildningsanordnarna. Att garantera en lokalt och regionalt heltäckande och högklassig utbildning för varje elev så nära hemmet som möjligt är en jämlikhetsfråga som berör även större kommuner där det förekommer glesbygd. I stället för de många år av indragningar av skolor som vi haft behöver utvecklingspotentialen hittas i annat än platsen. Det blir svårt att skapa en framtidstro om budskapet är att man inte är lönsam".

Där tycker jag speciellt mycket om sista meningen.

Om statliga myndigheter så här klart ger ett budskap till våra bestämmande och styrande organ att nu får det räcka till med inbesparingar, ja då tycker man väl kanske att de folkvalda för en gångs skull kunde lyssna.

Men knappast.

För nu är det inbesparingarnas gud som råder. Utan någon som helst tanke på framtiden.

Floradagen

Floradagen är en högtidsdag för alla finländare. Det var nämligen just på Floradagen den 13 maj 1848 som nationalsången Vårt land ljöd för första gången. Kan vara värt att flagga för, så här i nationalistiska tider.

Visste ni att Runebergs dikt, Vårt Land, tonsattes hela tre gånger innan Fredrik Pacius fick ta hand om den, endast fyra dagar före den tidigare nämnda majfesten. Bland annat av Runeberg själv. Som Finlands nationalsång översattes dikten Vårt land till finska 1867 av Julius Krohn.

Den estniska nationalsången sjungs på samma melodi av Fredrik Pacius, så det tycks vara en bra slinga han skrivit. För att nu en gång för alla stoppa alla krogdispyter och diskussioner om vilken som är äldre ska här konstateras att det Estniska uruppförandet gjordes som körverk på den allra första estniska sångfestivalen i Tartu 1869.

Låten är Finländsk. Så det så.

Och, naturligtvis, det är Morsdag. Trevlig morsdag på er alla mödrar!

Försvunna kameror

De nya övervakningskamerorna som Hangö stad installerat vid idrottshuset har varit ett begärligt byte för klåfingriga, läser jag på YLE Västnyland.

Första gången stals kamerorna natten mellan måndagen och tisdagen, läser jag, och sedan stals det natten mellan torsdagen och fredagen två kameror. Om det är ytterligare två, eller samma som är upplagda på nytt som försvunnit vet jag inte.

Men, är det någon annan än jag som ser det smått tragikomiska i det här? Någon har tydligen kommit på den smått våghalsiga tanken att visa sig så pass på den styva linan att man ostraffat kan stjäla stadens övervakande enheter. Borde det kanske kallas kidnappning?

 Tragiskt, blir det, då man betänker följderna. Nu blir staden tvungen att installera kameror som övervakar kamerornas säkerhet.

Eldbefängt

Den yngling, som häktades för lite på fyra månader sedan för bränderna i Hagapark och Hyllis har nu fått sin dom. Han åker in på två år och en månad. Ovillkorligt.

Minus naturligtvis då den tid han redan suttit, och vad han nu ännu kan tänkas få för avkortningar på straffet på grund av gott uppförande och överbelagda fängelser.

Om han har riktigt god tur, och kan sköta sig hyfsat, kommer han ut lagom till nästa sommar. Fri som en fågel, glad som en lax och dansande över ängarna som en fjäril då gräset är som grönast och livet ler. Naturligtvis botad från sin pyromani och befriad från sin skuldbörda till samhället.

Hela den här proceduren har så här långt kostat staten, det vill säga oss, ofantliga mängder med tusenlappar och fler lär de bli då han avtjänar sitt straff. Och förhoppningsvis, trots min aningen ironiska inställning till sådant, får någon form av fungerande terapi för sina problem.

Enligt Brottspåföljdsmyndigheten (Rise) kostar det samhället 205 euro per dag och intern att hålla en brottsling inlåst i det här landet. Omräknat på 25 månader, som det här straffet lyder på, blir det en summa på en bra bit över 150.000 euro bara den delen av hans så kallade rehabilitering kostar oss.

