Det brinner i knutarna

En anlagd brand har rasat i natt, eller egentligen tidigt i morse, igen. Denna gång var det ungdoms- och eftishuset Hyllis som var utsatt för pyromani.

Att det var en anlagd brand står det enligt VN klart för polisen, men man gör inga kopplingar till de bränder som härjat tidigare. Trots det säger förundersökningsledare Mats Lagerstam att "Det här är ett liknande fall."

Med det menar han säkert att det har brunnit. I samtliga fall.

Nu uppstår, åtminstone hos mig, frågan; Vad fan är det frågan om? Att det gång på gång anläggs bränder på det här sättet i vår stad tyder på att någonting är fundamentalt fel i endera vårt samhälle eller så i huvudet på folk. Troligtvis är det en samverkan av båda.

Jag blir både rädd och förbannad av sådant här.

Uteblivna tidningar

"Tidningsutdelningen strular i Hangö", berättar Hangötidningen - Hangonlehti på FaceBook i dag och länkar vidare till sin hemsida. Det gör jag också, såhär.

Antalet missnöjda och irriterade prenumeranter som tagit kontakt med Hangötidningen på grund av uteblivna tidningar har ökat markant under de senaste månaderna, säger man som inledning på artikeln. Orsakerna går att söka i underleverantören Itellas dåliga service.

Även tidningen Västra Nyland har lidit av samma problem under en längre tid, så sent som i dag fick jag dagens nummer med den vanliga posten. I Ekenäs lär de vara riktigt i blåsten med att få ut tidningarna. Och det är naturligtvis underleverantören som är den skyldige.

Hufvudstadsbladet har jag inte sett röken av sedan i höstas, grannens postlåda har nog fått några obeställda nummer av den. Vad som här är orsaken vet jag inte, men det är möjligt att det är någon underleverantör som inte klarar sina skyldigheter.

Kontentan? Tidningsutdelningen i Finland strular.

I dessa tider, då tidningarna allt mer beklagar sig över gratisutbudet av nyheter som YLE står för, förhöjda skatter och kostnader samt minskade intäkter på reklamsidan tycker jag att det är konstigt att man inte tar tag i problemet. Ordentligt.

Har man en underleverantör som sköter sig så dåligt att den egna företagsverksamheten blir lidande finns det ett i andra länder välbeprövat medel; Sparken åt fanskapet och stäm dem inför rätta med krav på ersättning för förlorad inkomst samt krav på ännu större ersättningar för lidande och värk förorsakad till resultat av tappad kredibilitet bland kunderna.

Några miljoner åt HT, några fler åt VN och en hel drös till HBL kanske skulle får Itella och liknande giganter att börja se över vilken sorts inbesparingar som i längden är lönsamma.

För det är nog inte tidningsutdelarna man ska skylla på, det är de herrar som lyfter vinsten som är orsaken.

Raseborgare med tvång

En vänlig läsare har påpekat att vi numera enligt Google alla är att räkna till Raseborgare. För att, bildmässigt, påvisa vad denne observante man menar bifogar jag ett klipp från Google maps över min nuvarande adress - enligt Google.

Jag börjar ha mardrömmar över det scenario som uppmålas för oss Hangöbor i framtiden; Först tvingas vi in i Raseborg, sen blir vi Helsingforsare, så kommer någon tjänsteman på att stora kommuner inte heller fungerar någon annanstans i världen så vi spjälks upp i mindre kommuner igen. Då blir vi alla, såväl Ekenäs- som Hangöbor en del av det nya Stor-Karis.

Och för att få allt det här att fungera "smärtfritt" och utan svåra övergångsperioder så erbjuds vi här på udden som morot fungerande förbindelser mellan regionens knutpunkt Karis och våra hem, d.v.s. vi får alla mot en skälig avgift vänta på ståplats i den rälsbuss som går en gång i dygnet. Och stadsdirektören erbjuds ett tvåårigt kontrakt som ny trottoarövervakare, ett nog så ansvarsfullt arbete som sträcker sig från Ingå till Gunnarstrand.

