Aurorahemmet

Så gott som dagligen, åtminstone under sommarmånaderna, traskar jag förbi det vackra Aurorahemmet. Många är de gånger jag funderat på om man redan nu borde beställa plats, så man har ett gemytligt ställe att fira ålderdomens dagar på då den dagen kommer. Jag har helt enkelt tagit för givet att det måste vara långa köer och att man ska höra till eliten i samhället för att få förmånen att få ett rum på det ålderdomshemmet.

Så ni kan förstå att min förvåning är stor då jag på gårdagens Hangötidning läser att Aurorahemmets framtid är hotad. På grund av att rummen står outnyttjade.

De helt renoverade rummen borde enligt all logik vara bokade för lång tid framöver, är det måhända i marknadsföringen det brister?

Eller har vi inte tillräckligt med gamlingar för att fylla våra servicehem?

Hur som helst är jag nu lugnad. Jag behöver inte boka tid, då jag kring 2040 ska fundera på var jag ska få mitt morgonkaffe kokat. De sköter det på Aurorahemmet.

Hoppas jag.

Tidtabeller

Den socialdemokratiske bostads- och kommunikationsministern Krista Kiuru gjorde i går en blixtvisit i staden. Ministern var försenad, men hade vett att laga sig härifrån i tid, läser jag på svenska YLE.

Så att hon inte är försenad till sitt besök i Billnäs.

Att ministern däremot inte kan precisera på vilket sätt staden ska få stöd, nu då vi plötsligt blivit ett strukturomvandlingsområde, kan man förstå. Inte kan ju en sådan här minister svara på sådant. Det är så att säga inte hennes bord, eller något. Man får väl vara glad över att hon berättar att regeringen nog kommer ihåg det här i sina budgetförhandlingar.

Men antagligen behöver nog regeringen och Krista Kiuru bli påmind om det, då det nästa vecka är dags för dessa förhandlingar. En politikers minne är ju som bekant så otroligt kort.

Inte heller ville hon ge en tidtabell då det gäller elektrifieringen av Hangö-Hyvingebanan. Det kan jag förstå, då hon inte klarar sina egna tidtabeller, men nog är det ju annars just sådana här frågor kommunikationsministern bör kunna svara på. I synnerhet som hon berättar att frågan ligger högt på prioriteringslistan.

Men allting är relativt, för ministern poängterar i en intervju gjord av Börje Broberg att hon ingenting kan lova. Varken vad gäller det ena eller det andra.

Vår ärade stadsstyrelseordförande Kavanders kommentar om att han tycker att det ser ljusare ut var däremot aningen suspekt.

Det ösregnade ju, och allt var grått.

Lägenhetshotell

Att man kan bli förbannad. Ja så arg, rent av, att jag glömmer att jag inte ska skriva vad jag tänker.

Att vår stadsstyrelse ska ha så många enfaldiga medlemmar att de är i majoritet, det är rent av förskräckligt. Och aningen skrämmande.

Han tycks ha en otrolig övertalningsförmåga, den där Kavander.

Babsu Wikberg, Kurre Wennerqvist, Rolf Rönnblad och Mikael Kilpi ska ha all heder för att de försökte göra vad som rätt och riktigt är; föra ärendet tillbaka till ombehandling i fullmäktige.

Ordförande Kavander motiverar nämligen sitt agerande med att fullmäktige redan godkänt ett hotellbygge på Fabriksudden, han anser att det nu var stadsstyrelsens sak att få igång arbetet.

Bra så och på sätt och vis rätt tänkt, egentligen, för nog har det velats hit och dit genom åren. Men då är det frågan om ett hotellbygge och inte lägenheter, vad Kavander än säger. Tyvärr verkar det som om många fortfarande inte förstår skillnaden.

Att motivera byggandet av dessa lägenheter med att de "ser bättre ut" är bland det vansinnigaste jag hört denna sommar. Det är fortfarande hotell, med övernattningsmöjligheter för turisterna, vi behöver. 