Enligt samma källa har vi i genomsnitt 3 200 brottslingar inlåsta i det här samhället. Det blir så många siffror i den räkneoperationen att jag står över en kostnadsberäkning på helheten.

Kunde inte staten här hitta ett sätt att göra inbesparingar?

Ett prydligare Hangö

Hangö stad kommer att delta i den riksomfattande miljökampanjen ”Talkoillaan!”, läser jag i en gammal EteläUusimaa.

Konstigt nog verkar jag ha missat information om det här evenemanget, men jag försöker så gott det går översätta från finskan.

I dag på onsdag mellan kl. 9-18 och i morgon på torsdag kl. 9-14 ordnas en utbytesdag för gamla grejer på gamla taxistationen vid torget (Nycandersgatan), dit man kan komma med kläder, kärl, böcker, leksaker och annan överlopps roina, som man inte själv längre behöver, men som någon annan eventuellt kunde ha nytta och glädje av. Stora hushållsmaskiner, möbler eller söndriga föremål önskas det inte.

I samband med varuutbytesdagen kan man anmäla sig till det stora städtalkot, som huvudsakligen går av stapeln i morgon.

Staden står storsint för sopsäckar och handskar. Som ersättning får man, förutom en prydligare stad, delta i utlottningen av presentkort.

 Det riksomfattande projektet ”Talkoillaan!” är en del av det världsomfattande evenemanget ”World Cleanup 2012”. I projektet städar man i över 85 länder och miljoner frivilliga deltar för att städa upp sin miljö, läser jag på nätet efter en aning rotas runt på mer eller mindre obskyra sidor.

Kanske någon kan hitta en länk till information om evenemanget på stadens sidor, jag lyckades inte.

Djuriskt

I går hade jag den stora glädjen att besöka vår huvudstad, där människoliknande varelser kilar runt likt möss i en labyrint. Halvhysteriska turister, främst från vårt östra stora grannland, men så här i ishockeytider även sportfanatiker från länderna söderut. Som att se en hundrastgård i vårsolens sken.

Eller myror.

Att sitta en hel dag i en buss, ingenting att rekommendera för personer med anlag för klaustrofobi för övrigt, kan vara väldigt påfrestande. För fysiken, men även för psyket. Innan man är hemma får man en liten inblick i hur det kan kännas för en guldfisk i en för liten skål. Men samtidigt är det roligt, för att inte rent ut säga intressant, att få röra på sig lite. Även om det sker med hjälp av hästkrafter och hjul.

Varför skriver jag nu sådant här svammel, kan man fråga sig. Jo, jag bläddrade som hastigast igenom vad jag skrivit genom åren. Till min förvåning såg jag att den åttonde maj har jag varit en aning djurisk. Varje år. Tänk så det kan bli.

Här ännu några djur, saxat ur tidningen Hangö, 8 maj 1898:

Det kom två brev

Det har kommit två brev, som jag tycker kan publiceras. Den första skribenten, som även tagit de två översta bilderna, önskar vara anonym. Brev nummer två är signerat, även där står skribenten för bilden.

Hejsan

 

Kanske du skulle skriva i ditt skvaller om den eviga gatstenshögen under järnvägsbron.

I samband av bygget av rondellen gjordes en fin stenläggning under bron, men efter en tid

grävdes en del av stenarna upp, och där har dom nu övervintrat tre år. Är det  omöjligt

för stans gubbar att sätta dom tillbaka före alla har slängts omkring teränggen?

 

 

Hej,

Den här bilden visar hur tekniska nämden prioriterar allt arbete här i Hangö.

Nästan alla gator är upprivna och det yr med sand överallt. Ny asfalt framför magasinen, när hangöborna, de som betalar allt får traska i leran.

Jag frågar: Tycker stadsstyrelsen att det här är rätt?

Och varför kan man inte hämta blommor in på stan för att ge glädje till oss hangöbor.

Alla år händer det så att just före midsommaren kommer blomstern och gatorna sopas. Har hangöborna så litet värde inför sig själva att de inte har förtjänat ens ett liten glädje!