Ekenäsborna däremot erbjuds möjlighet att få behålla sitt tekniska verk, förutsatt att man byter namnet på energiverket till Karis-el och låter bli att ställa upp i kommunalvalen. Är man riktigt på hugget i förhandlingarna kan man få behålla svenska gymnasiet och finska högstadiet, men alla ämbetsverk - förutom de som redan är i Esbo - flyttar helt naturligt till regionens centrum.

Och alla är glada och nöjda. Tills nästa förändring oundvikligen står inför dörren.

Tortyr?

Inrikesministeriets nyhetsbrev, som trillade ner för en stund sedan, låter som följer:

Riksdagens biträdande justitieombudsman Jussi Pajuoja utfärdare ett beslut i slutet av 2011, i vilket bland annat statistikföringen över polisens hemliga tvångsmedel behandlades. Bland annat Helsingin Sanomat skrev om beslutet den 24 januari.

Det har inte varit fråga om att med avsikt undanhålla uppgifter, utan de låga siffrorna berodde på statistikförings- och rapporteringssättet, som senare ändrats. I utredningen för 2010, som lämnades i mars 2011, var man redan medveten om problemet i anslutning till statistikföringen. Detta problem finns inte längre i utredningen för 2011, som lämnas i 2012.

Inrikesministeriet ger till riksdagens justitieombudsman varje år en berättelse om användningen av hemliga tvångsmedel hos polisen. Inrikesministeriet anser det mycket viktigt att de högsta laglighetsövervakarna får riktiga och tillräckliga uppgifter för sin tillsynsuppgift.

Väderprat

Det är snö i luften, känns det som. Om den känslan är rätt leder det inom kort till att det även är snö på marken. En snabbtitt på väderleksprognosen som Meteorologiska Institutet ger, utlovar ymnigt snöfall från inom ungefär ganska snart nu och så ska det fortsätta fram till torsdag morgon.

Det betyder snöskottning. Men det betyder också halka och annat elände, så ta det försiktigt i trafiken. Förhoppningsvis betyder det inte denna gång strömavbrott, men ho vet, så som våra elbolag verkar sköta inbesparingarna i år kan man aldrig vara säker.

Det har påpekats, eller snarare framställts en förfrågan, om vart allt det "gamla Hangö" jag brukar skriva om tagit vägen. Och så har jag fått en gliring om att jag inte längre citerar tidningen Västra Nyland.

Varför jag skulle behöva göra någondera vet jag inte, men för att, så här mitt i vintern, slå en hög flugor i en smäll, så ska jag publicera en liten bild över hur vädret såg ut den vecka som gått - för många år sedan. Klippet är saxat ur tidningen Västra Nyland och gäller tiden 19-24 januari 1890:

,

Halkan skördar offer

Det är halt därute, kan jag efter ett besök i fria luften intyga.

Nyheterna berättar om en bil, lastad med 20 ton djupfryst kött, som rasslat till skogs nära Visko. På YLE's sidor läser jag att bilen var på väg från Hangö mot Ekenäs, vilket jag inte kan förstå. Varför föra bort maten från Hangö? Troligtvis ska den sedan forslas tillbaka, med andra bilar, inte får vi upp transportkostnaderna annars. Det kallas logistik, har jag hört.

Den enda kötthylla i vår lokala matvaruaffär jag numera har råd att frekventera är den där man saluför X-tra billig s.k. "korv" till ett pris som understiger euron paketet, och den var tom då jag skulle avhämta veckans första ranson av diverse nyttiga födoämnen.

Så nu funderar jag på att ta en liten friluftstur mot Lappvik till.

 Bild: Räddningsverket.

Presidentval i Hangö

Så var då första röstningsomgången avklarad, även av sistaminutens röstare som jag. Resultaten är säkert vid detta laget välkända för alla, det gick väl ungefär som väntat.