Nu har det inte i medierna nämnts vilka som röstade för detta bygge, men då rösterna föll 5-4 kan man med uteslutningsmetoden räkna upp vilka de övriga är som sitter i stadsstyrelsen:

Jouko Kavander, Birgitta Gran, Keijo Larila, Ann Nylund-Mällinen samt Anja Roos. Visserligen kan någon av dessa ha haft en ersättare som röstade emot vad den ordinarie sittande ledamoten önskat, men jag tvivlar.

Vackra bilder

I stadsbibliotekets galleri har under veckan de som gått sommarunis fotograferingskurs ställt ut sina bilder. I dag stal jag mig, vad jag trodde skulle bli några minuter, för att på entregän uppmaning av en av deltagarna ta mig en titt på bilderna. Jag blev där längre än jag tänkt mig.

Tjugonio bilder, den ena vackrare än den andra, alla med motiv från Hangö. Vackert!

Om man, så att säga från noll, lär sig ta sådana här bilder på sommarunis kurs - ja, då ska jag definitivt anmäla mig till den i nästa sommar.

Skynda er på, ni som inte varit och sett bilderna. Utställningen visas sista dagen på lördag.

Tropisk hetta

Följande rara klipp är hämtat ur tidningen "Hangö-Bladet, den 31 juli 1911. Man kan anta att det verkligen var varmt den sommaren.

Åska

Till min stora förskräckelse upptäckte jag att jag i min väderleksprognos, den jag skrev i mitt inlägg i Hangötidningen första eller andra veckan i juni, att jag hade så fel som man bara kan ha då man har totalt fel.

Det blev inte varmt efter midsommar, såsom jag förutspådde. Och hoppades.

Nu har vi, tack och lov, äntligen kunnat njuta av några varma dagar.

Det tokiga, ur rent personligt ekonomiskt och egoistiskt perspektiv, är att den plötsliga värmeböljan för med sig åskväder. Regn och stormbyar är inte så bra för terassförsäljningen.

Fast det kan man inte prata om, bönderna har det elendigare.

Men samtidigt tycker jag om ett riktigt åskväder. Ett ordentligt "buder" med blixtar piggar på något underligt sätt upp, vilket även herr Karlsson lyckats bildmässigt föreviga i följande:

Övertlägset den bästa bilden jag sett i år!

Även Benccu har lyckats få en del bra bilder på åskan som gick, här ett exempel:

Star Flyer

I går då jag var på en snabblunch till Smörmagasinet, rätt god och förmånlig mat egentligen, såg jag på Hangö redd en vacker klipper. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig den gången, så som det ju alltid är då man vill ta en bild på någonting, men den gode Benccu räddade än en gång situationen.

Bilden på klippern Star Flyer har han tagit från vattentornet och vi är än en gång tacksamma för hans påpasslighet!

Redigering av text

Peter Johansson på tidningen Västra Nyland har i dagens nummer skrivit en text som får mig att undra över om han varit riktigt nykter då han skrivit den. Artikeln, som av någon orsak lagts under rubriken Nyheter, handlar om att man fortfarande aktivt försöker få någon att fortsätta med den nu upphörda verksamheten i Koverhar.

Att svamla om Raseborgs stadsdirektör Mårten Johansson - är förresten de båda Johanssönerna släkt inbördes? - om Raseborgs fullmäktige, Maarit Feldt-Ranta, Lauri Ihalainen och Novago i de fyra första spalterna för att sedan inleda nästa spalt med orden "Också för grannen Raseborg innebär Koverhars trångmål på andra sidan Hangögränsen ett svårt bakslag." är inte riktigt rätt.

Men skit i det, det är bra att de tar stress. Även i Raseborg.

Ett intressant fakta, om det nu är det, som nämns senare i artikeln är följande; från FN-Steel fick 123 Hangöbor gå, medan de var 126 från Raseborg. Uppgiften lär härstamma från Frank-Ole Hägglund på arbetskraftsbyrån.

Inte att undra på att Johansson, eller egentligen båda Johanssönerna, är upprörda.

Men Ortodoxa kyrkan i Hangö välsignade i söndags havet. Där ligger vår framtid, så som den gjort i alla tider.