Är det bara för sommargästerna som staden putsas? Jag skulle gärna höra ett svar från stadsdirektören.

Mvh

Leif Wikgren

Några månbilder till

Förljusat

Månen närmast jorden, sägs det. I mina ögon en chimär, men skit i det... Den var lika långt bort som alltid.

Jag kröp längs stränder och skär för att få de här bilderna, kameran gjorde sitt bästa. Så även jag, mitt i natten.

Bilderna är inte så helsikes bra, men inte heller så dåliga. Månen, däremot, är jag mera tjomis med framåt höstkanten. Liksom vädret.

"Synkkää", kommenterade en finskspråkig kamrat, menande att det är så svartvitt. Jag är tvungen att hålla med.

Ni får vänligen skicka in färgranna vårbilder, jag bublicerar dem så gärna!

Oförberett

Stadsfullmäktiges möte den 9.5. är inhiberat, läser jag på stadens hemsidor. Orsaken är att man inte har beredda ärenden för behandling.

Måhända våra politiker och tjänstemän firat vappen.

Nog är det eländigt ställt, då de arbetar så hårt att det på detta sätt behövs en extra vilopaus innan man tar sommarlov. Men å andra sidan är det förstås att räkna som en rätt fin metod att spara in onödiga mötesarvoden, staden föregår med ett gott exempel i dessa inbesparingstider.

Synd om de som väntar på stadsfullmäktigebeslut är det naturligtvis, men kanske man sedan kan vänta sig kloka och rättvisa beslut då stadsfullmäktige återgår till arbetet.

Då de är förberedda.

Det var det, det

Ett av sommarens stora förebud, första maj, var då avklarat. Många är vi väl som känner oss aningen trötta i dag, men likväl ska vi låtsas klara av några dagar vardag innan det är dags för nästa fest.

Veckoslutets stora "happening" i staden var givetvis öppnandet av Regatta. Eller, om man så kan säga, återinvigning. Jag kunde knappt bärga mig, så ivrig var jag att få ett glas rödvin i den nya baren.

Helt klart är, som de flesta av oss säkert förstår, att då man gör någonting totalt nytt kan det inte undvikas vissa små malörer. Men helhetsintrycket jag fick var gott. Jag tror att paret Hurskainen, de som nu bedriver affärsverksamheten i huset, har rätt god koll på vad som ännu ska göras.

Då det gäller hotelldelen, den har jag skrutit med redan tidigare i många omgångar, kan de som behärskar det andra inhemska i morgondagens EteläUusimaa läsa en rätt så välskriven artikel. Där poängteras bland annat en sak jag i mina svammel glömt att nämna; färgval och dekorationer har allt skötts av Taina Hurskainen, den nya kvinnan i huset.

En sak som däremot inte nämns, vilket jag nu vill göra, är att det på väggarna hänger en drös av bilder. Gamla fotografier från hur det var förr, den sorten jag älskar, vackert blandade med nyare bilder. De nyare bilderna är tagna av Peter Lindholm - han hotellbyggaren, ni vet - som enligt de intryck jag får av bilderna lika gärna kunde ha gjort sig en lyckad karriär som fotograf. Om inte om vore.

I övrigt ingenting nytt. Bortsett från att jag på allmänhetens begäran ännu en gång ändrat inställningarna för hur man gör kommentarer. Inte tror jag att det blir bättre så här, men jag gör så som vi brukar göra i Hangö och säger "vi provar väl så här, då".

Valborgsmässoafton

Så var det då återigen dags att dra på sig hednamössan och svira runt likt de gamla vikingarna. I kväll firar vi Valborg. Dags, ännu en gång, att jaga ut onda andar och spöken, troll och häxor.

Att sedan kristendomen, i vanlig ordning, hittade på att införliva ett helgon med traditionen är egentligen bara välkommet. Walpurgis är även hon död sedan hundratals år, så det kan måhända vara upplivande för hennes ande att bli jagad lite nu och då.