Däremot tänkte jag berätta om hur jag valde min kandidat. Glad i hågen sköljde jag dammet ur ögonen, rotade fram min röstningssedel, kontrollerade att det var mitt namn på den -tur att jag gjorde det, för jag heter inte Monica - skänkte en flyktig tanke till mitt utgångna pass för det fall jag behöver visa vem jag är och traskade i väg.

Jag klarade de hundra metrarna till min vallokal utan att snubbla eller halka omkull, vilket redan det kan ses som en prestation.

Väl inkommen i lokalen kontrollerade jag att det nummer jag ämnade plita med säkerhet inte fanns bland de jag hade att välja emellan, ser ni jag hade bestämt mig för att rösta på en säker vinnare - kandidat nummer 1. Ettan måste ju logiskt sett få mest röster för annars är han/hon/den inte etta.

Framkommen till valfunktionärerna fick jag på klingande finska, av en känd finlandssvensk och en finskspråkig person som i normala fall talar lika bra svenska som jag, veta att jag var välkommen.

I det ögonblicket bestämde jag mig för att inte rösta på ettan utan på vad som visade sig bli sjuan men nu var åttan. Svårt var det med den matematiken då jag skulle rita siffran, men det gick nog, skulle jag våga påstå.

Om sedan valfunktionärerna inte kunde tyda den siffran jag omsorgsfullt nedkrafsade på min valsedel utan lade den i högen med kalle ankor, smileys och blommor, är det inte längre mitt fel.

Funktionärerna hittade 20 stycken sådana röster och med det resultatet vinner man inte ens Sari Essayah, men nästan, så kanske den behövdes där lika bra.

Villa Orrman

Staden har äntligen beslutat hyra ut villa Orrman, på försök, under fem års tid. Bra så. Redan tidigare under budgetförhandlingarna framkom det att huset ska målas, men det tycker jag nog bara bör vara en första början på stadens åtaganden vad gäller fastigheten. Som hyresvärd ska man se till att huset är i skick.

I synnerhet som huset är ett skyddat objekt.

Villa Orrman vid Rådhustorget uppfördes redan år 1889 för folkskollärare Gustaf A. Nystens räkning, huset planerades av W. Lindroos. Under senare år har Hangö Hantverkare, Marias Antikvariat och Alan's Café haft sitt tillhåll i huset och många är vi som tyckt om att dricka en kopp eller mugg i bersån på gården.

Utsikten blir ju nu visserligen en aning annorlunda än tidigare, men visst tror jag att stället kommer att förbli lika trevligt som förut.


En annan sak staden definitivt borde se till att åtgärda å det snaraste, är att söka rätt på ägaren till den intill liggande Larssonska gården för att se till att det huset sätts i skick.

Pronto!

Att ha så vackra fastigheter att ruttna bort är en skam, borde anses som kriminellt.

Bra för Hangö med Burmeser

Hangö stad föreslås av ELY-centralen att ta emot ett trettiotal flyktingar från Myanmar, och det är väl bra. Humanitet är nog så viktigt, i dessa tider av växande främlingsfientlighet kanske ännu viktigare än tidigare.

Men det tänker jag inte yra mera om denna gång, det har jag genom åren gjort tillräckligt många gånger.

Däremot ska jag berätta att det är länge sedan jag skrattat så mycket, som jag gjorde då jag lyssnade på Radio Vega Västnylands intervju med Ulf "Putte" Lindström häromdagen.

Vad han är bra!

Fördelarna med att få hit just Burmesiska flyktingar, enligt socialdemokraten Lindström, är många; Stadens hyresbolag står med toma lokaler som på detta sätt fylls, staten betalar nu mera per flykting än tidigare och det ser så roligt ut då de små pojkarna sitter och metar längs med stränderna.

Ett litet minus ser han i att de ännu inte är färdiga skattebetalare, men på det problemet ser han med förtröstan; Det ändrar väl.