Kanonerna på Russarö

Försvarsutbildningsföreningen, allmänt kallad MPK (maanpuolustuskoulutus), har under hösten i fjol och nu under våren med hjälp av ett gäng frivilliga iståndsatt de gamla kanonerna på Russarö. Nu blir de restaurerade till originalskick, vilket kan tyckas vara på tiden.

Kanonerna, i tiderna gjorda av Betlehem Steel Corporation, har en intressant historia - många gånger berättad av folk med mer kunskap än jag besitter - och är väl värda en hedervärd och ompysslad pensionering.

Tanken är, menar dessa frivilliga arbetare, att framtida besökare av Russarö inte enbart ska se de väldiga kanonrören. Man ska även kunna gå in i manöverutrymmet och se på hur det hela sköttes. En bra idé, turister gillar sådant.

Jari Nurmi, en av de frivilliga som stått för insatsen, ber hälsa att det alltid behövs mera människor som ställer upp på den här sortens arbete. Jag håller fullständigt med honom, all sådan här verksamhet behöver frivilliga som ställer upp.

Bilderna tillhör Jari Nurmi, som man kan kontakta om man är intresserad av att delta i projektet. Kontaktuppgifter fås via e-post till Hangöskvaller.

En era når sitt slut

Till min stora förskräckelse läser jag på dagens HT att Biggan Brunow pensionerar sig. Redan! Och i så unga år!

Under flere perioder av tidningens senare års upplagor har Biggans spalt varit den enda orsaken till att jag, och flere med mig, över huvudtaget läst tidningen i fråga, så det är en kännbar förlust man nu gör på Hangötidningens redaktion.

Visserligen vet jag, likväl som madame Brunow säkert även själv, att det i många kök och stugor nu höjs en skål över lyckligare tider då en av bitvargarna äntligen är borta, men jag kommer med saknad att bläddra den nu ännu innehållsfattigare veckotidningen. De bitska kommentarer Biggan kläckt ur sig har varit en krydda i tillvaron för många av oss.

Tack för de trevliga åren, de glada gapskratten samt de fräna tankeställare du gett oss, förhoppningsvis har du ännu många år av din bitskhet kvar. Och en och annan spalt oskriven.

Venuspassagen

Som ett ypperligt exempel på att även jag är i behov av en planeringsassistent kan jag här berätta att jag i min e-post helt överraskande hittade ett meddelande från den gode Benccu. Han har haft godheten att, redan den 6 juni, förmedla en bild på den så mycket omtalade Venuspassagen.

Venuspassager är som bekant sällsynta och inträffar i ett mönster som upprepas vart 243:e år, och nu hade vi dimma och moln i vägen här då det inträffade. Naturligtvis. Så Benccus hårda utrustning och nogsamma förberedelser var förgäves. Men en bekant till honom - Täcktombon Peter Lundqvist som reser världen runt i arbetet och tar de mest fantastiska bilder - har i USA lyckats med följande bedrift:

Visserligen hade han tillgång till ett observatorium, men ändå. Det är i särklass den bästa bild på Venuspassagen jag någonsin sett.

Heja Täcktom, och tack Peter!

Planeringsassistent

Så här i stundande kristider söker staden en planeringsassistent. Det finns knappast någon som kan säga emot, då jag på fullt allvar påstår att det är i sista minuten man söker en sådan.

Till arbetsuppgifterna hör nämligen upprättande av tomtindelnings- och fastighetsförrättningskartor, uppdatering av kommunregistren och baskartan, biträdande uppgifter i anslutning till planläggningen, arkivering samt utlämnande av beställda utdrag.

Nu tror jag ju nog att man på tekniska och miljöverket i någon mån klarat av det här arbetet redan tidigare, med några få undantag, men det är verkligen på tiden att man får en assistent som kan hjälpa alla de hårt arbetande direktörerna med det till smärtgränsen tangerande hårt betungande arbetet.