Och att den röda rörelsen, fackföreningar och andra socialt ansvariga sammanslutningar sedan hundra år tillbaka tagit Wappen och 1:a maj till sin gör ju saken ännu trevligare.

Nu kan vi alla leka med ballonger och serpentiner, brasor och sprit, oberoende av om vi är arbetare, studerande, religiösa eller hedningar.

Glada Wappen på er, och en trevlig första maj!

Hotell Regatta

Nu, genast, är jag tvungen att be om ursäkt. Det hör inte till mina texter att bruka bli lyrisk. Men det är verkligen svårt att låta bli, då man traskat runt på en inofficiell "husesyn" i det nya Regatta.

Tankarna vandrar bland gamla slottsherrar och japanska shoguner, då jag ser resultatet av renoveringen på Regatta.

Jag har, helt medvetet, låtit det gå en timme eller två innan jag skriver det här - sedan jag såg platsen - men fortfarande är jag imponerad. Redan ordet imponerad är för litet för att täcka den känsla jag får då jag jämför det med det jag sett. I våning efter våning. Det är som att jämföra en gammal rostig Toyota med en splitterny skitfin lyxbil, i jämförelse med hur det var förr.

Jag är inte van med sådant.

Men, känslan som kommer över mig, helt naturligt, gör att jag frågar min guide - Peter Lindholm - vad det kommer att kosta att övernatta på en lyxmesta som den här.

"Petski" berättar, i sin som vanligt normala lugna stil, att det är normala hotellpriser som gäller, 110 ege uppåt. Vilket naturligtvis föranleder mig att göra den naturliga följdfrågan; "Vad kostade det här paradiset, då?". Utan nyfikenhet.... host! .... host!

Innan vi går vidare i den frågan vill jag poängtera en viktig sak; Det blev dyrt, det förstår vi alla. Så dyrt att det kan vara svårt att få tillbaka pengarna under en livstid. Och sedan, i vanlig ordning, glömmer vi den saken för det är så vi gör i Hangö.

 Men det pratas miljoner. Sex sådana för hotelldelen och nio för den nya tillbyggnaden.

Skit i det, det är inte vår sak.

En sak som ständigt, under de år projektet har varit under arbete, ständigt imponerat på mig är tankevärlden det här har skötts i; Ingen skillnad vad som händer, så långt som möjligt ska pengarna hållas i Hangö. Lokala företag gör snickeriarbeten, elarbeten, rör och allt annat som behövs.

Oberoende av kostnad.

1000 poäng.

Samma godartade mentalitet verkar ha smittat av sig till de som numera huserar i gamla Kajutan, från och med i tisdag nya "respabaren"

Vad den egentligen heter, ja det bommade jag. Men kanske vi Hangöbor kan bli vana med denna sorts lyx oxå.



Här kanske jag bör påpeka att det är jag som, utan redigering, tagit bilderna. Så, att, alltså. På riktigt skitsnygga rum.

SÅ ska saker och ting skötas. Fastän budgeten överskrids en aning.
 

Skada

Det ser, gott folk, ut som om jag blir tvungen att ändra inställningarna på hur man får kommentera. Många av er kommer säkert att välkomna den här ändringen, i synnerhet efter senaste dagars vansinnigheter, men många av er blir med säkerhet besvikna.

Hangö Skvaller har varit fritt att kommentera anonymt och det har fungerat rätt bra, det är inte många gånger jag varit tvungen att göra ingrepp bland kommentarerna under årens lopp, men nu ser det tyvärr ut att vara slut med den saken.

Orsakerna till att en enstaka fjant kan skämma ut sig så här totalt, och samtidigt göra så mycket skada, är någonting för sociologer och diverse läkare att fundera på. Vi andra får väl försöka klara oss så gott det går, i vårt ständigt krympande frihetsfält.

Beklagar.

Sömnsvårigheter

Då var Park öppnat för säsongen. Ett stort tack till de av er som hälsade på. Allt gick bra, någorlunda, åtminstone dog ingen inom det området vi ansvarar för.