Jamenherregud, jag skrattar ännu så jag har svårt att hitta tangenterna. Mera sådan här ärlighet från våra politiker, tack!

Bakvänt

Redan en tid har det under lediga platser funnits en förfrågan om någon har intresse att söka den lediga platsen som Ungdoms- och idrottschef i staden. Den här positionen blev som bekant ledig då den tidigare chefen, Stefan Fri, sade upp sig och ansökningstiden går ut den 27 januari.

På mötet i morgon ska bildningsnämnden fastställa kompetenskraven för i frågavarande tjänst.

På tekniska nämndens möte i övermorgon diskuteras köptjänster för översättning av ärenden som förekommer på föredragningslistor och vissa bilagor. "Dessa har köpts tidigare också och kommer att köpas även i fortsättningen på grund av att verkets resurser inte räcker till för översättning av dessa", sägs det i föredragningslistan.

Då kanske man kunde vara vänlig och köpa en översättning på sin begäran om anbud för schaktningsmaskiner och lastbilar som finns på stadens hemsidor, då det nu är tekniska som begär anbuden

Eller är denna förfrågan enbart riktad till finskspråkiga företagare?

Vinterbad

En tacksam vinterbadare, eller kanske är det åretomsådan, tackar staden för den nya fina trappan vid simhuset.

Passformen på den nya metalltrappan är inte riktigt exakt, men det är någonting som säkert åtgärdas då vind- och insynsskyddet installeras, hoppas badaren.

Jag tackar för bilden och kommentaren samtidigt som jag ryser invärtes vid tanken på att bli tvungen frivilligt trilla i sjön den här tiden på året. Garanterat mera riskfyllt, med tanke på hjärtstillestånd, än snöskottning.

Men det lär vara hälsosamt, säger de som anser sig veta.

Matematik och Printal

Jaha, så var det då dags igen att knappa ner några rader med hälsningar från staden där det alltid blåser motvind och det råder en konstant uppförsbacke.

Jag har under de senaste dagarna grubblat och funderat, någonting som jag verkar ha allt för gott om tid att göra numera. Den här gången har det i alla fall varit svårare än vanligt, det är nämligen matematik och siffror inblandade i mina funderingar.

För ungefär ganska på dagen tio år sedan fattade staden ett beslut att gå in som borgenär för ett lån på 1,300,000 euro som Printal Kiinteistöt ville ha. Lånetiden var tio år och Printal klarade inte av att betala lånet.

Nu har man gått med på att garantera 450,000 euro för en tid på två år.

Det jag har grubblat över är hur man har räknat ut att bolaget ska klara av att betala tillbaka ett lån, som då man beräknar lånesumma och avbetalningstid, är större än det man inte klarade av att betala tidigare.

I tider då man på Printal förhandlar kring 60 jobb, som är i farozonen då det planeras att lägga ner produktionslinjen för sprayburkar i vår.

Fredag 13

I dag är det då igen en sådan dag. Jag var helt övertygad om att jag skrivit om fredagen den 13 ett otaligt antal gånger redan, de förekommer ju trots allt flere gånger i året.

Men inte hittade jag någonting sådant, inte. Kanske är jag inte tillräckligt skrockfull?

Det finns naturligtvis en hel del blandade teorier till varför fredagen den trettonde skulle vara mera otursförföljd än andra dagar, än en gång de flesta med olika religiösa undertoner.

Det tidigaste belägg man hittat i skrift om att fredagen den trettonde skulle vara speciell är av ett så nytt datum som 1869 i Henry Sutherland Edwards biografi över Gioachini Rossini, men naturligtvis betyder det ju att själva folktron bör vara något äldre. Om nu någon bryr sig, otur är otur.

Vad som däremot är roligt och intressant är en undersökning som det rikssvenska försäkringsbolaget Trygg-Hansa gjort. Enligt den sker det nästan sju procent färre skador under en fredagen den 13 än under en helt vanlig genomsnittlig dag.