I synnerhet arbetet med att renskriva alla olika versioner av våra baskartor som finns. Det kan inte vara lätt att hålla reda på vilken av dem som är den mest aktuella och sådant kan vålla huvudbry hos våra tjänstemän. Det har man ju sett, att det inte är så lätt.

Men det där med arkivering tror jag nog vilken tjänsteman som helst klarar av, det är ju bara att göra som förut; Allt obehagligt hör hemma i Ö-mappen.

Korruption

Till min stora förvåning både läser och hör att våra styranden helt plötsligt tycker att det är en bra tanke med andelsfastigheter på Fabriksudden.

Jag förvånar mig storligen i att människor som arbetat hårt för att få den nya turiststrategin igenom tycker att det är OK, jag förvånar mig mycket över med den insentitet det här ska drivas igenom, jag förvånar mig över att folk som jag trott vara någorlunda vettiga plötsligt blir vettlösa.

Jag förvånar mig storligen över de försvarstal som redan hålls, jag förvånar mig storligen över att allt nu ska bli bättre. Jag förvånar mig över de ilskna kommentarer jag får då jag ställer frågor, jag förvånar mig över den ilska jag bemöts med då jag kräver svar.

Jag förvånar mig över att det tog åratal att fixa igenom de ritningar vi hade, nu tar det några veckor. Jag förvånar mig att det ingenstans numera pratas om garantier, nu pratas det om möjligheter.

Nu kommer här svordomar, täck era barns ögon. Eller öron om ni läser högt.

Om våra styranden verkligen är så förbannat dumma att de inte förstår skillnaden mellan ett hotell och ägarbostäder [andelslägenheter] borde de alla förklaras som imbecilla och läggas på hemmet. Om staden nu har möjligheter till sådant, då det inbesparas.

Nu, om någonsin, kan våra folkvalda visa att en tjänstemannaberedning inte betyder ett dyft. Säg NEJ. Visa ryggraden, era djävlar. Visa att ni är Hangöbor, inte ryggradslösa krälare.

Om någon enda av de styrande som nu leker Monopol med framtiden, ens genom barn eller syskon, äger en andel i någon som helst form i dessa hus; Jag polisanmäler er för korruption.

Inte bara barnet, utan alla runtomkring.

För fy fan vilket mygel.

Jag skäms över er.

Och, javisst ja. Har ni redan funderat ut vartåt på udden vi ska göra nästa hotellprojekt?

Simskola

Det slog mig helt plötsligt att jag inte läst ett ord om ordnandet av simskola nu under sommaren, men ett litet rotande på stadens hemsidor gör mig gladare; Jo, det ordnas simskola även i år. Information om tid, plats och pris går att hitta HÄR.

Som en liten informativ lustifikation kan jag återge ett inslag, som nästan kunde varit skrivet i dag, ur tidningen Hangö från den 16 juni 1910:

Simkurserna. Hangö simsällskap har i år tagit initiativet till anordnande av kurser i simning och livräddning liknande dem som med så livligt intresse omfattades av allmänheten senaste år.

Kurserna skola såsom i fjol försiggå i allmänna simhusen å Fabriksudden. Avdelningen för manliga elever kommer att ledas av simläraren Lasse Railic, vilken detta år även anställts som massör vid badanstalten. Lärarinna vid kvinnliga avdelningen blir studeranden Ruth Gabrielsson från Tammerfors. Enligt annons i dagens blad vidtaga kurserna den 20 dennes.

Simning är ju en för Hangö naturlig sport och får man väl därför anse att dessa kurser skola tillvinna sig största möjliga anslutning isynnerhet som sommaren lovar bliva för dessa kurser särdeles gynnsam. Simkursen lämnar ju i alla avseenden mycket övrigt att önska, men simmarena hava ju alltid förhoppning om, att stadens finanser skola tillåta åtminstone någon uppoffring för detta i sanning kommunala ändamål. Bortskämd är ju ingen här och skall man väl därför finna sig i att reda sig så gott man kan.

Närmare uppgifter om avgifter m. m., ingå i annonsavdelningen.