Men, som det så ofta är då allting känns nytt, är det svårt att varva ner efteråt. Ett bra botemedel brukar vara att läsa tråkiga handlingar som staden skyfflar på oss. Vilket jag även nu provade på, med ett med tanke på det avsedda syftet totalt motsatt resultat.

Men, gott folk, nu behöver jag er hjälp. Ni som är bevandrade inom tjänstemannabyråkratin. För ser ni, jag vill inte alltid ropa om pengatvätt, mygel och/eller vansinnigheter. Men konstigt låter det här:

Hangö stad vill - via en offentlig anbudstävlan - hyra en paketbil för två månader, se annonsen, med motiveringen att anskaffningen överskrider de gränsvärden som är angivna i paragraf 15 gällande offentliga upphandlingar.

Nu har jag för mig, och ingen blir gladare än jag om jag har fel, att det för att kunna hänvisas till ovannämnda paragraf ska vara frågan om en anskaffning på mer än 30.000 euro.

Om man är beredd att betala 30.000 euro för att ha en paketbil under två månaders tid, ja då tror jag att jag ska gå och köpa mig en. För att hyra ut den till staden under två månader.

Men, som sagt, jag hoppas verkligen att det är någonting jag missuppfattat i den där lagen.

Intresserade kan, enligt annonsen, hyra ut sin paketbil till Ralf Toivari. På Hangö stad.

Test på bild; funkar den så kan jag säga att det är Benccu som tagit den. Illustrerar hur "dåligt" med båtar det är i Hangö hamn.

Som en vink åt "sjakki" på YLE ska vi väl säga att det här är nu Västra hamnen i Hangö som det är frågan om. Inte Frihamnen, inte Östra hamnen eller den som ska byggas i Täktom-Tvärminne-Lappvik. Sådana planer - innan Ni överreagerar - ska jag säga att INTE inte existerar, men däremot kunde det med god tur bli en Västnyländsk hamn som kommer på fråga. I Pumpviken.

Ironi kan de varken läsa eller skriva på YLE, vilket de enligt sitt arbetsavtal inte ens får kunna, däremot sägs det ingenting om matematik. Siffror kan vi finlandssvenskar i gemen ganska bra, annars måste vi söka tjänst på YLE, verkar det som. För nog har de senaste dagarnas ändringar på statistiken över våra olika Västnyländska städers fullmäktigeålder sett rent vansinniga ut. I många olika versioner.

Men på YLE lär man numera inte behöva kunna någonting annat än att se vems kommentarer som INTE ska publiceras.

Naturligtvis helt opolitiskt.

Ber att få påpeka, jag arbetade garanterat mera och längre på det här inlägget än vad ylledonarn gjorde med sin statistk.

Jaherregud, nu har utseendet på Blogger ändrat igen. Sedan i går. Om inte min tant doktor varnat mig för den möjliga vådan av att ta stress i onödan kunde jag bli rent förgrymmad.

En annan sak som däremot inte ändrat utseende på länge, enligt YLE Västnyland, är Hangös fullmäktige. Nja, riktigt så säger man inte, man säger på ett rakt sätt att de är till åldern mest erfarna. YLE Västnyland, däremot, har föryngrat sig ordentligt under natten. Även det känns konstigt.

Är det här smittsamt? Finns det en risk för att jag inte känner igen mig själv i morgon bitti? Eller min hustru?

Samtidigt vet jag att det här är naturens gång. Allt gammalt försvinner och nytt kommer i dess ställe. Eller någonting sådant. För oss närapå gamyler kan en del av dessa nymodigheter vara en svår sak att acceptera. Som det där jag läser om att ungdomarna som kallas till nästa uppbåd bjuds på mat. Inte minns jag någonting sådant från mitt uppbåd, jag tror vi fick en skvätt blaskigt kaffe, ändå gick vi dit.

Men kanske även mitt minne borde förnyas. Var får man köpa sådant?