Måhända beror det på att folk mera ser upp med vad de sysslar med på denna dag än vad de annars gör?

Staden säljer

Stadsfullmäktige beslöt på sitt möte i går kväll att sälja två av de hus som ingår i aktiebolaget Hangö hyreshus. Orsaken är naturligtvis den katastrofala ekonomiska situationen inom bolaget, vilken torde vara välbekant för de flesta sedan länge. Staden har ju varit tvungen att flera gånger skjuta till slantar för att få det hela att fungera.

Som grund för diskussionerna i går presenterades en utredning gjord av Oy Audiapro Ab där alla bolagets 14 fastigheter granskades på ett, i mitt tycke, ingående sätt. På basis av den föreslogs, och om jag inte förstått fel fastlogs, att husen Jarl och Gunnarsäng ska säljas. Sammanlagt rör det sig om 60 bostäder i två hus.

Allt det där går att läsa i alla västnyländska medier, men en sak som inte framkommer är att "Jarl" är ett höghus på långgatan med 48 lokaler medan "Gunnarsäng" däremot är ett relativt nybyggt radhus på Östergårdsgatan. Inte heller nämns det att det i Gunnarsäng finns ett daghem, som nu blir tvunget flytta, inte heller nämns det att daghemmet ska göras om till en bostad och kräver "stora kostnader".

Konstigt, för annars är det ju sådant här som brukar slås upp stort.

Nu undrar jag om jag än en gång missförstått någonting. I så fall ber jag om ursäkt. Om inte vill jag gärna veta vart daghemmet ska flytta och till vilka kostnader. Går det nu kanske så att den eventuella försäljningsvinsten går åt till att fixa nya utrymmen för daghemmet?

Vore inte första gången i så fall som staden tänker kortsiktigt.

Årets nyhet - åtminstone hittills

Ja så kan man med fog säga att det var, nyheten som Hangö hamn släppte i samband med trafikminister Merja Kyllönens besök i hamnen. Det planeras att bygga ett förråd av intemationell standard för flytande naturgas, LNG, på udden.

Min första reaktion var helt klart positiv. Mera arbete, en garanterat viktig ställning i framtiden för stadens hamn och säkrade framtida inkomster. Förr eller senare går det väl så här ändå, varför kunde vi inte för en gångs skull vara förutseende och dra litte nytta av de direktiv byråkraterna smäller på oss? Det är så jag såg saken. Först.

Men då jag började surfa runt på nätet efter bilder på hur dylika stationer ser ut och jag i tankarna kombinerar de bilderna med den gode Paavo Lyytikäinens uttalande om att stationen måste placerars nära hamnen vid stranden, ja då blir jag nog mera tveksam. Det är inga småsaker vi talar om här, inte.

Men ute i Frihamnen finns det ju numera hur mycket plats som helst. Där har vi också  sedan tidigare haft dylika tunnor. Knappast är lagret planerat att placeras på torget.

Bakgrunden till att ett dylikt lager överhuvudtaget ska byggas är den ändring av europaunionens direktiv gällande svavelutsläpp som träder i kraft om tre år. Enligt detta ska ett fartyg som stannar över två timmar vid kaj använda bränsle som innehåller högst 0,1% svavel, och nu räknar man med att rederierna övergår till det helt svavelfria LNG.

Men jag misstänker nog att hamnhatarna stressar upp sig i onödan, det här är så stort och viktigt att projektet med stor sannolikhet förläggs till någon större ort.

Arbetsplatsolyckor

Det är egentligen ganska intressant hur ofta ett inlägg, eller en nyhetsartikel på någon av de etablerade nyhetssajterna för den delen, helt spårar ur från det ämne texten egentligen behandlat. Så skedde även med mitt lilla inlägg gällande den gamla ortodoxa begravningsplatsen häromdagen. För att ingen ska missförstå mig, vilket någon med säkerhet ändå gör, ska jag genast säga att jag verkligen tycker om då det går så. Det är därför jag fortfarande tillåter anonyma kommentarer.