Allmännyttigt syfte

Som det säkert redan är allom bekant har Outi McDonald blivit vald till överläkare vid Hangö HVC, om hon tar emot arbetet. Det hoppas jag hon gör, för om jag förstått saken rätt är det enbart hon här i staden som vet hur HVC fungerar.

Problemet som jag ser det, då det gäller tillsättandet av våra olika chefer och anställda i våra instanser här i staden, har snarast tack och lov oftare varit en kostnadsfråga än en personfråga. Man vill ha bra, men var ska man riva de behövliga pengarna. Det här gäller nu egentligen all verksamhet som staden står för. Den allmännyttiga verksamheten.

De sätt man nu främst använt för att införskaffa medel för denna allmännyttiga verksamhet är försäljning av egendom och skatter. Hur logiskt och lättfattligt som helst.

Nu har vår inrikesminister, ni vet hon min favorit bland ministrar, gjort en utredning gällande penninginsamling för allmännyttig verksamhet.

Med hjälp av en speciellt tillsatt grupp, som säkert kostat flere skjortor i skattemedel.

I texten som presenteras, i inrikesministeriets nyhetsbrev, går det bland annat att läsa följande; "Staten, kommuner eller samkommuner, den evangelisk-lutherska kyrkan, den ortodoxa kyrkan eller församlingar inom dem eller kyrkliga samfälligheter kan inte ges tillstånd till penninginsamling."

Så nu var det slut på skattebetalandet, enligt Päivi Räsänens specialtillsatta grupp. Må vi alla njuta av skatteparadiset, då värmen inte vill infinna sig i vårt sommarparadis.

Så länge vi kan.

Näridrottspark

För första gången ser jag planerna på hur näridrottsparken invid Centralskolan ska se ut. Hälften av grejerna vet jag inte ens vad de är, men jag känner igen en fotbollsplan, en iskockeyrink, löpbanor och något annat smått och gott. Med massor av konstgräs.

Fint så det förslår, man får hoppas att ungarna förstår uppskatta allt det goda.

Situationsplanen med tillhörande förklaringar finns på miljönämndens senaste föredragningslista, den där man tog ställning till quattrogroups ansökan om en smärre förändring i sitt byggnadslov.

Translubeca

I dag, det vill säga i går, hade vi ett celebert besök. Benccu Wikström förevigade det hela, då Translubeca gjorde sitt första besök.

Skräp och Rosk

Skräp och rosk, skriver jag i rubriken. Menande sådant som vi i folkmun kallar skit. För att förtydliga det här bör jag kanske påpeka att jag inte menar skiten i den biodynamiskt användbara formen, såsom gödsel, utan den för vårt ozonlager så fruktansvärda skit som kommer ur käften på våra snarvlare.

Då jag blir flyförbannad brukar min hustru, snäll som hon är, likna mig vid kapten Haddock, ni vet den gamle sjökaptenen skapad av Hergé. Men det är nog bara för att hon är snäll, mina belackare liknar mig vid mycket obehagligare figurer.

Då jag fick en någorlunda pinfärsk upplaga av senaste Hangötidningen i min hand, ja då betedde jag mig ungefär så igen. Att Mikael Heinrichs, som jag betraktat som en någorlunda förnuftig figur, i sin ledarrubrik säger att det äntligen börjar hända saker, då det nu kommer att gå tvärsom, och dessutom har det oförståndet att skryta med de nya ritningarna i en separat artikel.... Ja, visst fan, ännu också får det mitt blod att svalla, trots att det gått många timmar sedan jag läste det skräp man försöker slå i oss.

Att sedan läsa på YLE att Babsu Wikberg (SFP) tycker att det hela är besvärligt men i grund och botten bra, får mig att bli ännu mer förbannad. Att en lokalpolitiker som klart och tydligt meddelat att hon inte ställer upp för omval går ut med ett sådant här meddelande får mig att reagera. Visserligen säger hon att det vore bra om staden rev upp kontraktet, men tillägger att det nog antagligen är för sent.

Jag vill inte använda ordet mutor, inte heller den snällare versionen av personliga fördelar. Men mygel är det helt klart frågan om. Sådana här ritningar gör man inte upp på en natt, inte ens Kavander.

Om, vi kan fortfarande säga om, byggnadslovet nu rivs upp och planeras till ett extra obehövligt höghusområde. Då kommer jag att bli en flyförbannad Hangöbo.

Det är ett hotell vi är lovade, inte fler lägenheter. Sådana har staden av tillräckligt, vilket även Babsu borde veta. Hon sitter/satt trots allt i styrelsen för Hangö hyreshus Ab.

Där det fortfarande är brist på hyresgäster. Men inte på övernattare.

Hotellplaner

Så var det då hänt.

Då nu "arbetena" på det nya hotellet officiellt invigts, i och med gjutandet av några meter lång betongklump, så går Quattrogroup och lämnar in nya byggnadsritningar.

Det är väl ingen som slås med förvåning, egentligen, Kavander visste ju åtminstone om hur det skulle gå. Knappast var han ensam om det.

Det ny hotellet, som inte längre kan kallas hotell, ska nu bestå av sju byggnader. Byggnaderna ska i sin tur innehålla små lägenheter med ett par rum, kokvrå, wc och dusch. Hur många dylika lägenheter det nu ska bli berättas inte, men inte sjutton blir de de utlovad 100 rummen som vi skulle få med ett hotell.

Jag hade för mig att lägenheterna skulle byggas på Grand-tomten och på Drottningberg. Inte på Fabriksudden.

Som ersättning för vårt förlorade hotell erbjuds vi en 20-meters simbassäng. Utomhus.

Nu är det ju nog så att vi inte pratar om några små förändringar i fasader eller kvadratmetrar i den här förändringen. Det kommer att bli ett sjuhelvetes velas och lekas igen. Från miljönämnden, som ska ta ställning till saken i tisdag, genom alla instanser vi har i staden - förutom kanske bildningsnämnden, men man kan inte vara säker - ska alla igen få säga sitt. Givetvis efter välförtjänt sommarpaus.

Protestskrivarna vässar redan sina pennor, aktivister av alla de slag funderar på motreaktioner på kommande reaktioner.

Hangöborna får som vanligt snällt se på.

Paldiskitrafik

Många var vi väl som trodde att Navirails saga i Hangö var all då Via Mare efter bara ett par månader försvann. I synnerhet då det det ersättande fartygets uppdykande bara drog längre och längre ut på tiden.

Nu meddelar man i alla fall på företagets hemsidor att det redan från nästa vecka sätts in ett nytt fartyg M/v Translubeca, på linjen. Eller nyt och nytt, men nog så i jämförelse med gamla Via Mare, då det här fartyget är byggt så sent som 1990.

Nu hittar jag två olika Translubeca på nätet, HÄR och HÄR, ett av dem vet jag att vi någon gång för ett tiotal år sedan sett här förr. Så det är kanske samma fartyg. Eller så inte.

Men det kanske klarnar då fartyget nästa vecka anlöper hamnen.

Skoljämförelser

Jag tror knappast någon undgått den senaste jämförelsen, gjord av MTV3, över hur gymnasieeleverna klarat sig i år. Snarvlet går i debattinlägg, nyhetssändningar och på bensinstationer. Men om nu någon i alla fall bommat det hela så ska jag berätta att Hangöskolorna, både det svenska som det finskspråkiga gymnasiet, klarade sig bra.

Men det här är inget nytt, det har vi alltid vetat och jag har ropat om det många gånger tidigare; Små skolor är bättre!

Nu är jag däremot inte fullt så övertygad om att dylika jämförelser är så väldigt bra. Om man har turen att gå i Hangö gymnasium, rankad som nummer 6 bland alla svenskspråkiga gymnasier i landet och sjuttonde totalt, kan det kännas nog så bra. Men om man däremot studerar i Ålands lyceum, rankad som nummer 353 nationellt sett, då kanske man tappar en aning av sin studiemotivation.

Då HBL dessutom utbasonerar att "Katedralskolan är bäst - Åland jumbo", då tar nog känslor mer över handen än vad som för en journalist på en riksomfattande tidning kan godkännas. Och inte tröstar det ålänningarna.