Men då det nu en gång tycks vara så att vi halkade in på en diskussion gällande arbetsplatsolyckor kan jag inte låta bli att återge följande klipp från tidningen Hangö, publicerat den 8 januari 1903:

- Olyckshändelse. I går omkring kl. 9 på förmiddagen råkade en bangårdsarbetare vid namn August Nöjd ut för olyckan att å härvarande bangård få sin vänstra fot under en af växellokomotifvet framskjuten godsvagn, med den påföljd att foten jämte en del af benet krossades och mannen i sanslöst tillstånd måste på bår föras till stadens sjukstuga, där benet senare på förmiddagen amputerades nedanom knäet.

Olyckan hade tillgått sålunda att Nöjd, som var sysselsatt med att skotta snö invid spåret skulle draga sig undan det annalkande tåget, men råkade i samma ögonblick slinta omkull, därvid vänstra foten kom att hvila mot skensträngen. Till följd af att lokomotivet med vagnen redan var alltför nära kunde man ej nog hastigt stanna maskinen utan kommo tvänne hjul att rulla öfver den förolyckades fot med den påföljd här ofvan omtalas. Nöjd är en äldre man samt familjefader och har under många år varit anställd som bangårdsarbetare vid härvarande bangård.

Min poäng här är att olyckor händer, hur beklagliga de oberoende av utgång än kan vara. Trots alla säkerhetsföreskrifter.

Bilderna som ackompanjerar inlägget har tillhandahållits av Benccu och har inget som helst samband varken med mitt svammel eller den ursprungliga artikeln i tidningen Hangö.

Skvaller om gamla nyheter

Lördag, och jag har en känsla av att jag försovit mig till ungefär hela livet. Bra så, bortsett från det rent ekonomiska är det någon gång skönt att vara arbetslös. Men det ser ut att bli snöskottning framåt dagen, så helt försoffad tillåts jag inte bli.

För ett par dagar sedan berättades det att den sedan en tid stängda butiken i Lappvik ska få en ny köpman. Bra! Lappvik behöver definitivt en butik för att kunna överleva som by, man får hoppas att den nye köpmannen tar hand om posten och kanske en del huvudvärkstabletter också.

Fem personer hade visat sitt intresse för detta projekt, vilket jag tycker är förvånansvärt många i dessa tider. En aning konstigt är det förstås, att på Arbets- och näringsbyråns sidor uppges det sista ansökningsdatumet vara den tionde januari, men ingen är ofelbar.

Förhoppningsvis kommer ingen på tanken att lämna in sin ansökan i sista minuten, med besvär och liknande karuseller som följd.

Det stormade och blåste under veckan, för ovanlighetens skull, och vattenytan steg. Tom Wikström vågade sig i onsdags på eftermiddagen ut i högvattentider för att ta några bilder, från Riviln och Märsan, som han godhetsfullt delar med sig:

Trettondag

Så var det då, även i år, dags för trettondagen. Jag skummade som hastigast igenom vad jag tidigare år skrivit denna dag och kan nu konstatera att jag inte blivit varken klokare eller dummare. För två år sedan konstaterade jag att jag inte har något egentligt grepp om varför vi firar denna dag, men att jag med hjälp av det så allvetande Wikipedia kommer fram till att det har med allt möjligt att göra. Beroende på var man bor.

Men så pass mycken ny information har jag fått sedan dess att jag nu vet en sak många av er kanske inte känner till; Fram till 300-talet firades på denna dag Jesu födelse.

Så grattis på födelsedagen, Jesus, hur månte det nu sedan skulle bli.

Sedan bestämde sig de kloka kyrkoherrarna att det vore mera passligt att fira födelsedagen den 24 eller 25 och hittade på att detta var dagen han döptes. Och uppenbarade sig bland människorna. Och de vise männen hittade ett nyfött barn. Och julen tog slut. Och de döda återvände till sina gravar. Och så vidare. Mycket av det som vi kallar "kristet" har som bekant sitt ursprung i så kallade hedniska riter som är inpassade i den kristna tron för att lugna massorna.