En annan undersökning, gjord av Helsingin Sanomat, visar helt andra siffror. Visserligen klarar sig Hangö även där bra, men då två undersökningar som baserar sig på samma elever, samma skolor och samma studieresultat kan visa så olika slutledningar, ja då är det lätt att rycka på axlarna och gå vidare.

Men, hur som helst; Mina hjärtligaste gratulationer till alla som fått mössan!

Staden understöder

Stadsstyrelsen ska på sitt inkommande möte diskutera hur, och vem, man understöder under sommaren. Helt lakoniskt konstaterar man att man enbart känner till Teaterträffen, EVLI-Regattan och Sea Horse Weeken.

Säkert är det så, de andra evenemangen har väl inte ansökt om bidrag. I fast övertygelse om att det är onödigt.

Men i den inledande texten i föredragningslistan finns en mening som får åtminstone mig att haja till: "Från anslaget har under gångna år Evangeliska folkhögskolan, Hangö bowlingförbund och Hangö flygfältsförening understötts med stora summor."

I ett mötesprotokoll från den femte mars 2007 läser jag att stadsstyrelsen bestämt sig för att bli medlem i ovan nämnda flygfältsförening. Om samma stad sitter som medlem i en dylik förening och helt kallt kan meddela att man understött föreningen med stora summor, då undrar jag verkligen hur "stora summor" det är frågan om.

Och om det här är etiskt riktigt, eller ens lagligt.

Teaterträffen får sina slantar från nämnden för kultur- och medborgarverksamhet och så räknas det som ekonomisk hjälp att de för sina uppträdanden får använda staden tillhöriga utrymmen. Hästveckan och de människorna får ekonomisk hjälp såtillvida att de får använda stadens utrymmen, en ekonomisk hjälp beräknad att utan moms vara värd 10.000 euro. Regattan, ja, den kostar enligt alla normala och tidigare normer mer på nerverna än i rena pengar. Vilket även konstateras med meningen; "Trafikarrangemang, städning o. dyl. under Regattaveckoslutet måste stadens tekniska och miljöverk i vilket fall som helst sköta."

I samma rättvisa andemening konstaterar man att det inte i år beviljas understöd till bowlarna. Kanske borde ordföranden i Hangö bowlingförening skicka en medlemsansökningslapp till ordföranden för stadsstyrelsen.

Så får man kanske "stora summor". Eller en möjlighet att använda stadens utrymmen, såsom parkeringsplatser och liknande.

Järnvägen

Apråpå, eller Á propos som fransmän och annat förnämt folk säger, inlägget jag gjorde gällande en tågresa häromdagen har Styrbjörn Lindberg fångat en numera sällsynt fågel på vår bangård. Texten som följer, med tillhörande bild, är således herr Lindbergs. Taget och skrivet i går.

"Två stk Czeckolino och ett gammaldags "BlåTåget" med diesellok. Har vi fått direkta vagnar som i fornstora dagar eller har det varit ministerbesök eller något annat dignitärt".

Det är inte utan att man undrar, vi är säkert många som med saknad minns de gamla vagnarna.

Hangötidningen

Dagens nummer av lokaltidningen Hangötidningen är ett ypperligt exempel på hur en lokaltidning ska göras; Mikael Heinrichs med stab har fått ihop ungefär allt som behövs för att man ska kunna fördriva tiden över sitt morgonkaffe. Då man därtill lägger den i dag utkomna, otroligt bra versionen av den en gång i året utkommande sommarversionen av samma tidning, då är dagen perfekt.

Det är så där det ska skötas!

Har jag skrutit tillräckligt med vår lokaltidning nu, Biggan?

Knappast.

En av de intressantaste artiklarna i veckotidningen, naturligtvis kanske enbart i mitt tycke, är den som Jonas Jonhem skrivit om de senaste flyktingfamiljerna vi fått till staden. Ett lätt och flytande språk med en aning allvar inblandat, det gör att man orkar läsa igenom hela långa artikeln. Sommartidningen innehåller så många pärlor så det kommer att ta tid att läsa den - vilket säkert är meningen - men en första genombläddring ger ett verkligt positivt intryck.