Nåja, må nu vara hur som helst med den saken, härefter firar jag alltid Jesu födelsedag den 6 januari. Trots allt var gubbarna och gummorna nog närmare ursprungskällan än de kyrkopolitiker som sedan dess regerat. Och så tycker jag om födelsedagar.

Ryssarna har det nog bra då de har en möjlighet att fira jul två gånger, vilket kan vara roligt för dem som orkar med sådant. Och nyår.

Asfalterad gravgård?

Gårdagens lilla inlägg har lett till både telefonsamtal och e-post för Hangöskvallers del. Många har undrat vart den gamla ortodoxa gravgården tar vägen då hamnen utvidgar över dess område. Ett snabbt svar, som säkert skulle rendera både spott och spe samt kanske ett och annat trött småleende, vore att säga att de nuvarande hyresgästerna varken har klagat eller lämnat in anmärkningar mot den nya planen.

Men allvarligt talat, så ser det vid en första snabbtitt nog ut som om de nuvarande invånarna på området får tvångsförflyttas eller alternativt få ett vackert täcke av asfalt. I detaljplanen för Västra hamnen konstateras det lakoniskt att: "I norra delen ligger en gammal, rysk begravningsplats. Där finns ungefär 20 gravar, största delen av dem från 1800-talet och från början av 1900-talet. Begravningsplatsen förvaltas eller sköts inte av någon församling." Vidare kan man enligt den arkeologiska inventering museiverket gjorde inte med säkerhet säga var dess gränser går (!).

Det kan man kanske kalla en utredning, på ett ungefär.

Men jag upprepar vad jag så ofta sagt, visst vet våra bestämmande vad de gör. Åtminstone håller de god min och låtsas att de vet.

Nytt år och nya tag

Sådär, ja. Då var det nya året infirat, vinterledigheten hållen och alla familjens fritidsbåtar på land. Till skillnad från våra underbetalda riksdagsmän, som ännu "firar jullov" fram till den 6 februari, tar nu även vår kommunalt valda nya tag och inledde med nya krafter året med ett stadsstyrelsemöte i måndags.

Hangö hamn behöver tilläggsområden för att kunna upprätthålla sin nuvarande verksamhet, konstaterar man i våra styrande kretsar redan 2007, och sedan dess har det diskuterats hit och dit i olika nämnder vad det ska betyda och medföra. Nu har man då kommit så långt att den nya detaljplanen med de senaste ändringarna läggs till påseende.

Förslaget går att se HÄR.

"Hangö hamns miljötillstånd löper ut och det borde uppdateras före årsskiftet", säger man på svenska yle den tredje januari nu i år. Texten, som handlar om Västra hamnen, är illustrerad med en bild på ett stort fartyg som enligt bildtexten befinner sig i Östra hamnen, då det klart och tydligt befinner sig i Frihamnen.

Jag hoppas verkligen att våra beslutsfattare har bättre koll på vad de gör än reportrarna på yle, som inte korrigerar sig trots att missförhållandet påpekas. Men ibland får de mig nog att tvivla.

Vilket ju är en sjudjäkla tur, för vad skulle jag annars skriva om?

Bengt Wikström - Benccu - önskar oss alla ett gott nytt år!

Gott Nytt År!

Till alla dem, som under det förgågna året på ett eller annat sätt bistått oss med 

bidrag och upplysningar får vi härmed hembära ett hjärtligt tack, och i hopp om 

att äfven framdeles få af våra läsare och vänner röna samma bevis på välvilja och 

öfverseende, som hittils kommit oss till del, skola vi äfven under det kommande 

året efter förmåga söka arbeta för ortens kommunala intressen.

* * *

Så galant tackar tidningen Hangö sina läsare för 1893. Jag kan inte annat än instämma i dessa kloka ord, och med bugningar, bockningar och frenetiska aplåder tacka er alla på samma sätt!

Gott Nytt År, på er alla!

Skadeståndskrav och ersättningsskyldighet

Rapporterna efter december månads stormar börjar strömma in. På det hela taget ser det ut att ha gått hyggligt, med tanke på hur mycket som blåst omkull och varit strömlöst. Men då det börjar bli dags att reda upp i röran som uppstått, uppstår frågan om vem som ska betala.

Vanligt bondförnuft skulle kanske tycka att om man tagit en försäkring så står försäkringen för skadekostnaderna, men det vet många av oss att försäkringsbolagen inte tycker om. På dagens Västra Nyland tar Eva Hagman upp ett exempel på hur svårt sådant här kan vara; ett träd föll, två bilägare vill ha ersättning, staden tycker att stadens försäkring ska täcka skadorna, bolaget tycker att markägaren - staden - står för det hela.

Någon annan och många inom förvaltningen kanske tycker att bilägarnas försäkring kunde stå för det hela, J-P Halme tycker att "Livet är farligt man måste försäkra sig", men att bilägarna lämnar sin bil parkerad på egen risk.

Nå nu säger skadeståndslagen ”Den som uppsåtligen eller av vållande förorsakar annan skada skall ersätta den, såvida icke annat följer av vad i denna lag stadgas.” Vilket väl betyder att det är Dagmar, Tapani och vad allt de heter som ska betala, om inte annant sägs. (sic)

Från statligt håll går min favoritminister Räsänen ut med ett pressmeddelande som säger att då det gäller problem som uppstått på grund av elavbrotten så är det inget problem. Utom där problem kan ha möjlighet att uppstå, vilket det nu kanske inte gjort, men det bör nog övas mera utifall att.

"Ur ett beredskapsperspektiv är det viktigt att elnätet fungerar säkert.", säger Räsänen och antyder därmed att det är elbolagen som ska ta ansvar. På elbolagen anser man att man ska kontakta deras nättjänst, som inte fungerar på grund av att telefonbolagen inte tagit sitt ansvar.

Nej, nej... stackars Dagmar, Tapani, Per och Gudrun. Det är nog så som vanligt, det är de som betalar. Utan att det för den skull blir bättre.

Skärgårdsliv mitt i vintern

Den senaste tiden av friska vindar har ställt till det för "skärigårsboana", med elände på elände. Berättas det i diverse medier. Personligen tror jag nog i alla fall att en som bor i havsbandet klarar sig betydligt bättre utan el än vad den som bor i en höghuslägenhet i ett förstadsområde utan vedspis gör, men det kan ju vara bara vad den romantiska delen av mig tycker.

Hur som helst, i går besökte jag och farsan sommarsugan för att se om den blåst bort. Inte ett räd omkull och allt såg bra ut. Nästan aningen för bra, som kan ses på bilden jag tog. Det ser ju nästan somrigt ut, tycker ni inte?

Strömlöst och blåsigt

Det var ett sjuhelsike till elände för många under gårdagen. Att bli strömlös då man har kylskåpet fyllt med mat kan verkligen ställa till med problem. Om man dessutom råkar få ett eller annat träd omkullblåst i trädgården kan man kanske känna sig rent olycklig.

Visst har vi här i Hangö varit vana med att det kan blåsa, ofta rätt friskt, man att stormarna går fram över oss med så stor åverkan på växtligheten som denna senaste i raden hör nog tack och lov till ovanligheterna. Och hur och varför blir något så djävligt döpt till Dagmar?

Allas vår bildtagare nummer 1, Benccu, har varit ute i markerna och dokumenterat en del av förödelsen. Bilderna är från området kring Hagapark och Tegelbruksparken, samt från de förstörda skogarna kring Levator. "Som efter de värsta slagen på Karelska näset", skriver Benccu. Och det tycker jag beskriver läget ganska bra.