Fortsätter HT att utveckla sig på det här sättet, ja då får jag verkligen gratulera. Den anrika lokaltidningen kommer trots allt att överleva.

Redaktionschefen Mikael Heinrichs skrev den 24 maj att han vill ha ris, ros och konstruktiv kritik. Sådan kan man lämna på tidningens internetsidor HÄR. Såsom alla skribenter önskar han säkert ros, men en välbefogad gissning är att konstruktiv kritik är mer än välkommen.

Om man lämnar bort järmet över dålig svenska och tyrkfelsnissarna. De hör till, till Hangötidningen.

Sedan 1890.

Javisst, ja. Som ett rent allmännyttigt informationsämne. Den som av någon anledning INTE har tidningen hemma kan med fördel gå och läsa den på Park. Över en kopp kaffe eller ett glas vin. Eller en av de 39 olika ölsorter som finns att välja mellan.

Språksvårigheter

Tidigare i dag, eller egentligen i går i skrivande stund, hade jag den stora glädjen att för första gången på länge få avnjuta vårt numera privatiserade järnvägsnät.

Suck. Och dubbelsuck.

Min tanke, och plan, gick ut på att besöka grannbyn vår - Ni vet, Ekenäs - vilken tanke även efter många om och men faktiskt råkade bli en sådan som beskrivs i sagorna; "A Dream Came True!".Nästan.

Men, till all lycka, fick jag komma hem igen.

Men nog var det intressant, då jag försökte få en biljett till Ekenäs. Då vårt lokaltåg, det som omväxlande är kallat "Taajamajuna", "Rälsbussen", "Maitojuna" eller "sista tåget som gick", hade en konduktör som inte hör till de ivrigaste inom kundservice, vilket det kanske inte är någonting att järma om. Alla har vi dåliga dagar.

Tokigt är, däremot, att han inte - då jag köpte biljett till Ekenäs - kunde svara annnat än; "Mitäh?". Men till "Tammisaari, anteeksi" gick nog för sig.

För en slant i sedelform.

Ännu tokigare blev det då jag mitt under resan blev tvungen att ändra min destination till Karis, men det återkommer jag till. Eller så gör statsmakten det för mig, så att inte det privatiserade bolaget VR behöver anstränga sina hårt upptagna tjänstemän.

För konduktören, en tjänsteman med befogenheter, var nog så nära att ringa efter polis.

Inte heller var det roligt för de turister, som av någon vansinnig anledning ville från Hangö till "Tammisaari". Då den förinspelade rösten meddelade att vi nu är där de ska stiga av, i "Ekenäs", trodde de inte på oss; deras resa gick till "Tammisaari". Så var det lovat.

Det här med språkmajoriteter, och i synnerhet hur det används, kan leda till oväntade problem. I onödan. I redan tiotals år har jag förundrat mig över de finskspråkigas behov att översätta våra släkt- och bygdenamn till finskan. Samtidigt som jag funderar på varför vi finlandssvenskar låter dem göra det.

På tåget rör vi oss numera, på engelska, från Hanko till Lappohja och därifrån till Skogby och Ekenäs. Varefter vi kommer till Karjaa. Till och med i mina luttrade öron låter det besynnerligt. I en turists öron - som köpt en resa till "The Peninsula of Hanko and Tammisaari" - kan det låta ännu skojigare. Eller svårare.

Hangö-Hanko, det fungerar nu ännu någorlunda, liksom Karis-Karjaa, men Ekenäs och Tammisaari är nog så svårt för utlänningar att förstå att det är samma plats.

Men, å andra sidan, så länge det ännu inte är enbart på finska och ryska så... Låt Eknäs vara Tammsaar. Om de så vill. Jenkkina lär sig, sade en kassafröken som jag samtalade en stund med.

Här i Hangö är vi Hangö-Hanko. Och kommer så att förbli. På alla språk.